Thomas Hartman

Jag har inte råd att få besök av centerpartister

Av , , 2 kommentarer 6

KLONK. Man brukar säga att tomma tunnor rasslar fasligt mycket… Idag gäller det talesättet för centerpartiet och den högerstyrda alliansen och deras infrastrukturproposition..

Regeringen föreslår att nån annan betalar Norrbotniabanan.

Vilket skämt!!!

Ungefär som: Jag bjuder dig på bio – men du får betala själv.

Eller varför inte bjuda hem kvarterets alla grannar på fin hemmagjord middag – och sen skicka faktura.

Det har länge varit en tung tid för centerpartiet – kärnkraften tog på krafterna om man säger så. Men pajashanteringen av Norrbotniabanan ligger inte långt efter.

 

Riedl har fel

Av , , 14 kommentarer 18

PIGOR? Avslöjande statistik från SCB visar att 35 procent av skatteavdraget för hushållsnära tjänster går till dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden – trots att de bara utgör drygt tre procent av den vuxna befolkningen.

Om man tittar på det fåtal som tjänar mer än en miljon om året använder nästan 15 procent skatteavdraget, jämfört med bara två procent av dem som tjänar 360 000 om året. De allra rikaste gör självklart också betydligt större avdrag än de som tjänar mindre.

Men när högerregeringen beskriver RUT-avdraget är det inte dessa siffror man redovisar. Istället vill man ge en helt annan bild. Då framställs det som en chans för äldre att få hjälp med snöskottningen och småbarnsfamiljer att få ihop livspusslet.
 
Medan den politiska och mediala eliten diskuterar sina avdrag visar en färsk undersökning från riksdagens utredningstjänst att fattigdomen bland ensamstående kvinnor ökat dramatiskt de senaste sju åren. Idag är drygt var fjärde – 25,5 procent – av de ensamma mammorna fattiga jämfört med 10 procent år 2000.
 
Om det nu vore så att högern värnade barnfamiljerna skulle samhällsstödet naturligtvis riktas så att de fattigaste familjerna får hjälp att få stöd i hemmet. Varför inte använda pengarna till att höja lönerna för de sämst betalda i offentlig sektor. Med ett penndrag skulle många kvinnor som idag tvingas till uselt betalda deltidsarbeten plötsligt kunna försörja sig, istället för att hamna i träsket med SMS-lån.

En annan väg att gå om högern på allvar värnade om familjernas situation vore att höja barnbidragen istället för att ge rika mer avdragsrätter. Det finns alltså många vägar att gå för den som vill minska klyftorna i samhället. 
 
Men det är inte den moderatstyrda regeringen intresserade av. De vill hellre försöka glida undan ansvaret för de högavlönades samhällsfinansierade pigor genom att prata om andra saker precis som Edward Riedl försöker göra i detta inlägg. Bara de får fortsätta att utnyttja sina medmänniskor.
 
Riedl har fel. Vi socialdemokrater vill utveckla samhällets servicesektor men vi ser långt mycket större behov för samhällets resurser än avdragsrätt för att torka hundbajs som Maud Olofsson pratar om.

THOMAS HARTMAN

En film du måste se

Av , , Bli först att kommentera 5

INTEGRITET. Jag fick aldrig något svar från journalistförbundet på VK på min fråga från igår. (Dock fick jag ett mail med en kommentar från en av VK:s journalister vilket jag tackar för).

Jag är dock inte särskilt förvånad då jag tror att många journalister precis som politiker reagerar med ryggmärgen och inte har reflekterat eller funderat särskilt mycket kring hur samhället förändras inom mediaområdet. Däremot skriver dom reflexmässigt artiklar och för debatt utifrån dagens synsätt.

Det är nog därför Journalistförbundet sätter på sig dumstruten i denna fråga exempelvis i debattartikeln på SvD.

Här finns ett tal från Larry Lessing där han förklarar problemen och möjligheterna i den nya tid vi lever i. Jag rekommenderar dig att ta dig tid och se detta. Föredömligt pedagogiskt och tar inte många minuter.

Det gläder mig extra mycket eftersom Umeås kulturstrategi som handlar om Open Source ligger helt rätt i tiden.

 

Svårt att tala om psykisk sjukdom

Av , , Bli först att kommentera 4

PSYKISK SJUKDOM. Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga. När Jessica Hammarsten var 16 år brast hennes liv fullständigt. Hon började skära sig, tog överdoser av tabletter och försökte ta sitt liv fyra gånger. Jessica bönade och bad sin mor om att få avsluta sitt liv, och slussades in och ut på psyket.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa och jobba med ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.

Vad tycker du?