Dagens Änglar!

Idag vill jag tacka de snälla männen på Röbäck, Svidjevägen, som hjälpte mig upp ur diket vid lunchtid! Det enda jag vet är att (minst) en av dem heter Samuelsson i efternamn!

Jag körde från stallet och fick möte med en bil som inte väjde just någonting. Vägen är väldigt smalt plogad, just nu, och däcken på min bil skar ner i diket, med påföljd att jag blev stående kvar i diket.

Jag har faktiskt svårt att förstå att man inte stannar och ser efter hur det gick, när man förorsakar en sån här sak! Men, kanske, har man uppmärksamheten på annat håll, eller är väldigt stressad. (Då kanske man inte ska köra bil, heller?) Det är inte första gången det händer, heller… Ifjol prejades jag av vägen, ner i ett annat dike, på en annan del av Svidjevägen. Inte heller den föraren uppmärksammade vad som hände.

Då, liksom nu, uppenbarade sig snälla, hjälpsamma människor. Människor med tillgång till bilar, traktorer och andra dragbilar, som erbjöd sig att hjälpa mig upp på vägen igen. Tack till alla er som är hjälpsamma! Tack, tack och tack igen!

PS. Både jag och bilen klarade oss utan skador, men såna här incidenter gör att jag blir alltmer tveksam till att själv vara hjälpsam och väja vid möte. Nästa gång kanske jag väljer att inte hålla mot vägkanten, då är det någon annan som får ta konsekvenserna…