VÄRDERINGAR. En klar majoritet av den stora ungdomsgruppen mellan 18 och 29 år står bakom den rödgröna oppositionen inför höstens val. Stödet för den borgerliga alliansen är rekordlågt bland unga.

Även om alliansens politik på många sätt slagit rakt mot ungdomarna exempelvis försämrade villkor på arbetsmarknaden så tror jag inte det är detta som påverkar ungdomarnas inställning.

Nej problemet för alliansen ligger nog djupare än så. Det bådar gott inför valet om unga människor ogillar värderingar som bygger på att var och en på klassiskt högermaner ska armbåga sig fram i livet, sköta sig själv och skita i andra. Det är omodernt och en politik som inte bär några lösningar varken i det dagliga livet eller för samhället i stort.

THOMAS HARTMAN

KONSEKVENT?. Jag ser en artikel om Jonny Forsberg som hade en ambulans med blåljus och sirenerna på i backspegen. Framför sig hade han en enfältsväg med mitträcke. För att kunna släppa fram ambulansen tryckte han på gaspedalen – och blev av med körkortet.

Om uppgifterna i artikeln stämmer måste Jonny få tillbaks sitt körkort. Vi politiker kan inte prata om att vi vill uppmuntra människors civilkurage om rättsväsendet samtidigt drar in körkortet för den som ställer upp och exempelvis ser till att ambulansen kan köra förbi.

THOMAS HARTMAN

VÄLFÄRD. Bara 13 procent av löntagarna anser att a-kassan är tillräcklig hög. Och förtroendet för våra socialförsäkringar på bottennivå, visar en rapport från Folksam. – Andelen som är nöjd med ersättningarna har sjunkit drastiskt. Det visar på ett stort missnöje, säger Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.

Det är inte så konstigt. Det är ju det högerregeringens så kallade arbetslinje handlar om. Att montera ner skyddsnäten i Sverige så att var och en får klara sig själv alternativt skaffa privata försäkringar.

Det är tur att det finns alternativ den 19 september.

THOMAS HARTMAN

SLÅR PÅ DE UTSATTA. Moderaterna i Malmö har meddelat att de kommer halvera tiden i förskola för barn till arbetslösa om högern vinner valet. Barn med arbetslösa föräldrar behöver enligt Moderaterna endast 15 förskoletimmar, inte 30 timmar per vecka som de har rätt till idag.

Moderaterna menar att Malmö inte har råd att prioritera barn till arbetslösa.

Någon som är förvånad?

VAL. Jag läser Västervikstidningen som är den senaste högerblaskan som oroar sig för vem som ska leda den rödgröna regeringen efter valet.

"Om de rödgröna vinner höstens val kommer det med största sannolikhet vara Maria Wetterstrands förtjänst. Om de inte vinner, men fortsatt vill ha ambitionen att vinna makten någon gång i framtiden gör de nog klokt i att pensionera Mona Sahlin som oppositionsledare och ge uppdraget åt Wetterstrand."

Efter att ha läst detta svammel måste jag fråga mig. Vem bryr sig?

Mona Sahlin är en ypperlig statsministerkandidat för vårt land. Det är inte Sahlin högern angriper utan socialdemokraternas värderingar och vår syn på rättvisa och solidaritet. Det har dom alltid angripit. Det betyder att det ogillande Sahlin får möta hade varit exakt samma känslor som fått andra uttrycksformer om hon varit man och hetat Palme eller Persson.

För min del struntar jag blankt i om vi sopar banan med högern eller vinner med en rösts övervikt. Eller för den del om det är Sahlin, Wetterstrand eller Ohly som slår den avgörande punchen. Så länge högerns roffa åt sig och armbåga sig före i könpolitik tvingas ut från Rosenbad.

THOMAS HARTMAN

PS. För övrigt är det klart att Lisbet ska ha ersättning för självrisken. Jag har skrivit om det här. Det finns bättre metoder än gropar, bulor och liknande som förstör bilar och husvagnar. Sånt har inte i trafikmiljön att göra.

SKOLAN. I morgon 21 juni ska riksdagen debattera och eventuellt rösta om ny skollag. De tongivande åtgärderna är som vanligt "hårdare tag" och fler pedagoger - så kallade "utbildade lärare" i skolan.

Det var inte länge sedan lagrådet riktade 77-sidor kritik mot den nya lagen som då beskrevs som ett havsverk. Idag menar regeringskansliet att felen är fixade. Tillåt mig att tvivla.

Ett problem med den nya skollagen är att den öppnar för införande av avgifter i skolan. Detta sker en kort tid efter att vi har fått rapporter om hur barn växer upp i fattiga familjer i vårt land. Det är rätt talande för högerregeringens prioriteringar.

En annan sak den nya lagen struntat i gäller att barn med särskilda behov kan behöva specialpedagogiskt stöd även när de passerat godkäntnivån. Detta för att kunna nå sin potential. Några sådana rättigheter fanns tidigare inte i lagförslaget. Vi får hoppas att regeringen ändrat sig på den punkten. Det har dom knappast.

Vi får inte heller se något förbud mot skolor som drivs av sekter och religiösa samfund. Måhända en eftergift till Kristdemokraterna. Men definitivt ett beslut som hade varit efterlängtat.

Grundinriktningen är samma dravel vi ofta hört från folkpartiet de senaste åren. Det är rätt trist att se hur högern som vanligt tror på bestraffningar och att stänga av elever som metod för att komma tillrätta med skolans problem. I själva verket är det trötta åtgärder som vuxenvärlden tar till för att visa hur skolan redan misslyckats tidigare år. Varje gång rättssystemet får ta hand om anmälningar om mobbing är det ett skrikande misslyckande för vuxenvärlden. I många fall långt efter att barnen redan farit illa.

Ordning och reda är självklart viktigt. Men hårdare tag är ingen lösning. Åtgärderna kommer för sent. 

Det är klart att lärarutbildning är viktigt, men barnen idag har också behov av relationer till vuxna människor i stort. Det kan göras på annat sätt än med pedagoger. Försök med klassmorfar och klassmormor har fallit väl ut eftersom det ger ett generationsmöte och öppnar för fler vuxna i skolmiljön. Men det har förstås bara ett fel. De är inga pedagoger så därför prioriteras de gärna bort i folkpartiets Sverige

Ett annat ideologiskt problem med den nya skolan är införandet av två examina: en högskoleförberedande examen och en yrkesexamen. Här sviker högerregeringen alla barn och ungdomar som har att gå ut i en globaliserad värld av ökad konkurrens på utbildningsområdet. Genom att tidigt i livet stänga dörren till högskolan blir uppförsbacken enorm för den som senare ändrar sig. I dagens kunskaps och relationsbyggande samhälle är det en grundläggande rättighet ha utbildning nog för att kunna läsa vidare den dag man vill göra det. Det är denna typ av politik som klyver sverige i olika delar.

Ibland är den skolpolitiska debatten väldigt torftig och uppgiven. Skolan är fast i sina timplaner. Den nya skollagen som skulle bli ett viktigt steg mot en ny skola är tyvärr ett bra exempel på det.

THOMAS HARTMAN

MELLANÖSTERN. Genom Huffington post ser jag att Israel beslutat att lätta blockaden av Gaza med omedelbar verkan. Man öppnar för transporter med undantag av vapen och militärmaterial enligt en särskild lista.

Det finns en enorm kraft i ickevåldsaktiviteter och alla som engagerat sig för att Gaza ska öppnas kan fira i kväll. Det här är ingen slutgiltig seger men trots allt en ljusglimt i mörkret i mellanösternkonflikten.

THOMAS HARTMAN

KULTUR. I USA har Svanberg fått tuff kritik för sitt språkbruk. En och annan ordningsman i klassen även hemma i Sverige har också dragit på läppen. Men precis som Paul Ronge skriver så finns det en kulturell kontext i botten som gör att vi ser olika på begreppen:

"Jag pratar ständigt om ”småfolket” och om ”den lilla människan” på mina medieträningar och i min medierådgivning till kunder. I det svenska perspektivet är den lilla människan någon vi respekterar och vars rätt vi värnar.

I USA vill man vara uppstickare, utmanare, underdog – men inte ”liten” och ”ett offer”. Därför blir en översättning av ”småfolket” fel.

Skillnaden ligger i kulturellt synsätt, inte i antalet engelsk-lektioner.

Jag kunde ha gjort Svanbergs språkfadäs sju dagar i veckan med min svenska kulturella bakgrund och säkert gäller det också de besserwissers som flabbat mest.

I kvällstidningar och vissa andra medier står ”experter” på rad och berättar tvärsäkert och behändigt om alla fel och all ”usel krishantering” BP ägnat sig åt. Mest har det handlat om hur man pratar eller inte pratar med media mitt under en pågående oljekatastrof.

Jag tycker nog ändå att den diskussionen med fördel kan vänta tills läckan är tätad och en plan är satt för att komma till rätta med katastrofens följder."

THOMAS HARTMAN

GAMMELMEDIA. Det är sannerligen intressant att tre av världens största nyhetsbyråer Reuters, AP och AFP bojkottade prinsessbröllopet på grund av ett bråk med SvT om sändningsrättigheter.

Tänk att gammelmedia fortfarande drivs av samma fräcka attityd. De vill gärna ha in hela Sveriges alla bilder som de kan göra bildkollage och sända ut. För som det heter bröllopet ska vara hela Sveriges bröllop. Alla ska vara välkomna. Däremot håller de själva stenhårt på sina sändningsrättigheter och vill begränsa sändningsfönstret så hårt som möjligt till sin egen fördel.

Jag håller med Jardenberg när han skriver:

Det handlar om "material som producerats för våra gemensamma licenspengar. Då tycker jag det är självklart att det borde vara fritt att använda under öppen licens."

"Men om vi nu inte kan få SVT att ta sitt förnuft till fånga vill jag vädja till de tusentals kameror, mobiler och videokameror som fanns utmed Stockholms gator idag. Lägg upp dina bilder och filmer med en öppen licens, gärna CC-BY. Här kan du läsa mer om Creative Commons på svenska. Hjälp till med att skapa ett öppet och fritt kulturarv."

Även opassande skriver klokt om detta.

THOMAS HARTMAN

Vi ser hur moderaterna äter upp sina egna.

OPINION. Under fredagen presenterade SKOP sin senaste opinionsundersökning enligt vilket både Kristdemokraterna och Centerpartiet nu hamnar under riksdagsspärren, vilket omöjliggör en regeringsallians för högerpartierna. Slitningarna i högerblocket är det mest intressanta med undersökningen. Precis som bland annat Knapsu, partistaten, utsikt från ett tak och vänsterpartiets Kaj pekar på så missar många media att ens dra några slutsatser av detta.

Högerns hårt kopplade samarbete är verkligen påfrestande. Claes skriver att allianssamarbetet riskerar att bli slutet för två partier. Det är nog en riktig analys. Samarbetet för med sig stora krav att de små partierna runt moderaterna lyckas med sin profilering om de inte ska bli uppätna. Men samarbetet ger väljarna allt färre skäl för varför svensk politik behöver fyra borgerliga partier. Även om Tokmoderaten på sitt alltid lika sköna sätt försöker rädda sina små kompisar från avgrundshålet.

Maud Olofsson har valt den märkligaste strategin. Hon har lyckats med den imponerande bedriften att både kasta partiets klassiska frågor överbord tillsammans med skräp och bråte. Uppenbarligen följde partiets profil med i städningen. Det är imponerande att hon lyckas reta upp partiets gamla ärrade och rutinerade sjömän samtidigt som hon lurat in partiet på en sorglig och tämligen meningslös ideologisk ökenvandring runt runt på det sjunkade fartygets nedre däck. Hon lagar inga segel. Hon lagar ingen mat. Hon täpper inte till några läckor i skrovet. Det enda hon tycks drömma om är att få sitta vid den allt tröttare Skepparen Reinfelds sida och klappa hans panna.

Eller som Eva skriver i ett skönt citat:

F.ö. kan man alltid lita på stureplanscentern. Nu är de för kärnkraften, mot glesbygden och mot datalagringsdirektivet som de nyss röstat igenom. I centern är det numera kort halveringstid på åsikterna. Det börjar smitta av sig både på medlemsantalet och väljarstödet.

Fartygets Kaplan Hägglund har en tuff tid när den religiositet och de kristdemokratiska mossiga ideal som bygger hans parti är lika eftertraktade som springmasken på de dagis han helst skulle vilja lägga ner. Inte ens ett prinsessbröllop tycks kunna vrida tiden tillbaka till den tid då människor ville fjättra kvinnan vid spisen. Ingen tycks lyssna på hans tal om märkliga värderingar från förr. Nu sitter han ensam och övergiven i sin hytt muttrar och karvar kors i bordet och hoppas att trenden ska vända så han får följa med på nästa expedition. Men frågan är vad han bidrar med?

Skillnaden mellan den trötta högeralliansen och de rödgröna är rätt intressant. Från höger har bilden matats ut att partier ska bada i samma badtunna med samma badvatten för att kunna styra fartyg.

Från vänster har man tidigt struntat i badbyxorna och istället valt att jobba på samma satt som tidigare. De rödgröna bryter sina ståndpunkter. Ibland ryker stickor och strån. vänsterpartisten David Aronsson är en av dom som inte riktigt gillar de rödgröna samarbetet. Jag tycker nog snarare att samarbete under samma hatt behövs men jag är fullt övertygad om att ett lyckat samarbete för framtiden bygger på att alla tre partierna kan odla sin särart istället för att tvingas växa ihop. Alliansexemplet avskräcker.

Moderaten Göran Pettersson hoppas på att det rödgröna samarbetet kommer att få missnöjda (s) väljare att lämna till höger för att dom är less på (mp) och (v). Det är ett rätt otroligt scenario. Snarare har socialdemokraterna en fördel av att ligga lågt i dessa tidiga opionsundersökningar. Hellre det än tvärtom.

För övrigt undrar jag lite över dessa högermänniskor som förhärligar alliansens bygge av ett parti (exempelvis SvD:s PJ Anders Linder som driver frågan om valallians).

Min åsikt är att det blir trist, enkelspårigt och för mycket mainstream. Jag tycker snarare att det är härligt befriande med diskussion (och att det är för lite diskussion i svensk politik). Hellre det än den ideologiska slätstrukenhet och urvattnade puré som också vissa i media emellanåt tycks luras att tro leder Sverige framåt.

Här är Lennart Holmlunds Umeå ett föredöme.

I grunden struntar jag i opionionsundersökningar. Vi vet alla att valet kommer att bli tufft och det knappast kommer att skilja mycket mellan blocken. Även om jag självklart skulle vilja se en brakseger är jag nöjd om vi rödgröna slår högerallansen med en gubbe eller gummas övervikt. Jag håller med Krassman om att vi har mycket kvar att göra exempelvis som Peter Andersson resonerar om att vi måste jobba hårdare med att få ut budskapet om möjligheternas land. Det ska bli skönt att få ett slut på den destruktiva roffa- och armbåga sig fram i kön politik som högern står för. Där var och en ska sköta sig själv och skita i alla andra. Martin Moberg ger ett skönt pressklipp om hur musikern Marit Bergman tänker om detta.

THOMAS HARTMAN

För övrigt håller jag verkligen med Helen som påminner om att det finns viktigare saker än SKOP och bröllop (även om media uppenbarligen fastnat i vinkelvolten).

TRAFIK. Jag ser att Lisbet Olofsson kört sönder sin bil på ett av Umeås övergångsställen. Kommunen slår ifrån sig och tycker att föraren har ansvar att mäta att bilen klarar deras hinder.

Lisbet har inte ens en veteranbil. Däremot är den importerad. Skadan skedde när bilen körde i låg hastighet över en förhöjning.

Vad är det där för trams?

Den där synen är inte okey från en modern kommun som vill vara tillgänglig för sina medborgare. Jag vet att det finns en stark strävan hos vissa verksamma i den kommunala planeringen i vårt land att bygga om gatumiljön för ökad säkerhet och minskade hastigheter. Det är en sak. För andra kan vi kalla det en besatthet. En passion. Men det har gått för långt när man får intrycket att vissa av debattörerna och idésmidarna bakom förhöjda övergångsställen och gropar högaktningsfullt struntar i trafik och framkomlighet och de människor som färdas i stan de planerar.

Självklart kan det vara bra att bygga om gator, vägar, torg och promenadstråk så att de hänger samman bättre och prioriterar olika fordonsslag. Det kan exempelvis göras som särskild fildragning som prioriterar lokaltrafik (ej taxi).

Men det säger sig själv att dessa ombyggnationer inte får gå så långt att fordon som är godkända av bilprovningen inte kan komma fram i stan.

Jag tror det övergripande tankespår man måste använda i all samhällsplanering är det motsatta. Att fokusera på positiva incitament. Det måste finnas i huvudet på alla kommunala tjänstemän som planerar att de faktiskt är till för sina medborgare. På samma sätt måste politikerna tänka om de vill leva i en attraktiv stad.

Mot den bakgrunden är de flesta klåfingriga inslag i kommunal planering som handlar om att straffa människor felaktiga.

Därför är extrema avgifter för parkering lika fel som förslag om att förbjuda dagsparkering. Parkeringsförbud på gatumark mellan 07.00-10.00 är ett exempel på förslag som borde kastas i papperskorgen, tanken om kraftigt höjda timpriser ett annat. Att som Umeå Kommun införa avgifter för alla som parkerar i stan efter klockan 19 är ytterligare exempel på dålig politik som sänder helt fel signaler. Klockan 18 är de facto norm i Sverige och den självklara parkeringsgränsen.

Exakt samma beteende går att uppnå ändå. Fast med positiv förstärkning och positiva förslag.

Jag är övertygad om att bättre bussar, vettig parkeringsplanering är betydligt bättre vägar att gå än förbud, fallgropar och skadade bilar. I det ingår nytänkande försök som "Park and bike" där en cykel kan ingå i parkeringspriset. Eller "Park and ride" där en tät bussmatning tar över från parkeringarna. Eller varför inte försök med kostnadsfri kollektivtrafik.

Ge Lisbet en ersättning för sjutton och se till att tramsiga väghålor och gropar läggs igen snarast. Det enda det leder till är att folk blir förbannade och det var knappast meningen.

Vad tycker du? Vill du leva i en stad som ogillar veteranbilar? Vill du leva i en stad som ogilla människor som gillar veteranbilar? Och hur passar den synen in på kulturhuvudstadsåret?

THOMAS HARTMAN

Jag läser Sanna Lundells klockrena krönika i Aftonbladet.

"Barnsjukhuset Martina utgör en väldigt tydlig symbol för hur alliansens politik har förändrat Sverige. Detta hemtrevliga lilla sjukhus erbjuder nämligen chansen att köpa sig förbi vårdköer, att köpa sig rätten till ett fint och värdigt bemötande, en härlig hemlik miljö och de bästa barnläkarna och barnsjuksköterskorna. Pungar du bara ut med 210 kronor i månaden och 200 spänn per besök får du alltså lite extra bra vård till din unge.

Det stinker. Det stinker död hund ta mig fan. Sveriges hela vårdsystem håller smygande på att privatiseras och snart är det så här i Sverige, att rätten till kvalitetssjukvård avgörs av den sjukes betalningsförmåga."

"För ett medelinkomsttagarsvennebananpar i kärnfamilj är 200 spänn hit eller dit en fis i rymden.

Men för en ensamstående, sjukskriven, utförsäkrad trebarnsmorsa, som drabbats av den borgerliga alliansens alla andra åtgärdspaket i form av lägre sjukpenning, höjd a-kassa och högre boendekostnader, är de här avgifterna ett slag i ansiktet. Ett hån mot jämlikheten, broderskapet och solidariteten."

"Samhället bara osar ego-, roffar- och armbåga sig fram-mentalitet. För den starke innebär det en massa vinster i form av skattesänkningar, avskaffad förmögenhetsskatt och fina privata alternativ till den allmänna sjukvården. För den svage en hårdare värld där man ska se om sitt eget hus.

Vill vi verkligen ha det så?

Nej tack, säger jag och betalar hellre 200 spänn extra skatt i månaden för att alla svenska barn, även de vars föräldrar inte har råd, ska få komma till Martina"

Majoriteten av förbundets 1 800 frilansmedlemmar är småföretagare. Efter den 1 juli tvingas de in i ett system där de måste vänta sju dagar på att få sjukpenning medan en anställd får sjukpenning redan efter första dagen.

- Beslutet är tyvärr mycket ogenomtänkt. En karens på sju dagar kan få stora ekonomiska konsekvenser för en frilansande journalist. Den stora faran är dock de långsiktiga hälsoriskerna - vilken frilansjournalist kommer att ha råd att vara sjuk även om han eller hon verkligen är det. Beslutet måste rivas upp, säger Journalistförbundets vice ordförande Arne König.

Regeringen snackar om att de är småföretagarvänliga. Men politiken avslöjar en annan verklighet.

Orsaken är uppenbar för den som vill se. Högerregeringen slår till igen i sin paradgren ökad otrygghet. Än en gång ska de generella välfärdssystemen grävas ur så att de inte ger tillräcklig trygghet för individen.

Den solidariska och gemensamma finansieringen byts ut mot ett personligt risktagande. Konsekvensen vet vi. Om försämringen av den gemensamma sjukförsäkringen blir tillräckligt omfattande ska vi teckna privata försäkringar för att skydda oss.

Det här inte ett trygghetspaket för småföretagarna. Det är snarare raka motsatsen. Ett otrygghetspaket som den borgerliga regeringen varit så duktiga på att skicka till svenska folket inom andra områden. Skillnaden är tydlig mot socialdemokraterna och de rödgröna den 19 september.

THOMAS HARTMAN

UTSATTHET. Jag läser i Nya ludvika tidning hur behovet för människor av att få hjälp av kyrkans personal ökat markant. Samtalen blir fler och tyngre. Ansökningarna om ekonomisk hjälp har fördubblats bara under det senaste halvåret.

- Samtalen ökar och människor har fler problem i dag, berättar sjukhusdiakon Kerstin Bengtsson.

Diakon Hannu Mikkonen förklarar att det kan börja med att någon blir utförsäkrad.

- Sedan resulterar det i att man hamnar hos kronofogden och det kan i sin tur leda till relationsproblem eller missbruk till exempel.

- Det blir som en ond cirkel, tillägger Kerstin Bengtsson.

Men det är inte bara genom samtalen som kyrkans personal märker att folk mår sämre.

Även ansökningarna om ekonomiskt stöd slår i taket.

Kyrkans personal menar att situationen delvis beror på reglerna inom försäkringskassan. Kerstin Bengtsson berättar hur många blir utförsäkrade för att leva under små marginaler.

- Det man ser i dag är att det är många fler unga som mår dåligt och det tycker jag är skrämmande, säger hon och tillägger:

- Och det är många äldre som har det svårt i dag. Särskilt äldre änkor har det tufft.

Skillnaderna mellan höger och vänster är tydliga inför valet den 19 september.

THOMAS HARTMAN

HEMLÖSHET. Stockholms stadsmission har granskat regeringens strategi mot hemlöshet i rapporten "Hemlös 2010"

Domen är hård. Jämför man Sverige med ambitionsnivån i övriga nordiska länder ligger vi långt efter både vad gäller resurser och nytänkande. Resultaten är marginella och går i vissa avseenden i fel riktning enligt rapporten.

I storstäderna är antalet hemlösa oförändrat samtidigt som barn fortfarande vräks. Bara i Stockholms stad har 82 barn vräkts de senaste två åren. I Stockholms län vräktes 237 barn från sina hem.

Kortsiktiga lösningar som plats på härbärgen prioriteras i stället för riktiga bostäder.

Sklillnaden är tydlig inför valet 19 september

THOMAS HARTMAN

Förskolecheferna Annika Axiö och Marianne Forsberg menar att det svenska systemet där ägare kan plocka ut skyhöga vinster är djupt oetiskt.

HÖGERPOLITIK. Jag läser debattartikeln i aftonbladet om hur högerns privatiseringar av förskolor går till. Förskolan Kulturkrabatens ägare har plockat ut över nio miljoner kronor på två år. Det är senaste exemplet på hur lycksökare och riskkapitalister ger sig in i förskolan för att tjäna pengar.

De två förskollärarna frågar sig i artikeln": Ska man kunna bli miljonär på att bedriva skatte­finansierad verksamhet? För det är egentligen inte särskilt svårt."

Så berättar dom hur det går till:

 "Öka intäkterna. Våra intäkter kommer till 91 procent från kommunen i form av barnpeng (föräldrarnas månadsavgift står för de övriga nio). Tar vi in fler barn får vi alltså mer pengar." 

  "Minska utgifterna. Våra utgifter består till 75 procent av personalkostnader. Och där kan vi skära rejält, till skillnad från i andra utgiftsposter som hyra, mat och blöjor. Unga barnskötare är mycket billigare än erfarna förskollärare. Outbildade är förstås allra billigast.

Miljonformeln är alltså enkel: ta in så många barn som möjligt och låt bli att anställa dyra förskollärare. Men ska det vara så lätt? Vem tänker på barnen – och på skattebetalarna som står för notan?" 

Inte den borgerliga regeringen i varje fall.

Valet är tydligt den 19 september

THOMAS HARTMAN

HÖGERPOLITIK. Häromdagen träffade jag en kille som snart skulle gå i pension. Han hade gått ur a-kassan eftersom han tyckte att han inte längre hade råd. Dessutom var det inte så troligt att han skulle hinna bli arbetslös innan pensionen.

- Varför ska jag betala för nåt jag aldrig kommer att använda. Det kostar för mycket, muttrade han.

Idag kan vi läsa i VF om att killen jag träffade inte är ensam. Det visar sig att många äldre lämnat a-kassan under högerregeringen. Men det är samtidigt många i arbetsför ålder som lämnar a-kassan för att man inte har råd att vara kvar. Åtskilliga ungdomar är inte kvalificerade att vara med.

Solidariteten i samhället handlar om att vi hjälps åt och räcker ut en hand till varandra när vi har problem under livet. Högerregeringens politik bygger på egoism. Var och en sköter sig själv. Det var därför man höjde avgifterna i a-kassan så mycket att folk inte längre skulle ha råd att vara solidariska med varandra.

Valet är tydligt den 19 september.

THOMAS HARTMAN

INTERNATIONELL POLITIK. Internationell politik är spännande. Idag blev jag utskälld av den europeiska lobbyorganisationens AER:s president Michelle Sabbon under sammanträdet i Bryssel.

Det var en ovan upplevelse. Jag har varit på många möten i mina dagar men aldrig blivit utskälld på det där sättet.

Orsaken till hennes utbrott var att jag valde att lyfta konkret kritik mot organisationen baserat på exempel hur det kan fungera i kommitteér och arbetsgrupper.

Det får man tydligen inte säga.

Dessa slutsatser är inget som är taget ur luften utan också resultatet av samtal i nätverket av regioner i AER Sverige vilket jag nu passade på att föra vidare till styrelsen.

Detta kokar ner i att AER bör fokusera mer på medlemsnytta hellre än att lägga tid och energi på att exempelvis rusa in i nya internationella nätverk långt bort från medborgarna som kommer att ta resurser från organisationens sekretariat. 

Efteråt kom presidenten och bad om ursäkt för ilskeutbrottet och utskällningen. Men att organisationens president väljer att bli förbannad istället för att ta till sig av kritiken tyder på att jag träffade en öm tå.

Det var intressant. Speciellt eftersom jag denna gång precis som förra gången jag ifrågasatte vårt arbete (vid sammanträdet i Friburg) fick åtskilliga uppmuntrande blickar och klappar på axeln i kaffepausen från andra regioner.

THOMAS HARTMAN

TRÄFFSÄKERT? Genom tidningen Vi bilägare ser jag att Dagens Industris Håkan Matsson gjort en analys av vilket bilmärke som ligger närmast respektive parti inför det kommande valet.

Socialdemokraterna – Volvo. "Störst, stabilt, prisvärt och hederligt - men mest av allt tryggt".

Miljöparitet – Kia. " Fräscht och nytt...snabb tillväxt...har gått från ett särintresse till att vara ägare av en stor fråga och ett valbart alternativ för många."

Vänsterpartiet – Skoda. "Skoda är bilismens vänster, även om det inte känns klockrent."

Moderaterna – Audi. "...inkarnationen av svensk medelklass. Inte skrytsam så att det stör, men ändå något helt annat än Volvo...långsiktig och stabil uppgång."

Folkpartiet/Centerpartiet – Opel/Ford. "...aningen trötta varumärken som kämpar mot en image av dålig kvalitet. Orättvist men modellernas och politikens innehåll räcker inte när varumärkena inte hänger med."

Kristdemokraterna – Mercedes. "Det mest värdekonservativa partiet och det mest värdekonservativa bilmärket."

Sverigedemokraterna motsvaras enligt Håkan Matson inte av något särskilt märke utan av en rejält begagnad bil med "undermålig säkerhet, dålig avgasrening, glappa styrleder och framför allt den där ingrodda, unkna och motbjudande lukten inuti."

BYRÅKRATISKT. Det tog inte många flygresor med Ryanair för oss resenärer att förstå att det traditionella flygandet är slut. Dött. Begravet.

Ryanair och andra lågprisbolag förändrar brutalt och skoningslöst flygandets ritualer från grunden.

Du checkar in dig själv på nätet. Din sittplats i flygplanet är valfri. Inget ingår om du inte betalar för det.

Så slopar lågprisbolagen allt lull-lull kring resandet. Det blir lika oromantiskt som att åka en gammal rostig SL-buss.

Allt kokar ner till en enda sak. Transport.

Dvs att förflytta din stjärt från plats A till plats B för så billigt pris som möjligt och på så kort tid som möjligt. Piloten blir busschaufför oavsett hur stor mössa han har.

Flygsiffrorna talar sitt tydliga språk. Resenärerna gillar det dom ser. Vi kan acceptera rätt mycket om resan kostar en bråkdel av vad den hade gjort tidigare med det FIIINA flygbolaget. Därför gråter vi inte över det slopade gratiskaffet.

Det där har fått många konsekvenser. Branschens stela betalningsmodeller bryts upp. Gamla flygbolag som exempelvis länge levt i illusionen att de kunnat tvinga på resenärerna utresor och hemresor i paket har fått bita i gruset och börja sälja enskilda flygstolar och enkelbiljetter om de vill vara med och leka.

Faktum är att vi vaknat upp i en värld där det många gånger är billigare att flyga till London än att åka taxi från city till Arlanda.

Det kallas strukturomvandling.

På många sätt en helt underbar utveckling tycker de av oss som hellre lägger pengar på resmålet än på transporten.

Men alla fattar inte vilken värld vi lever i. Idag fick jag ett sjukt exempel på varför en snigel uppenbarligen är snabbare än SAS på att anpassa sig till en ny tid.

Häng med nu på ett litet autentiskt exempel:

På söndag den 13 juni ska jag åka på sammanträde i Bryssel. Resan är bokad med SAS från Umeå via Stockholm till Bryssel.

När resan väl är bokad får jag veta att jag måste vara i Stockholm i ett annat ärende Lördag den 12 juni. Min existerande biljett Umeå till Stockholm går inte att boka om. Inte mycket att göra. Jag bokar en enkelresa ner. Så kan jag ju kliva på planet på Söndag ute på Arlanda.

Men tji får jag från SAS. Så får man inte göra. Jag måste utgå från Umeå. SAS vägrar släppa ombord mig på Brysselplanet trots att jag redan finns i Stockholm. Trots att de lätt skulle kunna sälja min enkelresa en gång till till en ny passagerare och tjäna dubbelt på samma resa.

Nej istället vill SAS att jag flyger upp från Stockholm till Umeå på Söndag 12.05 för att sedan flyga ner direkt med vändande plan (samma kärra) 13.30 för att komma rätt i systemet och kunna flyga vidare till Bryssel. Om något inträffar som gör att jag inte hinner in i planet igen innan det går (exempelvis trassel med bagaget) så säger dom att dom inte kan garantera resan vidare till Bryssel.

What??? Flyger jag inte med samma bolag???

Vill jag vara helt säker på att komma med och dessutom inte är sugen att göra den onödiga resan Stockholm till Umeå för 1800 kronor på Söndagen kräver SAS att jag skriver om min biljett. Då vill de ta 3200 kronor för att skrota enkelbiljetten Umeå - Stockholm och bara ha kvar biljetten Stockholm - Bryssel.

Hänger du med?

Vilken verklighet lever SAS i egentligen? Sånt här får byråkratin som ibland kan finnas i offentlig sektor att framstå som en västanfläkt.

Framför allt är sånt här beteende inte klimatsmart. Hellre än att ändra en idiotisk betalningsmodell offrar SAS miljön på meningslösa transporter.

Flygbolag som SAS som vägrat öppnat ögonen och lever kvar i den gamla världen kommer oundvikligen att gå i konkurs.

Saknad av ingen.

SOMMARSTÄNGT? Jag ser med viss förvåning hur Centerns Olle Edblom skriver på sin blogg om bristen på sjuksköterskor inför sommaren.

"Artikeln i dagens VK och brist på sjuksköterskor är en nyhet för oss förtroendevalda också, i alla fall från oppositionen."

Så där brukar det låta rätt ofta.

Antingen låtsas oppositionen som att de inte fått information. Eller så tar dom redan påbörjade förslag som personalen redan jobbar med och låtsas att det är deras idé. Sen blir dom sura när dom får svaret att det där redan är påbörjat.

Låt oss därför granska Olles utspel om bristande information och se om det håller. Så sent som den 1 juni ställde Marianne Normark en fråga om detta i landstingsfullmäktige till sjukvårdslandstingsrådet Gunilla Johansson. Svaret hon fick var att det inrapporterade behovet var 178 sjuksköterskor och att det så långt rekryterats 120 stycken. Vilket alla som följde sammanträdet kunde höra.

Olle Edblom pratar alltså i nattmössan när han säger att oppositionen inte fått del av informeration om läget. Naturligtvis följer både majoritet och opposition hur rekryteringsläget ser ut. Att låtsas att man inte får information är helt enkelt inte korrekt.

Sommarsituationen är inte unik för Västerbotten utan hela sjukvårdssverige får problem periodvis. Det viktiga är att tillsammans med personalen hitta konstruktiva lösningar. Det kan lösa sig men förutsätter naturligtvis att landstinget inte tar sina medarbetare för givna. Förutom aktivt rekryteringsarbete krävs bland annat en ödmjuk inställning när man ber medarbetarna om hjälp och råd att lösa den uppkomna situationen.

Därför förstår jag inte Olle Edbloms strategi att låtsas som att han inte vet vad som händer.

THOMAS HARTMAN 

Ibland är Norran så mycket "husbondens röst" att det blir pinsamt för tidningen. Men vad bryr sig en liberal tidningsstiftelse om det.

OFFENTLIGHET. Jag läser i Norran hur en statsvetare används som slagträ mot Skellefteås Bert Öhlund. Tidningen kritiserar ett uttalande från kommunalrådet att visst arbetsmaterial inte borde lämnats ut.

Norran har letat upp statsvetaren Jan Turvall som menar att "det finns anledning för allmänheten att få information om något som inte är färdigt. Det är ett sätt att vara med och påverka demokratin."

Det kan ju alltid Turvall tycka. Men så säger inte lagen.

En av hörnstenarna i svensk demokrati är offentlighetsprincipen och vår rätt att få ta del av allmänna handlingar. Men denna princip ställer också tydliga spelregler att en handling måste vara färdig och upprättad. Arbetsmaterial är alltså undantaget för offentlighetsprincipen.

Även ett kommunalråd i Skellefteå har yttrandefrihet och har därmed i enlighet med lagstiftningen tycka att det var fel att handlingen lämnades ut

Rätt ska vara rätt. Det borde även gälla Norrans granskning av Skellefteås kommunalråd. Frågan är varför Norran ägnar sig åt sån här trist journalistik. Hänger det möjligen ihop med att det är valår?

Det kanske är sånt här tidningens ägare vill läsa i valtider.

THOMAS HARTMAN

VÄLFÄRD. Jag läser i Helsingborgs Dagblad om hur Tina Lundgren nekas hjälp av tre kommuner.

Landskrona skjuter över ansvaret på Svalövs kommun efter som de anser att det var där Tina senast vistades samt att det redan fanns en pågående tvist i ansvarsfrågan mellan Svalöv och Olofström. I Svalöv tycker kommunen att det är folkbokföringsadressen, Olofström, som gäller. De tycker att deras ansvar stannar vid att fixa en enkel bussbiljett ut ur stan till Olofström.

Olofström menar att frågan får lösas av Svalöv. Det var där Tina senast vistades.

Vi har sett andra rent löjeväckande exempel där kommun och landsting drar gränsdragningstvister mellan sjukvård och äldreomsorg till rättssalen.

Det måste vara något allvarligt systemfel hos politiker och tjänstemän i berörda kommuner som inte ser till att samarbeta bättre så att människor inte faller mellan stolarna på detta sätt.

I Tinas fall blir den tillfälliga lösningen att en hotellägare får räcka ut handen.

Såna här exempel visar på ett förvånansvärt kattrakande mellan huvudmän som inte förmår sätta individen i fokus. Det är inte ett acceptabelt beteende av det svenska skyddsnätet år 2010.

THOMAS HARTMAN

INTEGRITET. Min partivän Eva Lena Jansson som också precis som jag är en stark anhängare av vår personliga integritet är för en gångs skull ute och cyklar i en integritetsfråga.

Eva-Lena tycker att staten ska öppna det så kallade PKU registret för att kunna bekämpa brott exempelvis våldtäkt. Även om hon för den skull inte tycks förorda någon generell öppning för att polisen ska kunna använda registret.

Att polisen skulle få tillgång till registret var dock inte avsikten när det infördes och DNA-proven togs på barnen när de var små. Samhället har ingen rätt att ändra förutsättningarna bara för att det vore praktiskt. En förutsättning för att människor frivilligt ska fortsätta att lämna medicinska prov är att de kan lita på att samhället håller ord och inte ändrar förutsättningarna under resans gång.

Min gamle vän Henrik Brändén argumenterar klokt i denna fråga.

PLANERING. Jag är en varm anhängare av kulturhuvudstadssatsningen. Jag har exempelvis sett hur Liverpool vände sitt varumärke och utvecklade sin stad både innan och efter de hade kulturhuvudstadsåret 2008. Satsningen på kulturhuvudstadsåret flätade ihop kultur med fysisk planering. Satsningen blev en hävstång för framtiden med mycket lyckat resultat.

Därför är det bekymrande med hållningen att inga fysiska ombyggnationer ska göras exempelvis av Umeås torg. Skälet som anges är att stadskärnan inte kan vara en grusgrop 2014.

Det känns platt och futtigt och är inte ett synsätt värdigt Umeå.

Att det går att göra på ett annat sätt har vi sett i historien. Vi flera exempel när den kommunala planeringen präglats av handlingskraft. Exempelvis när det gäller läktare och plan till damfotbollen. Möjligen chockades vissa av hastigheten men målen nåddes med lyckat resultat. Ett annat exempel är omdaningen av Noliaområdet för att hinna till den då kommande Noliamässan i Umeå. Även den lösningen blev alldeles utmärkt och visar på handlingskraft.

Det finns ett stort antal planer för staden mellan broarna och stadens centrum som nu riskerar att stanna av. Sanningen är att de snarare borde varit utlösta för länge sedan. Med det synsättet att lägga en blöt filt över stadens omvandling riskerar kulturhuvudstadsåret att fungera konserverande snarare än utvecklande för Umeå och regionen. Dvs precis tvärt emot den strategi Liverpool använde sig av.

Det är djupt oroande.

THOMAS HARTMAN