Igår mitt på dagen for vi till Tokyo Dome. Tokyo Dome är Japans största arena, med plats för omkring 55 000 personer. Taket på Tokyo Dome hålls inte upp av några bjälkar eller något annat stabilt, utan hålls uppe tack vare att lufttrycket där inne är 0,3 % högre än vad det är utomhus. Varför känns det typiskt Japan?

Hur  som helst: Anledningen till att vi for till Tokyo Dome var att det var en baseball match mellan Yomiuri Giants och Tigers. Baseball är sjukt populärt här i Japan, och Yomiuri Giants har Tokyo Dome som sin hemarena. Det var kanske omkring 30 000 personer och såg matchen, och stämningen var hög. Inte så där aggresivt hög som det känns som att stämningen kan vara vid sportevenemang i Sverige, utan bara festlig! Exempelvis så applåderade alla vi Giants-fans när Tigers-klacken hade sjungit sin hejarsång i början. Och efter matchen, när Giants förlorat med 2-3, inte ens då såg jag ett Gians-fan som såg ledset ut, utan alla var fortfarande lika glada som när dom kom dit.

Jag och Albin är numera nyblivna Giants-fans, och har bestämt oss för att fara på deras resterande hemmamatcher som de har under tiden vi fortfarande är här. Kul!

Idag firade jag och Albin 3 år. Detta genom att fara och äta sukiyaki på en restaurang! Vi hade bestämt oss för att äta det på samma restaurang som Scarlett Johansen och Bill Murray äter på i Lost in translation, så vi googlade upp den. Jag förberedde mig genom att ta reda på restaurangens namn (Shabuzen), i vilket hus den låg (Shibuya C-någonting Hotel), samt kollat google maps för att ta reda på vart i Shibuya den låg (gå förbi till höger om Shibuya 109, sedan gå typ rakt fram ganska långt och sedan lite höger). När vi väl kom fram till Shibuya kom jag ihåg att Shibuya är ju ganska brutalt stort, och det finns många hus, många hotel och många restauranger där. Albin blev less för att jag var så ouppstyrd, och jag höll med honom till viss del. Men, men, det fanns ingen anledning till detta, för vi hittade fram, utan att behöva leta nästan alls! Man ska helt enkelt aldrig ifrågasätta min planering, det löser sig alltid!

Shabuzen var nog den finaste restaurang vi varit på hittills, ändå var maten inte alls särskilt dyr. Vi beställde sukiyaki båda två, och fick varsin stor bricka fylld med olika småsaker, typ sallad, misosoppa, rått ägg, picklade grönsaker osv. Och så självklart varsin kokande sukiyakigryta. Jisses så gott det var! Helt underbart. Dessutom fick vi två koppar grönt te var, samt en liten efterrätt (såg ut som pannacotta och smakade lite bittermandelaktigt, jag tror att det var någon sorts rispudding). När vi betalat maten och skulle gå fick vi dessutom varsin liten pysselpåse, med ett par pinnar och ett litet origami-set. Hur fint som helst!

Här är en panorama över Tokyo Dome, som Albin fotat. Där inne var det så stort och konstigt, så jag var alldeles yr i flera minuter när vi kommit in dit, innan jag vant mig.

 Igår regnade det en massa, så vi tog en hemmadag. Därför inget inlägg.

Idag, däremot, for vi till Ikebukuro! Det är ett av de större distrikten här i Tokyo, som vi inte besökt förrän idag. Egentligen gjorde vi inget speciellt där, utan vi gick bara runt och kollade oss omkring. Dock var det två saker som utmärkte sig lite extra med denna dag:

1. Jag köpte min första vending machine-glass! Som jag säkert skrivit tidigare så finns det vending machines exakt överallt i detta land. De aldra flesta innehåller varma och/eller kalla drycker, men det finns även sådana med annat innehåll, till exempel glass. Ända sedan vi kom hit har jag velat köpa en glass ur en vending machine, och idag när solen sken passade jag på! Det blev en glasspinne med chokladmitt (Nogger-style), vaniljglass samt choklad- och mandelöverdrag. Den var riktigt god!

2. Jag blev kawaiiad! Kawaii är ett populärt ord här i Japan och betyder ungefär söt/gullig. Tonårstjejer använder det om det mesta mellan himmel och jord, och man hör det sägas titt som tätt när man är ute. Så idag när vi var på väg in på Ikebukuro-stationen hörde jag en tjej halvviska "kawaii" till sin tjejkompis när vi gick förbi. Inget konstigt med det egentligen, men på något vis kändes det som om dom sade det om mig, så jag vände mig om, och såg att båda tjejerna vänt sig om och följde mig med blicken. Det är klart att jag inte kan vara säker, men jag väljer att tolka det som om dom sade det om mig! Haha! Jag är kawaii, och är sjukt glad över det!

Idag "regnade" det körsbärsblomblad från körsbärsträden utanför vår lägenhet. Tråkigt att körsbärsblommorna är på väg att försvinna, men sjukt vackert nu när det singlar blad i luften!

Som jag skrev tidigare så köpte Albin ett nytt objektiv igår, närmare bestämt ett macroobjektiv. Det var det dags att inviga idag, så därför begav vi oss till Yoyogi-parken. Det var en väldigt stor park, med en massa lummiga träd överallt (som gav parken en skogig känsla). Mitt i parken var det en stor grässlätt där vi satte oss och åt risbollar. Solen gassade och det var sjukt varmt, det luktade gräs och kändes som sommar. Inte illa! Dessutom såg vi en vattenorm i en damm, som slingrade sig fram i vattnet.

Oh, vet ni vad vi såg mer?! Ett shinto-bröllop! Eller inte själva bröllopet, men vi såg brudparet i sina traditionella klädedräkter när de stod utanför ett tempel i parken. Det var en av de saker jag hade hoppats på att få se här i Japan, så jag blev jätteglad när jag såg dem.

Utanför parken, när vi var på väg hem, gick vi förresten förbi en blomrabatt med brännässlor, påskliljor, penséer, förgätmigej, tulpaner och löjntantshjärtan, det ni!

Idag bjuder jag på en bild som Albin tog idag med sitt nya objektiv: En körsbärsblomma!

 På Ghibli-museumets tak står det en Laputa-robot:

Från vår picknick på Odaiba: Japans frihetsgudinna samt Rainbow Bridge:

Här är paret som tog sina bröllopsfoton i solnedgången:

Nu ska vi ut och lördagsmysa på ett matställe här i närheten!

 Idag for vi alltså till Shinjuku för att köpa ett objektiv samt en kaffemugg till Albin.

Och vet ni vad som hände?! Vi träffade någon vi känner! Det var så sjukt så jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Vad är oddsen att vi, som känner två personer i en stad med 27 miljoner invånare, träffar någon vi känner ute på stan?! Den vi träffade var en av svenskarna som vi var ute med för ett par helger sedan. Hon var ute med en japansk kille och var på väg åt motsatt håll. Så vi stannade helt enkelt och växlade några ord, innan vi fortsatte med våra ärenden.

 Idag tog vi en sväng i Akihabara för att försöka hitta en fin kaffemugg till Albin. Det lyckades vi tyvärr inte med, men däremot fick vi båda oss varsin härligt nördig t-shirt, vilket inte var fy skam det heller!

Nu har snart halva resan gått, och ikväll passade jag på att skriva en lista med de saker vi vill hinna göra innan vi åker hem. Det blev drygt 20 större saker, och med tanke på att det bara är drygt 30 dagar kvar så var det nog klokt att börja organisera!

Snart ska vi nog gå och handla. Allt vi har i kylen är isbergssallad och vitkål, vilket vi inte klarar oss länge på!

I det här landet är allting lite omvänt, till exempel när man handlar så är det billigare att köpa sin fisk i en speciell fiskbod, sitt kött i en liten köttbod och sina grönsaker i en grönsaksbod, än vad det är att köpa sakerna i supermarketen. Helknasigt!

 Idag sken solen, så vi passade på att picknicka på Odaiba!

Vi fixade till en gigantisk sallad med ägg, tofu, kyckling och massvis med grönsaker, köpte varsin dryck och gav oss av. Idag passade vi på att utforska en del av Odaiba vi inte varit på tidigare, så vi letade upp en mysig park att hålla till i. Där blev vi sedan sittandes i några timmar, jag läste bok och Albin lyssnade på podcast. Det var verkligen den perfekta picknicken på alla sätt och vis, men trots det blev vi otåliga efter ett tag och gick på upptäcksfärd istället. Bland annat fick vi äntligen se Tokyos frihetsgudinna på nära håll. Vi hann även sitta vid strandkanten och kolla på ett brudpar som fotades i solnedgången. Himla fantastiskt, även det.

På Odaiba är det liksom ett helt annat tempo än inne i centrala Tokyo, så det är skönt att fara ut dit ibland och få andas lite havsluft.

På vägen hem från Odaiba passade vi på att gå runt lite i Ginza. Där gick vi bland annat förbi en Rolexaffär där dom skyltade med en klocka för 12 500 000 yen, dvs. drygt en miljon kronor. Det är bara i Ginza sånt händer!

Jag vet att det är typiskt  mig, men jag har fortfarande inte lagt in bilderna på datorn, så det blir inga bilder idag heller! När jag väl lägger in dem lovar jag att lägga upp minst 5 stycken här på bloggen, för att liva upp det hela en smula.

 Idag var det dags, dagen med stort D. Det var nämligen till idag vi köpt biljetter till Ghibli-museumet! Vi planerade allt supernoga, fixade matlådor, ställde en veckarklocka för att slippa stressa, och jag hade kollat upp allt om hur vi skulle ta oss dit. Jag hade kommit fram till att om vi for hemifrån 13.00, dvs. en timme före våra biljetter gällde, så skulle vi hinna med marginal. Problemet var att jag inte hade tänkt alls när jag kom fram till det. Strax efter vi hade börjat gå insåg jag nämligen att det skulle ta totalt 65 minuter att ta sig till museumet, om ingen försening alls inträffade. Jisses vilken ångest jag fick! Vi sprang hela vägen till tunnelbanestationen, sprang på Shinjuku-stationen när vi bytte linje, och sprang sedan till den buss som gick direkt till museumet. Och vet ni vad? Vi hann! Eller hann och hann, dom var inte så noggranna med tiderna, så det gjorde inget att vi var sena.

Museumet i sig var helt fantastiskt, precis som väntat. Bland annat fanns det ett rum fyllt från golv till tak med originalakvareller, och ja….allt var fantastiskt! Det fanns en massa att pilla på, saker att snurra på, saker att titta på osv. Bland annat fick vi se en specialgjord kortfilm, som var precis lika söt som allt annat Studio Ghibli producerar.

Eftersom Ponyo på klippan vid havet (för att använda den svenska titeln) är den nyaste Ghibli-filmen så fanns det två hela rum med en gigantisk Ponyo-utställning. I ett annat rum fanns en gigantisk kattbuss (tyvärr bara för barn i lågstadieåldern), och så fortsatte det. BARA en massa fantastiskheter (för att komma på ett nytt ord) vart man än gick.

För er som inte vet vad Studio Ghibli är (typ mormor) kan jag berätta att det är ungefär som Japans motsvarighet till Disney, dvs. en studio som gör tecknad film. Världens bästa tecknade filmer, till och med. Varenda en av dem är ett konstverk i sig. Helt fantastiskt!

Tyvärr var det fotograferingsförbud inne på museumet, efter som det "ska upplevas med egna ögon, och inte genom en kameralins" (fritt citerat från museumets hemsida). Dock knep jag ett par foton utanför museumet, så håll till godo kära läsare, så lägger jag upp dem så snart jag ids.

 Förra veckan gick jag och Albin på restaurang och åt okonomiyaki (japansk maträtt, brukar beskrivas som typ en pizza/pannkaka). Sedan dess har Albin inte pratat om något annat! Därför passade vi på att ta en okonomiyaki-dag igår när det liks regnade här. Vi gick och köpte alla ingredienser, och åt hela kvällen. Vi var sjukt duktiga, för det blev verkligen gott!

Idag var det varmt och soligt ute, och vi begav oss till Harajuku för att shoppa lite till. Jag var sjukt sugen på att gå till Forever21, så det var dit vi styrde kosan. Slutade med att jag "bara" köpte ett linne. Det är långt, grönt och har en ficka. Jag känner mig nöjd!

Både idag och igår var dagar då inte så mycket speciellt hände, men imorrn blir det ändring på det, för då ska vi nämligen på Ghibli-museumet! Men mer om det imorrn, då vi väl varit där.

 Idag var vi på en shoppingrunda i Shibuya. Inte helt fel, inte!

Jag köpte fem finfina blomformade muffinsformar i färgglad silikon, samt en liten trekantig burk att förvara risbollar i, och Albin köpte ett par skor.

Utöver det hände det väl inte så himla mycket spännande…eller jo! Det brann ju i Shibuya idag! Det var då en massa brandbilar och -män överallt, plus att en massa vägar var avstängda. Vi lyckades dock inte lista ut vilket hus det brann i, då vi inte såg någon brandrök.

Nu har jag äntligen lagt in bilder på datorn, så här får ni en från påskfirandet!

Påsk à la Tokyo, helt enkelt.

På bilden: Vår påskväxt, bordet med diskhandduken, min ihoppysslade bordsplacering, samt vår påsklunch: Potatis, stekt lax, kokade ägg samt ägghalvor med romröra.