Årets valrörelse har knappast varit något undantag. Den röd-gröna oppositionen går till val på införandet av en kilometerskatt som i slutändan vältrar över kostnader på den enskilde kunden i mataffären samtidigt som det skall bli dyrare att köra bil då bensinskatten höjs. Jag undrar vad de lokala socialdemokratiska företrädarna i exempelvis Malå och Storuman anser om detta? Entusiastiska lär de inte vara åt ytterligare en kapitulation för Vänsterns och Miljöpartiets agenda.

När glesbygden redan brottas med problem – färre arbetstillfällen, avfolkning och en känsla av att inte räcka till och bli sedda är det inte mer bördor som behövs utan lättnader. Vi måste se till att Västerbotten blir en attraktiv aktör för människor att flytta till och investera i. Under den ekonomiska oron har vi redan visat att det inte är något fel på företagsamheten. Här är företagartillväxten fortfarande bland den starkaste i hela Sverige. Men det krävs mer för att vi framgångsrikt skall kunna möta framtidens utmaningar.

 

Norge, eller snarare Nordnorge, har under de senaste åren utvecklat en intressant politisk vilja för att minska avfolkningen, slå vakt om glesbygden och därmed se till att hela landet kan leva.

Man har bland annat infört särskilda skatteregler för invånarna i de två nordligaste länen, Finnmark och Troms. Beroende på vilken skatteklass man tillhör, 1 eller 2, får man automatiskt ett speciellt avdrag på 15 000 respektive 30 000 kronor. Statsskatten i de nordligaste länen är också begränsad till 6,85 procent i motsats till den nationella norska taxan på 10,35 procent. Finnmark och Tromsbor betalar dessutom en lägre toppskatt än övriga Norge, närmare bestämt fyra procentenheter lägre. Samtidigt är grundavdraget i hela Norge också högre än det svenska och de första intjänade 27 000 kronorna är också helt skattebefriade. Varför skulle inte exempelvis Västerbotten och Norrbotten kunna följa det norska exemplet för att ge större möjligheter till att verkligen hela Sverige skall kunna leva? Riktade skatteavdrag till invånarna i de nordligaste länen skulle också medföra ett lyft för en stor del av Sverige. Det handlar inte längre om stödåtgärder eller mer bidrag utan om faktiska incitament både för människor att stanna kvar men också för människor att flytta till norra Sverige. Arbetslinjen skall fortsätta att regera också här.

 

Jag vet även att Västerbotten kan ännu bättre. Vi västerbottningar är innovativa av naturen.

Vi har idéer. Vi har viljan. Vi har energin att härda ut, gå hela vägen och lyckas. Då krävs det en politisk plattform som också fortsätter att se den potential som finns. Att följa Nordnorges framgångsrika exempel med lägre skatter och riktade avdrag för människor i norra Sverige vore ett bra steg på vägen mot ett livskraftigare län som fler människor vill bo och verka i. Det är idéer som jag kommer arbeta för under nästa mandatperiod i Riksdagen om jag får förnyat förtroende. Socialdemokraterna med partners har redan visat sin hand – de fortsätter att strunta i glesbygden.