Från Familjesidan i VK idag torsdag 13 december, Luciadagen

OCH HÄR ÄR EN BILD FRÅN ALLA LOPPEN 100-TALET USS-SIMMARE GJORDE…

PÅ KVÄLLSPROMENAD MED FOTANDE UPP I TRÄD OCH GRENAR MED NYSNÖ BLEV…

…DET SPÖKLIKT OCH SOM KAN SES FRÅN BILDER PÅ HJÄRNA OCH NERVSYSTEM.

Igår torsdag 6/12 hade författaren Jan Guillou anförande för allmänheten i Lärarhuset på universitetsområdet under temat ”kultur på campus”. Han gav en historisk resa från sin ungdom om att bli en ”fin” författare som skrev utan att få läsare till att senare finna lösning på hur han hellre skulle skriva för massorna.

Det blev mycket om händelser på 1970-talet som han beskriver i sin senaste romandel av en släktkrönika över 1900-talet med boken ”Den som dödar drömmar sover aldrig”. Guillou berättade om 1968 som en brytpunkt för de revolter som kom runt om i världen.

Efteråt kunde vi åhörare få köpta böcker signerade. Då lanserade jag en teori om varför 1968-revolterna kom. Den handlar om att studenter, som föddes i mitten och senare delen av 1940-talet, 20-25 år gamla 68-året, växte upp i en ”fredsharmoni” i hemmen jämfört med barn/ungdomar dessförinnan som hade två världskrig och depressionstider i sin uppväxt.

Jan Guillou sa inte emot och nämnde ekonomiska framsteg varpå jag förklarade ”fredsharmonin” lite mer. Sedan kommenterade hans hustru Ann-Marie Skarp, förläggare i Piratförlaget som ger ut Guillous böcker. Det ligger nog något i det, menade hon och gav medhåll samt betonade att detta skulle dom diskutera mera senare.

Själv har jag i min familj med två syskon födda under 2:a världskriget, själv 1945, fredsåret och en yngre bror lite senare, haft närheten till hur svårt mina föräldrar upplevde tiden under kriget och vilken lättnad de kände när freden kom.

Ofta berättades det hemma om hur min pappa var i Stockholm fredsdagen den 7:e maj med all den uppståndelse som framför allt visats medialt från Stockholm på Kungsgatan där. Att få växa upp och kallas ”fredsbarn” är något jag alltid haft i mig, dock utan att revoltera politiskt som Guillou och hans studentkompisar.

Däremot kanske en trygg och icke-hotfull samhällsutveckling på 1940- och 50-talet gett styrka i att våga höja rösten, debattera flitigt och agera i olika sammanhang emot brister i byråkratiska planer och politiska beslut, framför allt i mitt yrkesområde barnomsorg och fritidsdito idrott/simning.

På sitt sätt är denna blogg forum för sådant revolterande, ofta kombinerat med idéer och uppfinnande för utveckling och förnyelse. Få se nu om paret Guillou-Skarp resonerar mera kring min ”revolt-hypotes” och det kan bli ringar på vattnet därav, det vore spännande.

PS Mer om det författaren Jan Guillou föreläste om finns i VK:s Lars Böhlins reportage 6/12, https://www.vk.se/plus/2594624/guillou-om-hur-de-forhindrade-terrorism