Priset för en ny simhall blir rivning av nuvarande Umeå simhall – som är en ståtlig kulturhistorisk byggnad av Europaklass. Den borde värnas. Ska betongpolitik få rasera ytterligare en populär idrottsbyggnad i Umeå? Den nuvarande simhallen borde trots allt kunna användas till något annat än simhall när den dagen kommer. Anordna en arkitekttävling. Lyssna till alternativa idéer från den nuvarande simhallspersonalen.
Det skriver Urban Bengtson, Umeå.

Simhallen i Umeå på Haga från 1970 är av Europaklass och offras på 2014-årets altare ifall ett Nannabad byggs i centrum. Umeå simhall ska då rivas för bostäder där.

Så är planerna i Umeå kommun ihop med privata aktörer. Gamla badhuset vid Kungsgatan från 1930 hade också europakvaliteter och revs på 70-talet.

Bara Umeå varmbadhus (badkar och duschar) från slutet av 1800-talet finns då bevarat av badbyggnadshistorien.

Umeå simhalls europastatus kommer av att det var Sveriges främsta arkitekt på badhus/simhallar då, Åke E Lindqvist, Stockholm, även känd ute i Europa. Simhallen fick impulser därifrån, ett öppet landskap utan fasta läktare (flyttbara har satts in vid stora tävlingar) samt vattenytan i golvnivå.

Det vore, minst sagt, ett helgerån att sudda ut dessa då nymodigheter, nu självklarheter i bad- och simbyggande. Det är byggnads-, kultur- och idrottshistoria att kunna visa detta som Umeå var först med i landet.

Det måste få räcka med att ”gamla” badhuset på Kungsgatan med sin 16 2/3-metersbassäng och fem meter bred, revs efter sina dryga 40 år från 1930. Den var också unik i Sverige som en av de tidigaste inomhusbadhusen med sina mått som på tre längder gav 50 meter.

Badhuset var också det första i Europa, som helt drevs elektriskt och reningsproceduren beskrevs som överdådig, enligt tidningsuppgifter i VK i samband med invigningen.

Så att göra en bad- och simsatsning inför 2014-året var inte fel sett historiskt. Men däremot att baka in det i ett stadsutvecklingsprojekt för att gynna kommers och hotellnäring, var och är fel. Och att lägga en stor idrottsanläggning mitt i city än mer fel.

Så här stod det:

”Badpalats med centrumskapande nya mötesplatser. Ett nytt badhus med 50-metersbassäng, äventyrsbad, spa och möteslokaler samt till exempel hotell och restauranger kommer att uppföras i centrum.”

Men badpalatset har blivit återkommande ”badpladask” i detta misslyckade stadsprojekt där nu bara ett P-hus ska locka på Nannakvarteret utöver vattnet. Det har dessutom varit ständiga ändringar med bassänger upp och ner i byggnaden, mindre, större, mindre och större ytor igen samt flyttande runt med P-hus, nu ovanpå badet i två plan. Plus dyrare och dyrare och dyrare …

Priset blir då rivning av nuvarande Umeå simhall, som i bildkollaget visar vilka värden som finns i den tjusiga byggnaden i dagsljus och i höstsolnedgång med sitt inneljus mot den mörka kvällshimlen. Invändigt är utformningen tidlös och planlösningen flexibel för allt från en söderhavsmiljö till SM i simning med tusentalet människor samlade.

Vid detta fotobesök mötte jag erfaren simhallspersonal som beklagade Umeå kommuns planer om rivning som effekt av utnämningen till europeisk kulturhuvudstad 2014. Och personal som samtidigt hade spännande idéer för att göra annat av lokalerna, till exempel en häftig skatebordbana i den 35 x 17 meter stora bassängen.

Eller annat som danslokal med restaurang i 1 500 kvadratmeter öppen yta. Eller ett jättegym. Eller något för arkitekter i en tävling och allmänheten genom medborgarförslag får komma med idéer för att utveckla simhallsbyggnaden, inte avveckla den.

Där blir då värt att minnas gamla Sporthallen, nu Gammliahallen, som Socialdemokraterna ville riva på 80-talet, först genom fritidsnämnden och senare i kommunfullmäktige men förlorade med en röst båda gångerna. Borgerliga partier, MP och V var emot i ohelig allians.

Ska nu betongpolitik få rasera en populär idrottsbyggnad som här sticker ut på olika sätt och riktningar och ersätta dessa ”tinnar och torn” vid kanten av Gammliaskogen med två fyrkantiga jätteskokartonger omgärdade av höga hus, bostäder, Mimerskolan och P-hus och därmed dränkande den kulturhistoriska Gymnastiken med sina tinnar och torn, av döma av de nya skisser på ett Nannabad som presenterats?

Eller kan man hoppas att rivningsplanerna för anrika och kulturvärda stugor vid Nydalasjön gett tankeställare till Umeås politiker och byråkrati, att nu värna en ståtlig och kulturhistorisk byggnad som Umeå simhall av Europaklass på sin tid och att hellre offra ”kapitalet” som vill bygga bostäder vid friluftsområdet Gammlia/Stadsliden?

Urban Bengtson