Hej världsmedborgare,

Jag återvände ikväll från Idomeni, gränsen mellan grekiska Makedonien och Republiken Makedonien. Det kändes underbart att få avsluta mina två veckor här: vid ”Grexit” (i ny bemärkelse) där människor sätter ännu ett komma längs med den väg de vandrat och lämnar Grekland för nästa kapitel. När bussarna anlände från Aten var det med lugn och harmoni – väldigt olikt det kaos som rådde här i augusti/september. Ett grymt team på plats som jobbat väldigt hårt för detta! En varm känsla av hoppfullhet spred sig inom mig när jag betraktade dessa människor och jag kände där och då enorm tacksamhet över att få dela precis det ögonblicket med människorna runtomkring mig. Samtidigt som det kändes lite som ett historiskt vägskäl.

Migration och folkvandring är inget nytt, det är en del av vårt mänskliga DNA. Och trots att gränser dras upp och dras om, nationer skapas och återskapas, så består människans migration – må den vara motiverad av nya vattenkällor, betesmarker för boskap, fertil jordbruksmark; eller möjlighet till arbete, urbanisering, ekonomiska förutsättningar, yttrandefrihet, demokrati och fred. Och gränser kan inte stoppa detta. Världen förändras och vi får hitta nya sätt att förhålla oss till detta. Det var dagens besök i Idomeni en påminnelse om.

För precis den öppna gräns som idag symboliserade hopp och den mobila människan, var för drygt 100 år sedan symbolen för slutet på andra Balkankriget (1913) och nya gränser som skulle bevaka nationella territorier. Så det är oundvikligt att undra hur den flykting- och migrationskris vi idag ser kommer forma framtiden… Frågorna är många och väldigt relevanta – för Grekland, för Europa, för vår värld och för mänskligheten.

– Vad händer exempelvis med Dublinförordningen och vad är dess solidaritet mellan de europeiska länderna (även om den omformas men med samma grundprincip om ”första säkra land”)?

– Hur appliceras FN:s flyktingkonvention och de humanitära principerna om ex icke-diskriminering (då vi idag tenderar se en prioritering av Syrier framför andra nationaliteter som Irakier, Afghaner, Somalier som även de söker skydd under samma premisser i FN:s flyktingkonvention)??

– Vad händer med EU:s flyktingfördelning och är den a) tillräcklig i förhållande till de antal människor som äntrat Europa (bombsäkert nej!), b) attraktiv för de människor som har tydliga måldestinationer annat än vad de lottas till (väldigt tveksamt), c) gynnsam och rättvis för de som faktiskt väljer att söka asyl under programmet (står ännu att bevisas)???

Listan kan göras ännu längre och den som har svaren får en grekisk sallad!

Om vi tar ett steg tillbaka och ser på det som sker med nya ögon så kan vi skapa historia. Men vad skulle kunna vara ännu bättre: Varför inte skapa en framtid!