VK-Debatt: ”Förskolebyggande i Umeå har blivit dyrare och sämre”

Umeå kommuns ansträngda ekonomi som riskerar drabba förskolor och skolor gör det än viktigare att syna det som byggs nu. Där menar jag att barnomsorgsmiljöerna blir både dyrare och sämre i olika avseenden.

Sämre i förskolebyggande är kommunlösningar med mindre lekytor och mer störande miljöer än förr. Även om viss förståelse från förskoleansvariga nu tycks finnas.

Vid möte den 22/3 med för- och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (S) och vice dito Lena Riedl (M), märktes förståelse för hur kapprum/hallar för 2-3 avdelningar tar bort hemvistytor liksom att avlånga ”gallerihallar” ger genomgångsrum med störande moment.

Även försvårad orienterbarhet på grund av uppdelade aktivitetsytor insågs i kommentarer likt vikten av att hitta rätt för barnen. Direkt medhåll fick jag för hur de senaste förskolorna i två plan får riskfyllda utanpåliggande trappentréer till ovanvåningen.

Så här svarade Brydsten i e-brev två veckor senare, 4/4: ”Det var några riskkonstruktioner du visade och som vi kommer följa upp.”

Till detta fysiska farofyllda kommer orättvisa gentemot bottenvåningar som har direktingång från plan mark samt orättvisor mot tidigare kommunala tvåvåningsförskolor. Och även orättvist gentemot Professorn Campus med åtta avdelningar i två plan, alla med inomhustrappor vid entréerna.

Det finns även en orättvisa mellan pågående byggnationer i Umeå. Haga förskola, vid skolan, får inbyggt trapphus medan Rosendals förskola Öst på stan och Teleskopets på Tavleliden, alla sex avdelningar, får de riskfyllda trappentréerna – liksom en planerad Böle förskola på Teg med åtta avdelningar.

Kommer politikerna Brydsten (S) och Riedl (M) att bry sig om barnens väl och ve genom ändringar av pågående och planerade ”riskkonstruktioner”?

Möjligheterna för detta kan öka då stadsarkitekt Tomas Strömberg 23/4 svarat mig: ”Noterar särskilt det raka trapploppet till vindfånget”. Han lovar ta upp frågan med fastighetschefen.

Tyvärr ser det dock ut som om kommunen i övrigt inte bryr sig. Vice ordföranden i tekniska nämnden Anna-Karin Sjölander (C) har senare sagt i e-brev:

”Frågan lyftes på tekniska nämndens arbetsutskott. Den information som då framkom var att byggstandarder och säkerhetsåtgärder vidtas alltid.”

På detta har jag bland annat svarat: ”Frågan om utomhustrappor handlar inte om byggstandarder här, för sådana kan knappast finnas för små barn och föräldrar som ska upp och ner”. Jag har skickat detta till Sjölander och ordföranden Lena-Karlsson-Engman (S) samt till stadsarkitekten, i hopp om att man på plats synar denna problematik och ändrar innan start. Merkostnaden nu blir mindre än att bygga om senare och betala för sämre arbetsmiljö.

Bildtext

Dyrare för kommande förskolor är också byten av husmodeller som sker i Umeå, både utvändigt och invändigt med ökade planeringskostnader jämfört med 1970- och 1980-talets standardmodeller.

Efter snart tre decennier av ideliga byten av förskolelösningar finns stora besparingar i att skapa standarder, i dag kallat ”konceptförskolor”.

Personalkooperativet Professorn Campus med åtta avdelningar i två plan togs fram i ett projekt genom Uminova Innovation och har ett syfte för en typmodell. Den har grundidéer som tagits fram i dialog med personal och med utvärderingar ska det hela förbättras.

Detta informerade jag om vid mötet den 22/3 med Brydsten och Riedl, så kunskapen ska finnas om både utetrappentréer och barnomsorgsbyggande. Förståelsen då (min uppfattning) har dock ännu inte gett resultat.

Kanske de ekonomiska rapporterna om kommunens skuldberg kan ge reaktioner från umepolitikerna ”högre upp”, både om utetrappor och standarddagismodeller samt nödvändigheten av att nya beslut därför är nödvändiga?

Urban Bengtson

PS

I en kommande blogg analyserar jag mer om hur samband mellan våningsplanen skiljer sig i Umeåförskolor, där Professorn Campus är bäst medan kommunens nya 2-plansförskolor får klart sämre förutsättningar för samverkan/kommunikation mellan avdelningar på olika våningar.