Gör: Skribent, debattör, bloggare och fritidspolitiker. Jobbar med kommunikation.
  Roligaste projekt: Medförfattare till boken Vem bryr sig? En bok om Sverige (2010)  Hjalmarson & Högberg
 Bloggar gärna om: På denna blogg skriver jag om politik och samhällsengagemang. Om du vill veta mer om ett annat stort intresse jag har nämligen kommunikation så rekommenderar jag min blogg på Folkbladet.
 Ålder: 43
 Bor: Umeå
 Familj: ja
 Utbildning: universitet - statskunskap, Berghs.
 Gillar: leenden och att möta människor som bryr sig om varandra på allvar
 Ogillar: Pretton. Avundsjuka och småaktighet, små människor som försöker växa genom att såga benen av sina medmänniskor
 Dröm: att lära mig leva (smaka på pastan och njuta av solnedgången) innan jag dör
 Bästa egenskaperna: passionerad, pålitlig, kreativ, envis
 Sämsta egenskaperna: envis, ogillar snö, jobbar för mycket
 Husdjur: Ja, vovven Atlas.
 Bil: Mercedes
 Intressen: fotografera, läsa, skriva och resa, träffa folk som får mig att tänka till
 Favoritstund på dagen: tidig morgon då jag surfar runt och läser nyheter och senaste nytt
 Senast lästa bok: Fienden inom oss av Jan Guillou
 Senast sedda film: District Nine
 Tittar gärna på: West Wing, South Park och Science Fiction 
 Lyssnar gärna på: Techno, Acid Jazz och tidiga låtar av Peter Gabriel men älskar även sånt som Carmina Burana av Carl Orff och min absoluta favorit Mozarts Rekviem. Älskar kraften i körsång. Tänk bara på Gospel.
 Äter helst: Sushi
 Förebild: bland annat min morfar som lärt mig vad ärlighet och hårt arbete innebär
 Bästa minne: när jag firade en födelsedag i Mellanöstern bland annat på Röda havet.
 Devis: ingångna avtal skall hållas. Om man inte håller ord är det ingen idé att umgås med andra människor
 Släktingar i politiken? ja, min farfar. Dels aktiv i Arbetarepartiet Socialdemokraterna men framförallt var han oerhört drivande i nykterhetsrörelsen. Han var även egen företagare.
 Fem bästa sakerna med Umeå:
Pålitliga och mysiga människor
Bra kulturutbud
Sommaren
Älven
IKSU

Skrivs av

Visar inlägg från mars 2010

Jag har inte råd att få besök av centerpartister

KLONK. Man brukar säga att tomma tunnor rasslar fasligt mycket... Idag gäller det talesättet för centerpartiet och den högerstyrda alliansen och deras infrastrukturproposition..

Regeringen föreslår att nån annan betalar Norrbotniabanan.

Vilket skämt!!!

Ungefär som: Jag bjuder dig på bio - men du får betala själv.

Eller varför inte bjuda hem kvarterets alla grannar på fin hemmagjord middag - och sen skicka faktura.

Det har länge varit en tung tid för centerpartiet - kärnkraften tog på krafterna om man säger så. Men pajashanteringen av Norrbotniabanan ligger inte långt efter.

 

Riedl har fel

PIGOR? Avslöjande statistik från SCB visar att 35 procent av skatteavdraget för hushållsnära tjänster går till dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden – trots att de bara utgör drygt tre procent av den vuxna befolkningen.

Om man tittar på det fåtal som tjänar mer än en miljon om året använder nästan 15 procent skatteavdraget, jämfört med bara två procent av dem som tjänar 360 000 om året. De allra rikaste gör självklart också betydligt större avdrag än de som tjänar mindre.

Men när högerregeringen beskriver RUT-avdraget är det inte dessa siffror man redovisar. Istället vill man ge en helt annan bild. Då framställs det som en chans för äldre att få hjälp med snöskottningen och småbarnsfamiljer att få ihop livspusslet.
 
Medan den politiska och mediala eliten diskuterar sina avdrag visar en färsk undersökning från riksdagens utredningstjänst att fattigdomen bland ensamstående kvinnor ökat dramatiskt de senaste sju åren. Idag är drygt var fjärde – 25,5 procent – av de ensamma mammorna fattiga jämfört med 10 procent år 2000.
 
Om det nu vore så att högern värnade barnfamiljerna skulle samhällsstödet naturligtvis riktas så att de fattigaste familjerna får hjälp att få stöd i hemmet. Varför inte använda pengarna till att höja lönerna för de sämst betalda i offentlig sektor. Med ett penndrag skulle många kvinnor som idag tvingas till uselt betalda deltidsarbeten plötsligt kunna försörja sig, istället för att hamna i träsket med SMS-lån.

En annan väg att gå om högern på allvar värnade om familjernas situation vore att höja barnbidragen istället för att ge rika mer avdragsrätter. Det finns alltså många vägar att gå för den som vill minska klyftorna i samhället. 
 
Men det är inte den moderatstyrda regeringen intresserade av. De vill hellre försöka glida undan ansvaret för de högavlönades samhällsfinansierade pigor genom att prata om andra saker precis som Edward Riedl försöker göra i detta inlägg. Bara de får fortsätta att utnyttja sina medmänniskor.
 
Riedl har fel. Vi socialdemokrater vill utveckla samhällets servicesektor men vi ser långt mycket större behov för samhällets resurser än avdragsrätt för att torka hundbajs som Maud Olofsson pratar om.

THOMAS HARTMAN

En film du måste se

INTEGRITET. Jag fick aldrig något svar från journalistförbundet på VK på min fråga från igår. (Dock fick jag ett mail med en kommentar från en av VK:s journalister vilket jag tackar för).

Jag är dock inte särskilt förvånad då jag tror att många journalister precis som politiker reagerar med ryggmärgen och inte har reflekterat eller funderat särskilt mycket kring hur samhället förändras inom mediaområdet. Däremot skriver dom reflexmässigt artiklar och för debatt utifrån dagens synsätt.

Det är nog därför Journalistförbundet sätter på sig dumstruten i denna fråga exempelvis i debattartikeln på SvD.

Här finns ett tal från Larry Lessing där han förklarar problemen och möjligheterna i den nya tid vi lever i. Jag rekommenderar dig att ta dig tid och se detta. Föredömligt pedagogiskt och tar inte många minuter.

Det gläder mig extra mycket eftersom Umeås kulturstrategi som handlar om Open Source ligger helt rätt i tiden.

 

Varför svarar inte VK?

INTEGRITET. Som väntat har jag inte fått något svar från någon journalist på VK angående min fråga som jag ställde tidigare idag. om vad f*n journalistförbundet pysslar med.

Det är rätt intressant för om man leker med tanken att en journalist skulle fråga en politiker om något då förväntar de sig snabba svar och en hög tillgänglighet. Idag är media de nya makthavarna. Så vi får se hur de axlar den rollen.

FÖRETAGANDE. En nyhet som jag tycker är intressant idag finns i NWT där Bolagsbolaget uppvaktat politikerna för att få en förändring av a-kassan så att den fungerar för deltidsentreprenörer.

Jag tycker detta vore en självklarhet med tanke på hur arbetsmarknaden förändras. En annan bra idé från vännerna i Bolagsbolaget var tanken om entreprenörskonto som jämnar ut mellan dåliga och bra år.

Däremot ställer jag inte upp på synen som artikeln förmedlar om hur företaget tycks se på "sina" entreprenörer.

De anställda i Bolagsbolaget är personer som vill testa företagandet, men som inte är säkra på att fortsätta på det sättet. Det kan också finnas andra skäl till att man inte tar steget fullt ut och blir egna företagare.

Det där synsättet känns mossigt.

Men initiativet att uppvakta politikerna var utmärkt. Hoppas det går att få en förändring över partigränserna. Dagens arbetsmarknad är alldeles för stelbent och skyddet för entreprenörer är för dåligt.

 

Öppen fråga till journalisterna på VK



INTEGRITET.
När jag läser den debattartikel som upphovsrättsindustrins lakejer skriver på SvD i det så kallade "nätverket" "kulturskaparna" så häpnar jag. Mitt i skaran av personer som skriver under finns journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

I artikeln skriver lobbyorganisationen: Såväl bredbandsoperatörer som andra nätentreprenörer borde arbeta intensivt för att få stopp på illegal verksamhet "

Det är möjligt att detta är klantigt forumulerat. Jag måste nypa mig i armen för att känna efter om jag drömmer en mardröm. Har jag förstått detta rätt? Journalistförbundet skriver alltså under en artikel som kräver att internetoperatörerna ska aktivt ska medverka till att rensa upp internet från piratkopiering och illegal fildelning. Det är inget annat än sanslöst att journalisternas fackförbund som borde förespråka öppenhet, transparens och rättssäkerhet driver uppfattningen att Com Hem och Telia som privata företag ska bedriva repressiva åtgärder mot sina kunder.

Jag trodde journalisterna var överens med oss övriga att utreda och beivra brott är statens och ingen annans.

Till stöd för uppfattningen har upphovsrättslobbyn (som jag förmodar defacto håller i pennan) låtit genomföra en undersökning där de frågar ett urval av svenska folket

om de tycker att de som skapat exempelvis texter, bilder, filmer och musik ska få ersättning när deras material används via internet.

Vafalls.

Att försöka begränsa vad som får finnas på internet är censur, vilket i sig är rätt roande att journalistförbundet ställer sig bakom. Och hur ska operatörerna kunna få stopp på illegal verksamhet utan att övervaka nätet? Bingo. Ytterligare en intressant aspekt för det goda journalistförbundet att reflektera över. Hur går det då med källskydd och meddelarfrihet?

Privatspaning på nätet har väl ingenting med frågan om folk ska betala för sig eller inte. Hade jag fått den frågan själv hade jag också svarat ja eftersom jag principiellt tycker att människor ska få betalt för sitt arbete. Det innebär inte att jag skulle ställa mig bakom att Telia skulle stänga av en enda kund som fildelar illegalt lika lite som transportstyrelsen kan hållas ansvarig för om någon alkis kör ihjäl någon på samhällets vägar.

Om jag vore journalist skulle jag i detta läge ställa en fråga till min förbundsordförande om ett tydliggörande och ett offentligt avståndstagande från denna åsikt. Alternativet är att lämna journalistförbundet.

Därför en öppen fråga till de journalister på VK som är medlemmar i journalistförbundet. Står ni bakom er ordförande i denna fråga? Ställer ni upp på att att ert förbund blir en bricka i lobbyarbetet från tunga industriintressen? Om inte vad vidtar ni för åtgärder med anledning av er ordförandes utspel?

Jag räknar inte med något svar. Men jag kanske blir positivt överraskad.

Svårt att tala om psykisk sjukdom



PSYKISK SJUKDOM.
Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga. När Jessica Hammarsten var 16 år brast hennes liv fullständigt. Hon började skära sig, tog överdoser av tabletter och försökte ta sitt liv fyra gånger. Jessica bönade och bad sin mor om att få avsluta sitt liv, och slussades in och ut på psyket.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa och jobba med ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.

Vad tycker du?

Thomas på Twitter
Thomas Hartman - om kommunikation och Västerbotten
Thomas Hartman - In The Pendent
vk.se Mest lästa på vk.se just nu
Mobilblogg
Valfritt innehåll