Gårdagens minst sagt spännande hemkomst

Min bil, Berit, ibland kallar jag henne för Beirut, för hon är så bombad, fungerar inte alltid så bra. Den är aldrig trasig, och startar nästan jämt, men igår fick hon lite mer respekt från min sida. Inte för att hon ruskade och knappt klarade av att fara fram i 70km/h, på grund av allt ruskande, utan snarare för hemkomsten.

Vi har nämnligen lite privat plogning, men de hade nog lite fullt upp, så när jag kom hem var det snö upptill knäna. Jag såg knappt infartsvägen, men som tur var hade grannen plumsat fram och hämtat posten, så jag hade något att sikta på. Jag gasade, och Berit, pigg som hon var, tog ett glädjeskutt ut i snödrivan. Det blev alldeles vitt runt hela bilen, och det kändes som man köra något slags militäriskt terrängfordon i Sibirien. Jag fick syn på ladan, där jag har parkeringsplats, och sikta däråt. (Kan ju tillägga att det är två 90graders svängar för att komma fram dit, i havet av all snö.) En bit därifrån stannar jag så jag kan gå och låsa upp ladan så jag kan köra in bilen. Med det gjord fick jag backa och sedan ta fart ordentligt…

Samma visa igen, vitt öööööverallt, och när jag äntligen fått span på porten till ladan igen så är det dags att svänga…! *pustar ut* Både bilen och jag klarade sig. Katten satt antagligen vettskrämd i fönstret och tittade på spektaklet. Han hade i alla fall inte gått ut sedan tidigt igår morse, och var så där lagom retlig.

Ja, så här kan det se ut efter bilen fått leka snöleopard

När jag äntligen fått upp en lite gång till huset satt katten där och kollade konstigt på mig. Som tur var så kom räddningen vid halv nio på kvällen, och plogade ut mig igen… Även om Anders sen skällde på mig imorse om att jag skottat bort all snö från fasaden, men där var det ju minst snö, och jag var förbannad…!