Vi säger väl Piteå, va?
2,00 hemma mot ett Umedalen som sett... måttligt imponerande ut efter Danny Perssons avhopp. Och som idag, när man släpat sig ända till Piteå (där man inte dansar och ler en gråmulen augustieftermiddag), dessutom saknar mittfältsjätten Björn Bjersing.
Japp. Så säger vi.
Kommentarer: 0
Etiketter:
HELGENS LIR
Ibland är det väldigt enkelt, gott folk.
Vilka tror ni är mest motiverade idag? Vilka vill absolut inte förlora eftermiddagens avgörande gruppspelsmöte i Dam-VM?
Förlorar de stackars militärdrillade nordkoreanskorna så kan de kanske hoppas och be på sina bara knän framför Kim Jong II för att få sättas i något sorts straffläger i en gammal kolgruva. Att slippa det obligatoriska åka-och-skämma-ut-landet-nackskottet. Ett nackskott som jag antar att alla nordkoreanska golfspelare som prövar på den internationella touren får smaka på ifall de inte slår åtminstone ett dussin hole-in-ones per runda.
2007 åkte de ut i gruppspelet. I årets VM-trupp finns en - EN - spelare med från den truppen.
Vart de övriga tjugo som för fyra år sedan sågs som VM-spelare befinner sig vill man nog inte ens spekulera i. Men skulle jag vara nordkoreanska så skulle jag... eh... inte vilja förlora. Så mycket kan man väl säga.
Om svenskorna förlorar? Vad väntar då?
Jo, det kan jag berätta.
Förlorar Sverige med klara siffror och åker ut ur VM med dunder och brak - ja, då kommer förbundskapten Thomas Dennerby stå där i omklädningsrummet med sitt allra bredaste, nöjdaste smil. Han kommer att säga nåt om att "det var väl skoj att få vara med, tjejer" och hälla upp fläderblomssaft i medhavda picknick-muggar och bjuda på mandelkubb. "Det var varmt idag tjejer. En sån här dag ska man inte spela fotboll. Drick upp fläderblomssaften nu så går vi på tivoli!", säger han glatt och lägger till att "det är ju bara två år tills nästa mästerskap".
Jag hade inte varit särskilt orolig för en torsk med dessa premisser. Herr Dennerby är ju alltid gladare och muntrare efter en förlust.
Lägg därtill att jag antar att hon den där Landström, damfotbollens Chris Iwelumo, starta på topp.
3,60 på SvenskaSpel på de desperata nordkoreanerna mot de fläderblomstörstiga svenskorna.
Skyffla in poletterna. Spelstopp 13.59.
Kommentarer: 0
Etiketter:
HELGENS LIR
Jag var om möjligt än trassligare än brukligt på måndagens träning.
Ännu segare, än mer lytt. Jag blir förstås alltid ifrånsprungen av Calle Lif, men den här gången mätte man inte glappen som uppstod mellan oss i meter utan i halvplanslängder.
Jag tror att även Nestor Sensini, Tommy Söderberg och de flesta australiensiska pungdjur med enkelhet löpt förbi mig i måndags.
Anledningen var, förutom det faktum att hela mitt väsen redan från början är saktfärdigt, att jag kände av "någonting" i området "typ ovanför knät".
På onsdagens lunch fläkte jag därför upp mitt kadaver till lekamen på naprapat-Andreas bänk för en besiktning. Det masserades, det stretchades, det knådades - det kördes till och med elström genom hela mitt lårparti.
Utan lycka. På grund av någon irritation ovanför knäskålen blev det körförbud på onsdagens hopp-, sprint- och teknikträning.
Jag och Böni, som båda ville träna men inte fick, var istället tvungna att - när resten av laget lufsade ut på Gammlias konstlade matta - moloket lomma iväg till närmaste simbassäng. Och eftersom IKSU passar på att renovera sina pooler nu under sommarhalvåret (när de stora grabbarna med de små linnena försöker skörda frukterna av sitt gymmande genom att uppbröstat strosa omkring på stränder, förslagsvis i ett par oljefärgade, smala solglasögon) så var vi tvungen att vända oss mot den gamla, sunkiga simhallen några hundra meter bort.
För 65 uppyntade kronor fick vi inträde till... tja, inte mycket. Omklädningsrummet var av det slag som filmproducenter med en scenidé om "en tjock kille som blir mobbad, kallad grisen och får sitt huvud nertryckt i en toalettstol" måste vallfärda till. Alla gråa misäromklädningsrums moder.
Och så kom man ut i själva vattenavdelningen och ser... en bassäng. En bassäng.
"Har ni någon bubbelpool?", frågade jag tant som stod vid poolkanten och får antas vara den som har det yttersta ansvaret för att badvakta, hålla ordning och håva upp barnavföring från poolbotten (jo, en gång hemma i Sundsvall såg jag hur man vevade med håv i just detta syfte varpå den skrikande pöbeln flydde upp mot land).
"Nej. Vi har ingen".
Häpp. Så det jag betalat sextiofem kronor för - det är alltså att kånka mig runt en kylslagen och klorblandad urinhärd till tjugofemmetersbassäng.
När jag och Böni simmat våra oräkneliga längder och kände oss ganska nöjda så gick Böni, som bejakar den finske lille pojken i honom, och frågade samma tant igen:
"Har ni någon boll?"
Det tog sina tjugo minuter av letande - tant ska ha en stor eloge för sitt engagemang, jag vill inte alls släpa tants namn i smutsen, hon råkar bara arbeta på en anläggning som skulle kunna vara DDR-statens sista fäste - innan tant hittade en plastboll längst in i de gamla östtyska gömmorna.
Det blev en gristävling på det blöta kaklet vid bassängkanten. Vi undvek med nöd och näppe att halka och slå hjärnbalken ur led och jag vann till slut en välspelad tregrisare (motsvarigheten till tennisens "tresettare") med 2-1.
Den grisbataljen var, tillsammans med den nittio minuters misär som var tisdagens träning, allt jag tog med mig träningsmässigt in i lördagens inför-match-träning.
... en lördagsträning som med det i åtanke gick mycket bättre än förväntat.
Det gick faktiskt riktigt bra på både en-mot-en-och-två-mot-två-övningen (Stuart gick så långt att han sa att det "var det bästa han sett från mig" på just den övningen. Men ha då i åtanke att det är en övning då Stuart uppmanar en att "dansa, dansa, dansa" och att jag besitter fotarbete och manövreringsförmåga som en av nyckelbärarna på Fort Bayard - och även "det bästa han sett från mig" kanske inte säger så mycket) och på den första stora spelövningen.
Men så gjorde vi i startelvan en osannolikt trasslig insats i elva-mot-elva-spelet som avslutade träningen. Ett jävla hawaii-lir som om det upprepas imorgon kommer bjuda Olof Guter på en handfull baljor.
... Jens Sjöström körde för fullt igen. Läs om hans situation här.
Nu vet jag knappt vad jag har skrivit. Vad som för någon dag sedan började som en utdömning av simhallen intill Gammlia (jag var på vippen att även döma ut simträningen som försiggicks, men jag vill ju trots allt inte bli bannlyst) är nu... ja, jag vet inte. Jag vaknade alldeles nyss upp från en liten lördagseftermiddagslur (ni vet, såna man kan ta om man är trött inte har något Stryktips att följa), flera dagar efter det att jag påbörjade det här inlägget som nu spretar åt alla möjliga håll.
"Vad fick han tag i för svampar på midsommarafton?", undrar väl ni fåtaliga som orkat traggla er hit. Och nog skulle man kunna tro att jag klivit på diverse kemiska substanser i helgen. Jag menar; min lördag har faktiskt bestått av två av de element som en knarkares vardag grundar sig på - nämligen att i bara kalsonger dansa omkring och steka upp ett storkok samt att lämna efter sig en hemsk röra av bråte, rester och disk som inga RUT-avdrag i världen skulle kunna finansiera.
Men nej, gott folk, det blev inga svampar. Inga rusdrycker. Ingenting. Om mitt midsommarfirande kan man konstatera följande; om tidskriften Tragik - finns det ingen sån tidskrift så borde det verkligen göra det, kanske startar jag den själv då a) jag är ofrivillig expert på området och b) Tragik är ett fantastiskt namn på en tidsskrift - hade gett ut ett Midsommarnummer så hade jag prytt framsidan. Liggandes på sofflocket, i ett nedsläckt grävlingsgryt, med ena näven trevandes i en popcornskål med blicken fäst på ett gammalt Seinfeld-avsnitt som jag i ytterst tragisk singular låg och småskrattade åt. På midsommaraftonskvällen.
Några ord om Frejmatchen kanske vi ska slänga in till sist? Ja. Jag vill göra klart redan på förhand att om vi tappar poäng imorgon - peppar, peppar, tar i trä och kastar några saltkorn över axeln ner i soffbrynet - så är det inte underskattning det har handlat om. Åtminstone inte från min sida. Jag har fått höra att "Frej är det bäst spelande laget i den här serien" och att de nu, med ny tränare, även fått till en tidigare trasslig defensiv. Och de spelade oavgjort mot Sirius (video från den matchen) senast. Och de har Olof Guterstam på topp.
... samme Olof som för bara några år sedan (i januari 2007) var med landslaget på en sydamerikansk turné. Nu har han dessutom tagit upp sina läkarstudier igen och lär därför vara ännu klokare på planen.
Eftersom detta inlägg är ologiskt ordnat från början till slut så är det inte mer än fullt logiskt att vi avslutar det med...
... HELGENS LIR.
Jo, detta för att det på UFC-bloggen ska löna sig att läsa klart även de längsta och tradigaste av inlägg. Måhända att det inte lönar sig i läsupplevelse - men förhoppningsvis i poletter.
Djurgården-Häcken 2, odds: 2,90.
Valsta-Akropolis 2, odds: 2,80.
Jämte att, när läget kommer, kliva in som aktieägare i min kommande tidsskrift Tragik så kan denna dubbel vara ett av de bättre sätten att gångra sin satsade peng drygt åtta gånger om.
Nu ska jag, när klockan slår elva, gå och lägga mig i vad jag som blir ett halvhjärtat försök till en Michael Essien-sömn.
Efter förra veckans totala fiasko för Helgens Lir, när Östersunds FK bara lyckades uddamålsvinna i slutminuten istället för att köra över ett beskedligt Anundsjö från start.
Och där satt vi med handicapspelet (-1,5 till 1,87) och det mousserande tetravinet fick stå kvar på kylning tillsammans med oxbringan medan vi ställde fram knäckebröd och aromat på middagsbordet veckan ut.
Därför överlåter vi helgens ansvar till lagkamrat Johan Larsson som levererade följande lir på morgonens träning:
Väsby hemma mot Boden till 1,50.
"Bryan Massa är tillbaka från skada - och till och med hans finne på näsan verkar vara läkt", säger Larsson och hänvisar till anfallarens blogg.
Även handicapspelet till 2,05-2,15 är spelbart då "Boden endera står upp jättebra eller viker ner sig helt", säger Larsson.
Kommentarer: 0
Etiketter:
HELGENS LIR
Johan Larsson
Förra veckan utgick succétjänsten Helgens Lir.
Tyvärr, får vi säga då förra helgen var en lyckad helg för åtminstone min spelpenningpung.
Jag kände mig ett tag i så pass god form att jag tänkte publicera ett extrainsatt "Helgens Lir" i onsdags.
Det var ju dock med facit i hand tur att jag inte gjorde det, då mina uppenbart gräsallergiska vänner i Östersunds FK bara fick 2-2 borta mot Sollefteå.
Kanske är det så att jag själv inte ska följa matcherna. Att jag, som är alla motriggars motrigg inte bara när det kommer till spel och dobbel utan livet i stort, inte ska försöka "jobba in matcherna". För när jag började följa livescoren i halvtid i onsdagskväll så ledde Östersund med 1-0 (där man satt och myste med både raka tvåan till 1,70 samt handicapet till 2,55 så pass att man övervägde att ta på sig själv) samtidigt som Karlstad (som lirats till 6,50) hade 1-1 hemma mot Halmstad.
Men så satt man sig och började följa händelserna lite lätt - och direkt, på två minuter, vände Sollefteå hemma på sin tuviga matta.
Nåväl. Jag får försöka hålla mig ifrån datorn och injobbandet på söndag vid tresnåret. Jonas Nilsson, som brusade upp ordentligt i omklädningsrummet då jag i något svagt ögonblick kallat honom för "VF-Coachens mest överskattade spelare", bjöd in till "stuvade-makaroner-dag" hemma hos honom. En dag som anordnas främst för Marko, Vlado och - något överraskande - Ali som aldrig någonsin ätit sina makaroner stuvade, men där fattiga dagdrivare som jag själv tydligen fick snika mig in.
... det låter på förhand som något att blogga hem om.
Helgens Lir, som Erik Löfgren - denne spelförstörda motrigg - åter igen tar på sig det tunga ansvaret för, blir till att lita på att Östersunds FK reser sig efter poängtappet senast och tar en säker, komfortabel hemmaseger mot Anunsjö.
För att konkretisera:
Östersund, handicap -1,5 till 1,87 på Svenska Spel.
Jag tycker det finns fler intressanta sista-omgångs-lir under söndagen. Kanske återkommer vi till det. Men tills dess;
SLÄNG UPP ALLA ERA SPARADE POLETTER PÅ PRESSBYRÅDISKEN OCH SÄTT ALLT PÅ ÖFK-RÖTT PÅ SÖNDAG.
Sätt, ifall ni känner något som helst förtroende för en motriggad själs spelförslag, en liten slant så ska vi se ifall Helgens Lir kan skänka lite glädje och slantar även en andra gång.
Kommentarer: 0
Etiketter:
HELGENS LIR
Eftersom ingen kunde ta rygg på Obbola till 5,50 gånger fläsket då spelet stängdes strax efter jag och ett koppel andra tryckt in maxbeloppet så måste vi försöka bjuda på ett speltips, i stil med Umedalens smäckra 1,80 härom veckan, som den stora massan kan göra vad de vill med.
Ska vi gå så långt att vi inför något som vi varje fredag gör till en egen programpunkt som kan heta något i stil med... Helgens Skrik... Helgens rek... Helgens mordvinnare... Helgens säkra... nej, folk som tar med en match på Lången för att "den är ju säker ju" borde inte spela på Lången... Helgens lir... ja, där har vi något... Helgens lir - där har vi det! Så gör vi.
Helgens Lir ska programpunkten heta, publiceras varje fredag och kanske ska vi göra så att den läggs fram av olika spelförstörda satar varje vecka. Så ska vi gö... åtminstone försöka göra.
Men ikväll får jag dra igång det själv.
Helgens Lir
Sollefteå - Umedalen, 2,65, Svenska Spel.
Saxar följande från Sollefteås hemsida:
Tränare Roger Dannberg har dock värre huvudbry än att fundera på gästernas uppställning. Med Patrik Johansson avstängd, Daniel Hatumngimana utomlands, Andreas Lindström i gips och Jamie Steel oregistrerad måste Roger kasta om rejält i laguppställningen.
- Jag bollar med flera olika alternativ, meddelar Dannberg.
Tre spelare borta och en som ännu inte är spelklar. Umedalen torskade borta mot Östersund, men det kommer förmodligen samtliga lag att göra - mitt fjolårslag (jag undrar varför de håller till i Division II Norrland nu för tiden, förresten) ser ruggigt starka ut. Senast slog de Anundsjö där Danny Persson nätade fyra gånger om. Sollefteå har inte spelat sedan den 21:a april då man ordnade en pinne borta mot Älgarna (1-1).
Vi mötte båda lagen på försäsongen. Förvisso slog vi Umedalen med hela 5-1 medan vi bara slog Sollefteå med 2-0. Men Sollefteåmatchen var en sån här trött dagen-efter-historia på en söndag där vi ställde upp med de som suttit på bänken under lördagen. Jag hoppade in i paus på grund av skada och jag blev inte imponerad av Sollefteå. Det kändes som att man levde kvar i fjolårets idé om att satsa allt på att få upp boll till forwards och "se vad de hittar på".
Men ifjol hette anfallarna, åtminstone på våren, Dragan Kapcevic (numera Gefle IF) och ex-allsvenske bloggskribenten Danne Johansson. I år... åtminstone mot oss så var det två mörka spelare på topp som inte alls håller i närheten av samma klass.
Nu drog jag förvisso på mig en straff mot en av dessa anfallare när han gick i djupled - men min tackling var på boll och straffen gravt feldömd.
Så det är väl det: feldömd straff emot.
Nej, men jag testar mig en slant till tonerna av 2,65 som jag tycker verkar en aning högt.
Kommentarer om det? Gillas satsningen?
Kommentarer: 0
Etiketter:
HELGENS LIR
Nyheter från VK
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Erik
Inlägg - RSS 2.0