Konst i Umeåbad ska synas i fönster = riskerar integritet och tillgänglighet + fara i mörkläggning för gestaltning.

Kulturnämndens i Umeå uttalande att konstverk (av Sonja Larsson) för 1,6 mkr i Nannabad ska synas genom fönster av förbipasserande på gatan utanför Nannabadbygget (ÖK och Skolgatan), se nedan bildcollage, har gett många reaktioner efter Radio Västerbottens inslag (se blogg 13/2) och mina bloggar därmed, bl a om integritet och lika tillgänglighet.

En del menar att då blir det inga badbesök och andra har sagt vaddå, på Nydala ser man ju badande. Men Nydalabesök ska jämföras med alla som är inne i en simhall och ser varandra. Gator/vägar intill ett utebad med folk som spanar in, även med kameror, lär väcka reaktioner och slås larm om.

Åter andra har sagt att man inte kan se konsten bland människor i badhus och på håll, den döljs ju då. Så är det nu i Umeå simhall. Konstnären Kerstin Hörnlunds liggande vågskulptur på väggen i foajén (från 1973) på Umeå simhall doldes för ett flertal år sedan bakom gymmaskiner och människor (uppe t v och nere t h). Utan att Kulturnämnden reagerat.

Betänk om ovan betittning i Nannabadfönster får gardiner/persienner som följd, då faller de politiska kraven på 3.8 i badprospektet om Gestaltning. ”Mycket höga arkitektoniska ambitioner” fås inte med mörkläggning (och vem vet när det dras för och varför).

Då kan det bli nedan ”informning” i Nannabad, inga fönster, här från förslag i Paris om simhall i f d tunnelbanestation. Detta är en Intressant idé i sig att det går att förändra samhällsbyggnationer, här till bad, vilket betyder att bad kan bli annat också, läs Nannabad.