Ett inslag om Cleo, som spelade på fredagen, finns att se på SVT Play.
HÄR kan du se inslaget.
I ett mejl som hon just skickade utlovar hon snart ett klipp från spelningen p nätet, och det verkar som hon är nöjd med sin spelning på Umeå Open:
"Tack som fan för ikväll! Vilket röjj!!

Mohammed Ali
Studion
Bäst: ”Följer mig med blicken”, ”Lever för det här”.
Sämst: Ni som redan stod i garderoben och twittrade, haffandes jackor.
Betyg: 4
Det finns inte längre någon färdig formel för hur man ska lyckas nå ut med rap i Sverige. Snarare verkar den merkantila massdöden ha frigjort uppfinningsförmågan och försatt skaparna i en behändig sits: idag kan man nämligen bryta bruset med både jazzrap, dansmusikmutationer och, som i det här fallet, gammal god förortsrealism.
Mohammed Ali skildrar sin närmiljö med lika delar värme, utanförskap, upprorisk kritik, humor och nostalgi. 

Startdelen präglas av bugande beatval – Gangstarr, ATCQ  – och nigande respons från de nästan provocerande glesa publikleden. Det är dock ingen bortskämd liveakt vi har att göra med. Tvärtom.  De Isley Brotherska stålgitarrerna rullar ut tätt efter introt till ’Porten’, Moms och Alias Ruggig turas om att byta verser, om trappuppgångsrökande kids och igenbommade fritidsgårdar. 

Ett par mindre förtjänstfulla acappellor faller möjligen ur rammen längs resans gång, men annars är Mohammed Ali konsekvent angelägna i sin klarsynta scenmix av underhållning, publikkontakt och budskap.  Branschkritiska ”Hinna Hinna” får lämpligen avrunda , specifikt den loopade slutraden ’någonting har gått fel” efterlämnandes en lätt frustration inför pop- och rockfolkens sedvanligt chosefria ignorans.  För den här grejen har potential att välta mer än bara stenbumlingar.
ANDREAS TERNER
 

Jaha, så var dag ett av Umeå Open avklarad. Jag har ont i ryggen och fötterna efter allt stående (är lite känslig för sånt där), lite ont i ögonen efter Muhammed Alis galna strob-spelning (en bra spelning, det jag såg, dock) och dubstep-basen vibrerar fortfarande i maggropen. Stundtals var det rätt kallt och glest i Folkets hus i kväll, men så är det ju i dessa tider. Eller vad man ska säga. Nu är jag för trött för att skriva mer, vi hörs i morgon. Nya tag, nya band.

Godnatt!

/Evelina

… i Khoma måste känna sig sjukt nöjda med kvällen.
Min högst personliga åsikt var att spelningen var exakt den urladdning som fansen väntat sig. Jämte är en lysande sångare och stämningen var så grym att folk sjöng One of us must hang ända ut i trapphuset.

Raised Fist alltså, fy fan så jävla mighty!

…var det när Umeås egna Cleo just spelade på Nemisscenen på Pub Freja.
Med sig hade hon Random Basterds, och det var så mycket folk att vi knappt såg Cleo för alla långa människor.

All Out Dubstep
Studion
Betyg: 4

Försiktiga försök att introducera dubstepen i den västerbottniska nattklubbsmiljön har kommit och gått, men ofta burit karaktären av tidsenlig musikalisk accessoar i motsats till något sprunget ur know-how och vördnad för själva musikstilen. AOD, däremot, är förgrundsfigurer, har på egen hand byggt en plattform för dubstep i Sverige och plockat många av genrens mest betydande kreativa krafter till hemmaplanen i Stockholm.
I Studion den här kvällen visar konstellationen dessutom att man klarar sig utmärkt på egen hand. Skälvande basgångar forsar genom lufthavet och redan tätt efter öppning vaggar trupperna fram och tillbaks på den sniket tilltagna golvytan.  Det märks att förra året branta kommersiella uppsving – varje brittisk indieakt med självaktning såg till att haffa minst en generisk dubstep-remix till diskografin, Eve och Snoop Dogg kokade Billboard-hits på dubstepfond parallellt med att nya producenter som Jakwob rörde sig bort från de mest svårtillgängliga ljudlandskapen – har breddat intresset och gynnat en belevad nyfikenhet.
Dj-setet ramas in av oklanderlig mixning och näsa för sammanhang, och även om dansutrymmet energi både kommer och går landar missionerandet mer i vinst än i förlust. Befriande också att för en gångs skull få befinna sig i en klubbkontext där den annars så allsmäktiga igenkänningsfaktorn ingalunda styr publikresponsen med nån järnhand.
ANDREAS TERNER

Nu ska de till att göra det.
Khoma alltså. Ge sig upp på scenen igen.
Ska bli riktigt grymt att se dem, även om jag inte är tidernas största Khoma-fan, göra första spelningen på tre år (senaste spelningen de skulle ha gjort var när operagolvet brakade här i Umeå).

Vill du läsa en VK-artikel, och ännu en – så är det bara att klicka dig vidare.

Hej Svejs för ett tag!