Jag har skrivit en motion om friskolorna med anledning av den återkommande debatten om problemen med vinstuttag, att vissa skolor nekar barn med särskilda behov etc. Motionen hittar du i sin helhet på www.hartman.nu. Men ett litet utdrag ser ut som följer:

Dagens reglering av friskolornas verksamhet är uppenbarligen inte tillräcklig.
Det får inte bli så att skattepengar som ska användas till eleverna går
till skolföretagare som drar ner på kvaliteten, plockar 'russinen' ur
kakan och sedan åtnjuter miljonvinster. De som startar friskolor för att
tjäna pengar har per definition felaktigt fokus för sin ambition. Rötäggen
i branschen förstör inte bara för eleverna utan också för de seriösa
friskolorna.

Det är inte rimligt att enskilda friskolor kan fortsätta missköta sig
samtidigt som kommunerna har mycket begränsade möjligheter att vidta
åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Rent principiellt är det
också intressant att dessa skolor är fria att starta upp och tjäna pengar
på barn och ungdomar utan att kommunen i konkurrens kan upphandla
skolornas tjänster för att nå lägsta pris och bästa kvalitet. I vilken
annan konkurrensutsatt offentlig verksamhet kan man som privat aktör få
såna möjligheter?

Denna okontrollerade lek med kommunala skattemedel måste upphöra. Det blir
mer och mer uppenbart att hela lagstiftningen kring friskolornas villkor
och gynnade situation måste ses över.

Ett bra sätt att värna det positiva som friskolorna kan bidra med och
samtidigt se till att de som har ansvaret också har rimliga möjligheter
till uppföljning och tillsyn så att barnens bästa verkligen står i
förgrunden skulle vara att ersätta dagens friskolesystem med ett
entreprenadsystem.

Om verksamheten istället för dagens fria etableringsrättupphandlas inom
ramen för lagen om offentlig upphandling kan kommunerna ytterst stänga en
friskola som fortsätter missköta sig genom att helt eller delvis (dock på
rättssäkra grunder) dra in pengarna tills friskolans problem är åtgärdade.
På samma sätt kan fokus ligga på skolans kvalitet, insynen förbättras och
vinstuttaget från friskolorna begränsas.

Har du synpunkter om detta, tips och idéer hur vi kan komma tillrätta med problemen och samtidigt ta tillvara möjligheterma (vissa har redan hört av sig) så maila gärna till thomas (kanelbulle) socialdemocracy.se.

THOMAS HARTMAN

Anders Sellström lanserar två nya trick. Det ena är att gratulera mig på födelsedagen i förskott (för att försöka kompensera för sitt slaskiga beteende tidigare). Eftersom jag är kristen och en snäll kille så förlåter jag honom och vänder andra kinden till.

Sellströms andra trick är retoriskt genom att låtsas som att kristdemokraterna i Svenska kyrkans förhållande till kristdemokraterna är som Björklövens förhållande till socialdemokraterna. Men liknelsen faller platt till marken. Ingen har sett sossarnas logga i lövens emblem. Alla kan däremot se Kristdemokraternas logotyp på webplatsen där jag hämtade dokumentet jag citerat från.

Vi har alla noterat att Sellström förnekar inflytande över den fundamentalistiska kd-gruppen. Men det jag är mer intresserad av är att vända på frågan och fundera över de värderingskonservativas inflytande över kd.

Det visar sig finnas åtskilliga kopplingar mellan suspekta familjefundamentalistiska åsikter och kristdemokraternas allmänpolitiska företrädare. Rötan går långt in i partiet. När exempelvis riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus (kd) fick frågan i SVT:s Agenda om han trodde att en könsneutral äktenskapslag kunde leda till att fler relationer blir accepterade av samhället tvekade han inte. - 'Ja, självklart. Med barn och med djur'.

Argumentationen känns igen. Den är som en karbonkopia från kd-skriften där bejakande av homosexuella relationer sägs öppna för pedofili och andra perversioner.

Lennart Sacrédeus ska enligt uppgift ha blivit ordentligt uppläxad under ett möte med kristdemokraternas riksdagsgrupp. Så där säger man inte öppet i ett parti som vill vara rumsrent. Partistrategiskt är uttalandet en mardröm. Partiet befinner sig i en politisk miljö där allt fler kan tänka sig att homosexuella ska få prövas som adoptivföräldrar, allt färre vill se ett samhälle där kristna värden spelar större roll. Och stödet för den svenska abortlagstiftningen ökar.

Men trots de starka reaktionerna från vissa kommunpolitiker inom kd är det berättigat att fråga sig hur ovanliga Sacrédeus tankar egentligen är inom kristdemokraterna?

Vi minns kanske laestadianen och kd-riksdagsledamoten Erling Wälivaaras jämförelse av homosexuella som kleptomaner och pyromaner. Där finns kristdemokrater som tydligt till skillnad från Sellström kopplar politik och religion exempelvis har vi Mats Odells uttalande om att Eu:s konsitution borde vila på kristen grund.

Spänningarna mellan religion och politik skymtar under ytan i kd hela tiden. Jag har själv gästat kristdemokraternas riksting och hört diskussionerna och striderna både i talarstolen och i korridorerna om abortfrågan. Även om partiledningen besegrade den falang som ville inskränka aborträtten fick man lova att verka för att minska antalet genomförda aborter.

I den borgerliga regeringen har kristdemokraterna försvunnit bakom moderaterna. Partiets familjefundamentalister har fått vårdnadsbidraget men vill ha mer. Inom kd diskuteras därför återinförandet av sambeskattningen, något som kraftigt missgynnar kvinnors deltagande i arbetslivet.

Fundamentalisterna - den maktsfär som Sellström med alla medel försöker förtiga samlas runt sina två företrädare Lennart Sacrédeus och Mikael Oscarsson medan Ulf Ekman och Livets ord håller förbön för en borgerlig valseger i en anläggning med 5000 parkeringsplatser.

Vi talar om en motiverad grupp med starka politiska värderingar som gör vad de kan för att ta partiet längre ut på den konservativa kanten. Detta skulle om det lyckades med stor säkerhet leda till att kristdemokraterna faller ur riksdagen. Vilket naturligtvis bekymrar kristdemokrater som Anders Sellström. Därför måste han låtsas som om problemen inte existerar.

Som sagt Anders Sellström kan inte vara arg på mig för att kristdemokraterna rymmer homofober, familjefundamentalister, människor som vill koppla politik till religion tillsammans med strömmar av vad vi kan kalla underlivsdemokrater (som tycker staten ska lägga sig i vad folk gör i sina sovrum). Det är hans och kristdemokraternas alldeles uppenbara problem. Men Sellström har som partistyrelseledamot möjligheten att tydligt ta avstånd från allt detta. Men han väljer konsekvent att inte göra det. Varför?

Det enda som hördes på vk.se var klicket i Sellströms huvud när han tappade besinningen och stora huvudsäkringen brann av. Frenetiskt började han högröd i ansiktet sopa kristdemokraternas byk under mattan.

Det är väl rätt logiskt att det finns kopplingar mellan suspekta kristna värderingar och politik. Varför skulle kristdemokraterna annars heta just krist-demokraterna. Det attraherar människor som har såna intressen. Varför förneka det uppenbara? Gör någonting åt det istället. Det börjar med att erkänna sanningen.

THOMAS HARTMAN

PS Jag har skrivit en motion om hårdare reglering av friskolor till s-kongressen med anledning av de senaste dagarnas skriverier om vinstuttag. Du hittar den på www.hartman.nu. Har du synpunkter, förslag på ändringar eller tips maila mig på thomas (kanelbulle) socialdemocracy.se.

PS2 Vi drar väl av ett litet citat till Anders Sellströms ära:

KD: Frågan om den homosexuella livsstilens hemortsrätt i Svenska kyrkan handlar således inte om människovärde utan om normuppfattningar i en beteendefråga.

PS3 Sellström antyder att jag inte vill diskutera min garderob (vad nu det har med kristen bögnoja att göra). Den diskuterar jag gärna eftersom jag till skillnad från Sellström tror på öppenhet. Däremot kan jag varna för att jag har en och annan riktigt omodern slips där. Vi återkommer i ärendet ;-)

Min kommentar till Anders lågvattenmärke har du här.

Nu gör vi ett nytt försök att diskutera sakfrågan med Anders.

Frågorna är många. Jobbar inte dessa människor under kristdemokraternas logotype? Heter dom inte 'kristdemokrater i svenska kyrkan' Ska vi tolka Sellströms inlägg att han och KD:s partiledning tagit avstånd från kristdemokraterna i svenska kyrkan? Vad skiljer Sellströms uppfattning i dessa frågor från hans homofoba partikamrater? Är Sellström öppen för vigsel av homosexuella? Finns det andra kristdemokrater han tar avstånd från i så fall?

För att fräscha upp minnet vad vi pratar om så drar vi ett citat till från våra kd-vänner. Uppenbarligen har de nu kommit fram till att kvinnliga präster och bögar hotar kyrkans överlevnad.

'Den ockupationsteologi som nu tillämpas är ett direkt hot mot kyrkans överlevnad. Först använder man sig av politiken för att introducera nya ordningar i trossamfundet och därefter använder man sig av den nya ordningen som etablerats som en murbräcka för att riva ner allt motstånd.'

THOMAS HARTMAN

Det här var riktigt intressant. Nu börjar den gode Anders Sellström bli desperat. ;-) Uppenbarligen var det känsligt att prata om vissa kristdemokraters dubbelmoral och märkliga attityd mot bland annat homosexuella.

Argumentation i sakfrågan tycks inte Sellström klara av. Istället tappar han kontrollen och försöker dribbla bort korten med personangrepp och den gamla traditionella härskarmetoden 'anfall är bästa försvar'. Spännande. Men se den gubben gick inte. Som jag sa tidigare så kan Anders Sellström inte gömma sina homofoba vänner genom att hacka på mig.

Varför inte bara ta avstånd från de kristdemokratiska partikamrater som är homofober och försöka göra någonting åt de mörka strömningarna inom kristdemokratin?

Bara därför belönar vi Anders med TVÅ citat från KD-skriften.

'Det är etiskt förklastligt att experimentera med barns uppväxtvillkor. Det är grymt att göra barn till brickor i ett spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner'

och en till som bonus

Om Svenska kyrkan introducerar en välsignelseakt för homosexuella så kommer det att leda till ytterligare en inre konflikt och inre spänningar i kyrkan som kommer att bli ännu svårare att lösa eller leva med än den inre konflikt som kyrkan bejakade genom att säga ja till kvinnliga präster.

Att denna fråga innehåller spänningar för svensk politiks mest utpräglade moralparti är uppenbart. Det gör att alla som vågar sig på att tända ljuset i kristdemokraternas garderob nog får vara beredd att ta på både handskar och integralhjälm. Men det är det värt för lite konsumentupplysning.

THOMAS HARTMAN

---

Ps Det finns säkert både det ena och det andra som är skrivet om mig både bra och dåligt. Vissa saker är korrekta och andra är felaktiga. Dock har jag har aldrig påstått att jag är felfri eller någon jesus. Jag moraliserar inte heller över andra människor eftersom jag tror att vi alla har våra misstag i livet. Det är det som gör att vi blir levande innan vi dör. Vi försöker lära av våra misstag. Och jag tror dessutom politiker precis som alla andra mår bra av det.

Jag vet inte om nyfikenhet också är en mänsklig svaghet men jag kan erkänna att jag blir riktigt nyfiken när Lotten säger att hon har haft en flirt med en kompis till mig. :-)

Anders Sellström, kristdemokraternas gruppledare i Umeå kommun ifrågasätter mitt sätt att argumentera. Han skriver:

'Tråkigt sätt att bedriva politik på, Hartman. Hartman vet att de texter han citerar från är hämtade från den grupp som finns inom Svenska kyrkan. Denna gruppering bedriver helt självständigt sina frågor inom Svenska kyrkan. Partiet kristdemokraterna kan inte styra vilka frågor som de driver och på vilket sätt. Kristdemokraterna är det parti som kanske mest av alla partier skilt på frågorna som hör hemma inom Svenska kyrkan och den övriga politiken.'

Sellström försöker sig på en liten luring här.

Det jag gör är att citera texter direkt hämtade från en websida där kristdemokraterna beskriver sin politik i Svenska kyrkan. Ren och skär reklam för kd från min sida alltså. Egentligen borde kd jubla och betala reklamplats här på bloggen.

Sellströms inlägg gör mig lite förvirrad. Jobbar inte dessa människor under kristdemokraternas logotype? Heter dom inte 'kristdemokrater i svenska kyrkan' Ska vi tolka Anders inlägg att han och partiledningen tagit avstånd från kristdemokraterna i svenska kyrkan? Varför byter dom i så fall inte namn till 'organiserade homofober i svenska kyrkan' eller något liknande.

Orsaken är enkel. Gruppen är aktiva kristdemokrater och de röjer krafter inom kristdemokratin som kommunpolitiker som Anders Sellström försöker sopa under mattan.

Och jag kan förstå att det kanske inte är något alla kristdemokrater jublar åt att kristdemokraternas representanter skriver konstiga texter. Men vad ska jag göra åt det? Detta är något väljare och allmänhet behöver få veta. Oavsett hur mycket än Anders Sellström tycker jag är tråkig så kan det inte vara mitt fel att dessa åsikter tycks bita sig fast i den kristdemokratiska medlemskåren likt unken lukt i en garderob.

Som jag ser det handlar detta om värderingsfrågor som avslöjar en hel del om människosynen inom kristdemokratin. Därför passar vi på med ett citat till. Håll till godo:

'Om två vuxna homosexuellt orienterade människor vill bejaka och leva ut sin homosexualitet utanför den välsignelse som kyrkan kan erbjuda så måste det stå dem fritt. Däremot blir det uttryck för en diskriminering av ett värnlöst barn om man berövar det möjligheten att utveckla sin identitet utifrån en spegling mot både en far och en mor.

THOMAS HARTMAN

Då gör vi återigen reklam för kristdemokraterna genom att läsa högt ur deras egna texter:

'Om kyrkan säger ja till en samlevnadsform som inte ges explicit stöd i Bibeln kommer det inte finnas något teologiskt hållbart skäl kvar för att säga nej till någon av alla andra förekommande sexuella preferenser. Den logiska och teologiskt grundade spärren mot att bejaka månggifte och äktenskap mellan syskon och på sikt även pedofili och andra perversioner kommer att vara borta om Kyrkomötet säger ja till välsignelse av homosexuella.'

Författaren Nils Ola Andersson nås på nils-ola.andersson@tavelsjo.se. Kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren nås på lennart.sjogren@kristdemokraterna.se Fler exempel på kristdemokraternas människosyn kommer.

THOMAS HARTMAN

Som bekant har kristdemokraterna vunnit lite gratisreklam här på bloggen. Vilka turgubbar. Bara att gratulera.

Då river vi av ett citat från kristdemokraterna innan det är sängdags. Länken till hela kd-dokumentet har du fått i tidigare blogginlägg.

'Det finns viktiga men dåligt belysta hälsoaspekter som talar emot att Svenska kyrkan skall uppmuntra långvariga och trofasta homosexuella relationer. Att välsigna innebär att Svenska kyrkan ikläder sig ett ansvar för de hälsorisker som finns inbyggda i det man välsignar.'

Kristdemokraten bakom skriften heter Nils Ola Andersson. Han nås exempelvis via nils-ola.andersson@tavelsjo.se om någon har frågor. En annan möjlighet är alltid att kontakta kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren lennart.sjogren@kristdemokraterna.se för en förklaring vad det är för knasigheter partiet ägnar sig åt. Fler exempel kommer inom kort till en blogg nära dig.

THOMAS HARTMAN

Kristdemokraterna i Svenska kyrkan tillhandahåller på sin hemsida ett dokument innehållande 20 argument mot könsneutrala äktenskap. Homosexuella föräldrar anses bland annat 'experimentera med barns uppväxtvillkor' för att 'legitimera sina perversioner'.

Det är egentligen ingen idé att sammanfatta argumenten, de görs mer rättvisa om man håller fram dem som de är. Därför vill jag hjälpa kristdemokraterna med några utdrag från skriften (som inte direkt andas något kärleksbudskap.)

'Heterosexuella relationer erbjuder (när allt annat är lika) bättre uppväxtförhållanden för barn som skall lära sig att bejaka och få empati för människor som är annorlunda än hon själv.'

Författare är Nils Ola Andersson, och han nås enklast på nils-ola.andersson@tavelsjo.se om man har synpunkter. Annars kan det vara en god idé att kontakta partisekreteraren Lennart Sjögren lennart.sjogren@kristdemokraterna.se istället med krav på en förklaring vad det är för dynga partiet sprider omkring sig. Fler exempel kommer.

THOMAS HARTMAN

Som du kanske vet har västerbottens läns landsting för ett antal år sedan ställt upp visionen om bästa hälsan och friskaste befolkningen till år 2020. På sistone har arbetet satt riktig fart.

Nu fick jag se att Australien i en rapport utmanar oss genom att ställa upp en liknande vision.

Det är intressant med konkurrens.

THOMAS HARTMAN

Börjessons lastbilar i Skåne gjorde ett oavsiktligt fel i sin momsrapportering och straffades med ett stort skattetillägg från Skatteverket, trots att företaget snabbt korrigerade sitt misstag. Men Börjessons lastbilar stod på sig och fick i kammarrätten rätt mot Skatteverket.

Börjessons Lastbilar säljer Scania-lastbilar i Klippan, Hässleholm Kristianstad och Alingsås. I samband med ett köp av ett nytt bolag så råkade ekonomiassistenten vända på in- och utgående moms på momsblanketten. Bolaget betalade dock in rätt belopp till Skatteverket.

Trots det utdömde Skatteverket ett skattetillägg på hela 252 000 kronor i straff, och Börjessons lastbilar fick gå ända till kammarrätten innan de fick rätt mot skatteverket.

- Ingen skada var skedd och straffet stod inte i rimlig proportion till den faktiska skadan. Vi hade betalat moms i alla år och så råkar vi fylla i blanketten fel en gång. Det borde vara uppenbart för alla att det inte fanns något ont uppsåt. Därför såg vi det som en principfråga att överklaga, säger Lennart Börjesson.

Företaget överklagade beslutet men fick nej i länsrätten. Då tyckte flera experter som företaget rådfrågade att det inte var någon idé för Börjessons att gå vidare i rättsystemet, men Börjesson Lastbilar valde ändå att gå vidare med frågan till kammarrätten i Göteborg. Domstolen gav Börjessons rätt och undanröjde Skatteverkets beslut och länsrättens dom om skattetillägget

Är det sådant här som våra skattemedel ska användas till? Vi socialdemokrater behöver verkligen fundera över hur regelverken är utformade och vad myndigheterna lägger tid på när sånt här kan tillåtas hända. Vad hade hänt om det hade varit en invandarföretagare utan resurser att sätta mot?

THOMAS HARTMAN

Det florerar en intressant uppgift från källor med insyn i skolbolagen att Thoréngruppen kräver 15% avkastning på skolverksamheten i sin Business-school. En annan uppgift som jag hört är att Novum kompetens- och datautveckling Ab som äger John Bauer och Prolympia kräver 8% i avkastning.

Om detta stämmer måste det fram i ljuset. Rent principiellt är det också intressant att dessa skolor är fria att starta upp och tjäna pengar på barn och ungdomar utan att kommunen i konkurrens kan upphandla skolornas tjänster för att nå lägsta pris och bästa kvalitet.

I vilken annan konkurrensutsatt offentlig verksamhet kan man som privat aktör få såna möjligheter?

Jag är inte förvånad om friskoleivrarna vill bita sig fast som iglar vid den kommunala pengapåsen. Men denna glädjedans med kommunala skattemedel måste upphöra. Det blir mer och mer uppenbart att friskolornas villkor och gynnade situation grundligt måste ses över.

THOMAS HARTMAN

Jag har tidigare skrivit på bloggen om friskolorna och att det finns flera skäl för att vi behöver göra en grundläggande översyn av lagstiftningen kring friskolorna. Bland annat måste samhället få rättssäkra verktyg att stänga en skola som inte följer lagen.

Högerns blinda tilltro till att driftformen löser alla problem är rätt komisk.

Dagens nyhet i VK om vinsterna i Minerva ger vatten på kvarnen till behovet av en sådan grundläggande översyn. Inte ens friskolornas varma förespråkare (som exempelvis Jan Nilsson) kan väl tycka att detta är rimligt?

THOMAS HARTMAN

Nu packar jag för att åka på sammanträde med AER:s kommitté ett i Linz. I såna här sammanhang brukar jag undra vem som har kommit på att alla i flygplanet är säkrare om jag lägger mitt raklödder i en liten plastpåse.

THOMAS HARTMAN

Jan Nilsson fortsätter att mena att jag är lurad av statisik. Men då har han nog missat min tes är att statistik är rätt ointressant. Med statistik kan man som bekant nämligen bevisa vad som helst. Däremot kan statistik i grova drag peka på problem. I detta fall är ett av problemen att det finns friskolor som plockar russinen ur kakan och använder tvivelaktiga metoder. Jag är övertygad om att det problem som Utbildningsradion pekar på stämmer även om deras rundringning naturligtvis aldrig kan bli vetenskapligt vattentät.

Nilsson vill att jag ska be om ursäkt. Och det skulle jag göra - om jag hade fel. Låt mig ta ett exempel.

I maj i år skrev DN om anklagelserna mot IT College of Sweden och dess ledning. Ett tiotal tidigare lärare gav en samlad bild om felaktig betygsättning där betyg ändrades för att visa upp rätt fasad utåt och upprätthålla pengar och fortsatt samhällsstöd. De vittnade om en hårt styrd skola där den ekonomiska vinningen gick före undervisningens kvalitet. Skolledningen uppges ha hotat lärare för att få som man ville. Ibland gick man längre. Flera beskriver en ostrukturerad, kaotisk miljö där lärarna anklagades om något gick dåligt och blev utskällda om elever bytte skola. På en tavla fördes statistik över vem som förlorat flest elever. Även om Jan har en annan bild av friskolorna så försvinner inte denna typ av problem.

Så går det till när en skola gör affärer av det som ska vara barns framtid. Såna problem struntar ofta borgerliga politiker att prata om (se bara på hur Sellström dogmatiskt och fotriktigt argumenterar för den kritiserade stockholmsmodellen).

Ett problem som Jan inte nämner är att samhället i stort sett saknar instrument för att stänga en sådan skola. Under tiden rättsprocessen pågår kan skolan överklaga och fortsätta hämta pengar från kommunens konton.

Jag håller med Jan om att man måste nyansera friskoledebatten. Det finns definitivt positiva saker friskolorna har bidragit med. Detta måste lyftas fram. Och troligen finns det också positiva metoder samhället kan använda exempelvis för att premiera de skolor som lyckas (exempelvis de som håller en bra mix av elever etc).

Men de rötägg som också finns där gör att friskolesystemet måste ses över i grunden. Både vad gäller den fria etableringen av friskolor och hur man betalar pengar till skolorna. Kommunerna borde helt eller delvis kunna dra in pengarna tills problemen är åtgärdade.

THOMAS HARTMAN

Brownie points are a hypothetical social currency, which can be accrued by doing good deeds or earning favour in the eyes of another, often one's superior. The origin of the term is uncertain.

Anders Sellström har skrivit ett par ideologiskt foträta inlägg på sistone. Idag gäller det sjukvården. Häromdagen hoppade han på vänstern.

Sellström skriver

För vari ligger rim och reson i att man kan välja skola, elbolag och mobiloperatör men inte vårdcentral? Redan idag har ett tiotal landsting infört, eller beslutat att införa, egna vårdvalsmodeller, däribland Halland och Stockholm. I båda dessa landsting har tillgängligheten till vård förbättrats. Därför går vi nu vidare med genomförandet av Vårdval i Sverige.

Men den vanligen så trevliga och resonabla Sellström är i denna fråga så kristdemokratiskt fyrkantigt programmerad att kritiken mot vårdvalet i Stockholm blir hans blinda fläck. Istället för att se till västerbottningarnas bästa gör han sitt bästa för att plocka nationella browniepoints.

Sellström skriver inte ett ord om att nyetableringen av vårdcentraler exempelvis sker i IT-centrat Kista och inte i invandrartäta Rinkeby. Det är väl inte konstigt om vårdval Stockholm driver fram läkarbesök. Det är en ekonomisk fördel för vårdcentralerna att boka nybesök för varje åkomma än att behandla alla patientens problem på en gång. Man kan också fundera över hur vettigt det är att en enklare åtgärd får samma ersättning som mer komplicerade åkommor och insatser. Kuratorer och psykologer i vården blir olönsamma.

Primärvården som från årsskiftet består till cirka 65 procent av privata vårdgivare är vid mandatperiodens slut 2010 sannolikt 80-90 procent. Familjecentralerna är hotade när de förlorar en femtedel av sina resurser.

Den oberoende konsultfirman Ernst & Young har på uppdrag av Stockholms läns landsting, utvärderat hur stockholmsmodellen slagit mot de fem vårdcentraler som har patienter i områden med flest sociala utmaningar. Då pratar vi till exempel om arbetslöshet, låg medelinkomst och stor andel icke-svenskar och jämför detta med de fem vårdcentraler som har patienter i områden med få sociala utmaningar.

Resultatet är nedslående.

På vårdcentralerna i fattiga/mer utsatta områden skärs det ner. Läkarna tvingas ta emot 50 procent fler patienter per läkare än i de rika områdena. Visserligen har antalet besök till vårdcentralerna ökat, men det är framför allt i rika områden där många friska bor. Inte i fattiga områden där många är sjuka och har större behov av att träffa läkaren.

Redan i våras, bara några månader efter att vårdval Stockholm infördes, hoppade ett antal vårdcentralschefer av i protest mot det orättvisa systemet. Vissa vårdcentraler i fattiga områden har tvingats avskeda upp till hälften av sin personal. Andra vårdcentraler i rika områden har fått flera miljoner mer till vården.

Ett fritt val för patienten i vården är självklart. Men de områden som har många sjuka, ska självklart ha mer pengar än de områden som har många friska. Ett patientvalssystem måste kombinera valfrihet, rättvisa och kvalitet.

Det gör inte den stockholmsmodell som Anders Sellström uppenbarligen så ivrigt tillbedjer. Därför är den ingenting för oss.

THOMAS HARTMAN

I helgen håller företagarna i Västerås en föredömlig konferens som bland annat handlar om nya invandrarföretagare. De vill få fler invandrare att bli aktiva företagare.

Det är jättebra.

Men jag har i olika sammanhang på nära håll följt invandrarföretagare som slagits mot skatteverket och jag förbluffas över okunskapen hos folk i allmänhet och okunskapen och ointresset hos det socialdemokratiska partiet i synnerhet om dessa frågor och hur vidrigt rättslös verkligheten kan se ut för de som råkar illa ut.

Gäller rättsprincipen 'hellre fria än fälla' och 'lika inför lagen'? Av antalet krögare som utretts av Ekomyndigheten har nästan samtliga varit krögare med utländsk bakgrund. Bland dem som utretts tycks det, skrämmande nog, finnas krögare som fälls - trots att det saknas stark bevisning mot dem.

Jag kan förstå att det är svårare för skatteverket att kontrollera invandrare / nysvenskar. De kan inte språket. De kan inte svara på blanketterna. De lever ibland med ett annat livsmönster (syr kläder själv, lagar all mat hemma, inga utgifter för fritid).

Men när det påverkar deras rättssäkerhet mår jag illa.

På skatteverkets fråga om hur man som invandrare finansierat sitt liv, vart man fått pengar ifrån, så kan svaret bli att man fått eller lånat pengar av en släkting. Men dessa pengar kommer inte sällan från utlandet och intygas på annat språk än svenska. Skatteverket menar att såna banktransaktioner som inte går genom svenska banker inte heller räknas i deras värld.

När skatteverket så lägger levnadsschabloner från socialtjänsten som grund för hur mycket företagaren har i kostnader och måste täcka från sitt företag så vänder man på siffrorna och gör detta till en förmodad vinst. Som man sedan antar kommit ut svart från företaget.

Sedan gör man bruttovinstberäkningar på schablonnivå där lönsamheten från en restaurang i storstad blir norm för glesbygden och vips är du skattebrottsling.

I ett fall misstänktes företagaren på detta sätt för att inte ha bokfört alla intäkter, med andra ord inte ha slagit in all försäljning, gjort en massa svarta pengar och inte betalat den skatt han skulle. Tingsrätten ogillade åtalet i sin helhet då bevisen inte var tillräckliga för en fällande dom men han fälldes på samma bristande bevisning i hovrätten och dömdes till 18 månaders fängelse.

I ett fall sökte invandrarföretagaren med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa honom. Den revisor han slutligen hittade ville ha 15 000 kronor i förskottsbetalning innan han vill hjälpa till. För i rättvisans sverige får du ingen advokat vid din sida när det gäller våra förvaltningsdomstolar. Myndigheten antas nämligen göra en opartisk utredning som också ska se till dina behov.

Utan ombud och på knagglig svenska fick killen gå till först skattenämnd och länsrätt. Behöver jag säga att både nämndemännen och ledamöterna i skattenämnden dömde honom precis som skatteverket ville. Dessutom utan att ställa en enda fråga trots att det var hans liv de höll i sina händer.

Ointresset hos våra partier för rättssäkerhetsfrågor och företagande gör tyvärr att den bästa rekommendationen idag till folk är att inte starta företag (särkilt om du är invandrare) för ingen kan garantera din säkerhet.

THOMAS HARTMAN

Jan gör ett nummer av statistik men duckar grundfrågan är om det verkligen är rimligt att en friskola till skillnad från en kommunal skola har laglig rätt att vägra ta emot en elev som kan innebära organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.

Barn som sitter i rullstol eller har svår dyslexi kan alltså få nej när de söker till en friskola. Detta problem vägrar statsmakterna lösa. Svaret den handikappade får är att friskolorna tycker att handikappanpassningen blir för dyr och att extrabidragen från kommunen inte täcker alla kostnader.

Samtidigt gör friskoleföretagen rejäla vinster. De 30 friskoleföretag som gick bäst det förra året gjorde i snitt en vinst på nästan 10 miljoner. Och samtidigt finns det borgerliga politiker som lyfter friskolorna till skyarna ungefär som om det är valet av driftform som är skolans lösning.

Men det stannar inte där. Skolverket har visat hur tre av fyra friskoleelever har akademikerföräldrar. Så segregeringen är uppenbarligen högst påtaglig.

Det är inte mitt fel, Jan Nilsson, att det finns friskolor som vägrar ta emot handikappade eller försöker göra sig själva till exklusiva öar så det är ingen idé att du är arg på mig.

För mig är det centralt med ett skolsystem där vi kan mötas i samhället oavsett bakgrund. Det tycks inte lika viktigt för borgerliga politiker.

Men kaffekoppen tar jag gärna med dig. Du verkar vara en trevlig och engagerad kille som det skulle vara kul att prata med

THOMAS HARTMAN

Som jag skrev på bloggen tidigare så har JO fått in över 500 anmälningar mot Försäkringskassan sedan årsskiftet, bland annat från LO-TCO Rättskydd. Det handlar om långsam och otydlig handläggning. Vissa menar att det är näst intill omöjligt att få kontakt med försäkringskassans handläggare.

Nu ser jag att SR rapporterar att även Socialnämnden i Degerfors kommun anmält Försäkringskassan till JO för långsam hantering. Socialnämnden skriver i sin anmälan att de har haft 'betydande svårigheter att samverka med Försäkringskassan'.

Kassan lägger stora pengar på marknadsföring. Enligt deras egen reklam som vi kan se på TV ska de 'hjälpa' oss skilja 'Fakta från Åsikter' efter all debatt under senaste valrörelsen om trygghetssystemen.

Man får nästan intrycket att försäkringskassan vet bättre än allmänheten. Men tänk om alla olika åsikter om försäkringskassans bristande organisation inte är fördomar utan i själva verket visar sig vara fakta.

Det skulle vara intressant att vara en fluga på väggen i styrelsens sammanträdesrum och höra hur resonemangen går. Är det mediastrategin och hur kassan uppfattas som är det viktiga eller är det att faktiskt ta alla kloka medarbetare och brukare till hjälp för att se till att den som söker hjälp faktiskt får det.

En sak är klar - snaran dras åt kring kassans ledning.

THOMAS HARTMAN

ÅKER RÄKMACKA. Utbildningsradion har granskat friskolorna och resultatet är inte särskilt smickrande. Drygt 40% av friskolorna är negativa till att anpassa skolmiljön till olika handikapp. Inte mindre än var tionde friskolerektor vägrar ta emot barn med handikapp, trots att de är tvungna enligt lag.

Den som har läst tidigare inlägg här på bloggen vet att jag tidigare pekat på hur friskolorna kan tillföra dimensioner till utbildningssystemet. Men när friskolorna beter sig på detta sätt ställer dom sig själva i skamvrån.

Det är exakt enligt samma logiska mönster som när privata vårdcentraler gör vad man kan för att slippa tids- och kostnadskrävande vårdfall.

Det visar sig att endast 2,47 promille av de uppringda friskolornas elever har någon form av funktionshinder. Ser vi istället till samhället i stort beräknas antalet barn med något funktionshinder till mellan 13 och 16%.

Följden är att de kommunala skolorna får oproportionellt många tids- och resurskrävande elever med de extra kostnader som detta innebär. Extra kostnader betyder mindre pengar per elev (trots eventuell kompensation). Konsekvensen är en försämrad offentlig skola.

När den allmänna skolan försämras väljer alltfler så kallade resursstarka friskolor, som då kan fortsätta plocka russinen ur kakan, fortsätta skapa homogena miljöer och aktivt välja bort de tids- och kostnadskrävande eleverna.

Så får vi en mer och mer segregerad skola. Slutligen blir den kommunala skolan en soptipp för de elever som friskolorna inte släpper in.

På så vis kan friskolorna bygga upp en skön vinst till sina ägare. En vinst som de friska och välartade barnen genererar på bekostnad av andra barn.

Det som skulle vara en pedagogisk mångfald blir istället en marknadsekonomisk enfald. Det är det som också präglar högerns människosyn.

Det är ingen konst att exklusivt ge självförtroende till den utvalde. Men skolans verkliga utmaning handlar om att ge självförtroende till alla. Skolans utmaning handlar om att även i fortsättningen erbjuda en mötesplats för som speglar samhället i stort. Friskolor som aktivt nekar elever på detta sätt borde pungslås på ett så kännbart sätt att beteendet blir ointressant. Klarar dom inte det borde dom stängas på måndag!

THOMAS HARTMAN

I går kommenterade jag Lars Bodéns ledare i VF om bloggandets avigsidor på min blogg på konkurrenttidningens webplats. Vilket bland annat fick stöd av ledarsidans Ola Nordebo och centerns Sven-Olov Edvinsson. Idag fick jag svar i VF. Bara det är ett nytt mönster. Länge har medierna jobbat i parallella stuprör med liten reflektion mellan varandra. Nu öppnas ett friare samtal upp. Det beror till stor del på Internet och bloggandet.

Bodén menar att han inte har något mot det politiska bloggandet trots att hans artikel kantrade över mot det negativa:

EFTER ATT HA FÖLJT det politiska bloggandet något mer närgånget den senaste månaden har jag blivit allt mer kritisk.

Men vilka ska blogga och vilka budskap ska förmedlas? Ska Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand vinna valet på bloggen? Faran med en sådan utveckling är att politiker förvandlas till 'tyckare' i stället för politiska ledare med visioner om ett bättre samhälle.

Risken är att besluten blir mindre genomtänkta.

Bodén har rätt i att det behövs mer eftertanke i detta högfrekventa samhälle. Men det behöver nödvändigtvis inte ses som motsats till bloggandet.

Däremot finns det självklart flera risker med utvecklingen. För det första tycker jag trenden där allmänheten (och också politiker) ibland generöst lastar ut information, bilder och detaljer ur sitt privatliv på nätet är oroväckande. Vi måste också hitta sätt att komma tillrätta med det anonyma hatet på nätet där vanligtvis säkert trevliga människor i skydd av signatur svinar och vräker ur sig vilken skit som helst om sina medmänniskor.

Men i huvudsak är jag övertygad om att utvecklingen på detta område är till stor fördel för demokratin.

Piratpartiets ungdomsförbund är nu det tredje största ungdomsförbundet.

Jag tillhör de som tycker detta är alldeles utmärkt. På det sättet får nu politiker i etablerade partier och ungdomsförbund svart på vitt att det finns ett starkt engagemang bland ungdomar (vilket ofta ifrågasätts) och en signal att frågor som integritet, fra, fildelning etc är viktiga för den unga generationen.

Det går alltså inte att sopa frågor som är viktiga för den unga generationen under mattan.

Det går inte att vara lakejer åt icke förändringsbenägen amerikansk skivindustri. Det går inte att lägga förslag om massavlyssning. Det går inte att jaga en hel ungdomsgeneration med fildelningsadvokater. Det är inte okey att fritt upplåta det politiska rummet till de hökar i amerikansk politik som vill driva kriget mot terrorn mot nya höjder på demokratins och allmänhetens bekostnad. I alla fall inte utan att det får motreaktioner.

Det är glädjande nyheter.

THOMAS HARTMAN

PS För mig som sushiälskare är det verkligen trevligt med ytterligare en sushirestaurang i stan.

VF:s Lars Bodén skriver en ledare där han ifrågasätter bloggandet som politiker som exempelvis Lennart Holmlund och de olika gruppledarna pysslar med.

Jag tillhör de som uppskattar Lars Bodén enormt och tycker ofta hans ledare många gånger är kloka och träffar rätt. Men i den hör frågan är han nog rejält ute och cyklar. Micromedia bland politiker är här för att stanna oavsett vad Lars Bodén tycker. Dessutom tycker jag nog att Lars argument för att skrota den politiska bloggen är riktigt skrala.

Tiden är förbi då politiker kan gömma sig på kammaren. I stället vill folk förstå om och hur ledarskapet tänker. Det är uppfriskande att se hur beslutsprocesserna går och emellanåt se att politiker kan ändra sig. Den sortens resonemang ger ett mervärde för läsaren och gör att man förstår den förtroendevalde bättre. De olika rollförväxlingarna som kan uppstå kan vi överlämna till forskarna att bena ut eftersom de mest har en akademisk betydelse.

Lars tycks nämligen vilja sortera ut tyckandet från den demokratiska beslutsprocessen. Men tyckandet och demokrati hör ihop. Politiker är inte beslutsmaskiner som står och stampar i lufttäta rum i en maskinhall och producerar demokrati. Demokrati byggs i samtal och bloggar skapar samtal.

En dimension som Lars nämligen inte berör upp gäller möjligheten till dubbelriktad kommunikation. Under de år jag bloggat har jag många gånger blivit uppringd av okända personer från när och fjärran som reagerat på saker jag skrivit och velat prata om det. Bloggarna är ett intressant komplement till annan kommunikation som öppnar upp för spännande dialog med människor man aldrig skulle träffa eller prata med annars. Jag har fått brev och mail. Men också intressanta kommentarer på stan som fått mig att tänka till. Bloggen ska alltså inte ses som det enda sättet att diskutera på. Snarare är det ofta en diskussionsöppnare för kontakt i den allmänna världen.

Jag skulle nog vilja säga att en av Lennart Holmlunds absolut stora fördelar är hans öppenhet och att han är så trygg som politisk ledare att han faktiskt vågar resonera öppet. Han är inte heller så låst att han inte kan ändra sig om han möter kloka motargument. Lennart Holmlunds blogg är en tillgång för Umeå.

Ett annat argument för bloggcensur àla Bodén handlar i huvudsak om att det går fort och kan bli fel. Det tycker jag nog är en märklig slutsats. Vad är det som säger att politiska uttalanden som filtreras genom gammelmedia blir rätt eller ens i närheten av det som politikern tänkte. Den rimliga slutsatsen här är tvärtom den motsatta. Det kan vara rätt uppfriskande att emellanåt ta bort mellanledet av redaktionstuggad tolkning och filtrering och gå direkt till källan. Det är inte sällan folk som intervjuas av media upplever sig felciterade. Bloggen i symbios med media ökar möjligheterna att det blir rätt. Folk är liksom inte dumma och blir det trots allt fel ibland så gör det inte så mycket. Alla är vi människor som kan göra fel.

Jag tycker Lennart Holmlund mfl av våra gruppledare gör helt rätt som prioriterar bloggandet och micromedia även om jag förstår att gammelmedias representanter ibland rister på sig av obehag. Den reaktionen blir bara ett kvitto på hur rätt det är att fortsätta. Etablerade maktstrukturer brukar protestera när de tappar inflytande.

THOMAS HARTMAN

PS Gruppledarna har haft överläggningar i planerings- och näringsutskottet om innebandyfrågan och tagit ett inriktningsbeslut. Nu kan fritidsnämnden jobba vidare i frågan och kommer säkert att hitta en lösning som är bra för både den samlade sporten och Umeå kommun. Jag är hoppfull inte minst efter Lena Sandlins uttalanden om viljan att hitta en rimlig lösning.

Britt Marie Lövgren skriver utmärkt på sin blogg om skolsystemet. Uppföljningen kan bli klart bättre. Britt Marie skriver 'Jag är inte säker på att alla elever i skolan får den hjälp och stöd som de behöver och som de också har rätt till. Här finns det fortfarande mycket att göra.' Hon har helt rätt. Det får mig att tänka på en dikt:

Hur hittar man något
som man har tappat bort?
Var ska man leta,
om man tappat sig själv?

Dikten skrevs av Helena i samlingen "Det kliar i mitt hjärta" och kunde stå på runan över vårt skolsystem. Var tog skolan vägen som skulle ge kunskaper, stödja en harmonisk utveckling till ansvarskännande samhällsmedlemmar och hindra mobbning. I tidningen kan du läsa om sjuåringen som polisanmäls för misshandel, om flickan som drar kommunen som inte stoppar trakasserier och psykiskt våld till domstol. Artiklarna berättar en sorglig historia om hur vårt skolsystem river en efter en av de vackra portalparagraferna.

All verksamhet måste förnyas inifrån, annars dör den. Det är det vi bevittnar - en förändring av skolan under yttre och inre press. Nu krävs krafttag i flera steg och det handlar inte alltid om pengar.

1. Tydliga ledare
Offentlig sektor är ingen slutförvaring av dåliga ledare eller av pedagoger som inte längre orkar inspirera. Vi har inte råd med det. Det krävs ledarskap som kan engagera och entusiasmera så att personalen känner målen och ser sin roll i en större helhet.

2. Kunskap i centrum
Skolan har blivit mycket förvaring och lite kunskap. Skolan måste fredas som en plats för utbildning och kunskap istället för destruktivitet, otrygghet och vandalisering.

3. Inre trygghet och självförtroende
Det viktigaste vi kan göra är att ge självförtroende till våra barn. De lyckas nämligen i förhållande till den värdebild som de har. Inte till sin kapacitet. Det är inte bara eleverna som far illa. Det finns en enorm kraft hos personalen som inte tas tillvara.

4. Tydliga regler.
Vi lever i det personliga ansvarets tid. Det gäller även i skolan. Regler måste formas så varje destruktiv handling får omedelbar konsekvens. Om en elev förstör en bok skall han betala. Med pengar och engagemang. Grundläggande värderingar om rätt och fel är ingen förhandlingssak. Ja och nej är inga ord. Det är ställningstaganden.

5. Vuxet ansvar mot mobbning
Alla vill bli älskade, i brist därpå beundrade, i brist därpå fruktade, i brist därpå hatade och föraktade. Vi får inte lära våra barn att växa genom att såga av benen på andra. Det kräver vuxna som sätter gränser. Skolans lösning - att flytta på den mobbade duger inte. De vuxna i skolan måste visa att det aldrig går att rensa kollektivet med våld.

6. Hjälp till sund sexualitet
Debatten om sexualiserat våld bottnar i familjens och skolans oförmåga till ansvar. Vi måste hjälpa våra barn till en mindre sexualiserad värdebild precis som vi måste hjälpa pojkarna förstå att ett nej är ett nej oberoende hur sent det levereras.

Även om inga lösningar handlar om valet av driftform så kan den offentliga skolan faktiskt lära saker av friskolorna och deras sätt att lösa problem. Se bara på Minerva i Umeå som skriver umgängeskontrakt med elever och föräldrar om ansvar och konsekvenser. Rektors viktigaste uppgift är att följa kontrakten och utöva tydligt ledarskap. Ansvar är en röd tråd genom hela skoltiden. På Minervaskolan kan man berätta att den siste eleven lärde sig läsa tre veckor före jul. När får vi se sådan tydlig uppföljning av målen i vår gemensamma skola? På Minervaskolan är det inget alternativ att dra över budget. I vår offentliga skola händer det allt för ofta.

Som socialdemokrat vill jag se skolor som hjälper våra barn till kunskap och självförtroende. De är många som lyckas, men de skolor som inte klarar uppgiften kan stängas på måndag. Kanske är det bättre med lite pang i bygget än att den dagliga slakten av unga människors självförtroende får fortgå. Eller som Hanna - en produkt av skolan - skriver:

Jag känner mig som
nylagd asfalt
nedtryckt, tillplattad
och överkörd.

THOMAS HARTMAN

Igår råkade jag ut för en märklig sak. Jag skulle på ett möte. Men jag hade nästan slut bensin i bilen och hann precis in till närmaste bensinstation som blev Shell på E4:an.

Efter att ha tankat i för en femhundring så drog jag igång bilen. Men den klagade som sjutton och resan gick några meter under host och protest. Faktum är att jag inte kom längre än till dieselpumparna för lastbilar.

Min första tanke var att jag hade tankat fel. Jag gick in för att kolla kvittot som jag aldrig tog emot i butiken och det var mycket riktigt 95 oktan som det skulle. Mackägaren menade att jag nog hade något mekaniskt fel på bilen och pysslade vidare med sitt men när jag kom ut visade det sig att det var fler som råkat ut för samma sak.

Bilarna stod och hostade på asfaltplanen utanför macken.

Då blev det fart på mackägaren. Tankarna spärrades av. Troligen hade tankbilen som nyss varit där blandat ihop grejorna. Det hela slutade med bärgningsbilar och hyrbil. En kille hade stora problem eftersom han skulle till Idre. Suck! Man kan bara hoppas att mackägaren var välförsäkrad.

Det blev ändå lite pinsamt när jag skulle beklaga varför jag missade mötet. Som ursäkt var det ju aningen en långsökt historia trots att den var sann.

THOMAS HARTMAN

Anders Sellström skriver 'När det gäller det politiska innehållet finns det två tydliga alternativ: Alliansen vill skapa nya jobb för de som blir uppsagda medan oppositionen talar om A-kassa. Oppositionen väljer bidragslinjen medan Alliansen väljer arbetslinjen.'

Helt riktigt, Anders. Alliansen vill skapa en ny arbetsmarknad i Sverige - låglönejobbare, alliansen satsar på höjda avgifter till a-kassan. Oppositionen säger ja till bidrag som skydd när det går dåligt. Alliansen satsar hellre på borttagen förmögenhetsskatt och att ge höginkomsttagarna feta skattesänkningar. Förändringarna i arbetslöshetssystemet tvingar deltidsarbetande att säga upp sig och bli arbetssökande på heltid. Det där är inte socialdemokratisk propaganda utan orättvis högerpolitik signerad alliansen.

Jag tror nog väljarna betydligt hellre väljer en oenig opposition med en rättvis politik (och med en historia av att komma överens när det gäller) än en orättvis och ojämlik politik från en enig maktallians. Men det är i alla fall glädjande att Anders Sellström ser skillnaderna i politiken. För det gör vanligt folk också och det är det som avgör 2010.

THOMAS HARTMAN

PS Lite kul förresten att Sellström pratar om enighet. Umeå är väl inte direkt den borgerliga enighetens Mekka. Få borgerliga partier har väl så svårt att vara trädda på ett snöre och trivas tillsammans som just Umeås. För min del ser jag inget egenvärde i att alla tycker en av två saker. Det är som jag skrivit tidigare för mycket blockpolitik i Sverige.

Idag skriver ett antal organisationer på DN-debatt om strandskyddet. De menar att de flesta svenskar vill bevara strandskyddet och värna allemansrätten. Med allt för generösa dispanser hotas frilufts- och naturintressen 'många populära bad- och fiskeplatser kommer att försvinna över hela landet. Det kommer att bli svårare att komma ner till vattnet för skridskoåkare och kanotister. Ännu fler fina ankringsplatser, vandringsleder och tältplatser kommer att försvinna, liksom många livsmiljöer för hotade eller missgynnade växt- och djurarter' skriver man.

Vi ska självklart hålla tillbaka kommersiell exploatering och vara varsamma i hur det byggs i standnära områden men dagens situation är inte heller acceptabel. Om vi tittar på Umeå kommun saknas idagsläget en strategi för utnyttjandet av en av kommunens största tillgångar nämligen älvslandskapet.

Det där är ytterst märkligt. Under hela sommarperioden borde människor som inte har båt kunna njuta av älvens möjligheter till rekreation. Men till och med turbåtarna lyser med sin frånvaro. Älvskanten i stan är bedrövligt dåligt utnyttjad. Vill du ta gäster ut med en båt och äta räkor efter älven så är det bättre att du åker till en annan stad. Umeå tycks sakna intresse, förmåga och handlingskraft att öppna älvslandskapet för turism.

Det handlar inte om att kommunen ska ta över den privata näringens ansvar men däremot behöver kommunen lyfta frågan, vara med och dra och visa väg för hur man vill ha det.

Istället tycks den kommunala strategin fokusera på att i skydd av strandskyddet göra allt man kan för att lägga en våt filt över 'fritidshusen' efter älven. Detta trots att vem som helst kan se hur boendet i kommunen förändrats. Numera bor allt fler året om på detta sätt. Det ställer helt andra krav på byggmöjligheter.

Dessa intressen är fullt möjliga att förena med allmänhetens tillgång till älven. Fritidshusen står på tomter idag och vad jag vet så inbegriper inte allemansrätten möjligheten att fika eller vässa sina skridskor i folks trädgårdar, tälta i människors syrenberså eller spela boccia på deras garageuppfart.

Det är möjligt att det finns en rädsla från kommunens sida att människors förändrade beteende när det gäller boende ställer krav på ökad service från det allmänna och att det tillåts vara en huvudorsak till att man håller tillbaks byggandet. Men det går inte att skita och samtidigt hålla igen. Om kommunen har en strategi att bli 200 000 innevånare så måste dessa människor få bo någonstans.

Dagsläget är ohållbart där människor gör allt de kan för att kringgå kommunens byggregler på 150 m2. Det byggs i suterräng (som ökar risken för vattenskador). Det filas på takvinklar (kommunen vill inte att det blir för högt). Carportar omvandlas till garage i hemlighet (eftersom ett garage tar utrymme av arean du får bygga). Det ritas på våningsplan som är under 1,89 för att kommunens regler inte räknar såna ytor.

Emellanåt släpper kommunen igenom något byggande som totalt bryter mot sina egna önskemål om småskalighet troligen för att tillfälligt lösa något helt annat problem. Detta godtycke att vissa (gärna med resurser) får bygga medan andra inte gör sitt till för att röra till det för vanligt folk. Så att de funderar var rättvisan och den kommunala likställigheten tog vägen.

Det bedrövliga är alltså att kreativa människor tvingas använda all sin energi för att tänja på reglerna då de är av kommunen oönskade gäster i områden som med handen på hjärtat sedan länge knappast borde klassas som fritidshusområden.

Detta får fler märkliga effekter. I och med att denna situation får råda så kan kommunen inte heller ställa krav på energiförbrukning/miljöklassificering eller handikapptillgänglighet.

I de områden som är närmast flyget motiveras den blöta filten för all utveckling med att flygets koncession kan hotas. Man är naturligtvis rädd att tappa den centralt belägna flygplatsen som ses som en tillgång. Men det resonemanget haltar betänkligt om man jämför byggandet kring dessa områden med motsvarande områden runt Arlanda med ständig flygtrafik eller varför inte den centralt belägna Bromma.

Politiken i Umeå behöver välja väg. Antingen vill man leva kvar i småskaligheten och fortsätta sätta regler som folk varken förstår eller respekterar eller så väljer man en mer offensiv linje och filar på en strategi för användandet av älven både på sommaren och vintern där byggandet efter älvslandskapet ser som en tillgång och inte som en kommunal belastning.

THOMAS HARTMAN

Västerbotten värd för unga politiska ledare

Denna vecka har västerbotten varit värd (och är det fortfarande under morgondagen) för möten mellan unga politiska ledare från Israel och Palestina. Än så länge har arrangemangen gått utmärkt. Delegationen fick göra väldigt intressanta besök hos politiker och tjänstemän på Umeå kommun och landsting. De har genomfört välbesökta och uppskattade öppna möten på universitetet bland annat tillsammans med utrikespolitiska föreningen.

Under helgen har gruppen besökt Medlefors för att ge konkreta inspel på SSU:s internationella kurs men framför allt för att hålla egna överläggningar.

Situationen är sådan att de inte är möjligt att mötas på något vettigt sätt i hemmamiljön. Utgångspunkten för oss är att bidra till att bygga forum och förutsättningar för fred genom att företrädare för olika organisationer och politiska inriktningar får lära känna varandra och diskutera konfliktens olika dimensioner under konstruktiva former. Däremot kan vi svenskar inte lösa problemen. Det måste de göra själva.

Jag tror att denna metodik är ett bra sätt att påverka framtiden. Det är riktigt spännande att sitta med runt bordet och delta i en diskussion om politik på liv och död med helt andra dimensioner än det vi är vana vid från Sverige. Glädjande nog tycks vi svenskar ha ett starkt förtroende på båda sidor vilket underlättar arbetet.

Jag tror denna typ av konkret arbete är extremt viktigt och jag hoppas att svensk socialdemokrati kan agera ännu mer i mellanösternfrågan. Inte minst då den har kopplingar till så många andra delar av den internationella politiken.

THOMAS HARTMAN

Rättssäkerheten för de som tvingas ta kontakt med Försäkringskassan är under all kritik.

Sedan årsskiftet har JO fått in över 500 anmälningar mot Försäkringskassan, bland annat från LO-TCO Rättskydd. Det handlar om långsam och otydlig handläggning. Dessutom är det näst intill omöjligt att få kontakt med försäkringskassans handläggare.

Vissa bloggare och politiker brukar mena att det är fel att ifrågasätta Försäkringskassans organisering utan att detta beror på den nya regeringens hårdare regler. Men det är att göra det allt för lätt för sig.

LO/TCO:s rättsskydd JO-anmälan handlar om sättet verksamheten sköts på. Man menar att försäkringskassan gör sig skyldig till en häpnadsväckande nonchalans mot de försäkrade och brott mot lagen. Det har knappast med den borgerliga regeringen att göra.

- Det rör sig inte om enstaka misstag eller förbiseenden, utan om ett systematiskt och medvetet åsidosättande av grundläggande bestämmelser i förvaltningslagen. Försäkringskassans organisation tycks bygga på att den försäkrade inte ska kunna komma i kontakt med handläggaren eller föredraganden, säger Claes Jansson, chef för enheten för försäkringsrätt på LO-TCO:s rättsskydd.

Förvaltningslagen säger att det ska vara möjligt för enskilda att kontakta myndigheten på ett enkelt sätt. I praktiken är detta omöjligt. Den försäkrade får inte reda på vem det är som handlägger hans eller hennes ärende. Faxnummer och e-postadresser sätts inte ut på kassans brev, ett beslut som tagits på chefsnivå,' skriver LO-TCO Rättsskydd i sin anmälan.

Orsaken till att detta tillåts ske är INTE de enskilda medarbetarna på försäkringskassans fel. Däremot kan man nog ana att den YTTERSTA LEDNINGEN på försäkringskassan inte själva nog mycket satt sig in i hur det är att befinna sig på andra sidan och leva i behov av kassans beslut, bedömningar och pengar. Hade chefernas löner betalats ut enligt samma osäkra principer hade försäkringskassans organisatoriska problem varit lösta för länge sedan. Om inte kassan får ordning på sina problem öppnar det för en diskussion om nedläggning av verksamheten alternativt ett utbyte av kassans ledning.

THOMAS HARTMAN

Malmö kommun ska låta elever betygsätta lärare...

Från och med i vår införs systemet på prov i Malmö. Bland annat ska lärarens pedagogiska förmåga bedömas och om deras förmåga att vara rättvisa. Bland annat folkpartiet liberalerna ogillar förslaget.

Jag förstår inte problemet.

Om nu samhället i allmänhet (1) har så stor tilltro till betyg och (2) skolan ska/förväntas fostra unga människor att bli ansvarstagande och vi samtidigt (3) vet att det finns lärare som är fantastiskt duktiga pedagoger men att det också finns såna som är mindre duktiga och engagerade och att detta borde komma till ytan så förstår jag inte rädslan för förslaget.

En invändning handlar om att lärarna skulle förväntas fjäska för eleverna för att få bra betyg. Men ungdomar är inga idioter. Den som fjäskar skulle nog snarare få sämre betyg.

Jag tycker förslaget är väldigt intressant. När jag själv gick i skolan träffade jag självklart träffat på båda sortens pedagoger/lärare.

De som harvar sig fram i systemet och tar det som självklart att de ska få förstöra ungdomars framtid genom att inte ens engagera sig hjälpligt ska inte få skydd i skolvärlden. Den är ingen förvaringsplats för dåliga pedagoger. På samma sätt ska de duktiga och engagerade lärarna lyftas fram. I förlängningen kan man tänka sig att deras lönekuvert ska kunna påverkas.

* Lambertz var på TV i morse om TV-sända rättegångar...

Om man nu ska ta ett sådant steg så förutsätter jag att man också öppnar rättegångarna för mobilfilmning exempelvis för bambuser-sändningar så att allmänheten kan konkurrera med etablerad gammelmedia. Redan idag finns tekniska möjligheter som gör att varje mobiltelefon med kamera kan sända webtv med bra kvalitet. På samma sätt borde bloggare ha möjlighet att direktrapportera från rättegångar.

Vi ska inte utan vidare ge gammelmedia mer möjligheter att profitera på människors olycka. Jag kommer ihåg diskussionen om 'Engla-boxen' (med allt material från begravningen) där någon drev med SVT:s beslut att direktsända från begravningen. SVT ledningen uppskattade inte skämtet utan kopplade in sina jurister. Tjäna pengar på människors olycka och sorg det vill man göra. Men utan att ifrågasättas allt för mycket och gärna med ensamrätt.

* I VF handlar en stor nyhet om marknadsföringen av Umeå...

Där marknadschefen uppenbarligen tycker att Umeåföretag till varje pris ska gynnas och trycka kommunens marknadsföringsfoldrar även om de är dyrare än andra företag. Man får intrycket att hon har slirat i kommunikationen med reklambyrån.

Naturligtvis har Christer Lindvall helt rätt. Vi ska inte sitta här och leka lokalpatrioter. Då framstår vi bara som fåniga. Jag är övertygad om att våra företag kan matcha anbud söderifrån med utmärkt kvalitet och går inte det så ska materialet självklart tryckas där det är billigast.

* En annan nyhet de senaste dagarna gäller Noréngruppen

Om man bara läser tidningarna så vet man som vanligt inte riktigt vad som hänt. Men vi bör kanske fundera över om skatteverkets granskning av ett företag ska kunna få såna enorma konsekvenser att företaget tvingas i konkurs. Den omedelbara indrivningen av skatteskulder tillsammans med eventuella staffskatter är ett problem.

Även skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten borde ha möjligheten att upprätta avbetalningsplaner. Det har dessutom hänt att företag drivits i konkurs för skattebeslut som varit direkt felaktiga och senare omprövats i högre instans. Men då är det för sent.

* Om Lennart och innebandyn

Den samlade innebandyn i Umeå reagerar mot att planerna för en stor innebandyarena skrotas. Detta trots att Umeå börjar bli en riktig innebandystad med både breddsatsningar och fyra elitlag (två herrlag och två damlag).

Lennart Holmlunds reaktion mot den samlade innebandyn är trist. Om sporten för en gångs skull är samlad och vill resonera om hur kommunens byggplaner ser ut för att söka bra lösningar för framtiden borde det ledande kommunalrådet lyssna och reflektera. Istället lägger han locket på.

Det talas om att vissa idrotter har lätt att få pengar, har kommunledningens öra och lätt får kommunal uppbackning genom exempelvis sponsring från kommunala bolag medan andra idrotter inte har det. Det är inte utan att Lennarts sätt att hantera denna fråga ger stöd för den uppfattningen.

THOMAS HARTMAN

---

Under strecket idag ger vi ordet till Olof Palme för en aktuell påminnelse (Tack Andreas Lundgren)

Som du kanske märkt är jag starkt kritisk mot det storebrorssamhälle vi håller på att skapa. Jag tycker verkligen naiviteten är rätt skrämmande hos folk inklusive mig själv. Ofta heter det 'jag har inget att dölja' eller den som 'har rent mjöl i påsen har inget att skämmas för'. Men informationen som samlas in är så omfattande att ett missbruk av den lämnar ut hela ditt liv.

Vad du än gör så lämnar du nämligen elektroniska 'fotavtryck'. Ett vanligt worddokument lämnar mycket mer information ifrån sig än vad du kan tro. Mailar du finns spår av din IP-adress, surfar du sparas cookiefiler och olika servrar kopierar dina steg och de mail du skickar, rör du dig runt stan hamnar du som jag skrivit om tidigare i allt fler bevakningskameror, din mobiltelefon är som en elektronisk fotboja som hela tiden talar om var du befinner dig. Telefonen berättar två viktiga saker för systemet. Vilken telefon som används och vilket SIM-kort som sitter i. Alla telefoner har ett unikt nummer. Har du betalat telefonen med kreditkort är din och telefonens identitet sammankopplade i butikens datorsystem.Tillhör du dom som betalar dina inköp med betal eller kreditkort så är allt du gör lättspårat.

Ska mobilföretaget få sälja information om dig till hugade spekulanter? Att informationen är värdefull råder det inget tvivel om. Idag fick jag ett utskick från ICA där de listar tio varor som jag brukar köpa tillsammans med ett specialerbjudande och en bonuscheck.

Vi behöver var och en fundera över vad detta kan komma att innebära. Utvecklingen går så fort att politiken inte hinner med. Sällan diskuteras hur vi ska skydda människors rätt till privatliv och rätten att inte bli kartlagd.

FBI erkände tidigare i år att de använt information som samlats in på felaktigt sätt i vad de kallar 'kampen mot terrorn'. Vi vet alla att sjukvårdspersonal emellanåt frestas att läsa i kända människors sjukjournaler, läckor från polisregister går att ordna för pengar i Sverige (kvällspressen kan berätta vad det kostar).

Det är alltså fullt möjligt att elektroniskt kartlägga alla deltagarna på pridefestivalen eller de som är på ett politiskt möte. Idag är staten demokratisk. Vad händer om den inte är det i morgon? Det amerikanska kriget mot terrorn avskräcker.

På samma sätt behöver vi bli fler som ifrågasätter vilka konsekvenser det får när privata företag som ICA tar sig rätt att kartlägga våra liv för att handla med och tjäna pengar på våra levnadsvanor.

Utskicket från ICA hamnade direkt i soporna. Men en sak kan vi vara säkra på uppgifterna om vad vi köpt och är intresserade av finns garanterat kvar i deras datorer.

THOMAS HARTMAN

---

På detta tema kan jag idag rekommendera den utmärkta dokumentären i två delar om Echelon.

Magplask: att en person hoppar ner i vatten så att en betydande yta av bröst och mage först träffar vattnet trots att personen försökte dyka med händer och huvud först

Det kanske egentligt enda minnesvärda inlägget från centerledaren Maud Olofsson i Söndagens debatt var hennes angrepp på Mona Sahlin där hon menade att (s) spräcker utgiftstaken med 35 miljarder.

Men det angrepp som skulle rubba Sahlin hamnade istället som en bumerang rakt i Olofssons eget huvud.

Fortfarande efter tio år sedan införandet är det regeringen som sätter tak för sina budgetar så att kostnaderna inte galopperar iväg. Högern gillar sänkta skatter och har därför också sänkt sitt tak för statens utgifter. Socialdemokraterna däremot satsar mer på till exempel stödet till arbetslösa och skulle beräknat ett högre utgiftstak. Om Mona Sahlin blir statsminister kan hon sätta vilket utgiftstak hon vill så länge hon får riksdagen med sig.

Men oavsett om landets näringsminister känner sig så pressad att hon måste ljuga på bästa sändningstid eller om hon är så okunnig att hon helt enkelt inte vet vad hon pratar om får man väl säga att det var ett riktigt magplask.

THOMAS HARTMAN

---

Under strecket:

Jag vill passa på att göra tummen upp och rekommendera Timbuktu. Skånerapparen som släppte sin nya singel 'Tack för kaffet' direkt för nedladdning på The Pirate Bay.

Superveckan har precis börjat med politiska debatter mellan höger och vänster.

Jag tycker Claes de Faire på Resume träffande och med humor beskriver de olika retoriska figurer som fanns i gårdagens debatt:

Fredrik Reinfeldt i rollen som skoleleven som försöker slå tillbaka.

Jan Björklund som nykomlingen som glänser av lust och som så gärna vill visa upp sig. Jag tror dock att han har sönderbitna naglar.

Maud Olofsson är den rädda tanten som gått fel.

Göran Hägglund gör den snälla studierektorn.

Mona Sahlin är grannen som vågar säga ifrån.

Lars Ohly spelar rollen som mannen på gatan väl.

Maria Wetterstrand är hon som minns sin tågluff.

För övrigt ser jag att många kommentatorer och tyckare har svårt att veta hur de ska analysera vänstersidans enighet eller brist på enighet.

Partistrategerna luras av tyckarna att enighet är viktigt. Jag tycker snarare pratet om enighet är löjligt överdrivet. Varför ska vi ha en handfull partier (drygt) i Sverige om alla måste tycka en av två saker.

Jag vill se en utveckling mot mindre av blockpolitik och är övertygad om att det kommer att gå utmärkt att vinna val utan att alla är trädda på ett snöre.

THOMAS HARTMAN

Jag skrev tidigare ett inlägg om diskussionen där vissa vill offentliggöra information om tidigare dömda sexualbrottslingar. Men det är inte bara i såna fall som man bör få en ny chans.

I Uppsala har Länsrätten tagit beslut att Uppsala Asfaltsanläggningar AB, Asfab, ska utestängas från en upphandling av gatuarbeten i Stockholm. Enligt lag kan företag avstängas från upphandling om företrädaren är dömd för brott.

- Brotten begicks för upp till åtta år sedan. Det är fel att han ska drabbas så här långt efteråt, säger bolagets styrelseordförande Ola Nordström till UNT.

Även Uppsala kommun har fått kalla fötter. Gatunämndens ordförande Anders Westerlind (fp) uppger att han inte känt till att Asfabs ägare är dömd för brott och att han ska undersöka om länsrättsdomen är tillämpbar för kommunen.

Det måste finnas en rimlighet i vilka straff som utdöms. Om avsikten var att företagaren skulle dömas till näringsförbud så borde det skett i samband med domen istället för att kommuner försöker stoppa företagaren bakvägen genom att blockera upphandlingar efter att företagaren avtjänat sitt straff.

Även företagare har rätt till rättssäkerhet.

THOMAS HARTMAN

* Diskussionen om Mona Sahlins markering mot vänsterpartiet tog fart...

Nu tävlar högerns åsiktsjournalister med varandra att fördöma Sahlins utspel. Mona Sahlin menar att hon lyssnat på partiet och bjuder in Ohly till diskussion igen. I Umeå har Holmlund visat på ett ledarskap där han varit pragmatisk och försöker hitta lösningar som är bra för kommunen och dess medborgare. Samarbetsklimatet över partigränserna ger ofta bra lösningar. Det är väl samtidigt en del av det som kallas Umeåandan.

För min egen del tycker jag snarare att det är djupt beklagligt att vi fortsätter den inslagna vägen mot en cementerad blockpolitik i Sverige.


* Apropå konstiga kovändningar planerar nu högerregeringen för nya lagar för att jaga fildelare...

Den som är utrustad med gott minne kommer ihåg valrörelsen 2006 då Fredrik Reinfeldt försäkrade att högern inte skulle stifta hårdare lagar mot fildelning. Han sa till SVT: 'Låt oss visa att vi lever med vår tid', och tillade att 'vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration'.

Nu planeras för nya integritetskränkande ingrepp och märkliga lagar. Efter sitt magplask i FRA - frågan vill nu högerallianzen med Reinfeldt i spetsen ge privata företag mer rättigheter än polis och åklagare har.

Reinfeldt vill ge skiv- och filmbolagen rätten att gå till domstol och begära ut IP-adresser för de som laddar ner filer på internet. Uppgifterna ska kunna användas för att driva registrera, hota och stämma människor. Ett problem med detta är att IP numret inte avslöjar vem som sitter bakom datorn. Men det hindrar inte en trög skivindustri som vill låtsas att internet inte finns så att de kan fortsätta tjäna pengar på samma sätt som tidigare.

Hellre än att skaffa fram advokater och slåss för det förgångna borde de hitta nya affärsmodeller som passar dagens samhälle. Att skylla på att artisterna inte får pengar är bara ett svepskäl med tanke på de marginella korvören som i slutändan hamnar hos kulturarbetaren.

Det fulaste av allt är att Reinfeldt skyller på att EU skulle tvinga oss införa lagen. Det är inte konstigt om folk får en märklig syn på EU när inhemska politiker skyller sina egna fega beslut på Bryssel. EG-domstolen har beslutat att det är upp till varje medlemsland att besluta om direktivet skall bli lag eller inte. Sverige behöver alltså inte lägga sig platt för amerikansk nöjesindustri om man inte vill.

Jag är för upphovsrätt och jag förstår att det måste vara lika jobbigt med strukturomvandlingen i skivindustrin som det var för svensk TEKO industri, varvsindustrin eller för Telia när de konkurrensutsattes. Men jag förstår inte varför privata bolag ska få större befogenheter än polisen bara för att skivbolagsdirektörer och nöjesindustrin ska kunna tjäna pengar utan nytänkande.

THOMAS HARTMAN

Det var trevligt att få en välkomsthälsning till VK från det moderata kommunalrådet Anders Ågren.

Däremot beklagar jag moderaternas och vad som verkar vara Anders Ågrens hållning i integritetsfrågorna. Vi har sett hur det parti i svensk politik som ska värna individen och ifrågasätta klåfingriga politiker plötsligt när det gäller kameraövervakning och FRA tappar alla ideologiska rötter.

Anders menar att kamerorna ger resultat. Men det är en logisk tankevurpa. Låt mig ta en liknelse. Bara för att det är praktiskt möjligt att slå in en spik i en vägg med en tomflaska i glas istället för att använda en hammare så innebär det inte att det är smart eller riskfritt för den skull. Men spiken kan åka in ändå.

Jag menar inte Anders att det är svart eller vitt. Antingen bevakningskameror eller inte. Det finns säkert tillfällen när de behövs och gör nytta.

Däremot menar jag att tilltron till dessa små tingestar sopar de verkliga problemen under mattan. Det finns exempel från Uppsalaområdet där socialtjänsten och polisen tillsammans med skolan mycket väl vet vilken handfull av barn och unga som har problem får kontakt med dom och är närvarande i deras vardag. Så jobbar man mer uppströms med att komma åt orsaken till problemen. För vandaliseringen är egentligen till stora delar ett symptom på något helt annat. Exempelvis att vi lever i ett samhälle där 250 000 barn lever i fattiga familjer (vilket också vi socialdemokrater har skuld till) eller att unga tjejer skär sig i armarna för att de inte tror sig leva upp till samhällets normer.

Som det är nu tycks en av de få som ser farorna i tilltron till bevakningskamerorna vara Justitiekansler Göran Lambertz. JK-ämbetet överklagar regelmässigt generösa kamerabeslut just för att politikerna glömt integritetsaspekten i sin iver att köpa en 'quick fix'.

Menar Umeå allvar med att bli 200 000 innevånare vilket båda våra partier tycker så måste vi bli bättre på att hantera sociala problem än genom att montera upp bevakningskameror.

Tack än en gång för välkomnandet, Anders Ågren. Det var trevligt.

THOMAS HARTMAN

Jag fick en fråga om kommunalrådet i Umeå Lennart Holmlund var en av dom jag syftade på när jag skrev om 'kommunalråd med överdriven tilltro till kameraövervakning'.

Javisst. Holmlund har valt att ofta förespråka kameror som en lösning på olika problem. Men det är bara ett billigt sätt att dölja bekymren i samhället. Det är ungefär som att tro att du blir frisk från din feber med hjälp av termometern.

SvD rapporterade för en tid sedan om att datainspektionen tillåter kameror i tvättstugan. En bostadsrättsförening är så stolta över sina kamerainstallationer för nu kan de kolla vem som plockar ludd i torktumlaren och vem som tvättar när dygnet runt. Ja, vad händer i tvättstugan egentligen. Tekniken gör full kontroll möjlig.

Tidigare har vi kunnat se stolt skolpersonal som berättar om hur skolan löser sina klotterproblem och annat elände som händer bland eleverna med mer och bättre kameror. Vi rusar med rumpan före mot ett storebrorssamhälle. Där tekniken ska ersätta att vi pratar med varandra och tar ansvar tllsammans.

Allt vi gör är att vi sopar starka varningssignaler från ett trasigt samhälle och trasiga relationer mellan människor under mattan. Bekymmer med mobbing kommer från elever som mår dåligt. Det behöver vi se i verkligheten genom att bry oss om varandra. Inte nedströms på distans i en kameralins när problemen redan uppstått. Dåliga relationer i bostadsrättsföreningen blir inte bättre av lite smygspionage från styrelsen.

I vissa delstater i USA finns lagstiftning som gäller vad du får göra i sängen och med vem. Jag kan se framför mig fjärrstyrda kamerainstallationer i sängkammaren som ett sätt att efterfölja lagen. Jaså inte? varför då? Den som har rent mjöl i påsen har väl inget att dölja?

Fler behöver ifrågasätta vad det är för samhälle vi är på väg att skapa.

THOMAS HARTMAN

Jag bloggar gärna om copyright, fildelning, integritetsfrågor i det nya samhället som växer fram helt enkelt eftersom jag ser att det är ett eftersatt politikområde.

Jag är inte heller särskilt stolt över det sätt mitt eget parti hanterat dessa frågor alla gånger. Se bara på FRA-debatten och det politiska ointresset hos politiska makthavare för integritetsfrågor.

Eller varför inte oförmågan hos vissa politiker att förstå fildelningens styrka (istället hamnar vi i händerna på en icke förändringsbenägen skivindustri som drar fram sina advokater och ska stämma ungdomar istället för att fatta att man inte kan sälja plastskivor som förr).

För att inte tala om det så kallade kriget mot terrorn som på många sätt fått bedrivas på USA:s villkor. Även om vi har socialdemokrater som Thomas Bodström som tidigare och tydligare borde stått upp för kritiken mot FRA och övervakningen så är det bedrövligt att se hur Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors med flera sätter sig i händerna på tjänstemännen och gör Sverige och sig själva till marionetter för George Bush.

Förhoppningsvis blir det bättring. Det går att skönja vissa positiva förändringar. Mona Sahlin har talat om behovet av en integritetsombudsman. FRA lagen ska rivas upp efter 2010 och allt fler börjar ifrågasätta kommunalråd som tror att trygghet handlar om kameraövervakning.

Häromdagen hade jag ett intressant samtal med kulturnämndens ordförande i Umeå Tomas Wennström om framtidens kultur och mediasamhälle där böcker får samma status som interaktiva spel och den tidigare självskrivna rätten till ett verk inte längre är så självklar i och med att ungdomar samplar delar av musikstycken till ny musik med god kvalitet och egen verkshöjd. Skulle man följa dagens regler skulle dessa personer bli fattiga som kyrkråttor.

Vi behöver fundera över hur vi hanterar detta i framtiden. Denna film är klart sevärd och beskriver delar av det som är på gång.

THOMAS HARTMAN

Det är bra att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin har börjat blogga. Gammelmedias överstepräster behöver göra sig mer tillgängliga för den allmänna debatten och förklara sina ställningstaganden. Helin börjar med att lyfta frågan om han ska publicera namn och bild på kända sexförbrytare. I USA finns till och med ett system där polis och myndigheter sprider information på Internet så att var och en kan se om det bor en tidigare dömd sexualförbrytare i området.

Det där är en obehaglig utveckling. Jag har inget emot att myndigheter ger varandra denna typ av information. Vi har också en lagstiftning som innebär att de som söker jobb inom exempelvis barnomsorg måste visa upp brottsregistret. Det är en rimlig avvägning.

Vi behöver fundera vilket samhälle vi skulle skapa om vi underbygger de lynchtendenser som redan ligger latent hos oss alla. En person som har sonat sitt straff kan inte vara dömd för evigt. Vi kan inte ha en befolkning som tar över statens uppgift och bestämmer sig för att fortsätta straffa frisläppta. Jag kan inte se hur oroliga, hysteriska och paranoida grannar i lynchmobbar minskar risken för att frisläppta sexualförbrytare återfaller i brott.

Snarare blir det en livslång stigmatisering. Brottsförebyggande rådets statistik visar att det endast är ett fåtal tidigare dömda som återfaller i sexualbrott. Tänk dessutom om detta skulle drabba en oskyldigt dömd (vilket det verkar finnas flera av inom denna kategori enligt juristerna själva)? Detta är ett brott mot konventionen om mänskliga rättigheter.

Om det nu handlar om faror i samhället varför skulle vi stanna med sexualbrottslingar? Vi kanske skulle offentliggöra GPS-koordinaterna till mördare, rånare och knarkare också. Det kan ju finnas någon sådan bland grannarna. Dessutom finns alla de som aldrig blivit dömda tidigare (är inte risken större hos någon av dessa). Det är nog bäst att låsa dörren och stanna hemma.

Det verkar finnas en tilltro hos vissa att lösningen handlar om hårdare tag. Men straffet i sig räcker inte. På samma sätt som kemiska preparat inte heller är någon lösning. Att medicinera en sexualförbrytare, är som att ge en knarkare subutex utan övrig behandlingt. Medicin behöver kompletteras med terapi.

Samhället måste satsa mer på vård och rehabilitering än att luta mot hårdare straff och offentliggörandet av frisläpptas namn, utseende, adress, telefonnummer och brottsregister.

Detta handlar inte om att skydda barnen. Det är bara en falsk trygghet som bottnar i hämndlystnad och en snedvriden syn på rättvisa.

THOMAS HARTMAN