Nu går vi vidare,

Av , , 2 kommentarer 19

Äh. Lite kort om det negativa bara: 

 

Vi gör en bedrövlig träningsmatch. Fullkomligt uselt. 

 

Mer om det positiva: 

 

Vi blev än mer utspelade av Division II-lag i våras i diverse träningsmatcher. Den ena träningsmatchen var sämre än den andra. Spelet hackade i halvlek efter halvlek. Hela försäsongen igenom. Trots att vi – till skillnad från igår – spelade med både herr Mårtensson och då okrönta kungar vid namn Erik.

 

Efter det trasslet gick vi in i seriespelet och vann premiären. Sedan vann vi ytterligare sju matcher. Kryssade fem. Gick obesegrade genom seriespelsvåren. 

 

UFC anno 2011 är väl, får vi nog konstatera med våren i åtanke och efter 1-1 mot Umedalen och 0-1 mot Mariehem, inga träningsmatchare. 

 

… och Jens Sjöström är tillbaka i matchspel. Även om han berättade för mig att han haft väldigt ont igår kväll efter matchen. Men på planen såg det bara bra ut. 

 

Vi lämnar det så. Konstaterar att vi fick oss en bra genomkörare inför höstsäsongens start på söndag. Och… var det någon i UFC-lägret som svävade på moln efter vårsäsongen så… borde de vara tillbaka på marken vid det här laget. 

 

Vill jag påminnas om hur dåligt jag och i stort sett alla andra UFC:are spelade så kan jag kika ner på min sargade högra näve som jag under visst vredesmod i den andra periodpausen vevade in i avbytarbåsets ena långsida. Ett rejält knytnävesslag som inte behövt ursäkta sig ens på en Härnösandskrog en sen lördagsnatt. 

 

Här på UFC-bloggen väljer vi istället attt fokusera på något roligare. 

 

Igår följde jag med mittbackskollegorna Jens Sjöström och Joakim Kvist på en runda minigolf borta vid Dragonskolan. 

 

 

Här syns Jens Sjöström, Umeå Bangolfklubb, putta med den sortens elegans som det bara tillstår en riktig bangolfsentusiast. 

 

 

Joakim Kvist, Vilhelminas Bangolfklubb och skapare av Facebook-grupperna "Alla vi som hatar när folk kallar Bangolf för Minigolf" och "Alla vi bangolfare", syns här puttandes med sin specialputter i helkomposit. 

 

Dessa två bangolfare gick en runda med någon som tydligen hette Erik. Denne Erik var en tragisk olycka till bangolfare vars nerver brann av fullständigt på tre till synes enkla banor och han förstörde dagen med resultat på 11, 8 respektive 6 på dessa tre. Denne Erik avslutade dock med fyra spikar på de fem sista hålen – men vad hjälpte det? Stackarn, som såg hemskt fattig och pittoresk ut i all sin trasslighet, förlorade stort – slutade på sextionånting slag och fick vackert pynta upp 150 kronor i klubbstugan för allas golfande. Men jag vill höja ett varningens finger för att denne Erik, som gick sin första runda på två år, kan bli farlig vid ett eventuellt returmöte i sommar – då han avslutade urstarkt. 

 

Kan dock inte påstå att jag man fick något vidare intryck av den där Erik. Verkade i total obalans. Oregerlig. Vevade med stickan. Hytte med den. Verkade tappa det fullständigt. 

 

Jag själv, som är en lugn och sansad individ med ett stabilt psyke som inte skulle kunna bli provocerad av någon som skrattar illa dolt i mjugg över ett fjärde helskevt slag, gillar inte den typen av beteenden. 

 

Jag? Jag följde med och bevakade minigolfbataljen från sidan. Fotade, antecknade, golfapplåderade. Ni vet. Allt för er, kära läsarskara. 

Imorgon när sågningen kom,

Av , , 1 kommentar 9

Det här…

 

Nej. 

 

Jag orkar inte. Inte ikväll. Vi låter den stora bågsågen hänga kvar i förrådet över natten. 

 

Men ni vet att när man flyttat till en helt okänd stad, när man bosätter sig i ett grävlingsgryt, när man lever på vad som måste räknas som absolut minimumlön även av det tanzaniska fackförbundet för arbetare på bommulsplantage, när man en bredd på sitt sociala kontaktnät värdig en dömd sexförbrytare…

 

När man lever så… bara för att kunna satsa helhjärtat på att spela fotboll… då…

 

Då är det inte så roligt att komma hem efter en match som idag. 

 

Så kan vi säga. Tills vidare. 

Ersängsvallen, 19:00,

Av , , 2 kommentarer 6

Förvånande svaga reaktioner på Simon Mårtenssons knäskada. Jag läste på hemsidans gästbok en kommentar som löd "Simon förkyld?? Hur allvarligt??" och när då UFC-bloggen avslöjade att skyttekungen nu skadat knät kunde jag inte ens föreställa mig reaktionerna som skulle svalla genom hela Västerbotten. 

 

Särskilt när skadan visade sig mer elakartad än vad alla hoppades på under måndagen. Nu missar han väl stora delar av hösten. Om inte hela. 

 

Riktigt tråkigt. Kanske har Kung Erik varit vår genomgående bästa spelare under våren – men nog har Mårtensson varit vår allra viktigaste. Detta då han ofta agerat ensam forward, burit upp vårt anfallsspel som relativt ensam uppspelspunkt. Varit rätt oersättlig som ensam spjutspets. 

 

Och gjort våra mål. Bara det. 

 

Synd om UFC, med andra ord. Men allra mest synd är det ändå om Simon själv. Den lockprydde teknikern har väl, vad jag förstått, redan haft sin beskärda del av skador under sin korta karriär. Att han fått den senaste säsongen halvt fördärvad av diverse kroppsligt trassel. 

 

Och så får han äntligen vara hel en vårsäsong, äntligen chansen att spela ordinarie på topp i Division I – och stänker omgående dit tio baljor. 

 

Bara för att bli långtidsskadad igen. 

 

Det är förstås tur att Danny är klar, men han känns i mina ögon inte som en lika komplett "etta" i en 4-5-1-uppställning. Han berättade exempelvis sist, över en asiatbuffé, att han under matcherna "inte kände något behov av att vara med i spelet". 

 

Det hade varit jävligt roligt att se Danny tillsammans med Simon på topp. Jag tror de kunnat uträtta Division I-mässiga stordåd tillsammans. 

 

Nu får vi se några nya konstellationer på topp. Kanske någon DVD-moldav eller blu-ray-est skyndas in i truppen? 

 

Eller är det dags för herrar Arestav och Sundqvist att kliva ut ur Mårtenssons skugga och börja producera baljor? Ett första svar på det lär vi få ikväll då jag antar att nämnda duo startar på topp mot Mariehem; 19.00 på Ersängsvallen. 

 

Väl mött. 

(Jag hade skrivit "peace out" men jag har åter igen slut på kontanter på fickan)

BREAKING NEWS: SIMON MÅRTENSSON SKADAD,

Av , , 2 kommentarer 12

Simon Mårtensson är först på bollen, halvt fri med målvakten, tänker avsluta på ett tillslag, göra ännu ett mål. 

Då händer någonting i knät. Han faller skrikande till marken. 

- Jag hoppas att det bara är nån översträckning, säger Mårtensson direkt från väntrummet på akuten. 

Endera fastnade han i gräset, eller så fastnade han med foten ovanpå bollen. Ingen, inte ens Mårtensson själv, visste säkert vad som hände när han skulle klippa till på Ersängsvallens fina gräsmatta. 

Det är ännu oklart vad som hänt i skytteligaledarens knä. Spekulationerna gick vilda på träningen medan knät lindades. 

Andramålvakt Mattias Bergström, som arbetar som sjukgymnast till vardags, hade några teorier då Mårtensson menade att smärtan var som värst "under knät", ner mot knävecket. 

- Det borde inte kunna vara bakre korsbandet. Det är väldigt ovanligt att man drar sönder det bakre korsbandet. Jag tror nog aldrig jag varit med om nån som gjort det på en fotbollsplan, sa Bergström. 

Han var istället hoppfull om att det istället skulle kunna vara "bara" en stukning av de bakre ligamenten. 

Sent igår kväll hade Simon Mårtensson ännu inte fått några besked från sitt akutbesök på sjukhuset. 

- Smärtan är borta nu, så det är ju bra. Det är dock fortfarande svullet, så vi får se… Jag hoppas att det är nån översträckning, säger han ytterst exklusivt till UFC-bloggen direkt från akuten. 

Alldeles oavsett vad som hänt med knät så lär det som allra minst handla om två veckors vila, menar sjukgymnast Bergström. 

Det gör att Mårtensson med största sannolikhet missar söndagens drabbning mot Hammarby – till vilken inte heller Danny Persson är spelklar. 

UFC-bloggen siktar på att göra en uppföljning på skadan under morgondagen. Tills vidare får alla UFC-anhängare hålla samtliga tummar för att knät är så välbehållet som möjligt. 

Skadeläget i övrigt ser ut som så att Kung Erik Lundström vilade med en öm, möjligen överansträngd, baksida samt att Ali Jasim satt på sidan med känningar i en höftböjare. Jonte Jonsson och Fredrik Wennebro var hemma förkylda. 

Provspelande Nate Weiss fick besked efter träningen att det inte blir nån fortsättning i UFC-tröjan. Seif Khadim hade inte fått något kontraktsförslag i näven, men det är på väg. 

- De sa att vi skulle sätta oss ner på onsdag, säger han. 

Träning, reklam och snabba cash,

Av , , Bli först att kommentera 18

Regn och rusk ställde in eftermiddagens och kvällens aktiviteter i Obbola. 

 

Och när såväl en internmatch som en grillning regnar inne finns det inte mycket att rapportera hem om för en tåskadad stackare. Men jag gör ett försök: 

 

Vi kan väl meddela att förmiddagens stora spelövning avgjordes genom att Seif Khadim prickade Danny Perssons kalufs på en hörna. 

 

Av det lilla jag sett av Seif så verkar det vara en bra inläggsspelare. Och när vi nu har en orangehårig ångvält inne i offensivt straffområde så kan högklassiga inlägg bli ett riktigt farligt vapen. 

 

… även vid hörnflaggan skulle inläggskvalitet komma till pass. Vi har gjort ett hörnmål på hela säsongen trots att vi har ett relativt storvuxet lag – en del måste förklaras med att många hörnor slagits… hur ska jag uttrycka det med en vänlig ton… eh… skevt. 

 

Nåja. Det såg som vanligt ut att vara en riktigt rolig, fartfylld träning där det skreks och vrålades friskt från alla håll under det prestigefyllda tvåmålsspelet. 

 

Själv låg jag på en brits och blev dragen i tån under större delen av träningen. 

 

Men imorn. Kanske. 

 

Annars då? Istället för Obbola-eftermiddagen blev det ännu en lunchbuffé på Great Eastern. En lång sittning med Danny, Simon och Johan Larsson där diverse fotbollsrelaterade ämnen stöttes och blöttes. "Var Simon Mårtenssons mål borta mot Frej århundradets snyggaste mål?", "hur går det för Dannys hemsida?" och "kan verkligen en tåskadad mittback, som bara motionscyklade nån halvtimme, unna sig en backning av den friterade kycklingen?" var några av frågorna som diskuterades. 

 

… Dannys hemsida? Jo, målspottaren driver – tillsammans med en kompis – www.supporterprylar.se. Hemsidan för dig som vill beställa allt från Barcelona-matchställ till mammelucker med invirkad Doncaster Rovers-logga. 

 

(Jag skickar en faktura, Danny, för denna ovärdeliga reklamexponering)

 

… och om någon kunde vilja vara vänlig att tipsa om ett annat asiatiskt bufféställe. Helhetsbetyget på Great Eastern kan inte bli mer än godkänt då de saknar jordnötssås vid buffédisken. Jordnötssås som är själva fundamentet, själva grundpelaren i all asiatisk matlagning. 

 

Jag hann med ett styrkepass på IKSU med Kung Erik innan det bjöds till ännu en pokersittning i Marko och Bönis lägenhet. 

 

Efter att ha suttit och brejkat iven i stort sett alla tidigare gånger fick jag ikväll lämna bordet ordentligt plus – med en gedigen bunt ihopknycklade sedlar i fickan. Nästan en gummibandsrulle full. 

 

Många säger när de vinner stora summor pengar att de "hoppas att pengarna inte förändrar oss som människor". Jag vann en struntsumma i afton – men jag fick mängder av sedlar på fickan. Svarta, snabbt intjänade slantar. Och det lär förändra mig i grunden ett tag, tills sedlarna är borta. 

 

Tips mottages gärna på var i Umeå jag kan köpa autentiska FUBU-jeans, robusta guldkedjor, bergsprängare och bandana. 

Fredagkväll,

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag orkar inte skriva om gårdagens match. 

 

Som den oöverträffliga olycka jag är lyckades jag släntra in på Umedalens IP efter femton spelade minuter. 

 

Då hade matchens – skulle det visa sig – enda två mål redan fallit. 

 

De sjuttiofem minuter jag fick se var… bara dåliga. Riktigt dåliga. 

 

Vi spelar lika mot, inte Umedalen – som ju åtminstone är ett topplag i tvåan, utan Umedalen utan Danny Persson. Ett lag jag har svårt att se ska haka på någon toppstrid i höst. 

 

Jag hoppas att vi kan skylla det mesta på att Erik Löfgren saknades vi var slitna. Den här träningsveckan har nog varit säsongens tyngsta. Vi körde till och med rätt hårt även på fredagsmorgonen – och det syntes på planen. Dålig rörelse, ingen som tog löpningen för att visa sig – något som ledde till att det blev en massa planlösa långbollar mot ingen alls. 

 

Inte ens Kung Erik var bra. Det måste säga nånting. 

 

Provspelar-Nate gjorde en väldigt blek insats under sin tid som forw… ja, tanken var väl att han skulle vara forward men han sjönk stundtals djupare än balansspelarna. 

 

Seif var däremot rätt pigg under sitt inhopp. 

 

… och den där Jim i Umedalenkassen? Jag har sett honom två gånger (han spelade en träningsmatch med oss i våras där han gjorde ett ingripande – en sinnessjuk dubbelräddning på en straff) och av det jag har sett får jag väl lov att anta att det är, typ, världens bästa målvakt. 

 

Satt någon mot förmodan och filmade matchen så har vi ju en given Youtube-succé taggad som "worst+miss+ever+football". Jonas Nilsson får ett inspel, står en meter framför det helt öppna målet, väljer att ta emot bollen (säkert för att undvika en genant felträff och missa) för att sedan, lugnt och tillbakalutat, placera bollen – utanför. 

 

Nåja. Trevligare blev det efter matchen då Johan Larsson bjöd in till en pool- och grillkväll hemma i sina föräldrars smäckra villa. Jonas Nilsson, känd som "Stigga" men även (av anledningar jag inte vill börja nysta för djupt i) som "Puff-Kaninen", hade köpt in mat som man fick köpa in sig på. 

 

"Puffens mix", som han döpt blandningen, bestod av så många allsköns diverse köttstycken att jag tappade räkningen just när han räknat upp "kebab" och "hamburgare" efter varandra. Det lät på förhand som en riktigt trasslig blandning som någon lönnfet pojke, som mycket väl kan heta Niko, naivt drömt ihop för sin stora födelsedag. 

 

Men det smakade faktiskt fantastiskt. 

 

 

Diverse wokade kreatur med ris och grönsaker och… tja, eftersom jag inte är en tjej så behärskar jag inte riktigt den här ta-kort-på-sig-själv-och-sina-vänner-genom-att-veva-upp-näven-och-knäppa-en-bild med-kameran-vinklad-ner-mot-en… men bilden får det att se ut som om Jens Sjöström, chaufför till och från Carlslid, sitter och ölar till den smäckra wokblandningen. Det gjorde han inte. 

 

Ölen… tillhörde överhuvudtaget inga UFC-spelare, inga serieledare i Division I, utan… nåt annat löst folk. 

 

Jag tror nästan hela truppen var samlad. En bra kväll. 

 

Imorgon är det morgonträning, internmatch och grillning ute i Obbola. Det borde kunna bli en bra dag och… ett bättre blogginlägg. 

”It’s just masturbation”

Av , , 2 kommentarer 14

Jag har inte tänkt tråka ut er med ännu fler utläggningar om mina tåbryderier. Finns det något intresse för en trasslig mittbacksreses än trassligare stortå kan ni läsa dagens update – där en läkare subtilt insinuerade att jag var alkis – på den här portalen.  

 

Det blev hur som helst ännu en kväll på IKSU. På träningscykeln. Svettandes mig genom programmet "Alpine Hills", upp för diverse fiktiva bergsetapper – den ena jävligare och brantare än den andra. 

 

Jag skulle vilja skicka ett meddelande till mig själv i framtiden. Till mitt medelålders jag. Ett kort koncist meddelande: 

 

Cykla aldrig på träningscykel. 

 

Det är det tråkigaste man kan göra. Att träna utan boll. Jag tror att jag ska lova mig själv att – hur lönnfet jag än börjar bli – aldrig sätta min avdankade, medelålders ända på en skavande träningscykelsadel. 

 

Jag förutsätter att ni haft den goda smaken att se alla Seinfeld-säsonger ett par gånger. Då minns ni att George en gång uttrycker sig på följande vis: "You must have a good story, otherwise it’s just masturbation". 

 

Jag skulle vilja säga så här om idrott i största allmänhet: "You must have a ball, otherwise it’s just masturbation". 

 

Att då sitta och svetta sig själv harmynt på en träningscykel för att sedan cykla ner till Gammlia igen och se sina lagkamrater spela en intensiv, tempostark och närkampsstinn fotbollsmatch… det…

 

Det är som att sitta och talla på sig själv till bilder ur en gammal Ellos-katalog – samtidigt som du därefter kliver in i ett taffligt ljussatt rum och ser att alla dina vänner idkar gymnastiska övningar med varsin Victoria’s Secret-modell. 

 

Typ. 

 

(Morgonträning imorgon. Trippla alarm ställda. God natt)

Allmänt trassel som har väldigt lite med UFC att göra (Alternativ rubrik: Ett helt vanligt inlägg på UFC-bloggen),

Av , , Bli först att kommentera 21

Naprapat-Andreas hade ingen spruta med mittbackstestosteron. Istället tyckte han att jag skulle ta mitt arma lekamen och min rekordlåga smärttröskel till närmaste röntgenmaskin. 

 

För så här pass trassliga mittbacksresar innebär det att man cyklar upp för en eftermiddag på akuten.

 

Jag var, efter ett antal besök på akutavdelningen hemma i Sundsvall, beredd på en eftermiddag där man sätter sig i ett väntrum och åmar sig, andas högt (den gamla Erik Lundström-taktiken) och vänder sig i påhittade plågor för att försöka tränga sig före i den oändliga kön av rullstolsburna tanter med andetag som alla verkar vara det allra sista, gallskrikande romer, gråtande kolikbarn och spetälska vättar. 

 

Men icke. Det gick faktiskt – med mina tidigare akutvårdsbesök som måttstock – väldigt smidigt. Jag var ensam i väntrummet på sjukhusets akutavdelning. Fick ganska raskt min fot tittad på. Blev än raskare bortskyfflad med min uppenbart icke-akuta skada till Norrlandskliniken. Där gick det också undan. De testade blodtryck, sänka, allmän trasslighet innan jag fick en remiss för röntgen uppe på sjukhuset igen. 

 

Till slut, när klockan slagit en rågad femma, fick jag svar på plåtarna av röntgendamen. 

 -Ingen fraktur. 

Inget annat heller? Dom pratade om att det kunde va’ nån benpåbygg…

- Ingen fraktur. 

 

Det var tydligen det enda svar man kunde få. Nåja. 

 

Som tur är så fabulerar inte hela UFC-truppen diffusa tåskador för att slippa springa. Det genomfördes ett jojo-test på Gammlia och jag hann just dit för att se upplösningen. 

 

Till synes oberörd joggade slitvargen Henrik Sennström till segern. Generellt var snittresultatet en aning sämre än det från i våras. Månne för att vanligtvis överlägsne Kung Erik stod på sidan med en känning i halsmynningen. Även Simon Mårtensson, den unge mannen som gett "Ung man som står på sidan småskadad och ser på träning" ett ansikte, stod på sidan – semisjuk även han.  

 

Imorgon ska jag presentera de två provspelare som var på plats. Min ständigt sniffande journalistnäsa lyckades… inte riktigt få namnen på de idag. 

 

Jag å min sida fick min träningsdos på IKSU. Men jag kände mig en aning hungrig efter mitt femtimmars röntgenäventyr – så jag flyttade fram IKSU-besöket. Till klockan nio. 21.00. 

 

Kvällen till ära, när jag iförd UFC-mundering skulle cykla genom stadskärnan, hade Umeborna gått man ur huse och torget var så pass fullt som det bara kan vara när The Poodles spelar svensk medelåldersglamrock på en provisorisk scen. Det skulle kunna förklaras bort som ett "olyckligt sammanträffande" – men alla som läst grunderna i marknadsföring förstår direkt att jag tog till vara på den samlade folkmassan, den stora scenen, genom att försöka lansera "Erik Löfgren – UFC-stjärnan" på ett subtilt men tydligt sätt. 

 

Jag trodde att det skulle vara väldigt folktomt på gymmet vid niosnåret på en ljuv sommarkväll. När The Poodles spelade på torget och allt. 

 

Men icke. Kan ni tänka er vilka som väljer bort en uteservering i kvällssolen för att pumpa biceps och lyssna på RIX FM-musik? Det kan ni nog. Jag kan säga som så här: 

 

Det var alldeles för mycket tribaltatueringar per hudcapita. Alldeles för mycket muskler per linnecapita. 

Hallå igen, hur är stan en sån här kväll i juli när sommarn regnat bort?

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag får börja med att ursäkta den totala inläggstorka som rådit på denna trasslighetens portal under sommarsemestern. 

 

Men ni vet hur det är när man åker till Huvudstaden. Full fart dygnet runt, skrikande neonljus, gatorna fulla av taxibilar, luxösa shoppingstråk och… ja, hur som helst – nu är jag tillbaka från Sundsvall. 

 

… skulle någon vara intresserad att läsa några alster från mitt semesterfirande (som i och med att två inlägg behandlar två olika avsnitt "Morden i Midsomer" kanske inte riktigt var så ‘wild and crazy’ som jag vill ge sken av ovan) så går det att tillgodogöra sig här. 

 

Nu ska jag gå till Naprapat-Andreas och förhoppningsvis få rätsida på min vänstertå som fortfarande smärtar. Kanske får jag en spruta mittbackstestosteron direkt in i venen så att jag slutar känna av dylikt fåniga skador. 

 

Jag skulle heller inte tacka nej till något prestationshöjande utöver det smärtbefriande – ifall jag vill halta mig över nivå Kedjerökande-balt-efter-VM-i-köksfläktsbolmning på kvällens jojo-test.

 

På återseende.  

Som initierad UFC-blogg är jag stolt över att vara hundratjugotvåa på bollen,

Av , , 2 kommentarer 22

Det lönar sig att titta in på hemsidan – även under semestern. 

 

Jag antar att Håkan Bäckström, som sig bör, har klättrat upp på torgets högsta staty för att skrika ut "Danny är klar!"  till en jublande, dansande pöbel på Umeås torg. 

 

På UFC-bloggen nöjer vi oss för stunden, mitt uppe i att ordna och ställa i ordning för en grillkväll där alla som är någonting i Norrlands Huvudstad där det arma fåtal som haft missnöjet att råka trassla in sig in i min bekantskapskrets är inbjudna, att säga;

Välkommen, Danny. 

 

(Det är väl bäst att tillägga att innan jag smäller i mig halvannan grillad grissugga, ett halvt ugnsrostat potatisland, nån skål bearnaiessås och sveper ned detta med något jordigare vitt i afton så ska jag ta och löpa något varv runt sjön. 


Jag tänkte bara påpeka det, så att Håkan inte känner sig nödgad att hämta in någon tvåmeters mördarghanan till mittback i sommar.)