Nu när beslutet om att Umeå blir Sveriges och Europas  kulturhuvudstad 2014 är klart är det möjligt att berätta mer om vilka frågeställningar som hamnade i fokus vid Umeådelegationens möte med juryn. Det var en relevant och saklig diskussion kring bl.a. finansering, vilka spetsarrangemang som Umeå planerar samt hur vi såg på utmaningen att intrressera Europa söder om Stockholm för ett kulturår i Umeå. Frågor som jag själv skulle kunna ställa om jag själv varit juryledamot.

Den första frågeställningen var: Har Umeå stöd i  norra regionen och vad händer i skuggan av landstingens besvärliga ekonomi?

Umeå kunde redan i första ansökan redovisa stöd (letter of support) från nästan alla kommuner och landsting från Sundsvall och norrut. Men prata går ju. Blir det någon verkstad? Dessutom är den struliga regionfrågan i norr rätt svår att redogöra för.

Det är inte helt lätt att inför internationella juryn beskriva spekulationerna kring Kammarkollegiets utredning och deras möjliga förslag. Rapporten väntas på snabb remiss inom en vecka. Därefter väntar regeringens ställningstagande. Samtidigt upplevs Jämtlands landsting och Sundsvalls kommun streta emot med riktning mot det okända.

Dagen före Umeås jurybesök genomfördes en mycket välbesökt kulturkonferens i Umeå med rubriken Visioner för kulturpolitiken i Region Norrland. 160 deltagare från Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland deltog. Deltagarna representerade politiken, institutioner, studieförbund och folkhögskolor, fria teatrar, muséer, samiska organisationer m.fl.. Konferensen behandlade bl.a. ett förslag till visioner och mål för kulturpolitiken i en kommande Region Norrland. Just inom kulturområdet finns flera utmärkta exempel på samarbeten, flera där även Jämtland ingår. Jag upplevde att konferensens viktigaste signal var den gemensamma värdegrund som manifesterades.

Jag  rapporterade från Umeås arbete med  kulturhuvudstadsansökan. Jag fick chansen att både tacka för allt stöd som visats projektet från regionens olika aktörer och uppleva den varma applåden efteråt.

Dagen efter fick jag redogöra för allt detta inför juryn. Det visade sig bli ett av Umeås trumfkort. När jag nämnde Norrstyrelsens (Board of Norrland – rätt engelskt namn?) initiativ blev frågeställaren belåten. Det var tack vare Norrstyrelsens konferens som vi kunde försäkra Umeås känsla av tillit (confident) inför regionarbetet. Ett hjärtligt tack till alla norrländska supportrar.