Sluta dröm om det ljuva livet, du kommer aldrig vara med om det,

Hej. Med en sovande afrikan hängande över axeln tvingade jag iväg en krönika till tidningen under gårdagens hemresa. Jag fokuserade mina knappa tre tusen tecken på Ranheimsdrabbningen; eftersom jag tänkte att det skulle ha varit till mest allmänintresse för den stora fotbollsintresserade pöbeln. 

 

Det kanske var rätt. Vad vet jag. Vem bryr sig; Stigga berättade att de kört med samma bylinebild som tidigare – den som de helt oförhappandes tog innan en träning och där mina underarmar har Karl-Alfredska proportioner – och då är ju allting förstört och bränt. 

 

(Innan en träning! Vilken bloggare med respekt för yrket släpper igenom dylika bilder på sig själv?)

 

Nåväl. Här tänkte jag ta upp allt från helgen som inte fick plats i tidningen. 

 

Vi börjar, som den direkta kollega till Sofi Fahrman och Kenza man är, med att modemässigt utvärdera årets reseställ. 

 

Modell är MIKAs fullblodsproffs Jens Sjöström som trots kort varsel inte behövde mer än en halvtimmes fotosession på sig vid Statoils löskarrahörna för att till slut sätta den där mustiga brunbjörn-på-narkos-blicken. 

 

Sportigt verkar vara på tapeten i vår. Jag tyckte att någon blazerprydd tjomme hos Malou nämnde det för någon morgon sedan – och då ligger ju Umeå FC:s nya reseställ helt rätt i tiden. Luftig bomullspiké under sportig, neonblå jacka i snabbare material, ett par svarta prasselbyxor som med enkelhet kan matchas nedertill med ett par foträta gympadojor. 

 

Stället hade varit uppe och nosat på ++++ om det inte vore för att ingen av outfittens fickor går att stänga medelst dragkedja eller ens knappanordning. Fickornas ständiga vidöppenhet ledde till att jag under resans gång i perioder var utan såväl mobiltelefon och kort som hemnycklar. Hade jag varit en person vars mobiltelefon inte var gravt defekt, som haft en färsk lön på sitt kontokort (och inte en "här får du för att du spelar lite fotboll och bloggar lite"-peng) och vars nycklar lett till ett hem med värdesaker och inte ett kasslerosande gryt hade jag blivit så pass orolig att jag sänkt årets reseställ till +. 

 

Nu stannar vi vid svaga +++. 

 

Det anordnades en frågesport i bussen. Jag bildade lag tillsammans med Wennebro och Henke. Frågorna berörde såväl Superettan som astronomi som bibelkunskap som geografi och när blyertsröken lagt sig fick vi se oss slagna av ett enda lag – det med Kung Erik och Wallerstedt. Jag tyckte vi hade täckt det mesta; jag tog alla de fotbollsfrågor vars svar en FM-pundare ramlar över dagligdags, Wennebro spikade bibelkunskapen på ett sätt som fått Hossiana att titta ner på honom med stolthet i ögongipan och ekonomilektor Sennström kom inflikande med sin universitetserfarenhet vid behov. 

 

Men geografin? Städer? Landskap?

 

Wallerstedt, 42, har åkt igenom en del landskap under sin fotbollskarriär. Många gånger innan ord som "bärbara telefoner", "datorer" och "Football Manager" var allmänt vedertagna och man istället fick sitta längst framme tillsammans med chauffören, kanske läsa en bok och då och då fråga "hur långt är det till Degerfors?". 

 

På detta vann han under fredagens resa en påse Polly på min, Wennes och Henkes bekostnad. Möt Jonas Wallerstedt; Umeå FC:s egna "Statistikmannen". 

 

Hur som helst. Vi kom fram till slut. Och jag har nämnt kort hur trassligt vi bodde textledes. Nu ska vi, med vetskapen om att en bild säger mer än tusen ord, konkretisera. 

 

Marko bäddar sin överslaf. 

 

Det fanns en planka för varje mjukdel i min kropp att vila på och därigenom hålla mig vaken. Jag låg i sängen i nio timmar under fredagskvällen – fick en timmes sömn. Inför lördagsnatten hämtade jag en till madrass från ett annat rum, applicerade denna under ursprungsmadrassen och min överslaf blev då till en… säng och inte någon gammal svensk husmansvariant på en japansk spikmatta. 

 

Vlado, knappt urskiljbar under starkt lysrörssken, unnar sig ett glas mjölk under kvällsfikat. 

 

Kvällsfikat i sin helhet. 

 

Rundpingis tills klockan slog 23.00. Då var det "ro" som skulle råda bland gästerna i vandringshemmet. 

 

Teverummets teve; vandrarhemmets enda. 

 

Det får vara allt för ikväll. Jag låter eder smälta denna bildexplosion och återkommer imorgon.