Hej,
det var ett tag sedan det skrevs på min blogg. Sedan förra gången så har jag hunnit med att rösta i kammaren för både första och andra gången. Och den obligatoriska frågan är ju om jag tryckte fel. Tack vare ’god’ hjälp av en icke namngiven kd-ledamot från Västerbotten som sitter precis bakom mig – så gjorde jag faktiskt det. Precis när jag skulle trycka JA så hojtar hon ’tryck AVSTÅ’ vilket jag också gjorde. Nu var det ju inte hela världen att avstå men hon som förledde mig blev helt förkrossad. Andra gången blev det dock 100% rätt och jag har för avsikt att trycka rätt i fortsättningen. Rätt och rätt, ja. Det finns många som har åsikter vad som är rätt när det blir fråga om Sanktionsdirektivet eller fildelningslagen som den också något felaktigt kallas. Sanktionsdirektivet handlar om att ge upphovsrättsinnehavare möjligheten att driva en civilrättslig process mot de som gör intrång i upphovsrätten. Det är redan idag olagligt men det är bara möjligt för polisen att ingripa. För mig är det självklart att vi ska värna och skydda upphovsrätten. Det gäller inte bara film, böcker och musik utan i lika stor utsträckning patent och uppfinningar. I ett nationellt perspektiv är det bekymmersamt om vi inte värnar upphovsrätten eftersom det t.ex. blir svårare att finansiera att bra uppfinningar blir kommersiella produkter eftersom man i många fall bara har ett immateriellt värde som säkerhet när man lånar pengar. Om någon knycker idén utan att samhället reagerar faller hela finansieringssystemet för uppfinningar. Obra för Sverige, milt uttryckt.
Förra veckan besökte jag Hemvärnets stridsskola. Det var viss kontrast mot besöket i Norrbotten veckan före. Det jag mest slås av är den kraft som Hemvärnet utgör när det är fråga om att snabbt mobilisera hjälp i t.ex. skallgångskedjor. Att det sedan helt bygger på frivilliga mäns och kvinnors engagemang runt om i landet gör inte saken sämre. Tvärtom, jag tycker att alla som bidrar i stort och smått med frivilliga och ideella insatser är värda allt beröm!
I veckan har jag också träffat Estlands försvarsminister. En klok karl, tycker jag och han hade en hel del intressanta synpunkter kring grannen i öst.

Nu är det strax dags för ny omröstning i kammaren och därefter bär det av till Västerbotten. Skönt!

Vi hörs!
UlfG

Under två intensiva dagar har jag tillsammans med tre kollegor i försvarsutskottet besökt regementen i Norrbotten. Det började med besök hos Jägarbataljonen i Arvidsjaur. Imponerande utbildningsanläggning och lika imponerande övningsområde. Utlänska förband står i kö för att få möjlighet att utbilda sig i C2-miljö. C2 är NATO’s benämning på kallt, sub-arktiskt klimat. De har fattat att om man klarar sig när det är riktigt kallt så klarar man sig i övriga klimat också. Omvänt gäller inte, att utbilda soldater i öknen är ingen hjälp när det är -30 och en meter snö. Andra försvarsmakter har förstått vikten av sån utbildning men det svenska försvaret vill lägga ner i Arvidsjaur. Som svensk blir man beklämd över försvarets prioriteringar och som norrlänning blir man rent ut sagt förbannad! Det verkar som om Högkvarteret, av bekvämlighetsskäl, vill ha all militär verksamhet i södra Sverige. Som tur är har Alliansen sagt stopp och belägg, inga fler förbandsnedläggningar! Dessutom har man omfördelat försvarsanslagen så att själva förbandsverksamheten får mer pengar. Det innebär till exempel att de 10 piloter på F21 som inte fått flyga en enda timme i år kommer upp i luften igen. Sorgligt kan jag tycka, här har man flygplan för 6 miljarder men är tvungna att ställa piloter på marken för att man ska spara flygbränslekostnader på några hundra tusen kronor. Återigen ett tecken på att byråkrati går före verksamhet. Helikopterverksamheten är ett än sorgligare kapitel. Tre (3) helikoptrar finns norr om Stockholm medan 45 finns söder därom. Istället för att utnyttja befintliga hangarer och versktäder i Luleå så vill försvaret bygga nytt i södra Sverige för en nätt kostnad av 600 miljoner. Logiskt? Knappast, och det blir än mindre logiskt om man tänker sig att den norra polarisen smälter så att det blir möjligt att komma åt de enorma olje- och gastillgångar som finns där. Skapar olja konflikt?
Vi hann också med besök på A9, I19 och F21. Samma frustration där över den styvmoderliga behandlingen man upplever. Det finns sannerligen uppgifter att ta tag i som nybliven försvarspolitiker.

Vi hörs!
UlfG

Idag har jag suttit och lyssnat på partiledardebatt. Riktigt intressant och ibland riktigt roligt. Göran Hägglunds anförande var lysande och det hördes många skratt i kammaren. Till och med Mona Sahlin tyckte att det var roligt. Annars tror jag att hon hade en ganska jobbig dag. Redan när jag kom in i kammaren ungefär en kvart före debatten började satt hon där i sin ensamhet och samlade mod, såg det ut som. Sedan tycker jag att hon har det jobbigt att under hela debatten försöka försvara varför de övergett arbetslinjen. Det blir så haltande när hon säger att det viktigaste för de som nu är varslade runt om i Sverige har bra a-kassa. Det naturliga för ett arbetarparti hade ju varit att politiskt jobba för att det finns andra arbetsgivare som behöver nyanställa. Men eftersom Alliansens röda tråd i hela sitt agerande är arbetslinjen så har hon bara kvar att skälla på att nivån i a-kassan är för låg.

Idag försöker Uppdrag granskning att få igång debatten om Estonia igen. Man har intervjuat ärkebiskopen som säger att kyrkan kan tänka sig att tillåta dykningar om gravfriden inte störs. Bakgrunden till att Estonia kommer fram igen är att två nya, mycket väl genomarbetade rapporter just lagts fram. Tillsammans med den första rapport som den internationella haverikommissionen presenterade, så drar dessa två rapporter samma slutsatser om hur hon förliste. Man kan till 90-95% säkerhet redogöra för händelseförloppet. MEN den ena av rapporterna säger att om man fick dyka i vraket och hämta upp både bogport och några hyttfönster så skulle man eventuellt kunna öka säkerheten någon procent. Jag tycker inte att man ska bryta en internationell överenskommelse om gravfrid för att bekräfta det man redan vet. Jag tycker heller inte om att de anhöriga än en gång ska behöva gå igenom en uppslitande process som en dykning skulle innebära. Estonia är en gravplats och det borde alla respektera.

I morgon och på fredag är det besök på K4 i Arvidsjaur, I19 i Boden och F21 i Luleå på programmet. Mina kära kollegor i Försvarutskottet är mycket oroade över vädret och jag får många frågor om det börjat snöa ännu. Behöver jag säga att jag är den i utskottet som kommer längst norrifrån. Hursomhelst så ska det bli roligt att lära sig mer om deras verksamhet.

Vi hörs!
UlfG

Den här veckan har det varit plenifritt i riksdagen. Då är det inte någon obligatorisk närvaro där och då passade vi i försvarskommittén att resa iväg. Vi besökte P7 i Revingehed, Skåne och Försvarsministeriet i Danmark. Dessutom blev det en träff med svenska ambassadören i Danmark. För mig var resan mycket lärorik och det inte bara för att jag startar på en låg nivå. Den gav mig framförallt en förståelse för hur viktig de internationella insatserna är. Jag törs påstå att utan erfarenhet från internationella insatser, så kommer vi att ha mycket svårt att ställa om vårt eget försvar från infanteriförsvar till insatsförsvar. Människors egna erfarenheter kan aldrig uppvägas av teorier om hur saker borde vara. I Danmark har har man gått så långt att man inte kan bli försvarsanställd utan att ha gjort internationell tjänst. Men det viktigaste med internationella insatser är ju naturligtvis att man ska bekämpa ’transnationella hot’ så nära källan som möjligt. Inom det här området har det hänt en del intressant den senaste veckan. Sossarna har bestämt sig för att kampera ihop med miljöpartiet. Man presenterade också sitt budgetförslag den gågna veckan. Båda händelserna får effekter på det svenska försvaret om de kommer till makten efter valet 2010. Inte minst kommer Sveriges internationella engagemang att minska! Nu är jag i och för sig nybörjare på försvarspolitik men såpass begriper jag att problem löser man inte genom att sätta sig på sin egen kammare och stänga dörren. Problem löser man med närvaro och engagemang! Vi är med i olika internationella samanhang därför att både vi och det internationella samfundet vinner på det. Det jag istället tror vi behöver utveckla är en bättre samordning av de civila och militära insatserna. Det gäller inte bara Sverige utan säkert de flesta länder som är engagerade internationellt.
Annars så har jag i veckan funderat mycket på effektiviteten i Försvaret. ’Får vi tillräckligt mycket försvar för pengarna?’ Jag tror inte det utan här finns nog mycket att göra. Fenomenet som uppstår när administration och byråkrati blir större än själva verksamheten är att detaljstyrningen ökar. Och det säger sig kanske självt: för många administratörer som har för lite att göra börjar ägna sig åt saker som dom inte ska ägna sig åt. På så sätt skapas ett läge där organisationen är till för administrationen och inte tvärt om. Detta fenomen verkar extistera även inom Försvaret. Skönt att få bekräftelse på att det finns arbetsuppgifter att borra ner sig i!

Vi hörs!
UlfG

Hej,
jag ser att det blivit några kommentarer på mina inlägg. Kul! Några funderar på mit ursprung från Tärna och det berättar jag gärna om. Eva-Märta, Helena eller Åsa, kan inte ni dra ihop ett gäng så kommer jag upp till Tärna. Måndagar är bäst för mig. Då kan jag berätta mer om mig själv och ni kan berätta om vad som är bra och dåligt i Tärna. Ni når mig enklast på [email protected].

I helgen har jag varit på utbildning i hur moderaterna ska få ökat förtroende i välfärdsfrågor. Mycket intressant och lärorikt. Vi har ett mycket bra utgångsläge att bli bättre på området välfärd, för att uttrycka sig snällt. Det kan ju i sin tur bero både på att vi har en välfärdspolitik som inte är bra, eller att vi inte är bra på att kommunicera vår politik. Eller en kombination av bägge. Hursomhelst så har moderaterna bestämt sig för att ta tag i frågan ordentligt och lära sig mer om den svenska välfärden. Det ska vi göra genom att på plats i vårdcentraler, sjukhusavdelningar, förskolor och inom äldreomsorgen lyssna på personalens berättelser om deras verklighet. Alla dessa tusentals möten med personal inom den svenska välfärden kommer sedan att vara utgångspunkten i vår egen politikutveckling. För mig känns detta mycket bra, vi gör ett seriöst analysarbete istället för att tro en massa saker. Sedan använder vi slutsatserna till att göra bra politik. Och bra politik för mig är när våra gemensamma pengar används till verksamhet istället för administration och byråkrati.
Vårt förtroende för välfärdsfrågor är som sagt ganska lågt. Men det är inte hopplöst för det. 2002 var det 1% av väljarna som tyckte att jobben var moderaternas fråga, 2006 var det 51%. Det går alltså att förändra och påverka. Sedan är det ju viktigt att politiken ’hänger íhop’, att man faktiskt levererar. Att nästan 200,000 personer fler än före valet arbetar är ett bra kvitto på att det hänger ihop, tycker jag.

Vi hörs!
UlfG

Bättre att förekomma än att förekommas. Det är en devis som redan kommit till pass för mig. Inom den moderata gruppen i Försvarsutskottet har vi delat upp ansvaret på olika fokuseringsområden. Det går helt enkelt inte att alla ska kunna allt. Jag kommer att få ansvaret för skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar. Det innebär att jag ska fördjupa mig i frågor som rör krisberedskap, räddningstjänst, naturolyckor, elsäkerhet, kärnsäkerhet och andra frågor som värnar civilbefolkningen och viktiga samhällsfunktioner i händelse av kris.
När jag åkte ner till Riksdagen trodde jag i min enfald att jag skulle kunna behålla uppdraget som ledamot i Skellefteå Kraft men efter att ha fått uppdraget att fördjupa mig i både elsäkerhet, dammsäkerhet och kärnsäkerhet insåg jag snabbt att detta inte går ihop. Hur skulle det se ut om jag är med och stiftar lagar som direkt påverkar Skellefteå Kraft och jag samtidigt sitter i styrelsen? Eller att slutförvaringen av utbränt kärnbränsle hamnar i Forsmark, där Skellefteå Kraft är delägare, istället för i Oskarshamn? Det finns säkert trevligare saker att stå till svars för, så min avsägelse är redan på väg med snigelposten.

Idag ska jag på ett nytt utbildningspass i riksdagsarbetet men först ska jag gå till min stol nr. 79 och lyssna på interpellationsdebatt. Det gäller att se och lära så mycket som möjligt nu i början. Snart ska jag själv stå där och se lugn och behärskad ut :).

Vi hörs!
UlfG