Men hallå, Janne!

 Den första skulle kunna vara att gymnasielärarna är pedagogiska mirakel, som kan få varje elev att engagerat delta i undervisningen och inhämta all missad kunskap och dessutom lära sig allt nytt i gymnasiekurserna. En svår uppgift, både för pedagogen och eleven, men inte ogenomförbar.

 

Den andra skulle kunna vara att betygskriterierna för de olika betygsnivåerna i gymnasiet urholkas. Med det menas att man ställer lägre krav för de olika betygen, än vad som var tänkt när kriterierna skapades, d v s eleverna ges för höga betyg i förhållande till sin kunskapsnivå.

 

Den tredje orsaken skulle kunna vara att många elevers läskunnighet inte håller en sådan nivå att de förstår uppgifterna i matteboken. I dagens matematikböcker förekommer många uppgifter, där eleven presenteras för olika fakta och siffror. Det gäller då för eleven att sortera ut de fakta som är relevanta för att de ska kunna lösa uppgiften. Genom mina kontakter med grundskolans elever har jag noterat att alltför många inte tar sig tid att läsa igenom all text i uppgiften. De ägnar sig ofta åt ”sökläsning”, där det letar reda på siffror i texten och sedan prövar på olika sätt att addera, subtrahera eller multiplicera siffrorna, för att få fram det svar som står i facit! ”Trial- and- error”- metoden, helt enkelt!

 

Om man, som pedagog, har tiden att sätta sig ned med en sådan elev och noga läsa igenom talet och diskutera vilka siffror som är relevanta och hur man ska gå till väga för att lösa uppgiften, brukar det klarna ganska omgående. Dessutom verkar det, i mina ögon, som om eleverna saknar uthållighet när det gäller uppgifterna. Om det är en uppgift, där uträkningen kräver tänkande i flera steg, ger många elever upp efter en väldigt kort tid. Det är ”jobbigt” att tänka i flera steg, säger de. Kan inte uppgiften lösas på en väldigt kort tid och med minimal ansträngning hoppar många över den!

 

En fjärde orsak kan också vara elevernas attityd till de olika skolformerna. Många säger att ”grundskolan är bara på låtsas, gymnasieskolan är på riktigt”. Kanske är det så att många elever leker sig igenom grundskolan och inte är redo att ta in kunskap förrän på gymnasiet? Kanske beror resultatet av TIMSS- studien på andra faktorer också, eller en kombination av allihop?

 

Idag gjorde även vår skolminister Jan Björklund (FP) ett utspel, där han ville att alla blivande lärare inom grundskolan ska läsa minst ”ett halvår” matematik, på heltid. Vad menar han med det? Terminerna på högskolan är, i runda slängar, fyra månader. Menar han en och en halv termin? Specificera, tack!

 

Han pratar dessutom om ”låg- och mellanstadielärare”, men skolan är ju inte organiserad så, numera! Många skolor är F-9 skolor, alltså har elever från förskoleklass till åk 9 och ingen ”stadieindelning”! Lärarna, som arbetar inom grundskolan, är antingen ”1-7 lärare” eller ”4-9 lärare”, d v s utbildade för att arbeta med yngre eller äldre barn. Dessutom utbildade inom olika ämneskombinationer, svenska+ samhällsorienterande ämnen eller matematik+ naturorienterande ämnen, är de vanligaste, men även andra förekommer. Om intentionerna i skolministerns uttalande är att alla lärare, verksamma inom grundskolan, ska läsa matematik, så borde samtliga även läsa svenska, enligt min mening. Detta skulle då, enligt vad jag kan se, innebära att lärarutbildningen förlängs för dessa studenter med några terminer.

 

Nej, skolministern, inte en till förhastad omorganisation av lärarutbildningen, tack! Och kolla upp hur den svenska skolan är organiserad nuförtiden! Men du ska faktiskt ha en eloge för att du försöker göra något åt situationen, men se till så att det blir bra den här gången, då!