I dag är det 65 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades. För att hedra minnet av Förintelsens miljontals offer hålls minnesceremonier över hela världen. Så också här i Riksdagen. På bilden är Mietek Grocher, en av få som överlevde Förintelsen och som fortfarande lever. Hans historia är så skakande, ja näst intill overklig, att man blir tårögd bara av att höra honom berätta. Han överlevde 7 olika koncentrationläger medan hela hans familj i olika omgångar likviderades. Hans pappa klarade sig genom 6 av de 7 lägren. Räddningen för honom var en vit rödakorsbuss som kördes av en svensk. Trots sina 83 år ägnar Mietek 3 dar i veckan åt att åka runt i skolor och berätta sin historia. I Sverige är det ungefär bara 10 personer kvar i livet som kan göra just det, berätta sin egen historia från Förintelsen. Det gör deras arbete än mer viktigt. Förintelsen får helt enkelt inte glömmas bort än på många generationer framåt.

Så är då valårets första partiledardebatt igång. Utgångsläget är ju att vi i Alliansen ligger efter i oppinionsmätningarna. Hörde igår att vi tappade 350 000 väljare under december ifjol, när sjukförsäkringsdebatten rasade som värst. Så det kommer att bli ett tufft valår. Lyckligtvis så har den rödgröna vänsterkartellens GEMENSAMMA politik redan börjat ifrågasättas. Jag berättade tidigare om deras närmast parodiska utspel i Sälen för några dagar sedan. Och sedan har det fortsatt med andra utspel på andra politikområden. Jag vet inte om det är ett mönster som vi kommer att få se mer av under våren, men svaren på hur deras poltik verkligen kommer att se ut ska först utredas under lång tid. Går väljarna verkigen på det? Kan de verkligen vinna val på att inte i förväg berätta hur Sverige ska styras under nästa mandatperiod?

Fredrik blickar framåt i sitt anförande. Det är viktigt för väljarna att i förväg berätta om hur den fortsatta utvecklingen för Sverige. Det är seriöst. Tre huvudpunkter i hans anförande. Arbetslinjen, välfärden, rättssamhället.  Den svenska modellen är att satsa på människorna, inte att satsa på system. Alliansen har tagit viktiga steg för att sänka trösklarna för att människor kan komma in på arbetsmarknaden, det arbetet kommer att fortsätta under nästa mandatperiod. Medarbetar och medborgare tillsammans, det är nästa steg för välfärdens Sverige. Moderaterna kommer att vara garanten för finansieringen av välfärden under nästa mandatperiod. Målet är 1% överskott i de offentliga finanserna.

Replik med Mona. Hon tycker att skattesänkningar har betalats med lånade pengar. Hon har lyckats glömma bort att vi är i en djup lågkonjunktur.

Sverige är på väg att komma ur finanskrisen och lågkonjunkturen som ett av de finansiellt starkaste länderna i hela Europa.

Lars Oly fokuserar på sjukförsäkringssystemen i sin replik. Han vill spendera hur mycket som helst. Men glömmer bort att det ska finansieras och det är pensionärerna blir de stora förlorarna. Pensionernas utveckling följer inkomstutvecklingen och om folk inte jobbar så blir kakan mindre.

Peter Eriksson tror att regeringsdugligheten kommer att bli en valfråga. Kritiserar att reformer slarvats fram. Ganska modigt om olyckan är framme och de rödgröna vinner nästa val.

Förmiddagen lär bli fortsatt intressant.

Så är då andra dagen av Folk och Försvars årliga rikskonferens om svensk försvars- och säkerhetspolitik avslutad. I dag var dagen då den rödgröna vänsterkartellen skulle berätta för oss alla hur Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik egentligen ska hanteras. Dom hade gjort allt för att hypa offentliggörandet, t.o.m. stoppat ordföranden i försvarsutskottet, sosssen Anders Karlsson, från att hålla sitt anförande igår med rubriken "Vårt försvarspolitiska alternativ". Allt i syfte att Mona skulle få möjligheten att släppa en stor och viktig nyhet – att vänsterkartellen är överens! Det bidde ett stort gäsp. "Vi kommer att komma överens om våra internationella engagemang i april eller maj, när regeringen presenterat sin vårbudget". "Vi tänker inte störa försvarsmaken med att riva upp ett beslut om ny personalförsörjning". "Vi vill göra kraftfulla satsningar för att värna svensk försvarsindustri". Gäsp, gäsp, gäsp! Mona får börja sitt anförande, för att inte totalt framstå som ett våp, att slå fast att 6 av 7 partier är sååå överens om inriktningen för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Sen kommer ett långt linjetal som till och med innehåller att vi SKA samarbeta med NATO "men med klara riktlinjer" och att "vi ska tillsätta en utredning om värnplitken". Nej, det här är helt enkelt inte seriöst! Och det visar sig flera gånger vad det verkliga målet är, hon säger säkert tre gånger under hennes framträdande att det enda som är säkert om de rödgröna vinner valet är att HON blir statsminister.

Det parodiska i detta blir när vi under eftermiddagen diksuterar situationen i Afghanistan. Där kritiseras deras politiker för att deras politiksa engagemang utgår ifrån en strävan av självuppfyllelse i första hand, inte en strävan att förbättra för landet och dess befolkning. Men det är ju Mona, Ohly och Eriksson i ett nötskal, tänker jag.

För egen del hann jag med lite skidåkning också, morgonpigg som jag är.

Så har då valåret börjat. Ingen vet vilken fråga som kommer att dominera debatten när valdagen närmar sig. Några kanske man redan nu kan skönja; sverigedemokraterna, mona som statsminister, sjukförsäkring och ,naturligtvis, pensionärernas vrede. Men hur står det egentligen till med den vreden som vissa pensionärsorganisationer och sossarna driver stenhårt. Är allt så svart och vitt som vissa vill göra gällande? Låt oss bena ut fakta. Att pensionerna nu sänks för vissa har ingenting med regeringens politik att göra! Tvärtom, det är ett resultat av den pensionsöverenskommelse som alla politiska partier ställt sig bakom, inklusive sossarna. Enkelt uttryckt så gäller att om hela pensionssystemets skulder överstiger tillgångarna så slår den sk. bromsen till och begränsar utbetalningarna. Det är det som inträffar nu och det beror på att vi har lågkonjunktur. Sverige har klarat sig bland de bästa länderna i hela Europa och det beror på att regeringen hanterat krisen på ett föredömligt sätt. Tack vare det så kommer pensionerna inte att sänkas lika mycket som om vi haft en regering som inte fokuserat på en befolkning i arbete.

Att vissa får sin pension sänkt med några hundra kronor per månad kompenseras av en skattesänkning som gör att t.ex. de som bara har garantipension faktiskt får mer pengar i plånboken. Lägg till att grundavdraget höjs, bostadstillägget höjs, förmögenhetsskatten slopats och att fastighetsskatten förändrats så framträder en bild av att den här regeringen är allt annat än pensionärsfientlig. Om man dessutom lägger till att den som vill jobba efter 65 får DUBBELT jobbskatteavdrag , så faller också argumentet som hörs i debatten att pensionärerna missgynnas av jobbskatteavdraget.

Våren kommer att bli intressant ur många aspekter, inte minst när vänsterkartellen ska presentera sin GEMENSAMMA politik på i stort sett alla områden. T.ex. i sjukförsäkringsdebatten så har ju sossarna närmast skrikit sig hesa, men när sanningen kommer fram så står de helt bakom den reformering som alliansregeringen nu genomför. De andra två svävar på målet, precis som väntat. De försöker vinna billiga politiska poäng istället för att fundera på hur Sverige ska klara av en allt äldre befolkning samtidigt som vi har en stor grupp i arbetsför ålder som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden.