Som några redan sett och hört så röstade nämnden ja till vår önskan om att starta privat barnomsorg, till slut! Jisses vad vi har våndats. Även om politikerna vi pratat med varit positiva så har vi aldrig varit säkra på hur de skulle rösta. När en journalist ringde mig samma dag som beslutet togs och grattade oss fattade jag knappt vad hon menade! Hon hade själv pratat med ordförande i BUN som sagt att beslutet var enhälligt positivt. ALLA hade röstat ja!!

Vilken lycka. Lever fortfarande i en känsla av overklighet, det blir verkligen av och vi har jätte mycket att göra nu. Hjälp! Var ska vi börja??

Jag syr redan kuddar och målar om möbler, planerar och möblerar. Huset som pappa byggde och jag växte upp i är både hemtrevligt och barnvänligt, det ska bli så roligt att få göra iordning det så alla ska trivas. Att detta alternativ snart finns för barnen i Sorsele tycker jag känns väldigt positivt, vi behöver lite framtidstro mitt i alla besparingar och neddragningar.

Jag vill passa på att tacka för alla gratulationer och lyckönskningar vi fått. De värmer i hjärtat.

I Sorsele har många barn fötts de senaste åren och fler kommer, vilket är jätte bra! Problemet är dock att den barnomsorg som erbjuds i kommunen inte räcker till. Jag började därför med en vän fundera på vad vi kunde göra åt detta och tog kontakt med berörda i BUN. Dessa var väldigt positiva till vårt initiativ och före jul togs ett beslut i nämnden om att satsa på detta. Den sista veckan har jag väntat på besked om att få träffa ordförande Tor Israelsson samt vice ordf. Lillian Holloway, för att de är "så positiva till vårt stora engagemang i frågan".

I dag på morgonen gick jag in för att se om senaste protokollet från BUN publicerats och fann till min förvåning att man bestämt sig för att häva beslutet som tagits, för att istället satsa på en utbyggnad av förskolan Blåhaken. Jag behöver hjälp med att förstå HUR ni tänkte när ni röstade ja till detta, ni som sitter i nämnden.

BUN har ett underskott på ca. 2000 000 kr. Man har barn som inte kunnat beredas en plats på förskolan. Barn är olika och alla mår inte bäst av att vara på en förskola. Fritids är överfullt med närmare 70 barn inskrivna.

Jag undrar om någon glömde läsa skollagen kapitel 25 paragraf 2 där det bla. står att "kommunen ska sträva efter att istället för förskola eller fritidshem erbjuda barn pedagogisk omsorg om barnets vårdnadshavare önskar det." En kommun kan alltså inte utan vidare avstå från att tillhandahålla pedagogisk omsorg. Ambitionsnivån måste vara att tillhandahålla omsorg åt familjer som önskar det och finns inte behovet vid en viss tidpunkt måste kommunen ändå planera för att tillhandahålla omsorg, när situationen förändras".

Och hur var det nu det står i det fina tillväxtprogrammet "Sorselelyftet" som någon lagt ned tid och pengar på där det står att "utvecklingssatsningar måste koncentreras på åtgärder som stimulerar inflyttning av unga människor och barnfamiljer."

Nu råkar det vara så att efterfrågan från föräldrar på denna barnomsorg redan finns! Och visst måste man tycka att ett bredare utbud och större valmöjligheter skulle öka attraktionskraften för kommunen?? Både för oss som redan bor här och för de som planerar att flytta hit.

En annan sak som skulle öka möjliheterna och lusten att bo här vore att kunna erbjuda barnomsorg på obekväma tider. Kommunen gick ut med en enkät före jul där ett behov klart och tydligt kom fram. Vi har föräldrar som jobbar i omsorg, vård, testbilsnäringen och för att inte tala om de ensamstående föräldrar som gärna skulle ta ett jobb på kvällar och helger om barnomsorg fanns då!

I en ny lag som började gälla den 1 januari 2013 har regeringen beslutat att betala ut 108,5 miljoner kronor i statsbidrag för att öka tillgången i kommunerna på obekväma tider. Vilket innebär att Sorsele borde få del av detta bidrag, eller hur? Om vi nu ska prata ekonomi.

Vi är två engagerade föräldrar som har barnens bästa i tankarna när vi tänker gå vidare med våra planer i alla fall.  Och hos oss kommer man att få möjlighet att lämna barnen oavsett när man jobbar. Vi är övertygade om att en alternativ barnomsorg behövs och att kommunen kommer att ställa sig positiva till vår verksamhet en dag!

Barnomsorgen borde därför vara en prioriterad fråga i kommunen, eller hur?

Vi har i dag en förskola där grupperna blivit allt större och kön med barn som vill ha plats är lång. På fritids är ca. sjuttio barn inskrivna och vistas i en trång källarlokal när de inte går i skolan.

Jag är en förälder av två som tyckte att det borde finnas ett alternativ till den omsorg som erbjuds och började därför i höstas fila på en idé om något som heter "Pedagogisk omsorg", det är nästan samma sak som familjedaghem eller dagmamma. Vi tyckte det skulle vara väldigt roligt att kunna erbjuda bra omsorg i små barngrupper, med hemlagad mat, trygghet och på andra tider för de föräldrar som behöver det.

Det pratas mycket om hur skadligt det är för både barn och vuxna med stora barngrupper och från regeringshåll vill man främja valfriheten för föräldrar genom att avsätta extra pengar till de kommuner som tex. vill erbjuda barnomsorg på kvällar och helger. Skollagen säger dessutom att "kommunen ska sträva efter att istället för förskola och fritidshem erbjuda ett barn pedagogisk omsorg om vårdnadshavare önskar det".

Toppen!! Tänkte vi. Det kan inte gå fel. Så vi tog kontakt med de som har störst insyn i  kommunens verksamhet. De var mycket positiva till vårt initiativ och sedan började jobbet med att leta lokal- vilket vi redan gjort i veckor utan framgång. (Tyvärr sålde kommunen ut de lokaler som tidigare använts till förskola, och alla som försökt få en lägenhet vet ju hur lätt det är. )Vi lyckades komma med några förslag  som lades fram till tekniska, med reservation om att det skulle vara en tillfällig lösning, då vår dröm är att hitta ett hus där vi kan bygga upp den verksamhet vi vill ha.

Vi har suttit i möte efter möte, läst på lagar och riktlinjer, slitit vårt hår och grubblat i timmar. När vi till sist fick till en skrivelse till BUN som skulle presenteras för politikerna, och som sedan ledde till ett positivt beslut kunde vi andas ut och börja se framåt.

Trodde vi. En vecka före jul fick vi veta att de valt att satsa på en utbyggnad av befintlig förskola istället. Så mycket var det med skollag och valfrihet. Och kön med barn som behöver plats finns fortfarande kvar.

Jag kontaktade två av politikerna som sitter i nämnden för att försöka förstå vad som hänt. Den ena säger att hon "tycker det är en jätte bra idé, och att det vore en snabb och bra lösning för alla, men hon har inte mandat att driva frågan vidare". Den andra kan inte svara på varför de valde att göra så här, bara att de "valde en annan lösning istället".

BUN har ett underskott på ca. 1,5 miljoner och personer kommer att få gå från sina jobb för att spara pengar. För vår verksamhet hade man ansökt om en miljon, vilket borde vara en mindre summa än den som måste läggas på en utbyggnad av Blåhaken. Eller….?

Mycket har vi lärt oss på vägen och det har varit som en berg- och dalbana hela tiden. Ena dagen har man velat ge upp för att nästa dag ta tag i allt igen och tänka att vi inte ska ge oss! Drivkraften är tanken på mina egna barn, och andras. Vi är så beroende av alla som väljer att bo kvar i kommunen och jag är övertygad om att en breddad barnomsorg hjälper till att öka livskvalitén för oss som redan har barn och för de som planerar att skaffa.

Vi har inte gett upp tanken, tvärtom. Men jag kan inte låta bli att undra

Hur tänkte ni?

Tyvärr var inte chefen för omsorgen där heller. Hoppas han kryar på sig snart.

På frågan om hur det kunde bli så här svarade Caisa att "vi har levt över våra tillgångar". Jag vet inte vilka "vi" är men tydligen måste det vara alla som nu får gå från sina arbeten, inte får förlängd anställning, kraftigt försämrade arbetsvillkor och för att inte tala om barnen som får minskade resurser i skolan. Eller våra föräldrar, mor- och farföräldrar som Gud förbjude behöver vård och omsorg.

Jag kan väl tycka att de som håller i börsen borde haft mer koll och inte låtit pengarna rinna i väg som de gjort. När mina pengar är slut kan jag inte skylla på någon annan än mig själv och tänka på att planera bättre nästa gång lönen kommer. Kanske är det annorlunda i en kommunbudget, jag vet inte?

Som någon skrev i en kommentar här på VK, så borde vi inte "gnälla och vara pessimistiska" över att det blivit så här, utan acceptera att vi inte har några pengar och bara se framåt. Visst, vi kan inte gärna lägga oss ned och dö men vi som har barn och ungdomar och föräldrar att tänka på- visst vore det konstigt om vi inte var oroliga för framtiden i Sorsele?? För mig vore det mer osunt att INTE reagera, sedan kan de som vill kalla det "gnäll".

Man pratar mycket om saker som ska göras "sedan", när budgeten är bättre. Tyvärr så kan man under tiden tappa många invånare som inte vill ha sina barn i en trång källarlokal, som vill att det ska finnas ett bra gym och en plats att träffas på, och som vill att det ska ges möjlighet till en bra tillvaro med allt vad det innebär.

Vi behöver positiva krafter som orkar jobba för att vi ska få allt det där, och jag säger inte att Sorsele är en dålig plats att leva på. Tvärtom! Här finns vacker natur, trevliga människor och ett lugn man inte hittar var som helst. Att jag sedan hör till en av de som "gnäller" också bjuder jag på!

Ha en bra dag där ute.

I kväll ska våra folkvalda politiker vara på Folkets Hus kl 18.30. Jag tycker att alla som har något att fråga eller har en åsikt ska gå dit och göra sin röst hörd. Jag tycker det är jätte bra att det börjat diskuteras på Tyck till här på vk.se och många har erfarenheter från vården som många skulle behöva höra, särskilt beslutsfattarna.

Jag kommer att gå dit och förhoppningsvis kommer jag att få svar på mina funderingar…….

Vi ses!

Själv har jag hamnat i samma situation som allt för många andra kvinnor här också hamnat i, min man blev uppsagd från sitt jobb på orten och sitter nu och pendlar till Stockholm för att få en inkomst. Han stortrivs med jobbet och det är jag glad för, men att vara hemifrån är inget någon av oss ville. Särskilt inte då vi har en bebis på fem månader hemma. Visst kunde han säkert fått vikariera på något ställe i Sorsele, men det är ingen tillvaro som känns bra när man har familj och räkningar som ska betalas. Och nu när det ska sparas miljoner är det väl inte ens säkert att man får vikariera.

Att det inte finns jobb för alla på hemorten verkar bli allt vanligare och det är väldigt tråkigt. Det finns saker som ändå gör att man stannar kvar och står ut med en vardag där en förälder är frånvarande, men visst finns tankarna där ibland om det verkligen är värt det här?

Jag har tre barn varav en just börjat skolan och och älskar att räkna, har lärt sig läsa själv och är otroligt snabb på att lära sig saker. Den andra kämpar på och får stöd och hjälp, men mycket ligger på oss föräldrar också för att alla mål ska uppnås. Lärarna är riktiga hjältar som kämpar på så gott de kan. Att hinna se alla barn så mycket man vill måste vara en utopi, särskilt när klasserna bara blir större och större men personalantalet är detsamma. En ekvation som inte går ihop.

Den minsta ska nästa år ha en plats i barnomsorgen. Som är full. Barngrupperna har svällt men antalet personal är densamma. Hur ska man här hinna se alla barn? Jag bara undrar. Här har vi också hjältar som gör det bästa av sin arbetssituation, men till vilket pris?

Jag hoppas att miljonerna vi får tillbaka från Migrationsverket går till skola och barnomsorg!?

Nu kallar minstingen på min uppmärksamhet och min bloggtid är över. Nu ska jag ta tag i pelletspåfyllning, hängning av tvätt och annat innan utvecklingssamtal och hämtning av bröder.

Ha en bra dag och halka inte!

- "Om fem år tror jag att vi kommer att ha svårt att erbjuda våra kommuninnevånare den lagstadgade verksamhet som vi har rätt till."Säger hon. Låter orden sjunka in och lyssnar en gång till, och en gång till. Det innebär alltså att vi inte kan räkna med att ha en fungerande skola, omsorg eller vård. Såna saker som är avgörande för att man ska kunna bo och leva här, eller vilja flytta hit. Jag blir uppriktigt rädd för min och mina barns framtid. Är jag ensam om det? Jag kanske överdriver och är negativ, men själv tycker jag att det är en berättigad oro. Och fem år är ingen lång tid……

Ha det bra där ute!

För er som vill fortsätta följa mig finns jag här:

http://www.ruthigadagar.blogg.se

Har valt att skriva där för att designen går att göra snyggare, med fler bilder och olika kategorier. Kommer säkert att skriva här i alla fall förr eller senare, men titta gärna in på blogg.se så kanske du hittar något du gillar!

Ha det bra där ute.

Det var inte utan dramatik det hela skedde, och med tanke på den debatt som förs angående skrivna avtal om våra akutplatser och övertagandet av vår ambulans i Sorsele kan jag ge er ett exempel ur verkligheten.

Jag vaknade mitt i natten av en blödning så vi ringer 112. Där får vi veta att ambulansen är minst 45 minuter bort, så frågan om helikopter blir aktuell. Vi fick först veta att den var på väg och det kändes tryggt, men bara några minuter senare ringde de och sa att vädret var för dåligt för att de skulle kunna flyga. Istället blev det ambulansen från Storuman som skulle köra mig.

De hör till en av de orter som fått Falck till arbetsgivare, precis som Sorsele, och det första de gjorde var att byta ut den fina ambulans de hade mot en Mercedes Sprinter (tror jag den heter) som gått över 30.000 mil. Personalen började med att be om ursäkt för det oljud som kom från ljuddämparen medan jag lastades in i ett utrymme som mer liknade en transportbil för hantverkare än en fullutrustad ambulans. Jag kunde knappt tro det var sant!

Om jag hade haft värkar eller varit en gammal människa med ont i hela kroppen hade jag aldrig klarat av den resan. Det optimala hade varit ett tillstånd av medvetslöshet för att slippa känna varje gupp i vägen och att krampaktigt hålla i sig för att inte rulla av båren, ja det kändes verkligen så! Aldrig har det känts så långt till Lycksele.

Väl framme där byter vi till helikopter som ska ta mig vidare till Umeå. Resan går fint ända till Granö, där dimman sätter stopp för vidare färd och jag får vänta på en ambulans från Vindeln. Närmare fyra timmar från resan började landade vi äntligen i Umeå och så här efteråt slår det mig hur tur vi hade! Tänk om det varit urakut redan då, som det sedan blev när barnet skulle komma. Hade det hänt hemma vågar jag inte ens tänka på hur det hade slutat…..

Vad jag vill säga med detta är att det där med helikopter är inget man ska luta sig mot när man blir sjuk, för hur ofta är vädret så pass bra att den verkligen kan komma? Jag undrar om man missade informationen om att fina ambulanser ska bytas ut mot rena skräpbilar när man skrev under avtalet med Falck?

Jag undrar också hur roligt det kan vara för ambulanspersonalen att jobba under de premisserna och framförallt undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan någon hinner dö i väntan på vård. Jag är medveten om att jag bor där jag bor och får räkna med långa sträckor men jag blir förbannad när fina ambulanser tas ned till södra Sverige och vi får nöja oss med det de inte vill ha där nere, precis som att det inte är lika noga med oss!

Ha det bra där ute!

"Det är väl ingen överraskning att du gnäller. Du gnäller dessutom så till den milda grad att man blir förvånad över att du överhuvudtaget är anställd i den organisation du hatar så mycket. Jag börjar oroa mig för att du inte har passerat 50-skylten Dessutom använder du din arbetsplats för att få ur dig all skit. Tänk om och göt bättre. Vi behöver all din kompetens som kan bli något för framtiden.

PS. Jag känner dig inte personligen – jag försöker kommunicera med dig som kommuninnevånare. DS."

Jag behöver hjälp från er som orkar läsa min blogg. I mina senaste blogginlägg finns kommentarer från denna politiker som jag valt att publicera trots att jag blev både förbannad och kränkt av hennes kommentarer. Skrev ett långt svar till henne på min privata mail som hon väljer att ignorera och skriver istället här där alla kan läsa. Därför vill jag att ni verkligen läser och hjälper mig förstå vad som menas? Och så undrar jag om man verkligen får häva ur sig vad som helst? Jag tycker att jag har varit väldigt försiktig i mina bloggar och aldrig hängt ut någon.

Här är en person som inte känner mig personligen men tycker att jag "hatar den organisation jag är anställd i" Kunde jag gått på om hon någon gång besökt min arbetsplats och ser vad jag gör där, men det har hon inte. Hon vet INGENTING om mitt engagemang. Att jag skulle använda min arbetsplats för att "få ur mig all skit" hoppas jag inte stämmer heller, då jag upplever att vi har en mycket god stämning på SFI och jag lyckas alltid få en bra kommunikation med våra elever. De vikarier som varit hos oss har alltid trivts bra och velat komma tillbaka.

Det här med 50 skylten förstår jag inte, men det kanske någon annan gör?

Att först göra ned mig som person och sedan påstå att man "behöver min kompetens som kan bli något för framtiden" får mig nästan snurrig av förvirring. Att jag ska göra om och göra rätt är förmodligen att skriva så här i fortsättningen:

• I Sorsele finns inga som helst problem med att vi har ett sånt stort flyktingmottagande!
• I Sorsele har vi engagerade politiker som mer än gärna sätter sig in i alla verksamheter och uppskattar de människor som jobbar där.
• I Sorsele är det inga problem att hitta utbildad personal.
• I Sorsele är förskolan full, men det gör inget för vi har så duktig personal.
• I Sorsele finns inga jobb och våra ungdomar måste flytta. Men det gör inget!
• I Sorsele finns inga små lägenheter men det gör inget för ungdomarna kan ju fortsätta bo hemma.

Eller så ska jag bara hålla käften helt enkelt.