Jag bara måste, igen….

Av , , 2 kommentarer 22

Varje gång Carl-Axel skrivit ett nytt inlägg i bloggen är det med stort intresse jag läser och förundras över hans engagemang. Han har många kloka tankar och funderingar som är MER än berättigade.

Själv har jag hamnat i samma situation som allt för många andra kvinnor här också hamnat i, min man blev uppsagd från sitt jobb på orten och sitter nu och pendlar till Stockholm för att få en inkomst. Han stortrivs med jobbet och det är jag glad för, men att vara hemifrån är inget någon av oss ville. Särskilt inte då vi har en bebis på fem månader hemma. Visst kunde han säkert fått vikariera på något ställe i Sorsele, men det är ingen tillvaro som känns bra när man har familj och räkningar som ska betalas. Och nu när det ska sparas miljoner är det väl inte ens säkert att man får vikariera.

Att det inte finns jobb för alla på hemorten verkar bli allt vanligare och det är väldigt tråkigt. Det finns saker som ändå gör att man stannar kvar och står ut med en vardag där en förälder är frånvarande, men visst finns tankarna där ibland om det verkligen är värt det här?

Jag har tre barn varav en just börjat skolan och och älskar att räkna, har lärt sig läsa själv och är otroligt snabb på att lära sig saker. Den andra kämpar på och får stöd och hjälp, men mycket ligger på oss föräldrar också för att alla mål ska uppnås. Lärarna är riktiga hjältar som kämpar på så gott de kan. Att hinna se alla barn så mycket man vill måste vara en utopi, särskilt när klasserna bara blir större och större men personalantalet är detsamma. En ekvation som inte går ihop.

Den minsta ska nästa år ha en plats i barnomsorgen. Som är full. Barngrupperna har svällt men antalet personal är densamma. Hur ska man här hinna se alla barn? Jag bara undrar. Här har vi också hjältar som gör det bästa av sin arbetssituation, men till vilket pris?

Jag hoppas att miljonerna vi får tillbaka från Migrationsverket går till skola och barnomsorg!?

Nu kallar minstingen på min uppmärksamhet och min bloggtid är över. Nu ska jag ta tag i pelletspåfyllning, hängning av tvätt och annat innan utvecklingssamtal och hämtning av bröder.

Ha en bra dag och halka inte!