UFC – Piteå 4-2 (3-0),

 "Stabil UFC-vinst mot Piteå", berättar rubriken på VK:s sportsida. 

"… riktigt bra spel", går att läsa om första halvleken på officiella UFC-hemsidan. 

Vad ska då denna UFC-blogg dra till med för superlativ om dagens 4-2-seger mot Piteå? 

Inga alls. 

Vi gör ingen särskilt bra första halvlek – får aldrig igång rullet riktigt – men leder med 3-0 på grund av att Piteås försvarslinje var något av det trassligaste vi sett hittills i år. Calle utnyttjar att deras målvakt är ute och flaxar och vi får 1-0 omgående. Böni springer enkelt igenom och rullar dit två baljor till. 

3-0 in till pausvilan låter bra men det är en högst medelmåttig insats mot ett väldigt beskedligt motstånd. Extremt beskedligt, skulle jag säga. Jag hade nog inte en svettdroppe i pannloben när vi lommade in för pausdricka. 

Och till andra halvleken så verkar vi mätta och belåtna som efter ett gäng plåtslagares firmajulbord – samtidigt som Piteåspelarna verkar ha tagit både ett och två sniff på ammoniakburken. 

Det dröjer en dryg minut, tror jag, innan de får slå ett alldeles för billigt inlägg från kanten, Joel nickar – förvisso bländad av den starka solen – bollen mitt in i slottet och där drar en förmodat paltälskande forward på med en volley och vi har 1-3 direkt. 

Och sedan är det Piteå från sparka-och-spring-avgrunden, som jag fått för mig att Division II Norrland är, som trillar boll bäst och dominerar tillställningen. Det är de som är aggressiva, som vinner duellerna och som pressar oss till misstag. De gör ett till mål, efter en rejäl indianare på mittplan som leder till ett friläge, och vi förlorar halvleken och vinner till slut matchen med 4-2. 

Jag tänkte inför den här helgen nånting i stil med att "det blir svårt att få några egentliga svar eftersom vi möter Division II-motstånd". 

Fick vi några svar idag, så… inte fan var de särskilt positiva. Dagens loja bollrull kommer inte räcka långt mot framtida seriekonkurrenter. 

… det är lite oroande också att vi inte stått för en enda bra andrahalvlek under våren. 

Imorgon får vi ta revansch och visa att det faktiskt skiljer en division mellan oss och… visst var det Sollefteå? Det är ett helt nytt lag vi ställer på benen, förmodligen är det bara jag, Marko och… ja, just det – vi hade ju en ny målvakt med oss idag. 

Blott 16-årige André, från IFK Umeå, gjorde en gedigen insats mellan stolparna idag då Vlado vilar på grund av en upper-body-injury.