20-barnsgrupper ger skäl för bättre förskolemiljöer med att skapa ny Umeåmodell – för ekonomins bästa.

På ett barnbarns dagisavdelning höjs det nu från 17 till 20 barn. Det ställer än större krav på genomtänkta lokallösningar än de kommunen har i ett funktionsprogram för förskolan.

Och då är det viktigt att visa Umeå kommuns ”förskolehus”-historia. Efter styrning av Socialstyrelsen på 1970-talet med statsbidrag för lokalmiljöerna till typlösningar, tog kommunen på 80-talet fram en egen Umeåmodell när bidragen upphörde. Då  var jag fackligt skyddsombud och medverkade till bättre förskolemiljöer

I slutet på 80-talet intierade jag ett typbarnstugeprojekt för Umeå, med även Vännäs och Nordmaling. Efter undersökning bland förskolepersonal och fack godtogs min modell och byggdes i Vännäs 1989, Umeå 1990 och Nordmaling 1992. Umeås var förskolan Missionären, som utvärderades och facket rekommenderade som ny typmodell.

Här syns den till vänster i en legomodell jag använt/använder för demonstration, därefter ritningen som utvärderingen gav då, kallad UBBI-modell. Och med en förnyelse, en neutral passage för att undvika störande genomgång mellan avdelningar, som umepolitiken beslöt om och sedan följts fram till 2010-talet.

Då kom s k Reggio Emilia-lösningar som en modell i kommunens funktionsprogram. Dessa har innetorg likt kontorslandskap för arbetsplatser, rum med genomgångar och 2-3 avdelningar delande på kapprum/hall vilket också innebär störningar med många barn samtidigt. Därmed blir det mindre hemvistytor och fler barn per ytenhet för lugnare rum.

Dessa RE-modeller är helt emot resultaten av typprojektet för 30 år sedan som politiken godtog och beslöt om.

Därför vore det lämpligt att syna förskolemiljöerna och skapa en ny Umeåmodell – för pedagogikens och ekonomins bästa.

Härunder är t v en ritning av ovan UBBI-modell med passage/korridor och Professorn Campus skapats utifrån, åtta avdelningar i två plan kring ett innetorg, 2016. Campus-modellen har egna hallar och innetorg/matsal centralt nära avdelningarna vilket ger överblickbarhet.

T h är nya Haga förskolas ”Reggio Emilia”-ritning med kapprum/hall för tre avdelningar och innetorg som genomgångsrum till hemvisterna (ett plan till ger sex avdelningar). RE-modellen har matsal längst bort (nederst på ritningen) från hemvisterna (överst) passerande innetorget, vilket ger svåröverskådlighet.

Därmed fås störningar och mindre utrymme för hemvistrummen. Detta har inte campuslösningen som därmed ger mer verksamhetsytor och lugnare arbetsmiljö. Något som medför bättre ekonomi och kan gå till att minska barngrupperna i förskolan.