Umeås Bästa är att riksintresse för Nannabadplanerna ger stopp och nytt simläge

Umeås Bästa är att riksintresse för Nannabadplanerna ger stopp och nytt simläge för bättre och mer ekonomiskt anläggning. Första riksintresset för ett äventyrsbad, 50-m-bassäng, mm var när kulturhuvudstadsansökan hade skrivningar om ”badpalats” i centrum. Det som nu blivit ett pladask genom nästan halvering av ytorna

Riksuppmärksamhet bidrog jag nyligen med en insändare i Expressen den 17/6 om dyrbart bad och trixande med gammal detaljplan, se tidigare blogg.

Mer känt på riksnivå blev badplanerna i vår genom det examensarbete, ett badhus i Umeå, vid KTH i Stockholm, arkitekturinjen, som Umeåbördige Johan Isralesson presenterade den 30/5 och VK redovisade den 20/6 i stort reportage.

Så här beskriver Israelsson sitt examensarbete

Umeå kommun har sedan 1995, med varierande intensitet, planerat för en ny simhall som ska ersätta den gamla från 1970. det nu liggande förslaget har mötts med en hel del kritik. Kritiken handlar både om förslagets placering (mitt i centrum på en alldeles för trång tomt) och programmets omfattning (för lite). eftersom jag delar dessa kritiska åsikter så har detta givit mig uppslaget till att titta på hur placeringen, omfattningen och gestaltningen av ett nytt badhus i Umeå borde vara.

Därmed har det blivit känt, i avhandlingen i Stockholm och i VK, samt på nätet att det finns mycket kritiska röster mot Nannabadplaneringen. Den nyblivne arkitektens kunnighet i området stärks av att han varit aktiv i simning inom handikapprörelsen, t o m med internationella erfarenheter.

Så hans betyg  om Umeåplaneringen kan inte viftas bort om oerfarenhet av kommunen, snarare tvärtom då han är medveten om vilken prestigeplanering detta blivit.

Än mer spridning om nackdelarna med den trånga cityplaceringen kommer nu när anbud för projektering är ute och företag granskar vad Umeå kommun planerat. Sedan tidigare har Nannabadförslaget ifrågasatts utifrån för trafiksituationen och outbyggbarheten eftersom detta påverkar attaktionen på kort respektive lång sikt.

Jämför med Ikea-etableringen, där bedöms villkoren för kunderna noga liksom att man vill ha ytor för att utöka. Detta förstår Umeås politiker eftersom det är varuhandel och det begriper man. Bad/simning är ”tjänstehandel” och den förstår uppenbarligen inte umepolitiken då Nannaläge ger de sämsta förutsättningarna av alla andra bad- och simlägen som föreslagits i Umeå.

Och senare kommer ytterligare en spridning på riksnivå, när badentreprenörer ska bedöma lönsamheten. Med ovan osäkerheter och dessutom oklarheter från Umeå kommun om bidrag och avtalstid samt krav på avgifter för allmänheten, hyror, mm, blir det än mera känt om detta ”omöjliga” bad som slår tillbaka mot kommunplaneringen.

På riksnivå för simningen är Umeå mycket bekant sedan decennier, genom motarbetande av 50:an, där Svenska simförbundet flera gånger varit här och stöttat simklubbarna och för Nannaläget kan konstatera att det går helt emot riksanvisningar om vikten av utvecklings- och utbyggnadsytor. Därmed är det känt att här är Umeås ”sämst i klassen” i Sverige vid ny planering.

När dessa dåliga betyg får spridning slår det tillbaka även mot annat i Umeå, för förstår politiker inte självklarheter för bra och moderna badhus/simhallar/simarenor, varför ska man då tro på Umeå i annan planering. Särskilt som Umeås politiker, än så länge, inte vill medge fördyringen för Nannaplacering pga dyr tomt, uppåt 100 miljoner kr, jämfört med andra lägen.

Att placera fel och bygga för litet samt i dyrt läge och emot en växande hemmaopiniom, det är rekord i bristande planering som till slut ger sånt eko i Sverige att ett Nannabad stoppas till slut. I nästa blogg ska ett Nannabads brister visas i illustrationer under motttot en bild säger mer än tusen ord. Och hur bra det kan bli med nytänkande och med annan placering i Umeå.