SURT. Varje första maj vaknar någon gammelmoderat som surnar till över att socialdemokraterna demonstrerar mot orättvisorna i samhället under första maj. Frågan som ställs brukar vara hur man samtidigt kan ifrågasätta och kritisera det samhälle vi lever i när man burit regeringsmakten under lång tid. Den obligatoriska sura uppstötningen kom även i år. Denna gång på debattplats i Aftonbladet. 

"De har haft regeringsmakten nästan oavbrutet sen 30-talet. Ändå har de varje första maj decennium efter decennium med stora plakat och stora ord demonstrerat mot Makten och alla orättvisorna Makten skapat. Sjungit sig hesa på ”Upp till kamp emot kvalen!” i Internationalen och hållit långa tal om allt som är fel i samhället. Ett samhälle som de alltså själva skapat."

Men det är just detta som är tricket med all politik. Samhället är ingen maskin som blir färdigbyggd eller något pussel som läggs klart. Snarare liknar det trädgård, hus eller fritidshus där det alltid tycks finnas projekt att jobba med. Så fort verandan är byggd måste det målas om. Sen måste taket lagas och så där håller det på.

När partierna glömmer detta då blir de maktfullkomliga eller glömmer meningen med varför de finns till. Då tappar de fotfästet. Då åker de ut. Detta gäller oavsett om det är socialdemokraterna som har makten eller någon annan konstellation.

Just därför är ifrågasättandet inget påklistrat PR-trick. Partierna måste nämligen vara mästare i den ädla konsten att ifrågastätta sig själv om de ska ha något existensberättigande. Sen gäller det att göra något av samhällskritiken. Det är minst lika viktigt. Men det är en annan sak. Det ena utesluter inte det andra.

Samspelet mellan dessa två bygger regeringsduglighet.

THOMAS HARTMAN

Majoriteten av förbundets 1 800 frilansmedlemmar är småföretagare. Efter den 1 juli tvingas de in i ett system där de måste vänta sju dagar på att få sjukpenning medan en anställd får sjukpenning redan efter första dagen.

- Beslutet är tyvärr mycket ogenomtänkt. En karens på sju dagar kan få stora ekonomiska konsekvenser för en frilansande journalist. Den stora faran är dock de långsiktiga hälsoriskerna - vilken frilansjournalist kommer att ha råd att vara sjuk även om han eller hon verkligen är det. Beslutet måste rivas upp, säger Journalistförbundets vice ordförande Arne König.

Regeringen snackar om att de är småföretagarvänliga. Men politiken avslöjar en annan verklighet.

Orsaken är uppenbar för den som vill se. Högerregeringen slår till igen i sin paradgren ökad otrygghet. Än en gång ska de generella välfärdssystemen grävas ur så att de inte ger tillräcklig trygghet för individen.

Den solidariska och gemensamma finansieringen byts ut mot ett personligt risktagande. Konsekvensen vet vi. Om försämringen av den gemensamma sjukförsäkringen blir tillräckligt omfattande ska vi teckna privata försäkringar för att skydda oss.

Det här inte ett trygghetspaket för småföretagarna. Det är snarare raka motsatsen. Ett otrygghetspaket som den borgerliga regeringen varit så duktiga på att skicka till svenska folket inom andra områden. Skillnaden är tydlig mot socialdemokraterna och de rödgröna den 19 september.

THOMAS HARTMAN

TRÄFFSÄKERT? Genom tidningen Vi bilägare ser jag att Dagens Industris Håkan Matsson gjort en analys av vilket bilmärke som ligger närmast respektive parti inför det kommande valet.

Socialdemokraterna – Volvo. "Störst, stabilt, prisvärt och hederligt - men mest av allt tryggt".

Miljöparitet – Kia. " Fräscht och nytt...snabb tillväxt...har gått från ett särintresse till att vara ägare av en stor fråga och ett valbart alternativ för många."

Vänsterpartiet – Skoda. "Skoda är bilismens vänster, även om det inte känns klockrent."

Moderaterna – Audi. "...inkarnationen av svensk medelklass. Inte skrytsam så att det stör, men ändå något helt annat än Volvo...långsiktig och stabil uppgång."

Folkpartiet/Centerpartiet – Opel/Ford. "...aningen trötta varumärken som kämpar mot en image av dålig kvalitet. Orättvist men modellernas och politikens innehåll räcker inte när varumärkena inte hänger med."

Kristdemokraterna – Mercedes. "Det mest värdekonservativa partiet och det mest värdekonservativa bilmärket."

Sverigedemokraterna motsvaras enligt Håkan Matson inte av något särskilt märke utan av en rejält begagnad bil med "undermålig säkerhet, dålig avgasrening, glappa styrleder och framför allt den där ingrodda, unkna och motbjudande lukten inuti."

Blockpolitiken begränsar våra perspektiv

LÖRDAGSKRÖNIKA. Idag är det Lördag och jag vaknade tidigt trots att jag blev färdig mitt i natten med min inlämningsuppgift om sociala medier till den utmärkta utbildning i PR och kommunikation jag går vid Berghs School of Communication.

Sedan jag installerade en rejäl och pålitlig DeLongi Magnifica helautomatisk kaffebryggare har livet underlättats väsentligt både när det gäller nattjobb och för livet i övrigt. En god frukost med omelett och jag är redo att söka mig ut på Internet med en stor, god, stark Espresso i koppen. Frågan man bör ställa sig är var gränsen går för kaffemissbruk?

Först hälsar jag på hos vännen Peter Andersson som berättar för mig att Demoskop uppenbarligen levererat en skön opinionsmätning för oss rödgröna. Jag bryr mig egentligen inte om dessa mätningar eftersom det bara är valdagen som räknas men det vore fel att erkänna annat än att det, precis som Krassman säger, är bra för självförtroendet.

Maria Wetterstrand verkar oroa högeralliansen. Den alltid lika alerta Röda Berget reflekterar över perspektivet Wetterstrand och rubriken "Mosa Maria". Här finns en poäng. Läser man Skytte förstår man hur argumenten gärna fokuseras på bland annat hennes person mer än politik. Det kommer att bli ett tuff valrörelse. Precis som Kent inte vill ge upp riktigt än vill Tokmoderaten få en vändning. Det viktiga är, precis som jag och andra bloggare skrivit tidigare, att vi hjälps åt att hålla en bra nivå på den politiska debatten trots gammelmedia.

Sedan sippar jag lite kaffe och glider vidare till en annan av de politiska motståndare jag uppskattar mest nämligen Mary på Mina Moderata Karameller som skriver om ett av mina favoritämnen: integritet. Denna gång är det England som vill göra det möjligt att stänga av internetsidor som "troligtvis" används för copyrightintrång. Detta argumenterar Centerns Lena Ek mot på ett klokt och föredömligt sätt. Vi börjar bli flera i de olika partierna som tillsammans med piratpartiet ser riskerna med den integritetskränkande politiken. Det är bra och vi har all anledning att hålla ihop och hjälpas åt över partigränserna.

Bland annat därför tycker jag att den rådande blockpolitiken är ett stort problem för den svenska demokratin. Det gäller även oss som är verksamma på nätet.

Det fanns en tid då partisidorna inte innehöll länkar ut från sidan eftersom man då var rädd att tappa läsare enligt principen här hos mig slutar internet, här ska läsarna stanna. På samma sätt ser vi risken att alliansbloggare respektive rödgröna bloggare bara kommer att länka till sina egna.

Jag kommer för egen del att göra vad jag kan för att motverka inlåsningen i två inbördes länkande politiska grupperingar. Finns det partistrateger som tror att det är en gångbar väg för att utveckla internet och det politiska samtalet så har dom fullständigt fel. Internet handlar om länkkärlek precis som politik handlar om diskussion och utbyte mellan människor.

Eller vad tycker du? Är inlåsningen i blockpolitik bra för Sverige?

PSYKISK SJUKDOM. Idag skriver Västerbottens Kuriren om självmord bland unga. När Jessica Hammarsten var 16 år brast hennes liv fullständigt. Hon började skära sig, tog överdoser av tabletter och försökte ta sitt liv fyra gånger. Jessica bönade och bad sin mor om att få avsluta sitt liv, och slussades in och ut på psyket.

Psykisk sjukdom eller att må dåligt i själen som någon kallade det är vanligare än vi tror men tyvärr samtidigt väldigt tabubelagt. Varför behöver det vara så? Vad är vi rädda för eftersom vi inte vågar diskutera dessa frågor. När detta dessutom leder till självmord känner redaktionen sig tvingad att förklara varför de skriver.

Tyvärr är samhällets beredskap inte alltid den bästa. Vi har svårt för att möta individernas behov. De metoder vi har för att dämpa och jobba med ångesten känns väldigt fyrkantiga. Det är inte utan att det leder tankarna till att psykiatrin måste reformeras och bli mer individanpassad.

Jag tycker det är bra att tidningen skriver om självmorden även om det är synd att det måste gå så långt innan ungas situation kommer i ljuset.

Vad tycker du?

MEDIAMAKT. Idag kritiserar media socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin för att hon fyllt 50 år och fått en present av en god vän. Presenten – en väska  som socialdemokraternas partiledare använder – kostar 6000 kr enligt den indignerade tidningen Aftonbladet.

Skämtar tidningen? Eller är det på fullaste allvar denna debattnivå media lägger inför valet? Vad skulle Sahlin gjort för att tidningen skulle varit nöjd? Struntat i att ta emot presenten? Sålt den? Slängt bort den?

Och varför kollar inte tidningen vad Reinfelds skor eller kostym kostar på samma bild om det nu är prislappen på kläder och tillbehör som är agendan som politiken ska analyseras efter?

Håller du inte med om att detta är riktigt trött journalistik?

THOMAS HARTMAN

BETALT. När Yvonne Lindvall från Sandviken hamnade på Piratpartiets riksdagslista blev hon kontaktad av Gefle Dagblad som ringde henne för att ställa några frågor om hennes kandidatur till riksdagen. Men Lindahl sa sig vilja ha betalt för att bli intervjuad och la sedan på luren. Nu har piratpartiet strukit henne från riksdagslistan – enligt uppgift på grund av detta märkliga beteende.

Kravet på ersättning förklarar hon så här: - ”Jag jobbade som journalist då jag gick i gymnasiet på Arbetarbladet i Sandviken och fick alltid betalt och det ska väl inte anses mindre ekonomiskt värdefullt att SVARA på frågor i en intervju än att skriva intervjun.”

THOMAS HARTMAN

MAKTLÖS. Justitieombudsmannen ger försäkringskassan kritik för att en man i Åtvidaberg inte fått ut sina pengar trots dom i kammarrätten. Mannen har inte ens lyckats få kontakt med försäkringskassans handläggare.

Ofta brukar vi socialdemokrater klandra högerregeringen för deras ändrade och brutala regler. Men allt elände som drabbar de mest utsatta i samhället är inte högerns fel. Däremot tycks de oförmögna att få rätsida på problemen. 

THOMAS HARTMAN

UTANFÖR? Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren skriver en intressant artikel på Expressen sidan 4. De menar att det är en myt att de sjukskrivna skulle kosta samhället för mycket pengar. De avslutar artikeln med en klok formulering som jag verkligen håller med om:

Den borgerliga regeringen har via våra medier lyckats förvandla ett gemensamt försäkringssystem, där våra inbetalningar vida överskridit utbetalningarna, till ett bidragssystem för mindre lyckligt lottade.

Det är en märklig propagandaseger. Alla som sprider den riskerar nämligen att drabbas av den. För de journalister och redaktörer som okritiskt spridit myten riskerar också att en dag bli sjuka - förlåt, bidragsberoende.

THOMAS HARTMAN

Moderater försöker ofta låtsas i debatten som att detta är den enda vägen man kan gå om man vill att folk ska arbeta enligt vad de kallar arbetslinjen. Men det är självklart inte sant. Man behöver inte sparka på folk som ligger för att alla som kan ska få jobba.

Självklart måste trygghetsnäten vara mer exakta och ta hänsyn till individens olika förutsättningar under livet. Högerns politik på detta område riskerar att bli spiken i kistan för den borgerliga regeringen inför nästa val.

Med all rätt.

THOMAS HARTMAN

SNUSFÖRNUFTIGT. Det är inte troligt att Umeå kommun skulle vara så korkade att de förbjuder snus hos sina anställda. Jag håller med Ola Nordebo i sin välformulerade ledare. Alla attraktiva arbetsgivare vet att det inte är en framgångsmodell att klappa sina anställda på huvudet.

Lennart Holmlund borde snarare jobba för att ta bort onödig byråkrati i kommunen. Kommunala tjänstemän som inte ser sin verksamhet ur kommunmedborgarnas ögon borde få löneavdrag. Hellre en vettig tjänsteman med prilla än en fyrkantig byråkrat som är renlevnadsman.

Det senare skadar hälsan hos långt fler.

THOMAS HARTMAN

På bilden från vänster: Monica Carlsson (V), Lisbeth Rydefjärd (KD), Håkan Sandgren (S) och Thomas Hartman (S). Några av de svenskar som är engagerade i arbetet med AER.

REGIONFRÅGAN OCH SAMARBETE. Vid dagens landstingsfullmäktige fick vi beskedet från kammarkollegiet att Norrlands ansökan om att få bilda region avslås. Huvudargumentet är att norra Sverige inte är nog enade.

Jag är en av de som inte är särskilt förvånad över denna utveckling. Även om jag är en stark anhängare av ett enat norra Sverige så tycker jag ibland att vi börjar i fel ände.

Jag tycker vi borde börja i verksamhetsdiskussioner och konkret jobb för att samordna våra län utan att fundera så mycket över den politiska överbyggnaden. Då kommer det mesta att ge med sig.

När vi jobbat med konkreta politiska uppgifter har det hittills visat sig att det gått alldeles utmärkt att samarbeta i de fyra nordligaste länen, vilket bland annat lyftes i dagens tågdiskussion som fördes på landstingsfullmäktige, bland annat som ett resultat av Nicke Grahns utmärkta motion om tåg till Storuman.

Framtiden kommer att ha ännu mer av regionalt och internationellt samarbete med sig. Jag lämnar landstingsfullmäktige i morgon. Istället ska jag upp tidigt för resa till Stockholm och möte med AER Sverige som träffas på Sveriges kommuner och landsting. AER är en av de internationella organisationer som vi som region / landsting är medlemmar i och arbetar genom.

Morgondagens sammanträde mellan de svenska regionerna kommer bland annat att ge möjlighet till samtal med Jan Eliasson, tidigare Utrikesminister och FN-sändebud. Vi kommer att gå igenom arbetet i AER:s kommittéer, stämma av aktuella frågor, inte minst för att förbereda oss inför den kommande generalförsamlingen.

Vi får också tillfälle att träffa Rysslands nytillträdde Sverigeambassadör, Igor Neverov. Ambassadören deltar även på vår gemensamma lunch.

Jag förstår att det finns de som tycker att regionfrågan står och faller med kammarkollegiets beslut. Men som jag ser det vilar framtiden snarare i våra egna händer. Genom att utveckla samarbetet över gränserna så kommer vi både att kunna banta administration och förbättra samhällets service till medborgarna.

Men detta måste ske på ett sätt som är i samklang med viktiga demokratiska aspekter så att inte folk upplever att avstånden växer ännu mer mellan förtroendevalda och innevånare. Regeringen kommer att tvingas ta i detta vare sig dom vill eller inte. Under tiden kan vi i norra Sverige göra vår hemläxa ännu bättre.

Som jag ser det innehåller kammarkollegiets beslut bara möjligheter.

THOMAS HARTMAN