TRANSPARENS? När jag och min sambo skrev boken Vem bryr sig? En bok om Sverige" träffade vi en äldre dam. Hon käkar 13 olika sorters piller varje dag varav fem ökar risken för fallskador. När damen sen ramlar och slår sig blodig står alla där förvånade. På samma sätt är politikerna förvånade över de galopperande läkemedelskostnader vi ser i samhället.

Yngve Gustafsson är en person som vi lyfter som positivt exempel i boken. Det Gustafsson gjort för att sätta fingret på hur våra äldre hanteras är oerhört värdefullt för exempelvis Västerbottens läns landsting.

Nu vittnar han om att landstingsdirektören inte vill att han ska framföra kritik i media.

Jag är en varm anhängare av öppenhet och transparens och jag tycker det måste vara en självklarhet för ett landsting att kunna ta öppen debatt och omfamna och uppskatta kritiska röster exempelvis i media. Det får inte bli situationer där de anställda inte vågar tala och ge röst åt saker de ser som felaktiga. Det gäller både offentlig och privat verksamhet.

På samma sätt är det betydligt bättre att leda en organisation med passion, glädje och positiv energi än genom kritik, förbud och repressalier. Det sistnämnda är inte ett modernt ledarskap. De inom offentlig verksamhet som ägnar sig åt sådant bör allvarligt fundera över om de hamnat på rätt plats.

Däremot har Rastad en klar poäng. Chefer som tror att de ska bedriva krypskytte i media eller använda media som slagträ för att försäka få sin verksamhet att framstå i bättre dager riskerar att passera gränsen för vad som är rimligt. Det är fullt möjligt att de ska skiljas från sitt chefsförordnande

På samma sätt finns chefer som tror att de kan vältra över sin bristande budgethållning på andra verksamheter och låta dom ta smällen.

Chefsuppdraget är svårt och kräver stöd. Ett stöd som inte alltid finns där. Det kan skapa frustrationer och känsla av maktlöshet även hos chefer.

En chef har ett ansvar att innovera och utveckla sin egen verksamhet. Anser man inte att man klarar den uppgiften ska man troligen lämna chefsrollen.

Jag har sett flera exempel där journalister möjligen naivt och förhoppningsvis ovetande använts som "brickor" för chefer som spelar budgetspel med ledningen. Det är inte rimligt att styra någon organisation oavsett om den är offentlig eller privat om alla bedriver krypskytte mot den egna verksamheten. 

THOMAS HARTMAN