Hej, sitter nu på Arlanda i väntan på avfärd mot Afghanistan. Där ska jag under en vecka följa med den svenska ISAF-styrkan och deras arbete med att upprätthålla lugn och ordning i de norra delarna av landet. Det ska bli oerhört spännande att på plats få se hur våra svenska soldater klarar uppgiften. Vi beslutade ju så sent som i våras i Riksdagen om att utöka styrkan med ytterligare 100 personer.
Men det lär nog inte bli någon semestertripp! Väderprognosen säger att det kommer att bli 45 grader i skuggan nu till helgen. Lägg därtill 25 kg skyddsutrustning och detta blir ett regelrätt träningsläger. Kan i och för sig vara bra för min kropp, jag är nämligen något för kort för min vikt.
För första gången har Försvarsmakten gett tillstånd att blogga från den svenska campen, så jag och min partikollega Isabella Jernbeck kommer att via bloggen förmedla våra intryck. Dessutom har Aftonbladet nappat på detta och de kommer att lägga ut våra bloggar på aftonbladet.se. Så därför kommer den här bloggen att ta en liten paus medan jag är borta.

Ví hörs!
UlfG

Så var då kammarens sista debatter och omröstning avklarad för den här säsongen. För mig, som bara suttit i riksdagen lite drygt åtta månader, så var ju naturligtvis även denna ceremoni en nyhet för mig. När omröstningen var avslutad höll talmannen ett tal med fokus på de riksdagsledamöter som slutar. Några har blivit invalda till EU-parlamentet och lämnar av den anledningen medan t.ex. Lars Leijonborg slutar helt. Jag blir riktigt ödmjuk när grabbar som Alf Svensson och Lars, som suttit i Riksdagen närmare 30 år, får sin politiska gärning summerad. 8 månader mot 30 år, jag har en hel del kvar att sätta in på mitt erfarenhets-konto.
För min egen del så är det inte fråga om semester i och med att jobbet i riksdagshuset är avslutat. Nästa vecka åker jag till Afghanistan och den svenska ISAF-styrkan. Under tio dagar kommer jag att få en liten inblick i hur våra svenska soldater arbetar med att bygga fred och stabilitet i regionen. Ska bli mycket intressant att på plats se hur civil-militär samverkan går till i praktiken.
Här i Riksdagen har vi diskuterat civil-militär samverkan en hel del under våren. Alla partier pratar om vikten av en samverkan mellan insatserna för att nå verklig effekt. Och alla är rörande överens om att det inte går att, som t.ex. i Afganistan, få till en positiv och fredlig utveckling om vi bara använder militära resurser. De civila insatserna är minst lika viktiga. Men där slutar likheterna över partigränserna. Det rödgröna gänget är paniskt rädda för att låta de militära insatserna bana väg för de civila insatserna. De civila insatserna ska stå över alla former av militär anknytning eftersom de anser att civila insatser då blir ett politiskt verktyg. Nej, allra helst ska enbart de humanitära behoven styra insatserna. Om det sedan visar sig att svenska biståndspengar går till att direkt och indirekt stödja banditer och rebeller, så är det inget man behöver bry sig om. Huvudsaken att Sverige dövar sitt samvete med att ge rikligt med bistånd.
Som tur är så delar vare sig jag eller någon annan i Alliansen den synen på hur civil hjälp ska användas. Det borde ju vara alldeles självklart att samordna militära och civila insatser så att befolkningen i det landet eller den regionen till slut blir hjälpt. Jag tror också att en samordning är helt avgörande för möjligheterna att kunna trappa ner en militär insats under ordnade former. Som sagt, det ska bli mycket intressant att se detta på plats i Afghanistan.
Några dagar efter hemkomsten från värmen och sanden så bär det av till Bryssel. Då ska jag sätta mig på skolbänken i NATO´s högkvarter och under en vecka lära mig mer om denna militärallians. Det ser jag också fram emot. Även om vi bara är ett partnerland så är det viktigt att förstå hur NATO fungerar eftersom vi i alla internationella operationer använder deras standard för att kunna fungera tillsammans med andra nationaliteter.

Efter det så tänkte jag faktiskt ha två veckor ledigt! Sedan drar arbetet igång igen i början av augusti med Noliamässan och efter det så rullar det igång igen. Men det kan jag ju berätta om då.

Ha en riktigt skön midsommar!
UlfG

Var är min röst?
När jag i förra veckan förtidsröstade på biblioteket i Umeå trodde jag i min enfald att jag faktiskt röstade! Döm om min förvåning när jag igår kollade igenom de förtidsröster som kommit in till min valkrets, där jag jobbade som röstmottagare. Min förtidsröst fanns inte där!! Eftersom man kan ångerrösta så blev det ingen dramatik och jag avlade min röst i vallokalen istället. Men frågorna kvarstår: var är min förtidsröst? Hur många andra röster är borta från biblioteket?? Nån på valmyndigheten får gärna sprida lite ljus över denna fråga.

Så till valresultatet. Ok, jag ska erkänna att vi inte gjorde ett strålande val. Även om vi i Skellefteå gick fram 1% och det gjorde vi likaså i länet. Faktum kvarstår dock att nästan inget av de etablerade partierna nådde upp till det resultat man nådde i det senaste riksdagsvalet. Att det totala valdeltagandet är under 50% är ändå kanske det allvarligaste resultatet av gårdagens val. Frågorna hopar sig men kärnfrågan är ändå: vid vilket valdeltagande sätter man stopp och ogiltigförklarar valet? Och vad händer då? Ska det gamla parlamentet få sitta kvar till dess att vi i Europa lyckats engagera oss såpass att det faktiskt går att utse en majoritet, eller ska vi låta vissa partigrupper regera utan ett folkligt mandat? Mitt enkla svar på den frågan är att dit ska vi inte komma! Varje medborgare och varje politiker har faktiskt en skyldighet att öka valdeltagandet. Det är det minsta man kan kräva av en demokrati och de demokrater som bor och lever där. Utan valdeltagande så är demokratin död! Jag vill inte dit och jag hoppas och tror att de flesta länsbor inte heller vill dit.
Ett intressant resultat av gårdagens val är Piratpartiets framgångar. De går till val på en enda fråga och vinner 25% av ungdomarnas röster. Intressant! Innebär det då att vi etablerade partier kan lägga ner de andra frågorna, typ att få ungdomar i jobb? Eller att vi kan lägga ner högskolereformen? Eller att vi i kan skita i att försöka utveckla lagen om anställningsskydd och turordningsregler så att ungdomar har en reell chans att få stanna kvar på ett jobb som de lyckasts skaffa? Nej, Ungdomarna har talat: Vi bryr oss inte om något annat än vår ’frihet’ på internet!! Arbete och trygghet är för den äldre generationen, vi vill leva fritt och surfa fritt! Upphovsrätt är något för de som inte fattar sig på internets möjligheter. ’Integritet’ är när jag fritt på bloggen kan kränka vem och vad som helst, när som helst och vara helt säker på att min IP-adress inte röjs. Eller sno saker som bara finns där.
Jag har en något annan syn på både internet och upphovsrätt. Kalla den konservativ, men jag tycker inte att det är ok att stjäla andras upphovsrättsskyddade material bara för att det finns på internet. Lika lite som det är ok att stoppa en långtradare på E4:an och lasta ur dess last för ’eget bruk’. Långtradarna finns ju på den gamla typen av infrastruktur, nämligen vägar. Varför göra skillnad på infrastruktur?

Just nu känner jag mig mil ifrån ungdomsgenerationen, trots att jag inte är speciellt gammal. Klart att jag fattar att det hör ungdomen till att engagera sig i olika frågor. Men det skär ändå i hjärtat att ’vanliga’ frågor som arbete, fred, frihet och välfärd är så totalt ointressanta för curlingföräldrarnas barn.

Nu ska jag bryta ihop och komma igen! Valet 2010 står snart för dörren.

Vi hörs!
UlfG