Hejdå, hemskt mycket hejdå,

 När jag var tolv år gammal stod jag på IP i Sundsvall. Giffarna mötte IFK Göteborg i den allsvenska premiären, den ombyggda arenan skulle invigas, läktarna var välfyllda och det bjöds på ett storslaget och färgsprakande tifospektakel.

På planen, i allsvensk GIF-mundering, stod spelarna och presenterades under konfettiregn, applåder och glada tillrop från en mångtusenhövdad skara som ville de allt väl.

Där stod Mattias Thorsell, en till synes skelbent långdistanslöpare från Essvik utan uppenbara spetsegenskaper, och jag minns än idag hur jag stod och tänkte att “om ‘Thorssa’ får spela här; då kommer jag också göra det. Garanterat.

Så tänkte jag, som spenslig men ack så teknisk mittfältsvirtous, och såg med ett leende över gipan fram emot en fotbollsmässig räkmacka, kantad av smäckra djupledsbollar och tvåfotsdribblingar, fram till åtminstone allsvenskt spel.

Det, ehm, blev inte riktigt så.

Två år senare, efter att ha växt så pass skelt att Universal hörde av sig om en uppföljare till “Elefantmannen”, var jag inte med i det första landskapslagsläger där Medelpads fyrtio bästa spelare var med. Det kändes som om typ alla med två funktionsdugliga ben som någonsin scoutats butiksbläddrandes i en Buster-tidning hade nypt en tröja.

När jag var sexton hade jag medelst längdövertag nätt och jämnt jobbat mig in som mittback i Giffarnas pojkallsvenska startelva, men var nog aldrig särskilt nära att nypa en TipsElit-tröja. Jag gick till Division IV. “Fa-an så seriös du är”, yppade någon alkoholbelupen andedräkt när min knappt sjuttonåriga lekamen inte fylldes med öl på lagfesten.

Jag fick komma tillbaka till Giffarna och TipsElit. Jag satt på bänken hela våren; “här, håll det här kallt åt mig”, hade tränaren kunnat säga och stoppa ett paket fruset torskblock innanför min uppvärmningsjacka. Men under sommaren berättade han istället om en ny policy där “den som är bäst under veckans träningar ska spela”.

Jag spelade från start hela den hösten.

Ny tränare året därpå. Bänken och torskblocksvärmning hela våren; startplats under hösten och till slut hade jag, efter halvannan bra seriematch och någon hygglig träningsvecka med a-laget nypt mig en tröja i GIF Sundsvalls a-lag.

 

 

Jag ville väl mest säga att även om jag kan låta bitter – och det är jag väl kanske generellt också; jag ger ut svordomsordlistor i huvudet varje gång jag cyklar över Tegsbron i motvind – så har jag alltid försökt anamma ett så där närmast frireligiöst vi-kämpar-på-sinnelag till fotbollen. En “If you’re dealt a bunch of lemons, you gotta take those lemons and shove ‘em down somebody’s throat ‘til they see yellow!”-kinda guy fotbollsmässigt.

I våras hade alla spelare ett kort, kanske minutlångt, möte i februari där tränarna berömde min försäsong och hur man behövde min uppspelsfot där bak.

Det lät väl bra, tyckte jag.

Sedan har månaderna gått. Det stod I slutet av mars ganska klart att jag åter skulle få ansvaret för inte mycket annat än att hålla torskblocken på kylning. Träningsveckan verkade inte spela någon större roll i rangordningen bland mittbackarna, åtminstone inte för mig, men jag körde på med min beprövade karriärstaktik att vecka efter vecka försöka köra ner citroner i tränarnas strupar tills dess att de till slut skulle måsta se gult.

Med mitt helyllesvenska (personkännaren Danny Persson utsåg på stående fot mig till lagets, tillsammans med Wennebro, allra svenskaste spelare) fotbollslynne tog jag, trots att läktarplatserna avlöste varandra, aldrig något snack privat med tränarna.

Förrän tränarna för någon vecka sedan utannonserade att alla spelare skulle ha ett femminuters individuellt möte.

Jag såg mycket fram emot mötet. Ojvoj, så jag såg fram emot det. Äntligen skulle jag få konkreta svar på vad jag skulle behöva göra för att slå mig in i laget.

Jag gick därifrån med en konsensus att “konkurrenssituationen är tuff för dig i år” (för tuff, läste jag in) och “det kommer att bli skador och avstängningar och innan säsongen är slut är jag säker på att du har gjort några matcher”.

På den konkreta frågan “men vad ska jag försöka jobba på för att slå mig in I laget?” fick jag inget konkret svar.

Sedan sattes väl beslutsbollen ganska snabbt i rullning.

 

 

Jag är ingen intellektuell ung man (fast jag vet inte; väldigt få Mensa-test utgår från sitta-och-spela-Football-Manager-i-morgonrocks-scenarion) men jag har sedan länge insett att om man ägnar sin heltid åt att spela fotboll så vägs den allmänna meningslösheten nätt och jämnt upp av de gånger du matchledes får en tusennävad applåd eller av glädjerus spontanbildar en homoerotisk hög efter ett mål.

Spelar du inte matcher så går ekvationen inte ihop.

Jag. Vill. Göra. Någonting. Annat. Vadsomhelst. Inte sitta och vänta tills halv tre på eftermiddagen för att träna fotboll och hoppas att någon skadar sig.

Förra onsdagen gick jag till Håkan. Han var mycket förstående. “Jag vet att spelare som inte trivs inte presterar på planen” och “vi kan inte ha missnöjda spelare i truppen”.

Jag blev mycket glad över det förstående mottagandet – jag lämnade mötet med ett leende på läpparna – även om jag någonstans antog att det han egentligen tänkte var att “vi kan inte ha några enorma Winston Bogarde-löneposter i truppen” och utvecklat med att förklara “inte nu när UEFA knackar på med sina Financial Fair Play-regler”.

 

Kort lista på tjänster Umeå FC kan fylla det månatliga löneutrymme jag lämnar efter mig med:

- En bekväm thailändsk bärplockare

- En baltättad speleman mot fackmannamässig mynt-i-hatt-taxa

- Stallhyra för en mindre shetlandsponny

 

 

Det tog halvannan vecka, det blev några smärre trassel, jag har dragit slutet av denna tårdrypande historia tiotalet gånger; men nu…

… nu sitter jag här.

 

 

Jag har ingen framtid utstakad, jag har dock en karriärsmässig edge som få andra; nämligen att jag “vill jobba inom media”, något som torde göra mig till hett villebråd på en marknad som väldigt få unga människor tenderar att söka sig till.

 

Dessutom är jag rätt säker på att om jag spelar mina kort rätt så kommmer jag inom bara några år att vara en etnisk svensk mitt i livet; så det kommer nog att lösa sig.

 

 

 

Det har varit en ära att nattledes krysta fram UFC-relaterade blogginlägg för er, ni har varit en underbar publik. Vi får se om någon är villig att axla den trassligt nötta mantel jag lämnar efter mig. 

Etiketter:

22 kommentarer

  1. Isac

    Äh, vad tråkigt att du slutar, du var ju en favorit i UFC!

    Nå, hoppas du hitt på nått annat att pyssla med. Du är ju en fena på FM, och har erfarenhet av elitfotboll, varför inte satsa på att bli manager?

  2. AJ

    Har följt dina inlägg och ditt öde. Du kan säkerligen få en meningsfull fotbollskarriär igen och du gör helt rätt. Var stolt och tänk på de främsta stunderna på planen. Ingen kan ta ifrån dig dem. Hoppas du kommer tillbaka till fotbollen (och bloggetern!) men framförallt: Lycka till!

  3. Sonny

    Tråkigt. Men du borde ta vara på din enorma begåvning för det skrivna ordet, det kan ta dig långt även om det är utanför fotbollsplanen.

    Om det finns någon rättvisa så finns det en skrivbordsstol, laptop och en hyfsad lönecheck som väntar på dig någonstans där solen alltid lyser.

  4. hog

    Surt som snor men på den ljusa sidan så slipper du blåsten och pollenet i Ume.

    Hemmavid så verkar Selånger vara på väg upp i tabellsystemen, kanske läge att se om de kan behöva nån bussåkarveteran. Högman är ju en riktig tränare så det kan ju bli lite utveckling också på det fotbollsmässiga planet.

    Sockerstek-Ek kanske har nån öppning till nått lag nere i 08-området ifall du vill se dig om lite.

    Den där försäsongen i Giffarna var ju riktigt bra.

  5. Koffert

    Tråkigt men förståeligt med en time out. Tycker du borde fått chansen att visa upp dig när försvaret darrat så som det gjort, speciellt då Sjöström inte direkt gjort några superinsatser heller som tredjeval på mittbacken. Men just mittback är väl en svår position att slå sig in på och inget man gärna ändrar på om man absolut inte måste.

    Kommer att sakna din fantastiska blogg och även minnas det stabila spel du visade upp under förra säsongen (även om du kanske själv skulle beskriva det som trassligt). Lycka till i framtiden och hoppas få se dig på planen igen någon gång, eller varför inte i någon VM-studio med Bojan Djorjic, Anna Brolin och Olof Lundh ;)

  6. Tifoso

    Har väl aldrig varit någon större förespråkare av ditt fotbollsspel men din inställning har varit högst berömvärd. Det värsta som finns är de som sätter sig själva i första rummet och grinar sig in i laget, någonting du undvikit med bravur. Hoppas att du lyckas med vad du än må företa dig i framtiden.

  7. LE

    Vad trist att du försvinner från UFC. Du har verkligen bidragit med en intressant och rolig blogg. Jag önskar dig all lycka i framtiden!

  8. Mark

    Hej Erik
    vill önskar dig lycka till med vad du gör nu att du har tagit time out, du är värd mer…….

  9. En i publiken

    Klokt beslut.
    Tycker nog du förtjänade en plats, framförallt eftersom du är den klart spelskickligaste mittbacken av alla i truppen men tyvärr så verkar inte det prioriteras i dagens ufc.

    Din blogg håller hög allsvensk klass och du ska absolut fortsätta inom media.
    Jag kommer följa din framtid i din andra blogg.

    När jag tänker efter så kommer jag trots att du är en bra fotbollsspelare sakna dig mest här på bloggen och det visar väl på att du är bättre på skriva än att spela fotboll.
    Så sluta aldrig skriv, du är otroligt begåvad på det och det har varit ett nöje att följa dig och ufc på den här bloggen.

    ”en gång till, en gång till”

  10. Tanten

    Jag är en medelålders tant. Läser inga bloggar utom din. Varje dag jag går in på http://www.vk.se letar jag upp sporten för att se om du skrivit något nytt. Med en skön kåserande stil har du gett mig en liten inblick hur det oglamorösa livet som elitfotbollsspelare i Umeå
    är.

    Jag hoppas att du fortsätter din journalistiska bana och önskar dig lycka till !

  11. Tony

    Lidström och Löfgren. På samma dag.

    Hockeyn och fotbollen fortsätter men den blir aldrig mer densamma.

  12. Patrik

    Kommer att sakna dina underfundiga texter och ditt bildspråk, som gett en annorlunda och intressant inblick i en elitfotbollsspelares vardag.

  13. fjolltorven

    Grymt tråkigt att höra! Umeå borde tacka dig mer för utan dina insatser som mittback ifjol när Sjöström var skadad så hade de aldrig lirat i SE!
    Du gjorde då ett ärligt försök, stort cred för det till dig!

    Sen bloggen, som andra sagt, världsklass… Kul med någon som inte bara skriver 3 intetsägande meningar utan på ett jävligt skönt sätt berättar lite mer!

    Önskar också dig stort lycka till, hoppas du hittar jobb snart och hittar glädjen igen!

  14. G Raynor

    Tycker att du har tagit ett modigt beslut ang fotbollen. Det är ju rätt tänkt att man tränar för att få spela, i alla fall ibland. Glöm nu bara inte att du har goda kvaliteter du också, det såg vi ju i fjol. Det finns t ex ett topplag i div 2 här i Umeå som kanske gärna skulle vilja ha förstärkning – och som nästa år förhoppningsvis spelar i div 1. Men vila gärna ett par veckor först så att suget kommer tillbaka (om det nu är tillfälligt borta).

    Håller med alla andra som berömmer din blogg. Helt klart att du har talang här. Nu är ju dock journalist en av de dummaste utbildningar man kan skaffa sig enligt alla prognoser. Trassliga framtidsutsikter, skulle du kanske säga själv. (Mantrat är Skola – Vård – Omsorg, som du vet. Med div tillägg som förskollärare, vissa it-branscher och ingenjörer…)
    Men OM du ändå vill satsa på detta så har du en av Norrlands allra bästa journalistutbildningar alldeles i närheten, nämligen på Strömbäcks folkhögskola. Bara så du vet. :) Lycka till både på och utanför planen!

  15. Lars

    Tråkigt att du lämnar UFC. Med tanke på ditt spel förra säsongen tycker man du borde fått en chans även i år speciellt efter din målglada försäsong.

    Det ska sägas att det har varit betydligt roligare att läsa din blogg än att se UFC spela under året.
    Tvivlar på att någon av de andra UFC-spelarna kommer kunna fylla ut de bloggskor du lämnar efter dig.

  16. Peter

    Trist. Denna blogg är den som jag följt mest och gillat mest! Hoppa kunna läsa mer av dig framöver. UFC-tränarna har begått tjänstefel som förlorar dig. Nu blir de jumbo tyvärr men jag hoppas jag har fel!! Hoppas du fortsätter spela o då helst i Umeå, Mariehem skulle passa kanske då de är ett topplag i tvåan, eller Robertsfors som kan ge dig en slant. Ha det bra!!

  17. hog

    Thorsell må ha kommit från Essviks AIF till GIF men inte är han från Essvik, Klockarberget is in da house och Söröje var moderklubben.

  18. Sefik Ibra

    Riktigt tråkigt att du väljer att sluta, men så länge det känns rätt för dig så är det väl rätt. Du har dock en lovande framtid inom media, din blogg är nog den bästa fotbollsbloggen jag läst!

    Lycka till med allt!

  19. Victoria

    Du kommer iallafall inte ha några som helst problem med att ”göra något inom media”. Dina blogginlägg är som sagt det roligaste som ”toppfotbollen” i den här stan för med sig!

  20. dejf

    Tack Erik! Sveriges bäste fotbollsblogg. Jag har inte brytt mig om UFC något vidare – men jag har följt en blogg som handlat om ett bottenlag i Superettan i en stad 80 mil bort. Det kanske säger något om hur bra bloggen varit.

    Lycka till med fotbollen vidare!

  21. kola

    Som fan av fotbollsspelaren OCH bloggaren Erik Löfgren blev jag förbannad när du drog. Därför har jag inte skrivit något förrän nu. Har liksom inte kunnat, långsur liksom. Men va fan, du måste göra det som känns rätt för dig och att nöta bänk är ingen höjdare. Alltså Erik, jag gillar din stil, din prosa, ditt bollsparkande. Hoppas allt det här kommer till sin rätt i andra sammanhang än det som stavas UFC. Världen är stor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>