Med dagiserfarenheter sedan 1970-talet och idéer för framtiden där Umeå kan göra förskolesatsningar och bli ledande i Sverige. Att ta vara på av nedan ”förskolepolitiker” vid Föräldranätverksmöte på Väven?

Kommunalt dagishusbolag

Det skriver Urban Bengtson, samhällsdebattör och företagare inom barnomsorg i Umeå.

Föräldranätverkets i Umeå agerande för mindre barngrupper i förskolan har gett röster för Umeå att bli ”barnhuvudstad” i Sverige. Varför inte då börja med att bli bäst och mest framsynt i barnomsorg, som en vision till år 2022 då Umeå som stad fyller 400 år.

Ett embryo till sådan satsning syntes vid förskolemötet med Umeås politiker den 27/4 på Väven, anordnat av Centerpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan med anledning av Föräldranätverkets krav. Alla partiföreträdare visade vilja att klara 15-barnsmålet och ta krafttag för att möta det ökande platsbehovet.

Historiskt har Umeå strävat att bli främst inom barnomsorg då kommunen för knappt 30 år sedan, 1989, visade upp dagiskvaliteter på riksmässa i Sollentuna. Personaltäthet, utbildningsnivå och barngruppsstorlekar låg i ”svensktopp” då.

Även i utbyggnad var Umeå ledande. Utvärderingar i typbarnstugeprojekt 1988-89 gav en ny dagismodell i Umeå, Vännäs och Nordmaling som byggde på idéer jag arbetat fram som förskollärare och fackligt aktiv på skyddssidan.

Sedan dess har Umeå kommun återgått till 1960-talets utbyggnad med byten av modeller utan utvärdering och överinskrivningar med höjning av barngrupperna. Fram till 2003 hade det blivit 17,0 barn per avdelning, jämfört med 1970-talets 12,5 barn per grupp.

Umeå kommuns barngrupper steg också på grund av att heltid tidigare sänktes för äldresyskon: vid nytt barn minskade tiden till 15 timmar/veckan – och 15-timmarsbarnen kunde ses som halva platser.

Ska Umeå kalla sig Sveriges barnhuvudstad måste heltidsmöjlighet gälla här. ”Riktiga” huvudstaden Stockholm har ju infört det. Och då gäller det att räkna in behovet av fler förskolor. En annan ökning utöver 115 avdelningar till 2028 som kom fram vid förskolemötet på Väven, är renoveringar och rivningar av förskolor från förr.

Lokalmiljöerna framhöll politikerna i Väven som viktiga, här kan nämnas utformningar i dag med gemensam entré och hall för fler barngrupper likt i skolan mot en entré/hall per avdelning förut. Men med fler barn ökar samtidigt smittriskerna. ”Skolhallar” tar även yta från ”hemvisterna” och ger i praktiken mindre pedagogiska avdelningar än förut.

NU: ”SKOLHALL” TAR YTA FRÅN HEMVIST        SMITTORISKER MED 50 BARN I EN HALL

FÖRR: EN ENTRÉ/HALL PER AVDELNING             100-TALET BARN (6 AVD) I EN ENTRÉ

Exempel finns nu på blivande förskola vid Ålidhemskyrkan med sex avdelningar i två plan med en entré för alla 100-talet barn och 50 barn samtidigt i kapprummet för tre avdelningar.

Under mötet på Väven efterlyste politiker konkreta förslag för förskolebyggandet. Jag lanserade då ett ”Kommunalt dagishusbolag” som under ett par år blir ansvarigt för kvantitet och kvalitet. Och nämnde att ta lärdom från tidigare med tydliga riktlinjer.

På 80-talet hade Umeå en ”politikergrupp” där kommunstyrelsen, byggsidan, socialförvaltning (hade barnomsorgen då) och fackföreträdare samverkade (jag var med från förskolan). Erfarenhet därifrån kan kombineras med nya lösningar i dag.

Senaste här är en helt ny förskola 2016 framtaget i ett Uminova Innovationsprojekt och är i två plan med åtta avdelningar i fristående regi, Professorn Campus, med personalkooperativet Professorn i Umeå. Det grundas på mina barnstugemodeller från förr som utvecklats därefter.

Då Umeås kommunledning ofta lyfter fram vikten av företagande på hemmaplan bör också vi som gör liknande inom det offentliga uppmärksammas för Umeås tillväxande i näringslivet och i ett, eventuellt, kommunmål att bli Sveriges barnhuvudstad.

Urban Bengtson