Varför skrev jag ens det här? (Konsten att rubriksätta i efterhand)

Det här är väldigt sällan bloggen för stil och mode. 

Men en kväll som denna, när man vilat ifrån träning och bara har några vattengympapass och förfärligt hårdhänta tåbehandlingar att rapportera hem om (vi spar det till imorgon), så nöjer jag mig med att konstatera följande: 

Idag var det, om jag får uppskatta utan att ha rådfrågat Peter Kondrup, ungefär tjugo grader ute. Knappa tjugo. Solen sken så där till och från. Det blåste lite. 

Det var en sån dag där du står i valet och kvalet mellan att välja de riskfyllda shortsen ("jag gillar ju inte när det blåser småspik kring vadpartiet") eller de tryggare jeansen ("med dom vet man att man håller benen varma"). 

Vid ett sånt tillfälle är det enkelt att välja det sistnämnda, tryggare, värmegaranterade alternativet. Jag brukade också resonera så. 

Men en snålblåsig, semimolnig junieftermiddag ändrades för alltid mina shortsvanor. Kung Erik bar shorts denna dag. Ett vågat val en så pass snålblåsande dag. Väldigt vågat. Så pass vågat att Peter Siepen tänkt både en och två gånger om det inte skulle passa bättre med ett par jeans. 

Men Kung Erik förklarade: 

"Man måste passa på att ha shorts. Alla chanser man får", sa han och utvecklade. 

"För när du sitter inne i vinter och snön faller så kommer du tänka tillbaka på de här sommardagarna och tänka att ’varför hade jag inte shorts på mig’"?

Så carpe shortsdiem, gott folk.