Sjösättning av ett bloggprojekt utan dess like like,
Hej. Jag är mycket väl medveten om att jag utlovade en bloggseriestart här i tisdags. Jag förstår att många av er är besvikna. Till alla er som missade begravningar, bröllop, födelsedagskalas och dylikt världsliga ting för att sitta hemmavid och veva frenetiskt på F5-knappen; jag ber om ursäkt.
Men det är svårt att starta bloggserier. Det ska ni veta. Det är inte bara att slänga ut något i etern och förvänta sig att den tas emot lika väl och följs av lika många som exempelvis "Sockerstek med Ek" eller min ungdoms "Cook-a-long"-serie. Det vore naivt.
Och igår hade jag helt enkelt inte tid. Det kom saker emellan igår som gjorde att jag inte hade nog med tid på mig att sjösätta detta högtravande bloggprojekt.
Och ja. Jag hatar också, precis lika mycket som den gemene 21-årige unge mannen, när det dyker upp saker som uppehåller en så till den milda grad att man inte får blogga. Ni skulle bara veta.
Jag önskar att jag får leva till den dag då det är socialt accepterat att helt sonika ställa sig upp och skrika "UT HÄRIFRÅN; HÄR SKA SKRIVAS BLOGG!" och sedan likt en kofösare mana sällskapet mot ytterdörren.
Tills vidare får ni stå ut med försenade inlägg ibland.
Jag har lovat saker förr. Jag skulle skriva ett långt epos om lagfesten ute i Holmsund, skrävlade jag härom veckan. Blev inget. Men som kompensation för båda dessa besvikelser slänger jag, hux flux mitt i inlägget, upp en bild av den tavla jag nyss fick hemlevererad.
Ni vet att som ansvarig för en UFC-blogg händer det med jämna mellanrum att man väljer att vinkla saker till sin spets för att fler än ens ömma moder ska läsa ens alster. Man kanske trampar på en del ömmare tår på vägen mot bloggherravälde.
Och det ska ni veta, goda läsare, att det får man till slut betala för. På vår lagfest ute i Holmsund tog undertecknad storslam på den nidiska gala som Jonas Nilsson och Jonathan Jonsson anrättat. Jag tror att jag fick gå upp och hålla inte mindre än tre trassligt förberedda tal efter att ha vevat hem nidiska priser för "Årets stekare", "Årets skada", "Årets mediepersonlighet" och… ja, och så fick jag till slut det här priset:
En signerad tavla på Simon Mårtensson, Danny Persson och Erik Lundström med överskriften "Till vårt största fan". Det syftade till hur flitigt "citatmaskinen Mårtensson", "Coffee Slush-drickaren Persson" och "Kung Erik" syntes på bloggen.
… jag ska spika upp den över sänghalmen ikväll.
Nåväl. Nu sitter jag hur som helst på sofflocket och slötittar på ett avsnitt Sons of Anarchy. Inte så mycket för att det är fantastiskt bra som för att det är nödvändigt för att hänga med i alla referenser som Danny, Timmy och Simon kommer slänga sig med i Thailand. Jag sitter framhukad i startposition bloggmässigt.
UFC-bloggen testar IKSU-pass, avsnitt 1: Yoga 90.
Jag var först på ett vanligt yogapass. Där bjöds det på dimmad belysning, andlig musik, fjärrvärmeslingor i taket och människor som satt på ekologiskt vävda hampamattor utan såväl strumpor som skor. Det var, förställde jag mig, som en trevligare sensommarkväll hemma hos Ernst Kirschsteiger.
Det var trevligt. Lite svettigt, under korta stunder lite jobbigt i armarna – men trevligt. En relativt behaglig timme.
Yoga 90 däremot. Nittio jävla minuter av statiska positioner där man stod med benen lutandes i gradantal så utmanande att även Dalai Lama och Muhatma Ghandi frustat ur sig svordomar efter bara något tiotal sekunder.
Jag längtar ofta tillbaka tills dess att man var ett litet barn och ens största bryderier bestod i att besluta ifall det var "DITROJT VÖRSUS NJO JÖRSI" eller några andra NHL-lag som möttes när man stod ute och spelade landhockey och simultanagerade kommentator ute på gårdsplanen. Man gör lätt det när man sitter som 21-åring i ett grävlingsgryt utan kontraktsförslag inför nästkommande säsong samtidigt som det dagligen ryktas om nya supergreker.
Men jag har aldrig längtat så mycket till "barnets position" som under detta yogapass. "Barnets position" var nämligen när man fick sätta sig på hälarna, lägga händerna framför sig och placera pannloben på mattan.
I siffror:
Konditionsträning: 1/5
Styrketräning: 5/5
Ratio: 4/5 (uppskattningsvis 1:5)
Risk för kantig fotbollsspelare att skämma ut sig: 3/5
Möjlighet att vara läcker (lämplighet att bära bomullsmateriel, linne eller huvdtröja): 4/5.
Nästa avsnitt: Spinning 40 (featuring Simon Mårtensson och Danny Persson).
Senaste kommentarerna