Umeås Bästa om M-svek för simläget och mot partiets simhistoria

Umeås Bästa kan visa på svek från M i Umeå från bästa till sämsta simläge och mot sitt partis simhistoria. Moderaterna stod bakom simsporten om Nolia som bästaläge, ifall inte Umeå simhall renoverades, genom en motion av Anders Ågren 2004.

När badutredningen våren 2006 slog fast att Nolia var bäst med 50-metersbassäng och Nanna fick nej, agerade socialdemokraterna och underkände Nolia med stöd av Nolias styrelse,. Detta S-nej kom för att inte moderaterna skulle ta hem röster vid valet 2006 om Noliabad vunnit.

Här hade en tydlig moderatagrumentation eller motionera på nytt om Nannasimhall, kunnat ge majoritet. Men Anders Ågren hade inte kraft eller politisk rutin att genomskåda S-stoppet av Nolia. Det var första sveket.

Efter valet där M gick framåt och Ågren blev andra kommunalråd, kom nästa politiska miss. Nuvarande 1:e vice ordförande i Byggnadsnämnden och politikerkollegan Ulrik Berg, berättade för mig att han försökt ta upp med sin gruppledare att lansera renovering av Umeå simhall och utbyggnad där.

Motivet var att hitta en kompromiss och komma ur låsningen med kajbad som drevs hårdast av S. Men det hanns inte. S-kommualrådet Lennart Holmlund överrumplade alla i januari 2007, kallade gruppledarna (ej dåvarande Rättvisepartiet) till möte, ställde badfrågan på sin spets om att få ett enigt beslut.

Holmlund föreslog Nannakvarteret, det alternativ där gruppledarna i Planeringsutskottet godtagit badutredningens nej, men nu i Närlingslivs- och planeringsutskottet sa ja till (politik är de möjligas konst sa Olof Palme). Dvs även FP, C, KD och V övergav sina bästalägen, medan MP sa nej till Nannaläge.

Acceptansen kom av att inget parti fick sitt förstahandsalternativ så alla kunde känna sig lika missnöjda, dvs eniga i negativ mening. Huruvida Anders Ågren som nyblivet kommunalråd och Lennart Holmlund som erfaret, hade någon slags överenskommelse dessförinnan om Nannalösning, vore intressant att få veta.

I vilket fall, Ågren missade igen chansen att driva Nolia eller utbyggd Umeå simhall. Nu efteråt kan sägas att S lurade egentligen alla partier, eftersom längre tillbaka har S haft grusplanen vid Mimerskolan som ett önskeläge, men det försvann då man drev kajen.

Som ett ödets ironi har det nu blivit moderata gruppledaren Anders Ågren som 2012, åtta år efter han motionerade om Noliasimhall (eller förnyad Umeå simhall), driver hårdast att förverkliga ett Nannabad, ett av S-ideallägen, en 180-graderssväng således.

Och senast genom att heja på möjligheten att slippa göra ny detaljplan för att få en noggrann och demokratisk prövning av bad/simning mitt i stan. Politik är de omöjligas konst, kan man också säga.

Svek kallar jag denna helomvändning till det sämre, förstärkt av att tidigare moderata politiker, t ex framlidna Anders Brännström och Per-Arne Tellhammar, stod på simningens sida och hade gillat Campus/IKSU genom de många idrotterna där och en simhall redan (IKSU:s) att samverka med.

Även bland dagens moderatpolitiker vet jag att flera ogillar Nannabeslutet och försökt få en ny diskussion, men hindrats av sin gruppledare som inte vill bli den första som bryter en överensskommelse. Och inte vill framstå som en som säger nej igen efter nejet till kajbad.

Men att säga nej till sitt bästaläge förr (Nolia) måste väl vara sämre än att säga nej till sitt sämstaläge då (Nanna)?

Det måste väl vara svek, och dubbelt ifall en parti driver på ett bad/sim-läge man aldrig tänkte på förr och inte för framtiden?

Så varför detta  Nannaläge nu, blir frågan att få svar på av M-ledningen i Umeå….om det går?