Etikett: träning

Hur tusan är man i nuet?

Det är ju så himla svårt. Och jag blir tokig på mig själv att det ska behöva vara så. Jag som gått i kbt-terapi, läst böcker om mindfullness, tränat på att vara närvarande och lärt mig andas i fyrkant och allt sånt. Ändå lyckas jag inte.

När jag var på spinningpass senast tänkte jag verkligen på att försöka vara i nuet. Att träna innebär egentid och den ska man sannerligen ta vara på och göra det mesta av. Så nu skulle jag minsann anstränga mig för att inte tänka på annat och bara slappna av i tanken. Att endast känna den sköna känslan i kroppen som träningen ger. Att sen njuta av lugnet vid nedvarvning och stretch och bara koncentrera mig på att andas och känna mig nöjd med min prestation. MEN DET ÄR JU OMÖJLIGT!!

Istället går mina tankar typ så här:
”Hur långt var det här passet egentligen?” ”Om det var 45 min borde ju nedvarvningen börja efter ca 37 min kanske…”
”Jag längtar tills nedvarvningen, då ska jag känna lugnet”
”Om kl är 17.50 när passet är slut så hinner jag ju en sväng på H&M”
”Kanske jag ska ta en smoothie till middag…”
”Ska jag ta smoothien före eller efter jag går på HM?”
”Om jag tar den före kanske det där påslakanet som det bara fanns en kvar av på rean hinner ta slut, så jag måste nog ta smoothien först. Men då blir det ju mycket att bära på om jag ska gå lite i affärer. Kanske bättre ta den efteråt istället”
”Undrar om jag ska kolla efter påslakan på Åhléns också? Har ju en rabattkupong där. När var det kupongen gick ut??” ”Jag kommer aldrig bli mätt på bara en smoothie. Men jag kan ta en macka på kontoret sen när vi ska repa med bandet” ”Hur ska jag ta mig hem efter repet. Känns segt att ta bussen om det blir sent…”
”Nej men vad är det för fel på mig! Nu måste jag sluta tänka och bara vara närvarande”
”Ja, nu ska jag rensa hjärnan, bara känna lugnet och andas”
”Shit vad jag flåsar”.

Och så där höll jag på HELA passet och HELA nedvarvningen och nästan hela stretchen. Det var först de sista minuterna, när jag kommit på mig själv och typ mentalt gapskrattat åt mitt eget tillkortakommande som jag lyckades sluta tänka alla dessa onödiga tankar, och bara vara i nuet. Av 45 möjliga minuter till sinnesnärvaro och ”carpe diem”, lyckades jag alltså enbart fånga tre minuter…
Känner ni igen er? (eller är det kanske bara jag som är störd???) Ni som är bra på detta med att vara närvarande i nuet, HUR GÖR MAN???

 

Foto: Gina Mannberg