Nu måste jag backa bakåt i tiden igen. Jag bodde i Finland. Sverigefinnarna kom från Sverige med sina fina bilar, Volvo eller Saab. De var långlediga under stora helger. Då noterade jag i mitt sinne: de har höjt sin levnadsstandard och kommer att visa för oss finnar sina bilar.

Men sedan hände det, att jag flyttade till Sverige. Jag köpte en bil, som var en brun Saab -99. Det var min tur att visa mina ägodelar. Jag körde i min hemkommun Lillkyro, öppnade sidofönstret, hade armbågen avslappnat i öppningen och tänkte: Se, finnarna, här kommer jag med min Saab.

Hur visar vi sverigefinnarna vår svenska levnadsstandard i dag för finnarna?

/Sasu

I Finland finns tusentals unga, som inte är i skolan eller på arbetet. De är på väg att isolera sig. Många tror, att de inte hör till detta samhälle. Vissa sitter från morgon till kväll hemma. Några går på gatan, några köar till socialbyrån. Dessa ungdomar vet inte, vad ska de göra, när de blir stora.

Politikerna försöker göra någonting åt problemet genom att ha en uppsökande verksamhet. Dessa ungdomar ges möjlighet att aktivera sig på olika arbetsverkstäder. Dessa människor behöver mycket stöd.

Jag läste en artikel om ämnet i tidningen Kotiliesi.

/Sasu

När jag dammsuger, då går mina tankar intensivast. Jag ägnar inte åt att tänka på min egen ekonomi utan kommunens eller egen byns.. Fastän jag kan inte påverka till kommunens situation, är jag bekymrad. Jag tror, att vi är många i vår kommun, som har tankar och ideer.

Min fasta övertygelse är, att en liten kommun inte har råd med en organisation, som slukar pengar utan att man alltid vet vart de har gått eller varför.. Affärsmässiga och djärva ledaregenskaper är viktiga i detta sammanhang, tycker jag. En företagsdoktor skulle vara hälsosamt även för kommunen.

Det är lätt att tankarna får en pessimistisk trend. Hur orkar man tänka framåt - kommunen med möjligheter. Glad blev jag, när jag läste blogg av Fredrik Gustavsson om distansarbetens möjligheter. Jag själv har mycket funderingar om nya företagsideer  på landsbygden, men min ålder sätter gränser. Jag jobbar i min stillhet med utvecklandet av slöjdverksamhet.

/Sasu

En finsk kålrotslåda Foto: Terttu

Det är bra att vara i tid, när det gäller julmatsförberedelser. Kålrots- och morotslådor är gynsamma på så sätt att de kan frysas in. Idag har jag gjort kålrotslådan av kålroten från egen odling.

Recept: 1 stor kålrot, 3 dl vatten, salt, 1 dl ströbröd, 2 dl grädde, 1,5 matsked sirap, lite ingefära, lite vitpeppar, lite muskotnöt. På ytan ströbröd och margarin.

Skala kålroten, skär i små bitar, koka och mosa. Häll med rotmosen den kokade vätskan av kålroten, ströbrödet som är förvällt i grädden samt kryddorna. Häll blandningen i små smorda folieformar. Grädda i ugnen ca 1 timme (200 grader).

/Sasu

En mäktig julkonsert i Vännäs räddar vår jul. Så vågar jag säga efter den seriösa konserten, som vi lyssnade till ikväll. Anna-Lotta Larsson i sin vackra röd klänning sjöng så vackert, att vi får vara glada länge efter konsertkvällen. Göran Fristorp sjöng mycket skickligt med inlevelse. Den unga pianisten var Andreas Landegren. Kyrkokören medverkade.

Vännäs kyrka var så fullsatt, att besökarna var tvungna att tränga ihop så mycket de kunde. Kyrkoherden konstaterade lekfullt att nu ser vi att prästerna ska ut från kyrkan och musikanterna får framträda. Då fylls kyrkobänkarna.

/Sasu

När jag gör en sockerkaka, är det så lätt att vispa med elvisp. Jag minns hur jobbigt det var att vispa ägg manuellt. Vid bullebakning har jag inte heller några problem. Vetemjölet är av god kvalite. Även mjölet var sämre förr. Vi hade egna veteåkrar och pappa var i den lokala kvarnen och mjölade vår skörd. Han körde säckarna med en hästkärra. Jag minns hur jag blev sur, att nu har vi bara egna mjöl.

Visst värdesätter jag nu, att vi kunde odla vete. I Västerbotten knappast kan göra det. Även rågodlingen var vanligt hos oss. Skörden utfördes med en skära.

/Sasu

Det är så kul att ha svart på vitt det här första betyget. Foto: Terttu

Det var för 57 år sedan, då jag började gå i skola. Då var jag fem år gammal. Det första betygets vitsord och kommentarer följer med mig livet ut.

Så här ser texten ut: "Terttu works hard, although she has to be encouraged constantly to take part in the conversation. On the whole her work is satisfactory, but she could be encouraged to speak more English outside of school."

Jag pratade bara finska med mina föräldrar och syskon. Jag hade en finskspråkig tolkkompis i skolan. Vi bodde i Kanada.

/Sasu

Kommunfullmäktige idag delades i roliga och mindre roliga ärenden. Kultur- och ungdomsstipendiaten presenteras på Pauls blogg. Nils Vilhelmsson nämnde att kultur och idrott är viktiga inslag för att locka folk till Vindeln. Till Årets by utnämndes Västomån. Grattis till alla!

Fullmäktiges möte handlade bl a dystra siffror p g a att kommunen krymper folkmässigt, om ingenting görs. Budgeten orsakare en hel diskussioner. Voteringsresulten visade klart för vilket block var och en hör till.

Nu sitter jag framför tv:n med stickningen och  bearbetar i mitt huvud de siffror, som dök upp idag.

/Sasu

Jag hoppas att detta plagg värmar honom.. Foto: Terttu

Jag skickar varma tankar med en halsvärmare till min lillebror. Han är dock en halvmeter längre än jag. Jorma fyller 50 år och jag kan inte åka till honom "fysiskt".

Under tiden när jag har stickat halsvärmaren, levde jag med minnen och tänkte på tiden då jag stickade en tröja åt honom. Först hade jag för avsikt att sticka en halsduk, men bönderna knappast använder sådana.

/Sasu

Namnet till denna buske vet jag inte.. Kan någon hjälpa mig? Foto: Terttu

En fin buske i dessa mörka tider. Vackra snöbollar, på bladen glimtar silverglansiga vattendroppar. Snön som vi så gärna vill ha för att pigga upp naturen och våra sinnen, får vi vänta med, men hoppas att inte så länge.

/Sasu

På våra vägar färdas en hel del turister från olika länder. Hur ser deras ordförråd ut, när de lämnar landet? De orden, som synliggörs och hörs mest är hej, loppis och tack. Några ryska besökare har frågat av mig om loppis-ordet. De tyckte, att detta ord finns överallt.

/Sasu

Det sägs att kvinnor kan uträtta flera saker samtidigt. Jag levde upp det här påståendet, när jag var så pass dålig, att jag behövde ligga på soffan. Men samtidigt när jag låg, hade jag en kaka i ugnen, jag stickade på viloläge, tittade på 24-direkt om politiska debatt och tänkte på politik.

Så kändes det riktigt bra efter den här vilostunden.

/Sasu

Att lära sig något nytt pö om pö...

Jag blir jätte glad när jag kommer in på olika dataprogrammens möjligheter. Egentligen i datorn finns det massor av sådana program, som man inte riktigt har tagit till sig. Det senaste programmet, som jag har övat, är scanning av texten till dator. Hittills har jag bara scannat bilder.

Jag får tacka min datahjälparen Jan om denna möjlighet.

/Sasu

På den svenska lektionen var ordförhör pågång. Kalle brukade inte kunna så ofta sina svenska läxor, men en gång kunde han ett ord.

Läraren: "Mitä tyttö on ruotsiksi?" "Vad är tyttö på svenska?"

Kalle viftar ivrigt med sin hand och stiger raskt upp vid pulpeten och svarar med en hög röst: "Flicka, Flickar, Flickade, har Flickat"

/Sasu

I källaren står min sågbock med såg och yxa.. Foto: Terttu

Det kan låta konstigt att en sågbock kan betyda så mycket. Men så är det i mitt fall. När jag har bott i olika städer i hus med betongstomme, har jag saknat någonting, men jag visste inte vad. Jag mådde inte helt enkelt bra.

Efter att jag flyttade till landet, mådde jag mycket bättre. Sågbocken och röken från skorstenen gav åt mig en väldig lyckokänsla. Då tänkte jag, att jag har rivits bort från mitt barndomshem, där jag jobbade med ved. Nu är jag hemma, när jag sågar lite kvistar på bocken.

Jag eldar ved i mitt slöjdhus. Det tar sin tid, innan man får upp värmen lite grann. Men varm blir jag själv, när jag sågar...

/Sasu

Wasa Teater, kulturinstitution i Svenska Österbotten fyller 90 år. Wasa Teater är regionteater med österbottnisk profil. Den har kontinuerlig turneverksamhet på de svensk- och tvåspråkiga kommunerna i Finland.

Teaterpjäsen Svinalängorna skriven av Susanne Alakoski spelas i april. Wasa Teater har årligen 45 000 besökare.

Vasa stad är rik på kultur. På den tiden då jag bodde i Vasa var teater bästa för mig - alltså den finskspråkiga teatern. Då var jag endast finskspråkig. Det var så roligt att gå dit och se när yrkesfolk spelade pjäserna. Finska teater är grundad på 30-talet.

/Sasu

Gamla gardiner är som nya...Foto: Terttu

Julen närmar sig. Jag förbereder mig smått till julstämningen. Idag bytte jag till rödrandiga gardiner, som jag har haft i flera år. Men konstigt nog, de ser ut som nya. Och köket får en annan form tack vare cafegardiner.

/Sasu

Rosafärgen för grisen passar bäst.. Foto: Terttu

Jag hittade i loppis en ängel, så att jag fick ytterligare inspiration i mitt skapande med videslöjd.  Foto: Terttu

En skojig ambassadörsträff i Vindelns församlingsgård var i kväll. Ledare var Marie-Louise M. Hon hade klätt sig till en gris. Bara se hennes griskläder och tryne gjorde kvällen underhållande.

Kyrkans anställda hade planerat denna trivselafton. Genom en modevisning visade de hur kläderna såg ut. Besökarna fick köpa dessa plagg för 20 kronor per styck. Inkomsterna går oavkortat till julinsamlingen.

En soppa med kaffe och kaka smakade gott för den fullsatta publiken.

Ambassadörer i församlingen är alla som medverkar i kyrkans arbete på något sätt. Och de är många.

/Sasu

Vi som lever som invandrare i detta land, berikar samhället, vill jag påstå. Vi har lite bredare perspektiv via hem- och boendeländer. Men hur når man majoritetsbefolkningen för att inse detta?

Hur upplever jag själv mitt liv här? Mitt sätt att uttrycka mig skiljer från Medel-Johansson. Då är jag annorlunda. Jag betonar orden lite annars, byter ordföljd och väljer ett felaktigt ord ibland mm. Jag tror att vi har ett eget kämparliv som invandrare. Många av oss är väldigt högt utbildade, men platsen i samhället får vi skapa själv. Massor av utbildningsår har gått i spillo.

Om man inte kan prata snabbt och flytande svenska, kan man lätt bli klassad som mindre kunnig och helt enkelt dummare. Jag brukar trösta mig själv, när jag inte pratar så fort, att låt de prata. Jag tänker i stället. Nackdelen är, när man tar åt sig massor av negativa attityder, blir man ledsen inombords.

/Sasu

Man brukar säga, att vi finns till alla slags tåg (finsk uttryck). Bråket med grannarna belyser, hur vi kan se livet av olika perspektiv. Förr levde vi i beroende med våra grannar. Det behövdes låna lite socker mm.

Själv har jag dock ett roligt minne av en episod, när pappa och granne var på väg att fälla rönnen, som råkade växa precis på gränsen. Båda männen hade sin yxa upp i luften på motsatta sidan av rönnen. Båda sa växelvis: "Jag hugger." Rönnen lever kvar fortfarande, men männen är döda.

Alltså det underhållande tv-programmet Grannfejden är en av mina favoritprogram.

/Sasu

Runebergstårta på fikabordet symbliserar dagen till ära...

Skoleleverna har fått göra bekantskap om Finland i dag. Det är nämligen inte så säkert, att eleverna vet om Finlands och Sveriges långa gemensamma historia. Kommunerna, som har en vänort i Finland, har goda möjligheter att ha naturliga kontakter med varandra.

Enligt Sisuradio var många lärare förebredda för den här dagen. Vissa ställen fortsätter aktiviteterna hela veckan.

Jag har inga uppgifter om, hur Vindelns skolor har uppmärksammat denna dag.

/Sasu

Mina tankar idag går till denna världsdel...Foto: Terttu (ur Ljus i Öster)

En lång artikelserie om jubileumsåret för Berlinmurens fall belyser om de fortsatta svårigheterna, som den kristna verksamheten får möta i öst.

"På dessa 20 år har många onådda folk fått höra evangeliet om Jesus Kristus", skriver tidningen.

I Siberien (i Burjatien) står fortfarande världens största Lenin-huvud kvar, men det har inte förhindrat spridning av evangeliet.

I dag är det i hela världen bönedag för förföljda kristna.

/Sasu

Kristdemokraternas höststämma hölls idag på Hotell Källan. Väglaget var vintrigt och skogen lyste vit. Det kändes nästintill julstämning.

Att komma in i politikens tankekorridorer ger en innehållsrik tillvaro i livet. Hur man resonerar t ex integrationsfrågor är en svår men utmanande kapitel för sig. Alla människor har ju lika värde är ledtråden i våra tankegångar.

Håll dina öron öppna hur det resoneras i massmedia i fortsättningen.

/Sasu

Nu får jag ringa bara till mobiltelefonen, när jag ska prata med min bror i Finland. I hela Lavia kommun är fasta telefoner ett minne blott från och med den första november.

Jag tänker på alla de ensamma och gamla människor, som har en viktig livsnerv för att ringa till sina vänner. Numren till mobiltelefoner är ju långa. I själva telefoner finns små knappar.  Den här teknikav-/utvecklingen gör inte livet lättare för denna grupp av människor.

/Sasu

Sniljor och trasor kors och tvärs...Foto: Terttu

Trasor inspirerar mig till mattslarvkonstnär. Man behöver inte bara väva av trasor. Det går lika bra att fläta. Så gjorde jag av sniljor oh andra trasor. Med flätning av olika färger kors och tvärs kan man få en fin effekt av dessa material.

/Sasu

Snart har julgransförsäljarna uppsving i ekonomin. Jag kan inte låta bli att berätta min tid som medhjälpare till pappa. Vi sålde julgranar i Vasa. Pappa gjorde något ärende och jag tog över försäljningen.

Det var en gran med mycket udda form. Jag la den till sidan om. Den ska "skrotas", tänkte jag. Då kom en förnäm Vasadam och fick syn på granen. Jag såg hur hon beundrade den "fula" granen. Min försäljartalang sattes igång. Priset blev mycket högre än de andra granarna.

Jag behöll pengarna och köpte stora badlakan till alla i familjen.

Då var jag tio år gammal.

/Sasu

Kulturarvet från Finland följer med mig..Foto: Terttu

Jag flyttade till Sverige med den finländska nationallitteraturen i bagaget. Som en ung flicka köpte jag en bokserie Suomen Sana "Finlands Ord" på avbetalning. I många år betalade jag bokserien, som innehåller 24 böcker. Tusen olika skribenter har hjälpt till med Suomen Sana-verkets uppkomst. Utgivningen var 1963.

I bokstavsordning får man läsa om de finländska storhetsmän och kvinnor. Deras livsverk är välrepresenterade i böckerna. Kort presentation finns av alla.

Läsvärdet för denna jättebokserie ökar nu när jag lever i Sverige. Jag vill bearbeta min kännedom om mitt fosterland. Min egen nationalitetskänsla växer genom dessa mäktiga män och kvinnor, som har lämnat arvet efter sig med sina livserfarenheter.

En aforism av boken: Hemligheternas portar öppnar inom oss; vi måste på något sätt öppna de genom att växa.

/Sasu