Dagens matematikproblem

Av , , Bli först att kommentera 0

Dagens matematiklektion vill jag ge till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin! Lektionen skulle innehålla en stor del procenträkning 🙂 eftersom Littorin inte verkar förstå innebörden av hur man räknar procent. Han verkar tro att 80% alltid är mer än 75%, oavsett vad man räknar på!

Littorin påstår att de som varit sjukskrivna och då fått 75% av sin lön i sjukersättning tjänar pengar på att övergå till arbetslöshetsförsäkringen och få 80% i ersättning. Nu är ju sanningen den att i arbetslöshetsförsäkringen finns ett tak för hur hög ersättning en arbetssökande kan få. Det tycker jag att han borde känna till!

Idag är ersättningstaket i arbetslöshetsförsäkringen 680 kr/dag, 22 dagar/månad = 14 960 kr/månad (innan skatt). För en arbetssökande som haft en reell månadsinkomst på 25 000 kr innan arbetslösheten innebär det ett rejält inkomstbortfall.

Om samma person i stället är sjukskriven blir ersättningen 0,75 gånger 25 000 kr = 16 750 kr (fortfarande innan skatt). Och som vi kan se så är 16 750 kr mer pengar än 14 960 kr, så 80% är inte alltid mer än 75%, vsv!

Fettis- dagen

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag var det extra trevligt att kliva på bussen till jobbet! När jag klev ombord frågade en trevlig man om jag ville ha en gratistidning, dagens VK. Många av passagerarna tog emot tidningen och en lugn, gemytlig stämning spred sig i bussen. Trevligt initiativ! (Även om det var tänkt som en reklamkampanj för att locka fler läsare, så blev alla glada av det! 🙂 )

Ikväll varvar jag ner (eller upp???) med en semla och OS- skidskyttet. Hoppas på fullt hus och minimalt med tid från stav till stav ;), sen får ju åktiderna gärna vara bra också…

Lax på fänkålsbädd

Av , , Bli först att kommentera 0

Lättlagad middag 🙂

Laxfilé, ca 500 g till fyra portioner

Salt, vitpeppar

2 fänkålshuvuden

2 paprikor, valfria färger

En bit fetaost

Oliver, valfri sort

Olivolja

Starta med att sätta igång ett riskok, eftersom det tar längre tid att koka det än att laga laxen!

Skär fänkålen och paprikorna i strimlor och täck botten på en lämplig ugnsform. Ringla lite olivolja över grönsakerna. Baka dem ca 15 minuter i 225 graders ugn. Dela under tiden laxen i lämpliga portionsbitar (om du inte har köpt färdiga sådana ;)). Ta ut grönsakerna och lägg laxbitarna ovanpå dem, krydda. Smula fetaosten över lax och grönsaker. Strö också oliverna över alltihop. In i ugnen ca 10 minuter.

Servera med kokt ris, gärna fullkornsris och en god grönsallad med vinägrettdressing (och eventuellt överbliven fetaost).

Smaklig måltid!

Spretigt berättad gangsterhistoria

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag tittade på filmen ”Public enemies” häromdagen. Det är en gangsterhistoria som utspelar sig i trettiotalets USA, mestadels i den ökända gangsterstaden Chicago, men även i andra delar av landet.

Huvudpersonen i berättelsen är gangstern John Dillinger, som gestaltas av Johnny Depp. Depps tolkning av personen Dillinger lämnar inga djupare spår och mycket i övrigt att önska. Själva historien berättas ryckigt och har många lösa trådar, så introduceras t ex mafioson Frank Nitti (Bill Camp) i filmens början, återkommer i mitten och mot slutet, men, som tittare funderar man snarare över vad han har med berättelsen om Dillinger att göra? Vilket är sambandet?
 
Dillingers stora kärlek Billie Frechette spelas av Marion Cotillard, men gnistan saknas mellan de två skådespelarna och deras relation framstår mer som snarast desperat, än passionerad. Filmen får det nästan att verka som om Billie ger upp sitt liv som självförsörjande garderobsflicka för att bli Dillingers bihang, för några smycken och en pälsbrämad kappa. I sitt nuvarande skick är karaktärerna för otydligt skildrade, gangstrarna är kostymklädda män med pomada i håret som åker omkring i bilar, med stora fotsteg där man kan stå och skjuta i farten och poliserna får ses som tämligen oorganiserade och taffliga. Ett typiskt drag för att visa hur dumma poliserna är, är att Dillinger, trots att han var en av sin tids mest efterspanade brottslingar, kan röra sig tämligen fritt ute på stadens gator. I några scener går han förbi poliserna utan att dessa ser, eller känner igen honom.
 
Tiden som skildras är intressant. USA under förbudstiden, med en framväxande maffia, samtidigt som det skapas möjligheter till federal bekämpning av den ökande organiserade brottsligheten. Vi får också följa mannen som är satt på uppgiften att spåra och tillintetgöra Dillinger, agent Melvin Purvis (Christian Bale), som även, enligt filmen, är delaktig i skapandet av FBI.
 
Filmen innehåller, som sagt, många intressanta spår, som hade kunnat följas upp och kanske var för sig omvandlas till magiska, briljanta kassasuccéer. Men, i sitt nuvarande tillstånd, lyfter inte historien och griper aldrig tag i tittaren, trots många scener med eldstrider mellan bovar och poliser, samt en stjärnspäckad rollista.
 

Bostadsdebatt

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag såg en snutt av en diskussion mellan Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Kristdemokraternas Mats Odell, bostadsminister. Frågan man debatterade var landets bostadspolitik. Båda debattörerna var egentligen ganska eniga i sakfrågan: att det behöver byggas fler bostäder i Sverige, men vägen dit var de inte lika eniga om.

Odells väg var att stimulera byggföretagare och hyresvärdar till att bygga nya bostäder, om det skulle vara hyresbostäder ville han inte säga, det var upp till byggherrarna. Wetterstrands linje var att stimulera byggandet av energisnåla hyreslägenheter som, enligt henne, vanligt folk har råd att bo i.
 
Jag vill inte själv ta ställning i frågan om vems väg som är den riktiga, men i den här debatten tycker jag att Wetterstrand plockade hem poängen. Hon fick med den stora målgruppen av väljare i sitt anförande, ”vanligt folk”, och hon poängterade att nybyggnationerna skulle vara miljövänliga och energisnåla, dessutom inom ”vanligt folks” ekonomiska ramar. Odell, å andra sidan, valde att inte nämna det ”vanliga” folket, utan inriktade sig på målgrupperna entreprenörer och företagare.
 
Sett till kvantiteten så talade Wetterstrand till många fler personer, eftersom det finns betydligt fler av det ”vanliga” folket, än det finns av Odells målgrupper. Jag ser faktiskt fram emot de politiska debatterna, som ju duggar tätare än vanligt i år, eftersom det är valår. Det är intressant att studera den politiska retoriken och analysera vilka retoriska stilgrepp som används, samt fundera över vilka målgrupper man vänder sig till i inläggen. Retorik är kul!

Köttfärssoppa à la hemkunskapen

Av , , Bli först att kommentera 3

Den här soppan lärde jag mig att laga till under en lektion i hemkunskap, när jag gick i åttonde klass (På Hedenhös tid, alltså! ;)). Busenkel!

400g köttfärs

1 gul lök

4 ganska stora potatisar

2 palsternackor

2 morötter

1 buljongtärning

2 msk tomatpuré

salt och svartpeppar

matfett, till stekning

1 l vatten

Skala och riv rotsakerna ganska grovt, gärna i matberedaren (går snabbast så ;))Hacka löken och fräs den i matfett i en stekpanna. Bryn köttfärsen  och salta och peppra den. Tillsätt tomatpurén och smula buljongtärningen över färsblandningen. Häll över färsblandningen i en lämplig gryta och häll i vattnet och rotsaksrivet. Låt koka i 10-15 minuter. Smaka av och krydda ev mer (om du tycker att det behövs). Servera med (nybakat) bröd.

Smaklig måltid!

Mot ljusare tider!

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det snöfall- igen! Äsch, varför klaga nu, när det för en gångs skull blir en riktigt gammaldags vinter? Vädret finns det ju ändå ingenting att göra åt- det blir vad det blir. 

Men visst, det kan vara ganska kämpigt, eftersom det blir så mycket snö, just nu. Man blir liksom less. Less på att skotta uppfarten, less på att pulsa i meterhöga drivor, less på träningsvärken som man får av att pulsa i drivorna, less på att köra fast med bilen här och där…

Fast… nu är det ju februari och det märks redan att ljuset är på väg tillbaka till vårt nordliga tillhåll. Snart är det takdropp och solsken som reflekteras mot vita snöytor. Snöskoter och termosar med varm choklad och ostmackor…

Visst längtar man lite, lite, lite till sommaren? 🙂