Hur kommunalråd som Holmlund reagerar när de ser orättvisor avgör om Mona Sahlin lyckats.
KONGRESS09. Den som följt min blogg vet att jag brinner för sociala frågor och social utsatthet minst lika mycket som jag vill värna människors rätt till integritet.
En av de saker jag varit kritisk till mot mitt eget parti handlar om vår förmåga att se människors problem, leva i människors vardag, se möjligheterna för framtiden och slåss för en förändring.
Kort och gott handlar det om vår attityd till makten.
Ska jag vara ärlig reduceras vi allt för ofta till andra klassens förvaltningschefer som låter farligt likt statistikrabblande tennsoldater. Mot slutet av vårt förra regeringsinnehav gick vi in i en valrörelse med budskapet "det går bra för sverige".
PM spreds med 121 argument om varför det var på detta sätt. Det var lätt att få uppfattningen att vi fastnat i maktutövandets utredande konst och blundade för stora samhällsproblem.
Ett exempel på detta som jag lyfte idag när jag fick tillfälle att fråga Mona Sahlin om detta vid ett möte med bloggarna gällde möjligheten att ta bort betalningsanmärkningar som människor fått av misstag.
Denna fråga har utretts under ett decennium av socialdemokratiska ministrar. När den borgerliga regeringen tillträdde 2006 tog de mindre än två år innan problemet var löst.
Under vårt utredande har människor nekats rätten att låna pengar, skriva på hyreskontrakt och teckna något så enkelt som ett bredbandsabonnemang. Detta på helt felaktiga grunder dessutom. Det är inget annat än en skandal om människor tvingas leva i misär på grund av vår passivitet.
Det handlar alltså om grundbulten; attityden till den politiska makten.
En kongress berör åtskilliga politikområden över hela samhällsspektrat och jag kan glädjas åt åtskilliga beslut. Exempelvis det som togs häromdagen om att förbjuda SMS och snabblån till minderåriga vilket Ann Åström från mitt eget distrikt drev igenom med kongressens applåder ringande i öronen.
Men vad är dessa beslut värda om vi återigen fastnar i utredande.
Vår förmåga att se den situation utsatta människor lever i och stå på deras sida är ingenting värt om vi inte kan leverera och göra det snabbt.
Människor måste känna att vi brinner för förändringen.
För mig står det klart. Det är detta som är den enskilt viktigaste framgången med denna kongress.
Jag känner att Mona Sahlin ärligt slåss för denna förändring och bär den med sig i sina tal och sin attityd.
Jag ser hur detta förhållningssätt sprider sig från vår partiledare och inspirerar vår partiorganisation.
När den attityden bärs av våra förtroendevalda är den viktigaste grundläggande komponenten på plats för att vi på allvar ska kunna förtjäna människors förtroende i valet nästa år.
Attyden och lusten till att förändra samhället är alltså kongressens och Mona Sahlins enskilt viktigaste bidrag i socialdemokraternas förnyelsearbete.
Detta är också det jag är mest nöjd med från denna kongress (och då är den inte ens över än)
THOMAS HARTMAN
Blogggänget är riktigt duktiga och produktiva




Senaste kommentarerna