Hej vänner,

Nu är jag tillbaka i Aten sedan några dagar och har låtit besöken på Lesbos, Chios och Samos sjunka in samtidigt som jag börjat lägga ett pussel över Grekland, EU, världen… Det är inte alltid så enkelt. Men det tar sig.

En sak som berört de senaste dagarna är det enorma hjärta jag stött på längs med vägen. I skuggan av statliga budgetunderskott, restriktioner på utgifter, sänkta löner och pensioner och en arbetslöshet som ligger runt 25 procent – det är där detta hjärta bankar som flitigast. Och medmänskligheten ger sig till känna. Bland statligt anställda eldsjälar som arbetar dag och natt, bland privata aktörer och volontärer som donerar och ger av sin tid, bland människor som vill hjälpa och göra skillnad. Jag frågar om deras inställning till flyktingar och migranter i relation till Greklands egen ekonomiska situation. George på Samos sammanfattar det väl: ”Det ger oss rikedom i våra hjärtan”. Jag känner värmen inombords. Det var fint sagt.

Alla kan göra en skillnad. Ännu mer skillnad blir det med politiska beslut och ramar som stöttar de som vill göra gott. Ur det svenska perspektivet är det oundvikligt att fundera kring vad som händer när de människor som nu passerar genom Grekland äntligen anländer till vårt avlånga land. Hur skapar man förutsättningar för de människor som kommer att fortsätta vara aktiva medmänniskor, bidragande samhällsmedborgare och en positiv tillgång för Sverige? Jag läser om 150 flyktingar som nyligen anlänt till min hemstad Umeå, inom loppet av en vecka har de redan dragit igång med lätt svenskundervisning och samhällsorienterande kurser och erbjuds en aktiv väntan under asylprocessen. Underbart! Men jag undrar samtidigt, hur kommer det sig att detta välkomnande är ett undantag snarare än en regel?

Det finns många fina initiativ man kan framhäva, här i Grekland och hemma i Sverige och även runtom i världen. Och eldsjälarna är många. Men det kräver också stöd från politiskt håll och underbyggda strukturer som främjar dessa positiva krafter som ju är livsviktiga för ett samhälles välmående. Ju fler positiva krafter desto större genomslagskraft.

Tänk hur rika våra hjärtan skulle bli då – som individer och som kollektiv!

Ps. Jag träffade förresten Vi gör vad vi kan på Lesbos och till alla er som skramlat till insamlingen kan jag bekräfta att ni bidragit till att göra skillnad. Grymt!