Händer en hel del som kanske kan förstås, så när man väl sitter här och klurar på vad man ska få till så blir det lätt "tilt" i huvudet... Har äntligen köpt mig en kökslampa. Den som satt här när jag flyttade ihop med Anders använde vi aldrig då det kändes som att vi satt vid ett operationsbord... Så det har blivit fyra år av att inte ha någon lampa, vilket kan vara lite jobbigt ibland... Som när man ska göra något som kräver ljus.

Så här ser den ut i alla fall:

Märks att Sally växer också. Har fått fixa nya kläder, igen... Tur att det var 70% rea på Maxi, så man kunde fynda lite. Inatt sov hon 10 timmar , och imorse märkte hon av sina händer för första gången, på skötbordet. En trött dag då vi sen åkte och handlade, och försökte hinna till bokbussen, man det gick i stöpet...

Så här ser Sally ut idag:

(Vilar i soffan)

(Ska få åka bil till affären)

(Tänker på bus)

(Flörtar)

(Se så glad man kan va!)

Jag och Anders köpte mark runt nuvarande tomten för att säkerställa att inte få några närmare grannar än de vi redan har. Det blev 18hektar med skog, åker, sjöar (eller ja, myrmark kanske) och en liten gård. Gården består av boningshus, gäststuga, lada med garage, vedbod, tillhörande utedass och hundkoja. Vi köpte allt utan flyttstäd eftersom ägaren sitter på ålderdomshem och det blev brorsonen som fick sälja allt. Vi hade sagt att det inte gjorde något om grejer blev kvar då brorsonen var äldre också, så så fick det bli.

När vi kom ner första kvällen möttes vi av ett fullt hus.
Så här ser stället ut innifrån, just nu:

(Allkov bakom köket, i panorama)

(TV-rummet från allkoven)

Vad vi kan se är alla möbler kvar, men inte bara det... Vi har hittat massor av porslin, sängkläder, tavlor, strykjärn (hoppas att de har samlat, då det finns säkert ett tiotal)  nycklar (ja, till förbannelse) och en massa annat. En del av det här är så klart fynd, medan annat är rent skrot. Men vi ska försöka oss på att sälja det mesta tror jag. Jag har hittat mig ett fruktfat från Upsala Ekeby, gjort på 50-talet i alla fall, och här är några andra fynd:

(En snygg gammal kaffeburk)

(Fönstret hemma har barrikaderats med grejer jag vill ha kvar, så som en liten kaffekvarn, en sil och form från Kockums, och några skålar)

Det tog mig en stund at fundera ut vad det här var... Häftiga är det, så de ska sparas också. Mamma, har du sett såna förr?

Avslutar med en bild av Sally i sina nya skor som hon fått av Sanna och Björn på mitt jobb.

("Floppa-tofflor")

...ja, inte bara lilla Sally...

Alla säger ju att man måste uppleva det för att förstå. Födseln alltså.
Något jag aldrig förstått dock är att det sägs att vissa nyblivna mammor sägs inte älska sina nyfödda barn. Jag har ju själv nästan knappt förstått ännu, även om lilla Sally nu är sex veckor.

Men det känns ändå. Känslan när man tänker på ens barn, eller tittar på denne är som att vara kär nästan. Man behöver inte äta eller sova, man glömmer nästan bort att gå på toaletten, och när man väl får något gjort på egen hand så längtar man hem.

Det är nog inte bara Sally som gör att man känner så heller, då andra relationer också faktiskt blivit bättre. Tänker främst på stackars Anders. Han som, tvärtemot mig, inte lär glömma den traumatika upplevelsen av en födsel. (Jag var väl dessutom inte så fräsch, när man kräks i timmar och var lika svettig som en marathonlöpare.) Känns som någon ny typ av kärlek liksom...

Livet är bra konstigt ändå. Man utvecklas så fort, lever livet och så upprepar det sig. Jag kan nog se mig själv i Sally, om än lite ännu, men man lär ju lära henne allt man kan. Idag var till exempel första dagen hon fick tag på den blåa åsnan i babygymmet, efter jag försökt få henne att sträcka sig efter saker i några dagar nu. Men det är nog roligare att sträcka sig efter åsnan, som kan låta, än att klappa mamma på kinden.

(Sally spanar in åsnan)

(*Knuff*)

Imorgon blir första dagen då vi, eller jag, är borta mer än 2½ timme från prinsessan, då Pia och Roger ska gifta sig. Får se hur det går...

Ja, det är inte lätt att hitta tid över... Det tog några dagar sen jag skrev sist innan Sally kom ut i stora världen. Började känna av det den 27:e, men hon ville inte riktigt förrän den 29:e juni. Lång tid tog det, och man har väl nästan inte fattat än.

(En dag gammal och får snart åka hem)

3820gram, 54cm, med alla fingrar och alla tår. Det tog några minuter innan Anders frågade förvirrat: "Men vad är det för sort...?" Kanske var det själva chocken att det faktiskt var något levande i den dä stora magen som nu kommit ut, eller så var vi väl för trötta för att fundera. (Jag hade själv varit vaken från runt kl. 9 på söndagsmorgonen och somnade inte förrän runt kl. 6 på tisdagen, med undantag för någon micropaus mellan värkarna)

Sally Maria Johanna Hällsten har vi kommit fram till att vårt lilla Pyret ska få heta. Är i full gång att försöka få ihop ett dop medan vi flänger mellan banken och hemmet för vi har även fått utökning på annat håll. Nämnligen 18hektar skog och en liten jordbruksfastighet med hus, lada, vedbod/garage samt gäststuga. (Räknar inte utedasset för det ska eldas upp.)

Tiden räcker ibland inte till för att gå på toaletten ens en gång, men jag ska nog inte klaga. Sally är snäll och sover mellan 4,5-7timmar per natt och somnar sen när hon fått mat. Dagarna går åt till att ligga i babygymmet, vara på promenad och det evinnerliga tvättandet. Tur ändå att IKEAs handdukar bara kostar 5:-, så man köpt på sig en hög.

Mycket annat har vi ju gjort också. Sex dagar gammal åkte vi och Sally till Norrland och våldgästade mormor/morfar och gammelmormor/gammalmorfar. Tur är att hon verkar gilla att åka bil, för annars hade det nog inte gått. Får se om hon gillar att flyga också, när jag väl får åka till Norrland i höst igen, och kanske inte är så sugen på att ta bilen.

(Sally i babygymmet)

(Sally tränar på köksbordet - En månad gammal)

(Sally härmar det mesta. Hon kan le, räcka ut tungan och göra pussmun - 5 veckor)

Får skriva mer sen, för nu ska Sally ha mat!