Årets första…

Av , , 3 kommentarer 4

I helgen hade jag planerat att få så mycket gjort som möjligt. Få bort tvättberget så badrummet känns klart, få Anders att rensa upp sina högar i hallen, och packa i alla gamla tidningar i flyttlådor och ställa upp på ladan istället. Att två personer kan ha så mycket saker är beundransvärt…

Åkte till IKEA igen, i alla fall, och gav hela 126:- denna gången. *rätt stolt ändå* Man måste ju ha flyttlådor om man ska packa undan tidningarna… Så hade jag ju sett att det var barnloppis på Fyrispark, som jag blivit tipsad om. Där fanns allt egentligen… Trodde att jag skulle få tag på en barnvagn, men precis när jag hämtat pengar och skulle tillbaka så står ett par och "provkör" just den vagnen jag spanat in… *suck* Det var synd. Får leta vidare helt enkelt. Kom hem med tre små bodies istället, där jag tyckte den här var lugnt tuffast:

Framsida
(Framsida)

Baksida
(Baksida)

10:- tyckte jag att det var värt… =)

Så var det inhandling på Maxi, vilket var lika stressande som vanligt ungefär. Klarar inte av alla människor som är iväg med sina vagnar som inte flyttar på sig osv… Men men, hem kom jag i alla fall, men då klockan redan var 14 så blev det färdig smörgåstårta till lunch. Men Anders och morbror Håkan såg nöjda ut.

Efter detta tittade jag runt lite, och såg vårens första myra i köket. Det kommer alltid in någon stackars förvirrad myra, men just denna hamnade i dammsugaren.

Myra

Så blev det grillat till middag, då det var så fint väder, och även detta blev årets första egna grillning. Riktigt gott var det, och allt tog slut.

Grillning
(Grillning)

Anders
(Anders spanar in köttet på grillen. Han som för övrigt fått in motorn och växellådan i pickupen, så det börjar se lite mer lovande ut)

3 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,

Diss och diss

Av , , Bli först att kommentera 1

Tidigare har det ju varit hiss och diss, men idag blev det två stycken diss…

För det första snön, som helt plötsligt letade sig tillbaka och som medförde att jag åkte med Anders imorse istället för egen bil. Då Anders ska hitta på saker efter jobbet så brukar jag ibland ta bilen, typ för att handla och så. När det är bra väder så brukar jag gå till stan och ta bussen hem. Men idag, i snålblåsten och snöslasket fick jag vänta på två bussar innan jag kom hem.

På bussen, på vägen mot Järlåsa, hoppar det på en karl och sätter sig minst tre meter ifrån där jag sitter. Jag är ofta en sån som lägger upp väskan ivägen, när det finns platser på annat håll, bara för att sitta själv. I alla fall numera, då jag tycker att man tar så mycket plats av det där sätet. (och så kul är det inte att sitta och klibba ihop utsidan av låret emot någon annan)
I alla fall så ser den här karlen lite konstig ut. Kan inte sätta fingret just då på varför, men han har ett litet konstigt flin. Så drar han fram vad som ser ut som en genomskinlig godispåse och stoppar något i munnen. ..Kanske var därför han såg så finurlig ut… Efter en liten stund så hör man sen ett högljutt smackande från ena sidan av bussen. Det är mannen med godispåsen som verkar ha fått för lite uppmärksamhet när han var liten eller nåt… Smackande är dagens andra diss. Finns få så enerverande läten som just smackande.

När jag var liten, och gick hos dagmamma så fick vi nämnligen absolut inte smacka eller tugga med munnen öppen. Att dricka under själva ätandet var också förbjudet, då man ju kunde bli mätt av mjölken annars. (Självklart fick man dricka om maten var varm eller så) Jag brukar berätta det för Anders när han pratar med mat i munnen, och då tittar han alltid lika konstigt på mig. Vad är det för fel på att inte prata med mat i munnen? Enda giltiga skälet i min värld är om man är så glömsk att man skulle kunna hinna glömma vad man skulle berätta innan man tuggat klart… Så de så!

Suck, med stora bokstäver

Av , , 2 kommentarer 0

*SUCK* …var det… Igår var allt så bra. Åkte mot jobbet, var lite småruggigt, men jag behövde då ingen jacka. På eftermiddagen började det att regna, vilket det inte gjort på ett tag, så man tog sig igenom det också.

Åkte sen till Gränby för att träffa Sandra och ta en fika. Hittade på morsdagspresent också, då det för någon dag sedan slog mig att det är en månad kvar. (När jag minns såna saker måste man göra något åt det direkt, annars försvinner det, plus att det känns mycket bättre att komma ihåg saker på egen hand istället för att alltid ha alarm till allt man ska göra.

Anders hade beställt mat från Burger King, då de finns på just Gränby, och jag skulle bli lite sen, så det blev järnet hem med hamburgare och lökringar som luktade i hela bilen. (Blev inte alls hungrig, nej då…)

Kvällen fortsatte som vanligt, och när jag varit ute i garaget en stund och ska gå in igen så snöar det. Tänkte inte mycket mer på det, men det fortsatte tydligen hela kvällen… och natten… Runt kl.5 imorse kom Diesel in och skrek. Han ville väl visa att han hittat in. Anders sätter sig upp i sängen och påpekar att det snöat hela natten… *suck* Katten ligger i sängen en stund, så där lagom så man hinner somna, innan han hoppar ner igen, en halvtimme innan larmet ljuder. *suck för andra gången*

Inte mer än att gå upp när klockan ringer, och tittar ut… Det som mötte mig var inte lika kul som kattens sällskap, för det såg ut så här…

Runt tio cm snö på bilarna, om än mindre på marken. Nollgradigt och slaskigt, och väl på jobbet var det mest vatten, men det här vita kräket kan väl ta och försvinna nu ändå…?!

På jobbet tar vi oftast en kaffe direkt på morgonen och så även idag. Vi pratade så klart om vädret när Norrman påpekar att Göken ska snöas över tre gånger på dessa breddgrader, innan det blir sommar, och på Öland eller Gotland gäller detta tydligen fem gånger, med tillägget att: "Men Göken är översnöad och död och ligger med fötterna i vädret." …och precis så känns det… Anders ville till och med gå i ide imorse innan vi åkte mot stan…

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Dagen till ända

Av , , Bli först att kommentera 3

…eller är det enda..? 

I vilket som helst så vågade jag mig ut för första gången på några dagar. (Om man räknar bort butiken, eller snusboden som Anders kallar den) Jag gjorde stan, eller ja, IKEA, Babyland, och Maxi medan Anders var och bromsade motorn till pickupen.

Fick ett skötbord av Sandra, som stod och tog plats på hennes föräldrars campingplats i Siggefora, inte långt från Järlåsa. Gjorde så iordning lite idag i badrummet och fick den på plats, med lite ny dekor.


Och så här blev det. Blöjhinken fick lite dekor den också. Inhandlade en skötmadrass, med Pingu, och skötväska på Babyland. Nu är det snart bara att vänta. Åtta veckor kvar… Känns som en evighet, om inte två…

IKEA var som vanligt, en massa folk, och kom som vanligt ut och såg förvånad ut över hur lite jag brukar köpa på mig när jag väl är där. Dagens kostnad: 172:-…
Babylands kvitto visade inte på samma siffror, tyvär, men vad gör man…?

Anders kom hem och såg väl rätt nöjd ut. Kanske för att förra året, då jag tog pickupen på rullande landsväg, så visade mätaren på 202,7 hästkrafter. Rätt mycket mindre än vad Anders hade hoppats på. Idag visade bromsbänken helt andra siffror, med lite mer än 100 hästkrafter utöver de från förra året. Nu återstår bara mekandet med att få ihop vagnen så den kan börja användas, och jag kan sälja min lilla BMW-Berit. (Lite onödigt med fem bilar på två personer…)

Imorgon har Anders lovat att åka med till Sala och kolla på antikviteter. Något som vi faktiskt båda tycker är kul. Jag behöver ett skrivbord med en massa lådor, eller en sekretär. Helst något gammalt, så det går ihop med resten av inredningen. Nuvarande skrivbordet, i vinkel, tar alldeles för stor plats om vi ska upp med vagga, amningsfotölj med mera.
Var faktiskt till Sala förra helgen och hittade en byrå, som jag nu har som sängbord. Rätt så nätt liten sak, med två små lådor, som är betydligt trevligare att titta på än lådan jag hade från IKEA. Vi får se hur det går imorgon helt enkelt, och om jag kan lyckas få ordning på all oreda runt datorn…

Lika som bär… eller…?

Av , , 1 kommentar 4

Mamma skrev ett inlägg om hur lika man kan vara. En flashback spelade upp sig i mitt huvud från jag var 14 år och skulle få klippa mig. Mamma följde med och väntade medan jag blev klippt. Det hörde inte till vanligheterna att jag fick klippa mig, så bara det var ju en stor sak. Som alla frisörer så pratade även denna om allt möjligt, när hon till slut ställer frågan; "Är det där din kompis eller din storasyster…?" Lite generad måste man ju svara: "Nej, det är min mamma…." Jag tror att frisören tyckte att det var ungefär lika pinsamt.
Därför tänkte jag jämföra hur lika vi egentligen är…


Nu är det ju gamla kort, mamma (till vänster) var väl 16, och jag (till höger) var tolv när kortet togs till vad som sen blev en tavla.


Den här tycker nog inte mamma om, men det var den nyligaste bilden jag hade. Kunde tyvär inte göra den speciellt mycket snyggare heller, men vi säger att det är ljusets fel.


och så här lika var vi när jag var en liten skit bara. (Fast jag tror att det var jag som ville ha likadan frisyr. Man är ju ändå född på 80-talet!)


Lillasyster och jag ska ju också vara så lika, även om det väl är svårt i den här åldern. Vi var nog runt ett år båda två på respektive bild. Min min, till höger, skyller jag på att jag sitter på toaletten…


Här lärde jag dåvarande Jennifer, numera Niccolina, hur man använde webkameran. 12 års skillnad, men vi kanske är lite lika ändå…


Jag och Nicco igen, på julafton för flera år sen.


Och så ska man ju vara lik pappa också. Hade ingen riktigt bra bild, men vi har i alla fall samma fula frisyr.


Jag skulle ha haft en bild jag vet ligger någonstans, på min pappa då han gör exakt samma min som mig på denna bild. Ni får föreställa er det istället.


Annars är pappa rätt bra på att likna sig själv.


Ännu en av pappa. 25 mot 50 år… ungefär, kanske… Lite lugnare, men låter fortfarande lika mycket. och vissa andra likheter finns än.

Hiss och diss

Av , , Bli först att kommentera 2

Har haft ont i halsen sedan i fredags nu, och håller på att bli ganska trött på det… Imorse var ingen skillnad… På jobbet tyckte de att jag lät som Janis Joplin eller Bonnie Tyler… Jag tror inte jag kan ta något av det som en komplimang… Efter lite möten och så, så åkte jag till närakuten, för att ta reda på vad som är fel. Jag har tydligen stämbandsinflammation, och enda medicinen är att inte prata… Som att det är så lätt… Man kan ju inte ens gå till affären utan att behöva säga hej… Det är dagens diss… Att inte kunna prata…

Dagens hiss däremot..! *garva inombords, då man väl annars kan råka använda stämbanden* Efter jobb och besök på närakuten  hade Anders och hans farmor bestämt att vi skulle äta iddag hos henne. Tanten, ja hon är tant, är snart 85år gammal, och en av mina idoler! Hon kör fortfarande eget företag, i hemmet, och utnyttjar mig till att kontrolla deklarationen. Annars klarar hon sig helt själv. Hon har för vana att börja prata politik när de närmaste samtalsämnena redan pratats om. Jag är inte så insatt i vilket parti som vill vad, och kan absolut inte vad alla politiker heter. Det kanske är lika bra då hon ibland kan förväxla personerna och dra namn som jag tror var aktiva på 70- och 80-talet, men det gör ju ändå inget, då jag inte sätter mig in i denna kategori av sysselsättning. Idag var likadant. Efter diskussionen om utbyggnationer, arbete, hennes sjukdomar, hur katten mår och lite gamla historier så börjades det med politiken… Jag lyssnar bara på ena örat då jag försöker att lugna ner monstret i magen, då jag hör henne säga "…den där röd/gröna röran…" Jag var så nära på att skratta, men så kom jag på sjuksköterskan uppmaning, så jag flinade bara. Hon kan uttrycka sig i alla fall *Ler*

Risa eller rosa

Av , , 1 kommentar 3

Ja, inte namnmässigt… Försökte komma på en egen version av bra/dåligt, hissa/dissa, ja ni vet vad jag menar, men det gick inte så bra. Kom fram till det igår, när jag satt på bussen… Ja, jag åkte buss från jobbet då Anders skulle arbeta. För att ta sig hem måste man ta bussen till centrum, och byta buss. I alla fall nu när jag aldrig vet hur lång tid det kommer att ta att gå en sträcka, för tidigare har jag gått till närmaste busshållplats eller in till stan, vilket tar 20-40 minuter beroende på vart man går.

På väg till stan i alla fall, så kom jag och tänka på alla "fjortisar" som kommer att springa runt där. Det var 12grader varmt ute och solen lyste, även om det blåste, men det spelar tydligen ingen roll om man är just blåst… En annan hade på sig jacka och halsduk då jag låter som en kråka, när jag väl får fram något ljud. Som sagt, "fjortisar" fanns det ju gott om, även om jag sett värre dagar.

Jag är inte en sån som klagar på att smala personer kan/ska ha tajta små kläder och såna som inte är skapta till att vara trådsmala ska ha lakan till kläder. Så länge man trivs, och man kan ju alltid framhäva något som är bra… Tyvär så fanns det exempel på båda grupper av människor som klädde sig fel igår… En tjej med svart kjol som slutade snudd på under rumpan, och var iförd svarta strumpbyxor… Tyvär var det en stor reva i strumpbyxorna, 5 cm nedanför det att kjolen slutade. Det ser inte bra ut på någon tjej… Eller den tjejen som ställde sig framför mig vid busskön… *kan inte låta bli att skratta* Med illrosa byxor och knähöga stövlar med alldeles för hög klack. Måtte det ha varit första dagen med de skorna för hennes ben kunde inte sluta skaka. Bäst av allt var att inte bara jag märkte detta utan två tanter tittade med viss skeptisism.

Nåväl… Det var gårdagens diss, eller miss kanske… Gårdagens hiss eller fizz kanske, var apotekaren jag fick prata med. Sedan i fredags har jag haft ont i halsen, men inte haft några andra problem. Igår morse kunde jag så inte prata utan det lät mest som en viskning. Anders som normalt har svårt att höra vad jag säger hade det inte direkt lättare… Väl på stan besökte jag först ett apotek som jag fullproppat av människor, och ingen som verkade speciellt behjälplig, så jag gick för att köpa lite middag istället. På väg mot bussen ser jag ett nyöppnat apotek, mycket mindre, men ändå, nästan helt tomt. När jag står där och kollar kommer en tjej och frågar om jag söker något särskilt, och jag drar mina symptom. Jag hade läst tidigare på dagen att mitt halsont kunde bero på halsbränna. Något jag väl aldrig varit drabbad av, även om man väl haft någon sur uppstötning. Tyckte att det inte känns speciellt brännande, men man vet ju inte vad magsyreångorna kan göra på ens hals. Apotekaren var då den vettigaste människan igår i alla fall, som hade sin egen teori, och som inte var feg att säga det. Hade du haft ett jobb där man fick dricks så hade du fått det!

Hem kom jag till slut i alla fall, med mina Gaviscon, som jag först trodde var sugtabletter, men har man försökt suga på en treo någon gång så vet man att det inte går så bra. Det som satte sig i tänderna smakade tyvär som gammal banansalva, men nog gjorde det mindre ont i halsen efter en stund i alla fall.

Idag har jag, istället för att springa runt på jobbet och prata en del, som jag brukar göra, hållit mig hemma och knappt ens pratat med katten. Läste att filmjölk var bra mot halsbränna, så jag fick pallra mig till butiken, och väl där så hördes jag knappt… *suck* Men det kan ju inte fortsätta hur länge som helst, eller hur?