Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Thomas
Inlägg - RSS 2.0Landstinget tystar chefer?
8
12
TRANSPARENS? När jag och min sambo skrev boken Vem bryr sig? En bok om Sverige" träffade vi en äldre dam. Hon käkar 13 olika sorters piller varje dag varav fem ökar risken för fallskador. När damen sen ramlar och slår sig blodig står alla där förvånade. På samma sätt är politikerna förvånade över de galopperande läkemedelskostnader vi ser i samhället.
Yngve Gustafsson är en person som vi lyfter som positivt exempel i boken. Det Gustafsson gjort för att sätta fingret på hur våra äldre hanteras är oerhört värdefullt för exempelvis Västerbottens läns landsting.
Nu vittnar han om att landstingsdirektören inte vill att han ska framföra kritik i media.
Jag är en varm anhängare av öppenhet och transparens och jag tycker det måste vara en självklarhet för ett landsting att kunna ta öppen debatt och omfamna och uppskatta kritiska röster exempelvis i media. Det får inte bli situationer där de anställda inte vågar tala och ge röst åt saker de ser som felaktiga. Det gäller både offentlig och privat verksamhet.
På samma sätt är det betydligt bättre att leda en organisation med passion, glädje och positiv energi än genom kritik, förbud och repressalier. Det sistnämnda är inte ett modernt ledarskap. De inom offentlig verksamhet som ägnar sig åt sådant bör allvarligt fundera över om de hamnat på rätt plats.
Däremot har Rastad en klar poäng. Chefer som tror att de ska bedriva krypskytte i media eller använda media som slagträ för att försäka få sin verksamhet att framstå i bättre dager riskerar att passera gränsen för vad som är rimligt. Det är fullt möjligt att de ska skiljas från sitt chefsförordnande
På samma sätt finns chefer som tror att de kan vältra över sin bristande budgethållning på andra verksamheter och låta dom ta smällen.
Chefsuppdraget är svårt och kräver stöd. Ett stöd som inte alltid finns där. Det kan skapa frustrationer och känsla av maktlöshet även hos chefer.
En chef har ett ansvar att innovera och utveckla sin egen verksamhet. Anser man inte att man klarar den uppgiften ska man troligen lämna chefsrollen.
Jag har sett flera exempel där journalister möjligen naivt och förhoppningsvis ovetande använts som "brickor" för chefer som spelar budgetspel med ledningen. Det är inte rimligt att styra någon organisation oavsett om den är offentlig eller privat om alla bedriver krypskytte mot den egna verksamheten.
THOMAS HARTMAN
Uppdaterad: lördag 31 december 2011 klockan 14:45
Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.
8 Kommentarer
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras. Från och med 2011-09-09 gäller detta även detta om du är inloggad som ägare till en annan blogg.
Sören Johansson säger:
Hej
Jag är ingen bloggläsare precis, därav den sena kommentaren.
Den debatteknik du använder är nog klassik - först stryka lite medhårs (stackars dam med många mediciner), sedan en deklaration om vad man egentligen tycker (varm anhängare av ...), och till sist en örfil (krypskytte, skiljas från förordnande).
Täljedal har ju redogjort för vad regelverket säger om rätten för offentliganställda att säga sin mening även i media. För egen del tycker jag att en politiker med s-märke borde hålla sig för god att hota med avsked i det här fallet. Jag tror nu inte att man rubbar på Yngve Gustavsson så lätt men andra,inte så kända, anställda kanske ska passa sig.
söndag 29 januari 2012 klockan 21:28
Thomas Hartman svarar:
Ja det kan finnas situationer där man som chef ska lämna sitt uppdrag. Ett sådant kan vara då man inte är överens med den yttersta ledningen.
söndag 29 januari 2012 klockan 21:45
Inge-Bert Täljedal säger:
Med en positiv tolkning av det du skriver kan jag instämma i allt. Ändå finns det skäl att varna lite. Självklart kan inte samspelet mellan högre och lägre chefer fungera bra i längden, om inte den underställda chefen kan jobba positivt för det som den högsta ledningen i en organisation har pekat ut som mål och färdriktning. Om man som mellanchef starkt ogillar målen och metoderna så bör man nog allvarligt överväga att lämna uppdraget. Den högre chefen kan i sådana fall också ha godtagbar anledning att avsluta mellanchefens uppdrag. Det är dock viktigt att ett sådan beslut baseras på en övergripande och sammanfattande bedömning av möjligheterna till gott samarbete. Att direkt återkalla ett chefsuppdrag på grund av något som vederbörande mellanchef har skrivit eller lämnat uppgift om till meda torde vanligtvis inte gå för sig. Då finns nämligen risken att man gör sig skyldig till s.k. repressaliebrott mot det skydd för öppenheten i offentlig förvaltning som stadgas i tryckfrihets- och yttrandefrihetsförordningarna. Och sådant är sedan ett år tillbaka brottsligt och inte som tidigare en arbetsrättslig tvistefråga. Den högsta ledningen i en offentlig myndighet måste akta sig väldigt noga för att slå ned på de anställdas eventuella kritiska meningsyttringar i media, oavsett om de anställda är mellanchefer eller ej. Denna för yttrandefriheten viktiga princip utesluter dock som sagt inte att det kan finnas sammantagna skäl att avsluta ett chefuppdrag på grund av otillräcklig lojalitet. Det är då fråga om en känslig balansgång där risken att ledningen hamnar i diket är stor, om inte ledningen har grundlagarnas skydd för yttrandefriheten alldeles klar för sig.
måndag 02 januari 2012 klockan 12:37
Thomas Hartman svarar:
Håller med dig Inge-Bert. Man kan få intrycket av den underliggande diskussionen att alla anställda i landstinget (inklusive chefer) ska få ha fri dragningsrätt på att angripa landstinget och dess direktör. Tycker man inte så är man samtidigt mot yttrandefrihet och grundlag. Det perspektivet behöver nog nyanseras en aning.
onsdag 04 januari 2012 klockan 00:19
Håkan Rombe säger:
"Inte rimligt att styra en organisation om alla bedriver krypskytte mot den egna verksamheten." Låter inte som något verklighetsförankrat. Ska man avskeda alla underchefer i så fall eller toppchefen? Om ett ishockeylag är hela havet stormar. Ska man avskeda tränaren eller hela ishockeylaget? I början på din blogg beskriver du bra hur en modern chef bör vara. Sedan tycker jag att du backar. Som skattebetalande finansiär och som kund i landstingets verksamhet kräver jag att anställda vågar informera om de upplever missförhållanden. Den skattefinansierade verksamheten landstinget, där vi alla samtidigt är kunder, kräver andra egenskaper av en toppchef än kraven på chefen för en privatägd cementvarufabrik, om jag ska vara övertydlig. Fotoförbudet och munkavleläggandet inom landstinget är illavarslande för oss skattebetalare/kunder. När många anställda vittnar om samma sak måste den politiska ledningen börja fundera på att utreda saken.
söndag 01 januari 2012 klockan 22:05
Thomas Hartman svarar:
Ja jag håller med dig att den yttersta chefen har det yttersta ansvaret. När ett sådant ledarskap utövas med respekt, engagemang och glädje så växer människor (under sker bara människor tillåts växa). Ledare som växer genom att såga av benen på sina medarbetare gör mer skada än nytta. Anställda ska kunna lyfta sin stämma utan risk för repressalier. Så långt är vi helt överens.
Däremot håller jag inte med om du menar att chefer ska kunna smita sitt eget ansvar genom att gå ut i media (anonymt eller offentligt) och på detta sätt söka vinna fördelar för sin egen verksamhet och skyla sina egna tillkortakommanden.
Gillar man inte var resan är på väg får man överväga att lämna sitt chefsförordnande. Man kan inte både vara reseledare och samtidigt klaga på arrangemanget.
En chefs viktigaste uppgift är att engagera medarbetarna för en vision. Delar man inte vision i chefskollegiet kan man som enskild chef inte tvinga fram sin vilja genom mediala utspel.
måndag 02 januari 2012 klockan 00:20
Maria säger:
"Chefsuppdraget är svårt och kräver stöd. Ett stöd som inte alltid finns där. Det kan skapa frustrationer och känsla av maktlöshet även hos chefer. En chef har ett ansvar att innovera och utveckla sin egen verksamhet. Anser man inte att man klarar den uppgiften ska man troligen lämna chefsrollen".
Du har så rätt! Tyvärr saknas förmåga hos många chefer att inse sina tillkortakommanden, vilket drabbar såväl de underställda som verksamheten. Enligt min uppfattning, är det alldeles för många chefer som sitter alldeles för länge på sina uppdrag och absolut inte kan tänka sig att gå in i verksamheten, trots att de i många fall behåller sin höga lön! Men det är prestige att ha anställning som chef, vilket försvårar.
Uppdaterad: lördag 31 december 2011 klockan 14:45
Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.
Etiketter: landstingetrastadförbudmedia
Kommentarer
- Skriv kommentar
Fyll i fälten för att lämna en kommentar
Namn
E-post (Ses endast av bloggaren)
Webb
Vad är 1 + 3 ? (spamskydd)
Kommentar
tecken kvar (Mer att säga? Rigga en egen blogg och länka hit!)
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras. Från och med 2011-09-09 gäller detta även detta om du är inloggad som ägare till en annan blogg.
Skriv kommentar
Prenumerera på kommentarer via RSS
Vem bryr sig?
Vem bryr sig? - En bok om Sverige
Mina senaste inlägg
•Landstinget tystar chefer?
•Ny facebookdom: Är du livegen lilla vän?
•Nya medier och rädda fåntrattar
•Håll huvudet kallt
•Terror eller lösnummerförsäljning?
Mest lästa på vk.se just nu
•Knivdrama i Vännäs
•Raketer orsakade brand
•Överlevde bomben på skolan
•Nu kommer nyår
lördag 31 december 2011 klockan 15:51
Thomas Hartman svarar:
Ett sätt att lösa det där är genom tidsbegränsade chefsförordnanden. Då kanske det är lättare att få fram en kultur där fler får pröva sina förmågor som chef och det blir mindre traumatiskt att gå tillbaks. Men jag håller med dig om att det ofta går prestige i sånt här.
måndag 02 januari 2012 klockan 00:23
Skriv kommentar