ENGAGEMANG. Det är ett jäkla snackande i samhället. Men en av de människor som faktiskt engagerar sig och vill göra en förändring är David Rutström. Nedan förklarar han varför han valt att engagera sig i kampen mot hemlösheten.

THOMAS HARTMAN

KOSTNADSEFFEKTIVT? En sak jag reflekterar över nu när 2009 är på väg till sitt slut är vilka frågor som bubblade upp 2009. En sådan viktig fråga gäller psykiatrin. Som alla vet är el är inte så dyrt. Speciellt om man jämför med samtalsterapi. Vi måste fråga oss om det möjligen är därför vi så gärna tillämpar elchocker istället för samtalsterapi till människor med psykiska problem?

Finns det någon som vet fullt ut vilka konsekvenser denna "kostnadseffektiva" och "fysiskt harmlösa" behandlingsmetod för med sig? Finns det någon enda vetenskapsman som kan ställa sig upp med handen på hjärtat och svära på att metoden är ofarlig och att alla minnen hos tjejen som utsätts för metoden verkligen kommer tillbaka.

För den som utsätts för detta har ingen lätt situation. Med en sådan behandling i bagaget är din trovärdighet lika med noll. Då är du nämligen att betrakta som psykiskt sjuk och därmed paria för vårt (i våra egna ögon så vidsynta) samhälle. Det betyder att vi alla har ett stort ansvar att granska psykiatrin med öppna ögon.

Det var bland annat därför jag tyckte att Anna Odells installation var ett viktigt bidrag till samhällsdebatten. Jag är inte heller särskilt förvånad att högerpolitiker tyckte att installationen var ett exempel på felaktig kultur som måste fördömas.

THOMAS HARTMAN

ETT FÖREDÖME. Göran Lambertz är något så ovanligt som en offentlig beslutsfattare som vågat vara obekväm och kontroversiell även när det inte alltid varit populärt.

I sin roll som JK har han garanterat vållat stor huvudvärk för både den förra och den nuvarande regeringen då han sagt sanningar som makten inte velat höra.

Här har du en intervju i en Bambusersändning när statens advokat besöker publicistklubben innan han lämnar sitt uppdrag för att bli domare i HD.
 

SANSLÖST. En förskolechef som för två år sedan fick ta över fyra förskolor i Årsta utanför Stockholm kan ett år senare hämta ut tre miljoner i vinster. Friskolorna i Karlskrona delar ut övervinster till ägarna. De senaste åren har en skola delat ut två miljoner i vinst. NTI - gymnastiet har gett 25 000 000 i aktieutdelning förr året.

Detta är ett borgerligt drömläge. Nu kan äntligen privata aktörer tjäna grova pengar på våra barn. Men för oss övriga är det ett uppenbart bevis på borgerligt vanstyre.

THOMAS HARTMAN

JULEFRID? Undrar om Ingrid hade varit lika saktfärdig med att skaffa personal om det var hennes dotter det gällde?

SAAB. Högerregeringen och dess näringsministers sätt att hantera krisen i den svenska fordonsindustrin visar på samma arrogans som vi sett i hanteringen av a-kassan och senare i frågan om sjukförsäkringen.

Att frågan är allvarlig råder det inget tvivel om. SAAB berör 8000 jobb i fordonsindustrin och hos dess underleverantörer. Enligt tillväxtverket tillkommer 12000 jobb som indirekt påverkas i näringar indirekt beroende av bilindustrin.

De pengar detta kostar att hantera i form av arbetslöshet är en allvarlig sak. En annan handlar om frånfallet av skattemedel till välfärden som dessa människor betalar. Viktigast ändå att de personliga konsekvenser som uppstår i en miljö med 11 %-ig arbetslöshet och idag 35 lediga jobb att söka. För att inte tala om slaget mot det som brukar kallas viktiga svenska industrikluster vilket föder innovationer inom andra områden.

Det finns alltså åtskilliga skäl för att agera. Tror man att politik inte kan underlätta för marknaden att göra jobbet så hamnar man i dessa ideologiska låsningar. Att en (s)-regering hade haft kompetens, erfarenhet, nätverk och förmåga att hantera detta bättre råder det inget tvivel om.

THOMAS HARTMAN

Jag är uppriktigt förvånad över tre saker i SAAB - affären. För det första hur ideologiskt dogmatiskt låsta Maud Olofsson och moderatregeringen varit. Deras "rädsla" för att investera samhällets pengar (vilket Maud Olofsson tjatade om under SAAB-krisens uppsegling) gör nu att samhället måste städa efter konsekvenserna som inte bara drabbar Trollhättan. Troligen har samhället inte sparat en krona på detta i förlängningen.

För det andra hur bedrövligt ogenomtänkt högerregeringen skött den svenska fordonskrisen. Det känns verkligen som Rosenbad och Reinfeldts ministär sumpat hela SAAB. Man kan sammanfatta detta i ett ord: klantigt.

Men det tredje är nästan det allvarligaste. Var är mediakritiken? Förutom exempelvis Robert Collin som exempelvis skriver en utmärkt krönika i Aftonbladet är det väldigt stillsamt. Låt oss leka med tanken på att en socialdemokratisk näringsminister haft hand om detta och skött SAAB-affären lika uselt då hade vederbörande sedan länge haft stjärten på grillgallret.

THOMAS HARTMAN

Denna film känns mer och mer aktuell. Inte minst med anledning av försäkringskassedebatten och moderaterna.

THOMAS HARTMAN

DEMONSTRATIONER. Det sätt polisen används i Köpenhamn är både oacceptabelt för ett rättssamhälle och direkt kontraproduktivt för EU.

Genom en lagstiftning där människor kan buras in utan skälig misstanke och att detta kan ske bara du är i närheten av en demonstration är  naturligtvis acceptabelt för diktaturer och totalitära stater. Men inte i ett samhälle som säger sig tillämpa demokrati och rättssäkerhet.  Alla har självfallet rätt till individuell prövning.

Förutom att det drabbar svenska ungdomar så drabbar det Sverige som en del av EU. Genom att knäsätta ett agerande från rättsväsende och polis som skapar avsky för samhället ökar bara de grupper som vill demonstrera.

Faktum är att dessa händelser gör att jag själv skulle kunna tänka mig att ta plats tillsammans med demonstranterna nästa gång. Vilket jag måste erkänna känns mycket märkligt.

THOMAS HARTMAN

MOBBINGENS KONSEKVENSER. Jag skrev tidigare om 11 åriga Victor som tog livet av sig på grund av att han var mobbad i skolan.

En känsla jag haft är att skolans vuxna ofta har problem med att hantera mobbing. Ett tecken på detta är alla de rättsliga processer som börjar visa sig där barn är involverade. Nu visar det sig att detta får allvarliga följdkonsekvenser på fler områden.

Idag skriver nämligen DN att sextio procent av dem som dömts för ett våldsbrott före 20 års ålder har blivit mobbade i skolan. Det finns alltså bevis för att färre blir brottslingar om åtgärder mot mobbning sätts in tidigt. Men när skolinspektionen granskar skolorna visar det sig att min magkänsla stämmer. Bara en av tio skolor lever upp till lagens krav om att arbeta mot mobbning.

De skolor som har beredskap och tänkt igenom hur de ska tackla mobbing minskar i genomsnitt mobbingen med 20%. Det minskar lidandet för den enskilde, förbättrar skolans miljö och visar sig dessutom vara en ren samhällsbesparing inom andra områden.

Jag håller med Ann Hellströmer, socionom och kurator på Stödcentrum för unga brottsoffer i Sollentuna, norr om Stockholm när hon tycker att ordet ”mobbning” förminskar saken.

– Varför inte säga vad det handlar om i stället – misshandel, sexuella trakasserier, hot? Det kanske är så enkelt att det handlar om antalet vuxna i skolan, antalet vuxna som vill och orkar se och agera.

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? Roger Johansson från GS facket uttrycker det klockrent i Dagbladet i Sundsvall.

"Vid riksdagsutfrågningar och debatter verkar inte alliansens företrädare förstå vad som händer. Beslut ­fattas i rasande takt omställningstiderna är så korta att myndigheternas system inte hinner med. Detta gör att man ska ibland måste sitta och fatta retroaktiva beslut som alltså kan drabba människor flera månader bakåt.

Vi har medlemmar som fått sin sjukpenning återkallad retroaktivt minst en månad tillbaka. Vad förväntas man då göra? Begära a-kassa minst en månad retroaktivt?

Nej! Allianspolitiker stå för den soppa ni kokar ihop och skyll inte åt höger och vänster när det visar sig att överilade och dåligt underbyggda beslut leder till personliga tragedier."

Nu har Mona Sahlin för övrigt utmanat Reinfeldt på debatt i dessa frågor.

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? Agneta Lundberg beskriver vad det handlar om i en insändare i Dagbladet i Sundsvall.

"Förändringarna i sjukförsäkringen har inte kommit i hast, utan är resultat av medveten politik. Detta bekräftas också av statsministern i media. ­Moderaterna ser sjukförsäkringen som ett bidrag och vill därför till varje pris tvinga sjuka ut i arbete, oavsett vad det får för konsekvenser."

Det är obehagligt att se hur högerregeringen flyr ansvaret för sin egen politik. Var är alla borgerliga lokalpolitiker som brukar tjata om den "härliga alliansregeringen"? Varför tar de inte ansvar?

THOMAS HARTMAN

MAKTLÖSHET. Inför valet 2006 talade Fredrik Reinfeldt om fler arbeten och något han kallade minskat "utanförskap". Men så blev det inte. När arbetslöshet och "utanförskap" ökat under den moderatstyrda borgerliga regeringen ändrar han retorik. Nu vill han öka drivkrafterna för arbete. Det intressanta är att drivkrafterna ska vara olika beroende vem det gäller. Drivkraften för Reinfeldt, riktigt högavlönade och vi andra som har arbete är "belöningar" med ännu mer i plånboken genom fler och fler skattesänkningar.

För arbetslösa eller sjuka gäller andra drivkrafter: hungriga vargar jagar bäst. Sjuka tvingas ut på en arbetsmarknad där jobben för närvarande inte räcker till. Svårt sjuka tvingas efter årsskiftet stå till arbetsmarknadens förfogande. Människor som genomgår rehabilitering för att försöka komma tillbaka till sitt gamla jobb tvingas avbryta för att prövas mot andra jobb.

Under den prövningen sänks ersättningen. Dessutom riskerar pengarna att komma fram för sent. Beslut fattas först några veckor innan det ska träda i kraft. Att det drabbar människor som i de flesta fall redan lever på marginalen tycks inte bekymra moderaterna. Så förvärrar man situationen för människor i maktlöshet.

Fredrik Reinfeldt som i vanliga fall älskar rampljuset låter sina ministrar Cristina Husmark Pehrsson och Sven Otto Littorin ta smällen då det gäller sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. När han nu kommenterar kritiken är svaret att det är oundvikligt att vissa drabbas när sådana förändringar görs.

Så sätter moderaterna systemen före människorna. All politik handlar om människor och människors levnadsvillkor. Man ska inte som högerregeringen sätta systemen före människorna

När det dessutom visar sig att de systemen och dess drivkrafter behandlar människor väldigt olika är det inte svårt att bli upprörd. Vårt land blir inte bättre genom att orättvisorna ökar.

Så skyller högerregeringen ifrån sig. Den uppkomna situationen menar de är någon annans fel; försäkringskassan gör fel, människor har inte förstått eller så är det oppositionens fel. Det är svagt och oansvarigt att högerregeringen inte står för konsekvensen av sin politik som de talade om redan 2006.

Vi närmar oss ett nytt år. I nästa val kan Sverige välja en annan väg än nuvarande. Denna väg handlar om att fler ska få arbete och skillnaderna i samhället ska minska. Den handlar också om att sätta människan i centrum och forma systemen därefter. För att detta ska bli möjligt måste vi få en ny regering i Sverige i september 2010.

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? Regeringens politik för försäkringskassan håller människor i maktlöshet. Idag har vi ett nytt exempel. Denna gång i Folkbladet.

Urban har en grav ögonskada men riskerar att hamna mellan stolarna när försäkringskassan tycker han ska gå ett introduktionsprogram medan arbetsförmedlingen inte tycker det. Efter nyår blir han utförsäkrad, trots att försäkringskassans egen läkare bedömt att han helt saknar arbetsförmåga.

Regeringen Reinfeldt har tappat greppet i dessa frågor.

Ulrika Larsson skriver i Norran:

"Ingen ska inbilla sig att man lättare blir frisk om man förlorar sin trygghet i sjukersättningen.Debatten kanske medför det goda att alla äntligen börjar inse att regeringens jakt på sjuka och arbetslösa kan drabba även dem själva och inte bara ”någon annan”. Det är ju därför vi behöver solidariska trygghetssystem."

Ett fel ligger i att högerregeringen pratar om utanförskap ungefär som om det gäller vissa personer och inte kan drabba oss alla.

THOMAS HARTMAN

MAKTLÖSHET. Edward Riedl försöker argumentera utifrån att jag skulle skylla Annas död på Fredrik Reinfeldt. Självklart vet Edward att jag inte gör det. Det är bara att läsa vad jag skriver så förstår alla vad jag menar. Hennes sjukdom har inget med moderaterna att göra.

Däremot har den moderatstyrda regeringen ansvar som kollektiv och var och en av ministrarna för den vanvettiga ångest de skapar hos människor som befinner sig i en maktlös situation.

Jag förstår inte varför högern inte bara står för sin politik att de svaga ska piskas och misstänkliggöras. Konsekvenserna har vi kunnat se sedan valrörelsen 2006 och är knappast något nytt.

Jag har bloggat om flera konkreta fall.

Men det ligger i högerns strategi att skylla ifrån sig. Och svamla om Arbetslinjen. Men det sättet att bete sig tycks varken fungera på de som kommenterar hos Edward Riedl eller hos allmänheten i stort.

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? Högerregeringen behöver uppenbarligen hjälp med att reformera politiken för sjukskrivna. Deras definition av den så kallade arbetslinjen verkar inte imponera på allmänheten.

Idag skriver Miljöpartiet en debattartikel i Aftonbladet där de bidrar med konkreta förslag om att slå ihop arbetslöshets- och sjukfärsäkringen.

Miljöpartiet för ett intressant resonemang om hur viktigt det är att inte människor faller mellan stolarna. Grundsynen skiljer sig väsentligt från högerregeringen som tycks tro att det är vissa människor som lever i vad de kallar "utanförskap".

Miljöpartiet däremot har rätt inställning att det kan hända vem som helst av oss när som helst.

Eller som de skriver:

"Vem som helst av oss kan bli sjuk eller arbetslös. Debatten om trygghetssystemen borde därför handla om oss alla, inte dom andra. Det behövs ett förbättrat skydd och ett modernare och mer relevant trygghetssystem, både för sjuka, arbetslösa, friska och arbetande. Det behövs en större trygghet inom arbetslivet."

Högern däremot tycks leva i ett konstant utanförskap från verkligheten.

THOMAS HARTMAN

– Lagen borde rivas upp. Det var också vad Anna ville. Den skulle ha avvaktat och gjort en riktig konsekvensanalys, säger May till tidningen Bohuslänningen.

– Nu har man undantagit vissa diagnoser men det finns massor av andra svårt sjuka som också borde vara undantagna.

Anna och May Olsson blev allmänt kända i media i juli förra året.

Då hade 39-åriga Anna blivit svårt sjuk i bröstcancer. Hon hade också fått metastaser i lungorna. Något som spred sig vidare. Någon bot var inte möjlig.

Men Anna hade trots detta ett arbete. Hon jobbade 25 procent som socialsekreterare och hade arbetsuppgifter som tog hänsyn till hennes sjukdom.

Som en konsekvens av högerns nya sjukförsäkringsregler från och med den 1 juli 2008 fick hon trots ett brev från Försäkringskassan. Så fick hon veta att hon skulle komma att bli utförsäkrad vid nyåret 2009/2010.

Försäkringskassan gav också informationen att endast de sjuka som väntades dö inom en nära framtida skulle få fortsatt ersättning.

Det var början för Annas kamp mot Försäkringskassan och därmed också mot den politik den borgerliga regeringen står för. Eller som May säger till Bohuslänningen:

– Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson skyller ifrån sig och säger att Försäkringskassan har tolkat reglerna fel. Hon har varit väldigt ful och inte tagit sitt ansvar.

– En skrämmande människosyn. Problemet för svårt sjuka människor är inte arbetet utan sjukdomen.

Jag tror vi får anledning att återkomma till detta.

THOMAS HARTMAN

SKIVINDUSTRI. Då har vi fått svart på vitt att artisterna faktiskt tjänar pengar på fildelningen. Därmed kan vi avskaffa konserverande lagstiftning som skyddar en konservativ bransch. Dvs IPRED kan äntligen avskaffas.

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren skriver en intressant artikel på Expressen sidan 4. De menar att det är en myt att de sjukskrivna skulle kosta samhället för mycket pengar. De avslutar artikeln med en klok formulering som jag verkligen håller med om:

Den borgerliga regeringen har via våra medier lyckats förvandla ett gemensamt försäkringssystem, där våra inbetalningar vida överskridit utbetalningarna, till ett bidragssystem för mindre lyckligt lottade.

Det är en märklig propagandaseger. Alla som sprider den riskerar nämligen att drabbas av den. För de journalister och redaktörer som okritiskt spridit myten riskerar också att en dag bli sjuka - förlåt, bidragsberoende.

THOMAS HARTMAN

Moderater försöker ofta låtsas i debatten som att detta är den enda vägen man kan gå om man vill att folk ska arbeta enligt vad de kallar arbetslinjen. Men det är självklart inte sant. Man behöver inte sparka på folk som ligger för att alla som kan ska få jobba.

Självklart måste trygghetsnäten vara mer exakta och ta hänsyn till individens olika förutsättningar under livet. Högerns politik på detta område riskerar att bli spiken i kistan för den borgerliga regeringen inför nästa val.

Med all rätt.

THOMAS HARTMAN

VÄLFÄRD. Jag har tidigare skrivit att jag anser att välfärden inte har råd att stänga dörren för frivilligorganisationernas viktiga arbete utan att det tvärtom måste uppvärderas i samhället.

Bengt Westerberg, ordförande för Röda Korset skriver en viktig artikel i papperstidningen av Gotlands Allehanda där han pekar på att denna typ av organisationer är viktiga välfärdskomplement. 

"Prognoser visar att samhällets kostnader för äldreomsorg och sjukvård kommer att öka. Åldrandet öppnar många möjligheter för enskilda individer men ökar också risken för exempelvis psykisk ohälsa. Vi vet att psykisk ohälsa är vanligare bland personer som har ett dåligt socialt nätverk och upplever ensamhet. "

Det är en bred verksamhet organisationer som Röda Korset erbjuder.

"Exempel på våra sociala verksamheter är hembesök, anhörigstöd, telefonjour, sjukhusvärdar, häktesbesök, fixargrupper som kombinerar praktisk hjälp med social samvaro, språkträning och läxhjälp. Under 2008 fick exempelvis 6 000 skolbarn hjälp med sina hemläxor av frivilliga. "

Inom Röda Korset ser vi våra frivilliginsatser som "välfärdsförstärkare".

Det är dags för socialdemokratin att börja ge dessa organisationer den uppmärksamhet de förtjänar.

THOMAS HARTMAN

FÖRSÄKRINGSBYRÅKRATI. Den högerstyrda badtunneregeringens politik när det gäller försäkringskassan har som bekant havererat.  Låt mig ta ett exempel från Västervikstidningen (papperstidningen) som berättar om Anne Nygren:

PERSONALPOLITIK. Jag blir alltid lika förvånad när jag ser hur offentliga arbetsgivare missköter sin personal. Denna gång ett exempel i Norrbottens Kuriren från Piteå och deras planer på att införa stämpelklockor för skolpersonalen.

Metta Fjelkner uttrycker det så klockrent:

- Förtjusningen i stämpelklockor visar hur arbetsgivarna ser på skolan, som en ren industriproduktion med ett ackordstänkande och där resultaten sjunker oroväckande snabbt sedan kommunerna tog över det dagliga ansvaret för skolan. Att då införa stämpelklockan är inte framtiden, utan en gammalmodig syn på hur arbetstiden ska hanteras.

 THOMAS HARTMAN

ÄLDRE. Jag läser i Hällekiskuriren att Götene Kommun fått utmärkelsen Sveriges bästa äldreboende av pensionärsorganisationen SPF. Bland annat har principerna som styrt arbetet handlat om följande:

• att gå från inläggning på sjukhem till vård och omsorg i eget boende
• att gå från instutition till vård och omsorgsboende
• att gå från bristande näringsvärde i maten till mat lagad i direkt anslutning till varje boende
• att gå från schemaläggning av mattransporter till det egna valet av maträtter för veckans middagar
• att gå från "alla ska ha det lika" till "Du får välja"
• att gå från arbetmiljöföreläggande till stolt personal
• att gå från omhändertagande till respekt och värdighet

Det där gör mig riktigt glad.

Utgångspunkten för de äldre måste vara att du måste kunna göra samma saker i ditt liv på ålderns höst som du gjort i ditt tidigare liv. Det betyder att om du är konstintresserad måste du få tillgång till konstutställningar, gillar du att läsa måste du få tillgång till tidningar, och gillar du din hund måste du kunna få ha den med dig. Är du van vid att ta en fredagswhiskey måste du kunna få göra det även på gamla dar.

Ett äldreboende jag träffat på hade grundinställningen att de anhöriga gärna fick ta med sig frukt till de äldre för att fylla på fruktskålarna eller att de anhöriga gärna fick se till att förlänga prenumerationerna på den gamles tidningar till alla boendes nytta.

Vi socialdemokrater behöver också uppvärdera frivilligorganisationernas betydelse. Samhället behöver inte ordna allt. En god omsorg på äldre dar betyder dessutom inte att alla måste ha det exakt lika.

THOMAS HARTMAN

MOBBING. Jag skrev tidigare om fallet med den finska flickan som mobbades  och misshandlades inför ett fyrtiotal andra barn. Då skrev jag att detta mycket väl hade kunnat hända i Sverige.

Jag hade både fel och rätt.

Det visade sig att det fanns ett värre fall i Sverige som beskrivs i Skånska Dagbladet i veckan.

"Det är dagen före jullovet, 2007. Fjärdeklassarna på Rutsborgsskolan håller omröstning i klassrummet.
"Vem tycker att Victor är knäpp?"
Det blir handuppräckning. Alla armar far i luften, utan undantag. Även Victors bästa vän räcker upp.
När klassföreståndaren kommer in i rummet undrar hon vad som pågår.
Hon får ett svar men gör inget åt saken. Varken då eller senare."


"Pappa Johan har kämpat i åratal för att få skola och politiker att se och lyssna.
Sonen Victor mobbas av skolkamraterna och nonchaleras av vuxenvärlden.
En reaktion kommer först när pojkens myror i brallan förvandlas till ett destruktivt utåtagerande.
Då agerar skolan och vuxenvärlden. Men inte genom att flytta mobbare eller ge Victor stöd.
Utan genom att flytta honom till en alternativskola inför femte klass."

"Den 12 maj ringer Victor till sin farfar. Han orkar inte gå till skolan i dag och vill inte vara ensam. Kan farfar komma över till huset och göra honom sällskap?
Visst, han kommer. Som så många gånger förut när Victor mått dåligt.
Men den här gången öppnar ingen dörren.
Victor har hängt sig.
Han blev elva år. "

Det är de vuxna i skolan som är skyldiga till pojkens död. Svaret hur man kan göra kan grekcyprioten Stavros Louca från klass 9A berätta allt om. Svaret handlar inte om hårdare tag i skolan eller barndomstolar oavsett vad Folkpartiet än påstår. Det kanske högeralliansen borde fundera över istället för att försöka föra in detta i alla politikområden från skola till försäkringskassa och sjukskrivna.

THOMAS HARTMAN

OPINIONSUNDERSÖKNINGAR. Igår kom SCB:s undersökning om partisympatierna hos svenska folket. Jag brukar inte bry mig om denna typ av undersökningar. Men tänkte ändå göra en kommentar.

Även om det på många håll varit riktigt glada tillrop med anledningen av undersökningen som visar att Socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet  får 50%; samt att professor Sören Holmberg påpekar att 10 utav 11 val brukas vinnas om man leder vid denna undersökning, samt att Alliansen bara får 30% av de ungas röster. Samt att moderaterna tycks oförmögna att förstå hur idiotiskt uselt de hanterat försäkringskassan och de sjukskrivna etc etc etc så får vi inte ta ut segern i förskott.

Opinionsundersökningar betyder ingenting.

Nu är det bara att skruva upp tempot de kommande månaderna. Valrörelsen har bara  börjat. Det kommer att bli riktigt tight.

THOMAS HARTMAN

 

SKOLPOLITIK, Jag läser hur en finsk flicka, som går i åttan i Latokartanon koulu, i Helsingfors har råkat ut för åtminstone två fall av mobbning där närmare fyrtio personer har tittat på utan att någon gjort något.

För ett par veckor sedan mobbades flickan i skolan så att hon slutligen flydde hem. En del av eleverna följde efter henne och trängde sig in i bostaden. Där misshandlades flickan av två jämnåriga flickor medan ett tjugotal kamrater ägnade sig åt skadegörelse i hennes hem. Polisen utreder fallet som skadegörelse och misshandel. - Vi vet vilka som deltagit i misshandeln. Men polisen är ganska maktlös i de här fallen.

Detta fall hade lika gärna kunnat vara i någon svensk skola. Vuxenvärdens handfallenhet mot mobbing i vissa skolor står i skarp kontrast mot den grekcypriotiska matematikläraren Stavros Louca i Tv-serien Klass 9A som oavsett elevernas bakgrund kunde engagera och inspirera dom till att bli matematikintresserade.

Han menar att alla barn och ungdomar går att nå. Men att detta måste bygga på ett genuint intresse från läraren och bygga på respekt.

Utvecklingen att rättsväsendet ska hantera skolans och föräldrarnas oförmåga att hantera sina barn är rimlig. Framför allt löser det inga problem. Det bara sopar dom under mattan.

Trettionio ska dom varit. De personer som såg på. En av dom ringde efter hjälp. Men det är inget unikt. Samma tysta mobbningspublik finns i så gott som varje skola.

Vuxna som inte ser problemen är en del av hopen. Liksom de politiker på högerkanten som gärna pratar om hårdare tag i skolan som om ett par käftsmällar från vuxenvärlden vore någon direkt intelligent lösning.

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? SvD skriver om hur cirka 70 tjänster försvinner inom socialtjänsten i Stockholm. Staden ska spara ungefär 60 miljoner kronor på social verksamhet nästa år. Ungdomar, personer med funktionsnedsättning, hemlösa och prostituerade är några som drabbas.

Uppenbarligen lever de gamla moderaterna i högönsklig välmåga. Kanske vill de använda pengarna till viktigare saker. Det finns säkert några djursholmsvillor som inte fått tillräckliga skattesänkningar.

THOMAS HARTMAN

MORALPANIK. De senaste dagarna har jag hört åtskilliga människor vräka ur sig otidigheter mot Tiger Woods. Den som läser min blogg vet att jag är skeptisk till hur media allt för ofta missbrukar sin maktutövning i vårt land. Jag skriver för övrigt om detta i en bok som kommer i början av nästa år.

Jag litar alltså inte en minut på att det som rapporterats i denna så kallade affär är i alla stycken korrekt. Men även om vi utgår från att grundfakta stämmer så har jag ändå svårt att förstå upprördheten hos allmänheten och media.

Jag tycker det är intressant att se hur många av de personer som klandrar Woods ställer sig på väldigt höga hästar själva och beter sig som att de är perfekta människor. Ju mer indignerade folk är desto mer får jag lust att fundera över vad de själva döljer för knasigheter och feltramp under livet.

Därför tycker jag att Tiger Woods mitt i allt elände faktiskt bidrar med något positivt nämligen insikten att även han är en människa med alla fel och brister det kan innebära.

Medias chefer borde precis som de största Woods-belackarna i min vänkrets sluta hyckla. Hur många mediachefer är det som knullat runt? Deklarerat fel? Smitit från en bilskada på parkeringen? Glömt hälsa på sin farmor? Ljugit? Bedragit? Snackat skit om en medarbetare eller kompis?

Även om jag själv försöker leva rätvinkligt varje dag och verkligen strävar efter att lära mig att bli människa så får det aldrig ske på bekostnad av att jag leker moraltant över andras beteende. Kanske är det bättre att ägna den tiden åt att städa framför egen port. Kort och gott - vem är jag att döma mina medmänniskor.

Därför kan jag inte låta bli att fundera över vad Jesper Parnevik gjort för knasigheter i livet.

Men egentligen bryr jag mig inte ett dyft.

THOMAS HARTMAN

BARN. Jag ser att Alex Shulman och Katrin Zytomierska har någon form av märklig diskussion om barn ska vara tillåtna på café och i offentliga miljöer eller inte. Vissa ställen nekar uppenbarligen barn och barnvagnar. Katrin tycker barnen stör kaffedrickandet medan Alex står på barnens sida.

För en gångs skull håller jag med Schulman.

Barnen är framtiden för oss alla och något vi alla har en skydlighet att stå upp för gemensamt. De tramspellar som inte tål trampet av barnfötter eller lite ljud från de små kanske ska dra tanken lite längre... Hur ser de på handikappade? Psykiskt sjuka? Människor som skrattar högt? Eller kanske vända på frågan. Vad är det som motiverar att vi övriga ska stå ut med deras skitnödigt, pretentiösa uppsyn under vårt fikande?

För en tid sedan var jag på ett politiskt möte och hade med mig ett av mina barn. När hon snubblade , slog sig lite och började gråta under någon minut såg jag den bistra minen hos två personer i publiken. De blev uppenbarligen störda och drog sig inte för att visa sitt missnöje genom att tävla i att se ut som citronerna i Konsums grönsaksdisk.

Ärligt talat så brydde jag mig inte det minsta (förutom att lugnt och stilla ta upp och trösta min dotter). Who could care less.

Däremot undrar jag vad det är för värld vi lever i när människor tappar kontakten med sitt eget barnasinne och tar sig själva på så stort allvar att de rynkar på pannan åt vår framtid.

THOMAS HARTMAN

BADKOMPISAR. Sydnytt rapporterar att allianssamarbetet spricker i Ystad. Det har gnisslat under en långre tid mellan allianspartierna. Och nu går det inte längre. Kristdemokraterna lägger skulden på moderaterna och hävdar att det är arrogansen hos (M) som gör vidare samarbete omöjligt.

THOMAS HARTMAN

TÅG. Jag ser att moderaten Mattias Karlsson dömer ut den moderatstyrda badtunnealliansens ointresse när det gäller norrbotniabanan.

Det var bra rutet av den gode moderata gruppledaren i Luleå.

THOMAS HARTMAN

ÖKAD SPRIDNING. Jag ser hur de rikaste i sverige blivit ännu rikare under regeringen Reinfeldt. Samtidigt ser jag en annan artikel där regeringen öppnar för fler avgifter i skolan.

En märklig men inte helt oväntad politik. Man kan i alla fall säga att högerregeringen är konsekvent.

THOMAS HARTMAN