Dante är peppad på sitt första Umeåbesök

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Ända sedan jag hörde Dantes svepande och medryckande cover på Clarence Carters souldänga Next to you så har jag varit fast. I kväll spelar Dante Kinnunen på Umeå Open. Jag tog ett snack med denne sympatiske man som även svingar trumpinnar i fina The Concretes. Han berättar om vem som introducerade honom för låten som kom att bli hans hit, ansvaret i att turnera som soloartist och att Umeå blir det längsta norrut han någonsin varit.  

 

Vad föll du för med Next to you?  

– Första gången jag hörde Next to you så satt jag i en turnébuss på en engelsk motorväg. Lisa Milberg (sångerska i The Concretes, reds anm.) hade bränt en bilåkar-skiva, och låten var med på den. Jag fastade för låten direkt då den hade allt som jag söker efter i musik. Ett sväng, bra själfulla melodier och fin text.

– Skivan gick många varv den turnén, och låten kom med på många andra blandskivor under de kommande åren. Till slut hade den en egen liten plats i mitt huvud. Jag kunde hela texten, och det kändes helt naturligt att göra en cover på den. 

 

Du är också trummis i The Concretes. Vad är den största skillnaden att turnera solo mot i band?

– Det finns många skillnader, men också många likheter. När vi turnerar med "Dante" så är vi ju också ett band. Men då är det jag som är bandledaren, det är jag som måste se till att allt går som det ska från början till slut. När jag spelar med The Concretes så kan jag packa upp mitt trumset, och sen gå och ta en öl. Mindre ansvar då helt enkelt.

 

Vad har du på gång framöver?  

– Jag jobbar mest med att bli klar med mina låtar. I maj kommer jag åka till England och spela två spelningar på Great Escape Festival i Brighton, och därefter göra några spelningar i London. Sen kommer det tillkomma lite andra roliga saker, men tyvärr inget jag kan berätta i detta nu. 

 

Känslor inför Umeåspelningen? 

– Det känns spännande! Jag har inte vart i Umeå tidigare. Tror faktiskt aldrig jag har vart så långt norrut tidigare heller. Så bara där har vi ett äventyr i sig! Sen ser jag fram emot att få kolla på Jonas Lundqvist som också spelar på lördagen, på Debaser-scenen. Vi brukar egentligen jobba i en bar i Stockholm tillsammans, varje lördag, så det känns lite som att vi åker på en gemensam semester. Det kommer helt klart bli en mycket rolig kväll.


 

 

Fredagens chocker – snaskiga bilder!

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi på bloggen vill ju gärna få mer läsare. Därför tänkte jag vara lite kvällstidningsaktig och använd chockvokabuläret. Så, här kommer fredagens chocker i bilder! 

0
false

18 pt
18 pt
0
0

false
false
false

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Table Normal”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}

Veckans… 

 

…ergonomichock:

Man skulle känna igen Deportees-gitarristen Anders Stenberg med gitarr på mils håll. Ostbågestilen. Ständigt gungande fram och tillbaka med hårmanen svajande i luften. Jag tror det knakar i Anders om man försöker räta ut honom.

 

 

…kalla fötter-chock:

Zola Jesus.

 

…outfitchock:

Helt klart mest energi hade Ida Long lagt på sin rymdballerinadräkt. Passade musiken och framträdandet som handen i handsken, eller astronauten i rymddräkten snarare.

 

…kitsch-chock:

Dekoren inne i Umeå Folkets hus har fått en ordentlig injektion kitsch. Låt mig gissa inspirationen: italienska trattorior med lysrörsbelysning. Plastblommor for the win!

 

…gubbchock:

Dave Ferguson var i stan! Ända från Nashville för att leverera sköna skämt och bred söderndialekt. I sällskap av skyddslingen Anna Ternheim givetvis.

 

…snackschock:

Popcorn är säkert kul. Om man stoppar det i munnen. De flesta verkar dock lägga det någon annanstans, och sprida det omkring sig som herpes. Popcorn – inte lika kul att peta bort under dojorna.

 

…cancerchock:

Rökigt på nattklubbsgolvet.

 

 

Vånna inget hoppas ”statsgubbarna i Umeå” förstår musikens vikt

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Umeå Open-bloggen har hört massor med bra grejer om de furiösa punkarna i småländska Vånna inget. Något för dig som diggar Masshysteri och Invasionen. På lördag spelar de i Studion Umeå Open. Gruppen är nu aktuell med nya vinylsingeln Jag ska fly tills jag hittar hem och för Umeå Open-bloggen berättar gitarrist-Tommy om gitarreffekter, vänskapen med Dennis Lyxzén och hans krossade ruta samt Umeå som en viktig musikstad. Detta förstås apropå snacket om Scharinska-försäljningen

 

Vilka är Vånna inget?

– Vi är ett gäng smålänningar som bor i Malmö. Vi har mig (Tommy) på gitarr, Karolina på sång, Andreas "Stilen" på trummor och Johan på bas. Vi har även med oss en kalmarit vid namn Joel på orgel ibland och havets man Kalle som gör massa saker runt omkring. 

 
 
Vi har hört att ni är polare med Dennis Lyxzén, stämmer det?
– Ja, just det, Dennis är ju jävligt great. Vånna inget har lirat ihop med Invasionen ett par gånger och jag (Tommy) har träffat Dennis en massa gånger gånger när jag spelat med Sista sekunden. Bland annat så hängde vi kvar ett par dagar i Umeå en sommar för massa år sedan och Dennis fick rutan i sin bil krossad. 
 
Vad gör er musik unik?
– Jag vet inte om den är så unik. Men vi bygger alla låtar på en gitarr- eller basslinga. Och en massa gitarreffekter. Vilket kanske inte är så unikt. Men Karolinas sång är ju hennes egen så det gör väl den aspekten unik i alla fall. 
  
 
Hur ska det bli att spela i Umeå? 
– Det ska bli riktigt kul. Umeå är så jäkla great och har med alla sina band inspirerat mig i mitt liv mer än vad jag någonsin kommer kunna tacka för. Jag hoppas verkligen att statsgubbarna fattar att Umeå med sin musik är uppskattad på så sjukt många platser i världen och av så mycket folk i världen att de gör allt de kan för att gynna det klimatet.
 
– Man har ju hört massa snack om att lägga ner Scharinska på nyheterna nu. Jag personligen har inte varit där. Men rent generellt tycker jag det är konstigt att man ska lägga ner platser där kultur och musik verkar och frodas. Speciellt i en tid där man snarare borde gynna allt som har med kultur att göra. Musik kan ge drömmar om en bättre värld och ge energi för att förändra en värld som har så många problem att vi inte behöver skapa flera. 
 
Lyssna på hiten Nödsignal här nedan, eller ännu fler låtar på Vånna ingets bandsida på Facebook.
 

Urkraften Zola Jesus

Av , , Bli först att kommentera 0

Zola Jesus. Vilken fantastisk spelning och karismatisk närvaro. Med musik som om Florence Welch gått på häxhouseläger fullkomligt förtrollade hon nattsuddarna på Debaser-scenen i Studion. Eller snarare förhäxade. Det var mäktigt att se Zola Jesus, nätt och blond och gråklädd, dansa djungeldans, åla på räcket, vira in sig i mikrofonsladden och drämma till ordentligt med trumpinnarna på en cymbal. En sådan kraft. Trummor på stående fot, beats och fiol, musiken var även den perfekt energisk, men även svepande och drömmande på sina ställen. Klockrent.

/Redaktörn, som precis somnade vid datorn och nu går och lägger sig. I morgon väntas en massa kul på bloggen, sant förstås alla fredagens recensioner. Håll till godo!