Den här veckan har det varit plenifritt i riksdagen. Då är det inte någon obligatorisk närvaro där och då passade vi i försvarskommittén att resa iväg. Vi besökte P7 i Revingehed, Skåne och Försvarsministeriet i Danmark. Dessutom blev det en träff med svenska ambassadören i Danmark. För mig var resan mycket lärorik och det inte bara för att jag startar på en låg nivå. Den gav mig framförallt en förståelse för hur viktig de internationella insatserna är. Jag törs påstå att utan erfarenhet från internationella insatser, så kommer vi att ha mycket svårt att ställa om vårt eget försvar från infanteriförsvar till insatsförsvar. Människors egna erfarenheter kan aldrig uppvägas av teorier om hur saker borde vara. I Danmark har har man gått så långt att man inte kan bli försvarsanställd utan att ha gjort internationell tjänst. Men det viktigaste med internationella insatser är ju naturligtvis att man ska bekämpa ’transnationella hot’ så nära källan som möjligt. Inom det här området har det hänt en del intressant den senaste veckan. Sossarna har bestämt sig för att kampera ihop med miljöpartiet. Man presenterade också sitt budgetförslag den gågna veckan. Båda händelserna får effekter på det svenska försvaret om de kommer till makten efter valet 2010. Inte minst kommer Sveriges internationella engagemang att minska! Nu är jag i och för sig nybörjare på försvarspolitik men såpass begriper jag att problem löser man inte genom att sätta sig på sin egen kammare och stänga dörren. Problem löser man med närvaro och engagemang! Vi är med i olika internationella samanhang därför att både vi och det internationella samfundet vinner på det. Det jag istället tror vi behöver utveckla är en bättre samordning av de civila och militära insatserna. Det gäller inte bara Sverige utan säkert de flesta länder som är engagerade internationellt.
Annars så har jag i veckan funderat mycket på effektiviteten i Försvaret. ’Får vi tillräckligt mycket försvar för pengarna?’ Jag tror inte det utan här finns nog mycket att göra. Fenomenet som uppstår när administration och byråkrati blir större än själva verksamheten är att detaljstyrningen ökar. Och det säger sig kanske självt: för många administratörer som har för lite att göra börjar ägna sig åt saker som dom inte ska ägna sig åt. På så sätt skapas ett läge där organisationen är till för administrationen och inte tvärt om. Detta fenomen verkar extistera även inom Försvaret. Skönt att få bekräftelse på att det finns arbetsuppgifter att borra ner sig i!

Vi hörs!
UlfG