På bilden från vänster: Monica Carlsson (V), Lisbeth Rydefjärd (KD), Håkan Sandgren (S) och Thomas Hartman (S). Några av de svenskar som är engagerade i arbetet med AER.

REGIONFRÅGAN OCH SAMARBETE. Vid dagens landstingsfullmäktige fick vi beskedet från kammarkollegiet att Norrlands ansökan om att få bilda region avslås. Huvudargumentet är att norra Sverige inte är nog enade.

Jag är en av de som inte är särskilt förvånad över denna utveckling. Även om jag är en stark anhängare av ett enat norra Sverige så tycker jag ibland att vi börjar i fel ände.

Jag tycker vi borde börja i verksamhetsdiskussioner och konkret jobb för att samordna våra län utan att fundera så mycket över den politiska överbyggnaden. Då kommer det mesta att ge med sig.

När vi jobbat med konkreta politiska uppgifter har det hittills visat sig att det gått alldeles utmärkt att samarbeta i de fyra nordligaste länen, vilket bland annat lyftes i dagens tågdiskussion som fördes på landstingsfullmäktige, bland annat som ett resultat av Nicke Grahns utmärkta motion om tåg till Storuman.

Framtiden kommer att ha ännu mer av regionalt och internationellt samarbete med sig. Jag lämnar landstingsfullmäktige i morgon. Istället ska jag upp tidigt för resa till Stockholm och möte med AER Sverige som träffas på Sveriges kommuner och landsting. AER är en av de internationella organisationer som vi som region / landsting är medlemmar i och arbetar genom.

Morgondagens sammanträde mellan de svenska regionerna kommer bland annat att ge möjlighet till samtal med Jan Eliasson, tidigare Utrikesminister och FN-sändebud. Vi kommer att gå igenom arbetet i AER:s kommittéer, stämma av aktuella frågor, inte minst för att förbereda oss inför den kommande generalförsamlingen.

Vi får också tillfälle att träffa Rysslands nytillträdde Sverigeambassadör, Igor Neverov. Ambassadören deltar även på vår gemensamma lunch.

Jag förstår att det finns de som tycker att regionfrågan står och faller med kammarkollegiets beslut. Men som jag ser det vilar framtiden snarare i våra egna händer. Genom att utveckla samarbetet över gränserna så kommer vi både att kunna banta administration och förbättra samhällets service till medborgarna.

Men detta måste ske på ett sätt som är i samklang med viktiga demokratiska aspekter så att inte folk upplever att avstånden växer ännu mer mellan förtroendevalda och innevånare. Regeringen kommer att tvingas ta i detta vare sig dom vill eller inte. Under tiden kan vi i norra Sverige göra vår hemläxa ännu bättre.

Som jag ser det innehåller kammarkollegiets beslut bara möjligheter.

THOMAS HARTMAN