MEDIATRAMS | När jag läser Aftonbladets artiklar om Madonnas Sverigebesök blir jag fundersam.
Jag tänker på de unga människor som studerar flera år på journalisthögskolan för att bli journalist.
Många av dessa mediastudenter har uppriktiga ambitioner att förbättra samhället. Jag har träffat flera av dom i verkliga livet. De pratar med drömmande blick om sina vackra föresatser och ledstjärnor. Tänk att få göra det avgörande reportaget som visar på samhällets djupa avigsidor, drar ner byxorna, klär av rodnande makthavare och sätter sökarljuset på vidriga oförrätter.
Det där är något att verkligen vara stolt över och berätta för farmor om mellan förrätt och varmrätt under familjemiddagen.
Men frågan är hur det känns att gå till jobbet varje dag när arbetet istället visar sig innebära en evighetslång värnplikt i händerna på nyhetschefen. Artiklar ska levereras med kort deadline. Det som visar sig premieras är din skicklighet i att rota i soptunnor, klafsa runt i spyor, skriva fantasifulla fabler och koka sensationer av luft.
Låt mig ta ett exempel ur en av dagens kvällstidningar.
Något som uppenbarligen upprör tidningen är att Madonna "inte tog ett steg utanför hotellet" utan hållit sig på rummet "i 41 timmar". Detta har inte skett utan "dramatik".
I en artikel där tidningen säger sig "avslöja" "allt" om "Storstjärnan" Madonnas "hemliga" "liv" på hotellet får vi veta att hon får sin "skönhetsömn" "förstörd" och "tvingar" en barnfamilj att byta rum.
En sak som retar tidningen så att det motiverar en särskild artikel på bästa redaktionella nyhetsplats är att hon inte turistar i Göteborg. Tidningen föreslår därför saker hon kunnat besöka som "Feskekôrka", "Liseberg" eller varför inte "Paddanbåtarna", "Slottsskogen" eller "Röhsska museet".
Ingenstans finns reflektionen att det är just journalistikens beteende som låser in artisten i ett fängelse på ett av stadens hotell på "210 kvadrat".
De tre (!) journalister som jobbat för att skapa detta journalistiska underverk konstaterar däremot att hon tidigare shoppat "lyxdesign" i Finland.
Artikeln kröns av uttalandet att Madonna blev "jättesvettig" när hon tränade.
No shit Sherlock!?!
Vem fan bryr sig? Och hur kan det komma sig att detta dravel säljer lösnummer? Men den yttersta frågan är varför samhället ska sätta resurser på att människor ska utbilda sig till journalister när resultatet är denna typ av trams?
Varför inte låta Hänt i Veckan starta egenfinansierad uppdragsutbildning som privatskola? Då kan de formsy sin arbetskraft bäst de vill.
Vad säger man till Farmor när man skrivit ihop en sådan där artikel? "Jo, jag har jobbat med Madonna hela helgen"
De av oss som lever med en flummig känsla av journalistik som någonting viktigt kan lika gärna ge upp nu.
Finns det någonting som tyder på att det kommer att bli bättre?
THOMAS HARTMAN
Senaste kommentarerna