Hej EU-medborgare, människorättskämpar och asylrättsexperter,

Efter två dagar i Aten med policyfokus och analys av såväl EU-Turkiet-avtalet som Greklands nya lag för flyktingmottagning är jag redo för fältet. Men jag börjar undra vilken tok som ligger bakom EU:s avtal med Turkiet…

Det må försöka minska farliga vägar in i Europa till förmån för lagliga vägar för de som har rätt till internationellt skydd/asyl, men kan någon då förklara denna dubbelknut?

De flyktingar som anländer till de grekiska öarna från Turkiet efter 20 mars ska återsändas till Turkiet – givet att de inte ansöker om asyl i Grekland. För varje syrier som återvänder till Turkiet från de grekiska öarna ska en annan syrier omfördelas direkt från Turkiet till EU. Möjligheten att ansöka om flyktingfördelning enligt septemberavtalet ”relocation” (gäller Syrien, Irak, Eritrea) verkar nu inskränkas för de som anlänt efter 20 mars.

Varför i hela fridens namn ska syrier skickas tillbaka till Turkiet när de faktiskt kan söka relocation från Grekland, och från Turkiet inte har några garantier på att just de kommer ”väljas in” till Europa under nya avtalet? Är det så EU ska implementera begreppet ”säkra vägar” in i Europa (vad är säkrare än att redan vara i Europa?)? Vilka rättigheter garanteras de andra nationaliteter som återsänds till Turkiet då Turkiet inte skrivit under 1967 års rättsliga protokoll om flyktingars rättigheter och därmed inte erkänner icke-Europeiska flyktingar som flyktingar? Hur ska Grekland klara av att hantera den enorma ökningen av asylansökningar som redan blivit konsekvensen av detta avtal? Och varför håller man då dessa människor (till stor del asylsökande) systematiskt instängda bakom lås och bom? Är detta i linje med paragraf 4 i EU:s stadga om grundläggande rättigheter eller EU:s asylregelverk, om man nu inte på förhand bestämt att dessa ska (mass)deporteras? Och vad ska Turkiet göra med alla icke-syriska återvändare?

Imorgon åker jag till Lesvos och hoppas få en första-hands-förståelse över situationen på plats och försöka förstå hur vänskapen med EU:s nya bästis ser ut i verkligheten samt vad Grekland har för roll i dess genomförande.

Och så fortsätter jag leta efter någon som kan lösa EU:s dubbelknut.