Kvällens Trio hämtar vi från Jojo-testet på Gammlia,

 Två dagar efter match – som i sin tur var dagen efter match – var det dags för Jojo-test ute på Gammlia. 

 

Två dagar efter match då man, enligt rön som jag fått ta del av, är som allra mest sliten. 

 

Jojo. 

 

(Fattar ni? Jojo. Som i Jojo-test)

 

Men det gick bra. Bättre än förväntat. När jag lade mig dubbelvikt över det konstlade gräset så hade jag sprungit tre eller fyra vändor på 18.0-nivån. Det är inte så jobbigt rent flåsmässigt, lungorna värker inte, men allt start-och-stoppande tömmer benen totalt och fyller på med rikligt av mjölksyra tills det till slut tar stopp. 

 

På skalan som går från "Gamle GIF-balten Donatas Vencevicius efter att ha kedjerökt ett dussin Prince utan filter på omklädningsrumstoan" till "Håkan Mild" så hamnade jag väl åter igen någonstans i mitten. Men jämfört med förra gången, när vi i januari löpte inne i Bräntis gymnastikhall, så var det betydligt bättre. 

 

Men jag var ju samtidigt långt ifrån bäst. Jag tror att mitt resultat, tre vändor på 18.3, var snittet för hela truppen. 

 

Bäst? Wennebro var trea. Ganska väntat ifrån en rivig innermittfältare.

 

På andra plats fann vi dagens stora överraskning: Böni. Den blonde anfallaren har ofta legat i de bakre leden och lurat när vi löpt i friidrottshallen på onsd… f’låt, Champions League-kvällarna – men här visade han löphuvud och höll ända upp på 19.0-nivån. 

 

… det är trist att behöva tillägga det här… men med Bönis nationalitet och bland annat VM i Val di Fiemme i åtanke; kan vi utesluta EPO? 

 

Men bäst var, föga förvånande, Erik Lundström. Hade det anordnats totospel på kvällens jojo-test så hade man nog kunnat gjort sig en slant på ett platsspel på Böni. Men Lundström som vinnare – det hade inte betalat mer än pengarna tillbaka. Knappt. Och även om det gett pengarna tillbaka hade jag nog spelat en slant för att använda den gamla "det är ju kul att ha nåt att följa"-klyschan. 

 

Han var totalt överlägsen. När Böni kroknade någon gång på 19.0-nivån malde han utan synbar trötthet på och var fan över linjen halvsekunden innan det mekaniska pipet ljöd. 

 

Han kroknade inte förrän den sista 19.5-vändan. Ovetandes om att han var blott en fyrtiometers vända ifrån att krossa den magiska 20-gränsen.

 

Men trots det var det ett klubbrekord (Lundströms egna) som slogs ikväll. 

 

Överlag så var snittet från det här testet ohyggligt mycket bättre än det från i januari. Sen om det berodde enbart på att vi är bättre tränade är väl inte helt klart. Man bör också räkna in faktorer som annan luft, andra skor, annat underlag (som förmodligen är skonsammare mot stumnad i benen). Men, kvällens test var även bättre än fjolårets värden, och då tror jag i alla fall att det var ungefär samma förutsättningar. 

 

Så det ser bra ut. 

 

Nu ska jag äntligen få se säsongspremiären av Pluras Kök som dykt upp på www.tv3play.se. Martinsson ringde idag igen och jag vann på odiskutabel knock-out i den ständigt pågående debatten om vem som har det trassligast: 

 

"Ser du på hockeyn?", frågade han. 

"Nej, jag har ingen teve", svarade jag. 

Och han brast ut i ett så högt och livligt skratt att jag fick hålla telefonen en bra bit från örat. Efter att ha skrattat i omkring tjugo sekunder får han ifrån sig ett "fyfan vad fattigt".