The Umeå Open-baksmälla

Nu är man inte lite seg. Veckan har varit fantastisk och händelserik på så många sätt. I dag känner jag av en ordentlig, bildlig baksmälla (ingen riktig förstås) och samtidigt en tomhet. Vad ska man göra med all sin tid nu? Buhu, buhu...is it over now, som Perishers sjunger.

(eller It’s all over now som Bobby Womack och senare Rolling Stones menar, eller It’s all over now, baby blue á la Bob Dylan)

Nej, jag är förstås inte sysslolös. Jag har en miljard saker att göra som vanligt. Men jag tänkte bara sitta och tycka lite synd om mig själv en stund.